Direktlänk till inlägg 9 oktober 2013

Ett foto berättar - om Åre

Av Lambergsfrua - 9 oktober 2013 23:00

Året är 1954. På sportlovet ordnar den omtyckta läraren Marianne Carlberg en resa "till fjällen" med sin klass 5c i Flickskolan på Timmermansgatan. "Till fjällen" betyder i det här sammanhanget Duved och Åre. Att bo i Åre är tydligen för dyrt, så de unga töserna inkvarteras i ett tvåvåningshus bakom nuvarande Duvedsgården. Troligen tillhör det Duvedsgården.

Resan dit går med nattåget från Stockholm. Det är aldrig tal om att åka i sovvagn. Det är sittvagn som gäller. Så många timmars sömn blir det nog inte, när töserna förpuppat sig i sina sovsäckar. Klassens tongivande töser brer ut sig på bänkarna, andra kryper ihop på det dragiga golvet, medan andra helt sonika klänger upp på bagagehyllorna. Däruppe är det i alla fall ingen som stör för att ta sig ut på toan - och det är dragfritt.

Förutom skidor och ryggsäckar finns en stor rulle wellpapp med i bagaget. Jo, wellpapp. Töserna är egentligen inte så bra på skidåkning och känner att Åreskutan egentliogen är en för häftig utmaning. Men självklart ska de dit upp och dit ska de åka med den två år gamla korgliften. Korglift ner igen är inget alternativ för töserna. I det skedet kläcker någon idén att klassen ska åka kana nerför Skutan.

För att inte slita ut skidbyxorna behövs förstås något att åka på. Någons snälla pappa fixar en rulle wellpapp från sitt jobb. Rullen behandlas ömt och varsamt att flickgruppen under hela resan.

Så kommer då den stora dagen. Upprymda och lite fnissiga kommer töserna fram till linbanan.

Det är Åres första linbana som byggdes 1952 - en korglift med plats för två stående personer i varje korg, från Fjällgården upp till Mörvikshummeln. Det var en investering inför Alpina VM 1954.

Liftkorgarna är inte särskilt rymliga. De är avsedda för två personer och är försedda med ett ställ för skidorna på utsidan. Det är med nöd och näppe de här två vännerna kan klämma sig in i korgen tillsammans med wellpapprullen - men det funger.

När hela klassen har samlats uppe vid liftstationen, rullas pappen ut och töserna tar plats under stoj och skratt. Och sen bär det iväg! Pisten är ojämn och wellpappen inte av det mest slitstarka slaget. Det blir en hoppig och guppig färd. Under resans gång delar sig pappen i flera mindre bitar, men tösernaa klamrar sig fast. När alla väl kommit nerför backen igen, återstår bara remsor av wellpappen, men töserna har rosiga kinder och glitter i ögonen - och har med sig ett minne för livet.

Varm kram,

Lambergsfrua - som står och håller om wellpapprullen där i liftkorgen tillsammans med vännen M.

Allmänt

Dela

Bosse Lidén

10 oktober 2013 11:06

Underbart inlägg på många sätt. Vilket härligt minne. Sådant glömmer ingen som varit med om det. Hoppas verkligen du har kvar vännen M. Nästa gång jag tar fram en wellpapprulle kommer mina tankar att gå till dig och kanske börjar jag skratta och omgivningen undrar vad det är frågan om. Tack du.

Lambergsfrua

10 oktober 2013 13:31

Jodå Bosse, vännen M finns kvar och har följt mig ända sen vi var 5-6 år och träffades i lekparken hemma på Söder i Stockholm. Hon hävdar att det inte var mig hon blev intresserad av att leka med utan med min nya fina docka i dockvagnen...

Vi har många roliga minnen tillsammans, men jag undrar, om inte den här med wellpappen är ett av de roligaste.

Kul att bli förknippad med en wellpapprulle - he he.
Ha det gott!
Kram,
Lambergsfrua

Bosse Lidén

11 oktober 2013 15:29

Jag hoppas att du förlåtit M för att dockan var mer poppis än du just då. :)Ju äldre jag blivit ju mer uppskattar jag de vänner som varit med länge. Visst är det trevligt att lära känna nya människor, men vissa saker kan de aldrig ersätta. Bara att kunna vara sig själv till hundra procent med sina fel och brister och veta att man är uppskattad ändå är guld värt.

Lambergsfrua

11 oktober 2013 17:07

Jodå Bosse, jag har överseende med hennes åsikt, för den där dockan var så fin. Den var en s.k sköldpaddsdocka, tillverkad av verkligt kraftig celluloid. Jag var mycket stolt över den och det såg hon väl ;)

Visst är det roligt med nya bekantskaper, men vänner från förr ger en helt annan trygghet. Det är som i den visan vi sjöng vid lägerelden på scoutlägren: "Make new friends, but keep the old ones. One is silver and the other gold" Då kände man sig rentav lite sentimental.

Önskar dig en skön kväll med eller utan fotboll. Här blir det med :)
Kram,
Lambergsfrua

Anita

12 oktober 2013 12:13

Nu har jag fått uppleva historien bakom en gammal bild igen. Ja, du vet att jag njuter. Tror det är tredje gången jag läst den och NU har jag äntligen stunden för mig själv så jag kan kommentera i lugn och ro. Ligger efter pga av lite flackande den här veckan.

Linbanan var rolig att få se hur den såg ut eftersom jag flera gånger i modern tid åkt upp i fina glasade lådor (kan man kalla det) med gott om utrymme. Kontraster vill jag påstå. Åkt på wellpapp har jag inte gjort ... men det låter lockande. Tänk dig en 70-årig tant med en barnunges rackartyg inombords sätta sig på något dylikt och ge sig av utför .... Lockar mig verkligen.

Ja, tack goaste vännen för "historien bakom bilden" - du vet ju redan vad mycket jag gillar sånt.
Stor kram från mig som väntar på nästa bild med spänning !!!

http://resenarskan.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

13 oktober 2013 12:38

Vad roligt att du gillade att åka med mig och M i konservburken upp till "Hummeln" Det var ett roligt äventyr, som krävde viss koncentrationsförmåga. Som jag minns det stannade aldrig korgarna utan man fick kliva på och av i farten - som naturligt inte var så hög. Jämfört med dagens stora inglasade lådor känns det här som hedenhös.

Idag får man nog inte lova att ge sig ut i backen med varken wellpappa eller "tefat" för att ta sig nerför bland alla snabba skidåkare.
Men visst vore det både roligt och en oförglömlig syn :)

Jag har inte bestämt vilken bild jag ska berätta om härnäst, men att det blir en fortsättning, är jag nästan säker på.

Varm kram,
Lambergsfrua

wiper

14 oktober 2013 13:57

Vilket härligt minne du berättar. Tänk vad mycket historia ett foto kan ge. Fattar inte att det kan vara du för det var ju redan 1952 så du borde inte vara född än då. Kul att få ta del av detta.

Jag har själv åkt i Åres linbana men jag tyckte den var lite större.

Ha det bra
kramar

http://wiper.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

14 oktober 2013 16:56

Kul att du gillade min berättelse, Wiper!
Jodå, det är allt jag, fast 1954. Det är korgliften som är från 1952 - och den är skrotad för länge sedan ;) Ett ex finns faktiskt kvar vid bergbanans nedre station.
Du har helt rätt, Åres linbana idag är betydligt större.

Ha det gott!
Varm kram,
Lambergsfrua

Siv J

16 oktober 2013 01:02

Jaså, du har också gått i "aphuset" på Timmermansgatan.
Jag började där 1955. Jag hade lärare som frk. Ordell, frk Lundin och frk Fredlund m.fl

http://attityd.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

16 oktober 2013 16:01

Hej Siv!
Jajamen, Jag gick där 1949-54, då jag kom in på gymnasiet. Frk Fredlund hade jag också. Minns inte så många andra egentligen, men Marianne Carlberg var en go' person. Henne gillade vi töser. Hon undervisade i syslöjd och blev aldrig arg eller sur, hur fult man än stickade eller broderade.
Ha det gott!
"Flickis"-hälsningar,
Lambergsfrua

Suss

19 oktober 2013 18:33

OJ, så otroligt roligt och wellpappen..... att den höll så pass ändå och att ni vågade, men på den tiden var man ju odödlig. Det är fantastiska minnen du delar med dig av till oss andra. Tack och KRAM!

http://leontina.blogg.se

Lambergsfrua

20 oktober 2013 12:09

Ja den där wellpappsresan blev ett minne för livet. Allt från idén kom upp, hur vi fick den där rullen, bökandet med den på tåget (för den gick ju inte att pollettera som skidorna, transporten upp i linbanan och sen hur pappen delades upp i en massa småbitar. Jag minns däremot inte om vi plockade bort pappresterna efter oss...;)
Varm kram,
Lambergsfrua

Februari

Kommentarer (1)

Av Lambergsfrua - 19 februari 2023 12:45

Januari brukar kallas årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

Snart september

Kommentarer (1)

Av Lambergsfrua - 30 augusti 2022 20:15

Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

Midsommartid

Kommentarer (1)

Av Lambergsfrua - 22 juni 2022 14:47

Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt?? Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

Sommar!

Kommentarer (2)

Av Lambergsfrua - 11 juni 2022 12:45

Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

Vårvinter!

Kommentarer (0)

Av Lambergsfrua - 10 mars 2022 12:30

Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt, innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...