Kalmar - Kosta - Jönköping - Motala - Degerfors - Kristinehamn - Karlstad

Vi var flera i gruppen, som tyckte det var lite synd, att vi inte ens fått se Kalmar Slott, när vi ändå var i stan.
Det tyckte nog vår även lyhörde reseledare och duktiga chaufför, för bussen gjorde en sväng bort till slottet, innan vi lämnade Kalmar på morgonen.


Slottet började byggas på 1100-talet vid den medeltida hamnen. Slottet har spelat en stor roll i Sveriges historia och var landets viktigaste fäste tillsammans med Tre Kronor, Viborgs slott och Älvsborgs fästning.


I Glasriket gjorde vi ett besök på Orrefors Kosta glasbruk. I anslutning till glasbruket finns förstås en försäljningsbutik men även en j-ä-t-t-e-stor outlet med mängder av kläder. Den delen gjorde oss något förvånade - men det är naturligvis et sätt för orten att överleva, när så många glasbruk läggs ner.

Kosta glasbruk grundades på 1700-talet av Lars-Johan Silfversparre, men affärerna gick inget vidare. Han sålde då till Anders Koskull och Georg Bogislaus Staël von Holstein. De byggde nytt och döpte bruket till Kosta - efter de första bokstäverna i deras respektive efternamn.

Här säljs även glas för Orrefors, även om det bruket lades ner så sent som i augusti i år.
Orrefors glasbruk grundades 1898. Man började med kristallglas 1914 och hade stora framgångar på Göteborgsutställningen 1923 och Parisutställningen 1925.

I framtiden kommer konsthantverket - handblåsningen - ske i Kosta medan resten av tillverkningen - maskintillverkningen - kommer att flytta till Tyskland, Turkiet, Tjeckien, Slovenien och Slovakien.


Ja det är inte bara glas som säljs här, även dukar, tabletter, vackra handdukar och en del träföremål - allt av hög kvalité förstås.


Glas med lätt kupad fot kan nog verka förvirrande - men blir säkert ett roligt samtalsämne vid bordet.


Konstglas är både vackert och roligt att titta på  - prislappen blundar jag helst för...


Tänk, inte förrän jag tittade på de här glastavlorna i datorn, såg jag att fanns djurmotiv på dem. 


Jag var inte riktigt säker på om de här stora nagellacksflaskorna var lampor eller inte. Det fanns ju sladdar till var och en av dem och en liten knapp. Jag testade att trycka på en knapp, men lyckades inte. Som tur var! Det var ingen strömbrytare - det var tjuvlarm!  


Utanför glashyttan stod det här dekorativa trädet - men det var inte av glas.


Inne i hyttan var det varmt och arbetet i full gång, trots att det var söndag. 


På planen framför hyttan fanns en glasskulptur som skiftade i underbara blå färger  - som förstärktes när solen lyste igenom den.

Efter att ha traskat runt i områdets olika butiker kändes det skönt att sätta sig i bussen och vända hemåt.


Lunchstopp vid Bruntorps Wärdshus, som ligger i anslutning till Bruntorpsbadet. De mörka raderna vid bassängkanten är inga vinterförvarade bänkar. Det är solpaneler, som värmer bassängvattenet sommartid.


Vätternleden är Sveriges högst belägna motorväg, dessutom en av de vackraste - men det skulle inte skada med lite gallring bland träden, som skymmer mycket av utsikten numera.
Långt därnere syns Gränna och färjan över till Visingsö.


Innan motorvägen blev klar gick riksvägen längs Vättern. Då kunde man se Brahehus slottsruin högt däruppe på berget 180 meter över Vättern.

Det var Per Brahe d.y som påbörjade bygget 1637. Bygget sinkades av att all sten skulle forslas uppför det branta berget och stod därför inte klart förrän på 1650-talet. Efter en brand 1708 återuppfördes det aldrig igen.


Motala kan ståta med en mycket vacker stenbro, men Karlstads gamla stenbro med sina 12 valv är i alla fall Sveriges längsta. Och i mitt tycke vackrare - nu talar lokalpatrioten   


"Bensträckarpaus" vid Stora Hammarsundet.

Fantastiskt solglitter över sundet. 

Efter Stora Laxsjön blev vi ståendes, för att en mötande bilist hade krockat med en älg.

Bilisten klarade sig utan skador, det gjorde inte bilen och definitiv inte älgen. Det var en nyttig tankeställare och plötsligt gled trafiken fram i mycket lugnare tempo.

Vid 20-tiden var vi hemma i Karlstad igen ganska slaka men mycket nöjda med vår innehållsrika  resa till Ölands fantastiska höstfest.

Varm kram till alla som orkat följa med på resan.

Lambergsfrua   

 

Solliden - Solberga gård - Ekerum

Till Solliden tog vi oss till fots längs den mycket smala och hårt trafikerade vägen från Borgholms slott. "Bara 400 meter" sa vår reseledare - men det stämde bara , om man hade använt sig av genvägen över hagen...

Den här kossan betraktade oss och alla trafik med visst intresse - tror jag i alla fall   

SOLLIDEN

”Välkommen att njuta av Sollidens vackra parker med dess prunkande blommor, träd och buskar.
Solliden är ett stycke kulturarv som jag känner mycket varmt för. Det byggdes av min farfars mor, drottning Victoria, och stod färdigt 1906. När min farfars far, Gustav V, gick bort år 1950, fick jag ärva slottet. Min ambition är att förvalta Solliden så att kommande generationer också får uppleva denna unika miljö.”

- Carl Gustaf -

Vid entrén utanför Slottsboden stod den här ovanliga cykeln. 

En mycket stilfull höstinstallation i parken - tycker jag i alla fall.

Blomsterprakten var fortfarande stor. Det märks att klimatet här på Öland är mycket milt - en helt annan klimatzon än Värmland.


Nähä - hm - vilken gräsmatta?    

Det finns många bänkar runt parken och de är alla vitmålade och försedda  Carl Gustafs och Silvias monogram.


Sollidens slott är byggt med Axel Munthes Villa San Michele på Capri som förbild - stilrent.
Det är väl här, som Victoria brukar ta emot gratulationer från media på sin födelsedag. 

     
Mitt emot slottet fanns en torparstuga, som sedan 1948 har använts som Hagaprinsessornas lekstuga. En rejält tilltagen lekstuga, men de var ju fyra stycken förstås - förutom Lill-Prinsen, när han blev stor nog att få vara med och leka.

 
I Holländska trädgården fins mångder av rosor. Trädgården är en gåva från holländska drottning Wilhelmina och anlades av holländska trädgårdsmästare 1926. Hon var mormor till nyligen abdikerade drottning Beatrix och alltså mormorsmor till nuvarande kung Willem-Alexander.


Efter att ha beundrat regnbågen mot de mörka molnen drabbades vi av en rejäl regnskur. På vår väg tillbaks till bussen, tog vi skydd lite här och var under träden, tills vi avancerat till Slottsboden.


Där väntade vi ut skuren och sprintade sedan (nåja) uppför backen till P-platsen och vår buss.


Det var lätt kaos att att sig ut från P-platsen. Så skönt att slippa köra själv.   

På väg ut från Solliden mot Borgholm och stora vägen. Det var nästan lika mycket trafik, när vi gick här...

SOLBERGA GÅRD
Denna varsamt renoverade 1800-talsgård ligger vid Köpingsvik. Man odlar ekologiskt och KRAV-märkt sedan 1988. Specialitéerna är kryddväxter, sparris och pumpa.


I huvudbyggnaden fanns en konstutställning.


Pumporna på trappan liknade mest förvuxna tomater - mycket dekorativt.


Konstutställningar i all ära, men inget kan mäta sig med naturens egen konst  - som här uppiffad med några pumpor som färgklick.

 
Caféet serverade hemlagad paj eller soppa, kaffe med hembakat bröd och till och med vin - men det var inte hembryggt.  En grupp ungdomar stod på ett vagnflak och spelade medan folk strövade omkring på området, eller handlade i gårdssbutiken.


Den här pudeln verkade vara världens snällaste och mest männskovänliga varelse, vilket den lilla killen vid grannbordet upptäckte. Han var framme och hälsade på hunden, men när jag fick igång kameran, hade han redan återvänt till mamma. Jag tror hunden saknade honom.


I en inhägnad bredvid gick ett gäng ekologiska grisar och bökade i marken - eller bara vilade. 


Tuffa grabbar i tuffa - hm - nåja - mössor. Jag är inte säker på, om de ska symbolisera pumpor eller getingar.
Oavsett vilket väckte de onekligen en viss uppmärksamhet.

 
Dagens höjdpunkt var förstås årets pumpatävling. Man tävlade i kategorerna största pumpan, fulaste pumpan och vackraste pumpan. Det är inte svårt att gissa, i vilken kategori den här pumpan tävlade.Jag hörde aldrig hur mycket den vägde, men den var i alla fall överlägsen segrare.

EKERUM

Vid det här laget hade det börjat mörkna och jag var trött och nog lite blasé och för dagen trött på marknader.  Här kan du se vilken fin marknad det var.


De här tomtenissarna såg onekligen också lite trötta ut efter dagens slit. De får stå som symbol för hur vi lände oss, när bussen återvände till Kalmar och middagen på hotellet.

Nu är det bara sista delen kvar