Lambergsfruas  blogg

Direktlänk till inlägg 17 oktober 2013

Sportlov i Hedeviken 1957

Av Lambergsfrua - 17 oktober 2013 13:15

Året är 1957. Tre klasskamrater har med föräldrarnas goda minne (ekonomiskt bistånd, med andra ord) bestämt sig för att åka skidor i Härjedalen på sportlovet. Ingen av dem är särskilt bra på den sporten, men hasa fram på platta marken är ju faktiskt också skidåkning.

En bekant till en av flickornas föräldrar erbjuder flickorna att låna hans stuga i Messlingen, norr om Funäsdalen, men det visar sig vara ett heltidsjobb att ta sig dit och därifrån utan bil. Skam den som ger sig. Via reseföretaget Reso får flickorna hyra övervåningen hos "Simons" i Hedeviken, en gård vackert belägen med utsikt över sjön.

Vännerna åker med nattåget från Stockholm - alla tre i samma kupé, där kojerna är staplade på höjd. De är unga och friska och har inga svårigheter att klänga upp i de övre kojerna. Kanske drar de lott om, vem som ska få förmånen att sova längst ner och slippa de gymnastiska övningarna. Kanske kommer de överens om den saken ändå.

Det är en bit att gå från stationen till "Simons", men flickorna har fått noggranna anvisningar för att hitta dit.


Vännerna är helt moderiktigt klädda med skidbyxor, anorak och damasker över pjäxorna, så ingen snö ska kunna leta sig ner i pjäxskaften. På händerna lovvikavantar, som snabbt blir våta och tunga av snö, när man inte kan hålla sig på benen. "Oceaner från dagens utrustning och boende och liftar och nattklubbar" minns en av vännerna.

"Simons" är ett vänligt par, som nog tycker att flickorna där på övervåningen är som från en annan planet - från storstan. Att hyra ut övervåningen ger naturligtvis en fin extrainkomst, men de har nog lite svårt att förstå, att någon betalar för att komma just dit - och åka skidor.
 

 

Det är enkelt men trivsamt med vedspis, som enda värmekälla. De tre stadsflickorna är inte så vana vid vedspis. En av dem har lite mer erfarenhet av att elda från scoutlivet och sommarstugan och tassar upp på morgnarna för att få fyr i spisen. Det är kallt och minst sagt bökigt, men samtidigt spännande.

Hemlighuset finns på gården och där stannar de inte längre än absolut nödvändigt för att inte riskera blåskatarr. På fotot är det platsbyte på gång - en ut, en in.

 
Skidåkningens konster testas både på sjön och i skogen - men växlande resultat...
När termometern visar på -40 är det för kallt att åka skidor. Då tar vännerna bussen till Vemdalen en dag, men det finns inte så mycket att göra, då det mesta är stängt. De lyckas hitta ett öppet ställe och  värmer sig med en kopp choklad innan återresan.


Mat köper de i Erssons Diversehandlel och mjölken får de i en kruka. 


En dag tar vännerna rälsbussen till Hede för att titta på renskiljning och -slakt. Renskiljningen är spännande och rolig att se, ett fantastiskt skådespel. Djurens hovar dånar i marken, då de springer runt runt.  Samernas lasson virvlar i luften som ringlande ormar, när de skickligt fångar in renarna.

Slakten kan vännerna däremot lika gärna vara utan. Infångad ren får kniv i nacken, snön färgas röd av det ångande blodet - och sen diskuteras priset...

Dagen därpå knackar fru "Simons" på flickornas dörr och räcker över en gryta med doftande kokt renkött i sitt spad. Som present. Flickornas ser nog mer bestörta än tracksamma ut. Kokt kött ser inte särskilt aptitligt ut och doften förstärker bara det intrycket. Dessutom har de gårdagens renslakt i färskt minne...

Artigt leende tackar de och tar emot grytan, stänger dörren och ser villrådigt på varandra. De smakar en liten bit var, men det blir övermäktigt. Inga kryddor, ingen sås, ingenting. Flickorna har visserligen potatis i skafferiet, men här behövs det mer, mycket mer. Vad göra?

Utan större diskussioner beslutar de, att på något sätt göra sig av med köttet. Spadet hälls av och sedan lindas det gråa köttet in i tidningspapper. När kvällen är som mörkast och det är dags för dagens sista besök på hemlighuset, tar var och en av flickorna med sig ett paket - och släpper ner i hålet...

Soliga hälsningar,
Lambergsfrua - som fortfarande skäms över att ha slängt en generös matgåva, men hoppas att brottet numera är preskriberat.   

 
 
Ingrid

Ingrid

17 oktober 2013 14:54

Tack för den härliga berättelsen och de fina bilderna!
Visst var det ett äventyr när man skulle semestra förr i tiden. Den enda erfarenhet jag har från norra delen av landet var när jag besökte mina farbröder i Örnsköldsvik när jag var 10 år gammal. Det var också ett äventyr att åka ensam från Gotland, men båt, buss och sedan tåg, att ligga i sovkupé med en alldeles främmande tant. Fast jag hade min morbror som mötte upp på Centralen och såg till att jag kom med rätt tåg i alla fall.
Ha en skön fortsättning på dagen!
Varm kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

17 oktober 2013 16:13

Tack Ingrid för att du tog dig tid att läsa. Visst var det ett stort äventyr att resa förr, på ett helt annat sätt än idag. Jag kan tänka mig att du kände dig ganska "liten" på din resa norrut från Gotland. Bara 10 år och göra en sån lång resa med olika färdmedel, det tycker jag är imponerande. Vi tre töser var i alla fall 18-19 år.

Önskar dig också en bra fortsättning på dagen.
Varm kram,
Lambergsfrua

 
Ingen bild

Sonen

17 oktober 2013 17:59

Vilken härlig berättelse och dito bilder. Det där med renköttet som gjordes av med påminner mig om tyrolerknödel mit specksuppe hos familjen Waldner som togs om hand på liknande sätt ;)

Lambergsfrua

17 oktober 2013 22:24

Exakt! De där knödlarna spelade i samma division som den kokta renen. Antagligen hade jag den händelsen i bakhuvudet, när vi smög iväg med de där knödlarna till toa och hoppades att Frau Waldner inte skulle upptäcka oss.

Kram från din förtappade
Ma

 
Ingen bild

Maria

17 oktober 2013 21:11

...och plötsligt kom jag tänka på "specksuppe mit knödeln" :)
Kul läsning, tack.
Kram

Lambergsfrua

17 oktober 2013 22:25

Japp. Två gånger har jag alltså gjort mig av med mat på det sättet. En gång är ingen gång, två gånger är kanske en gång för mycket...
Kram,
Ma

 
marina

marina

19 oktober 2013 04:22

Hej! Va kul att jag hittat till din härliga blogg! Mycket jättekul läsning och många fina bilder! Återkommer för att läsa mer!
/Marina

http://www.marinasbay.blogsot.com

Lambergsfrua

19 oktober 2013 12:23

Tack för din positiva kommentar. Eftersom din länk bara leder till en enkät om Firefox blir jag ändå mest besviken över den.
Lambergsfrua

 
Ingen bild

Anita

19 oktober 2013 13:07

Härlig läsning ... bilder från förr till på köpet så vad kan jag mera begära?? Renkött är delikatess och gryta på dylikt kött lägger sig som bomull kring hjärtat i min smak - hade du sagt fisksoppa/gryta hade jag stängt ner datorn (ungefär så Gigi ser jag det :). Spännande att läsa om hur ni skulle dölja er "otacksamhet" ... hahaha - Jaa, sätten är många och jag har själv försökt med älgkött en gång i min ungdomslya pga av att jag inte visste hur man snabbt tillagade det och ägde ingen frys men tacka nej till gåvan gjorde jag ju inte. Ungdomar tänker väl inte på att kött och mat ruttnar och avger en stank värre än ren skitlukt ... Oj, nu har jag fått mig ett gott skratt både av era förehavanden och av mitt minne.
Mysiga kort, suveränt bra berättat, uppiggande i det halvkyliga vädret ... Naturligtvis läser jag detta flera gånger i väntan på nästa äventyr.
Stor kram från mej !!!

Lambergsfrua

19 oktober 2013 16:45

Älggryta rätt tillagad är en delikatess liksom älgbiffar. Här var det bara kokt älgkött och inget annat. Jag ryser fortfarande, när jag tänker på det.

Nu får du tänka på, att vi var tre bortskämda töser från storstan ovana vid lantliv och framför allt ovana vid (ren)slakt. Ja vi ansåg inte då, att vi var bortskämda, men sett i backspegeln var det nog det.

Att renköttet skulle ruttna och börja lukta (ännu värre) fanns i i vår fantasi. Vi var bara så nöjda med att ha lyckats lämpa iväg det. Det hade varit mycket mer rakryggat av oss att vänligt tacka nej till gåvan, eller gått tillbaka med grytan och förklarat. Men se det var vi inte. Bortskämda och fega kanske är nog närmast sanningen.

Tack ändå för att du fortsatte att läsa och dessutom fick dig ett gott skratt;)

Varma kramar,
Lambergsfrua

 
Suss

Suss

19 oktober 2013 18:30

Vilka minnen och vilken underbar historia. Skidåkning är inte och har aldrig varit min starka sida, men förr försökte jag i alla fall. Numera får det vara, jag var sällan på skidorna, mest nere i snön. Jag förstår att ni gjorde er av med köttet. Idag hade jag inte gjort det, för jag älskar renkött. Helt säkert hade jag dock gjort detsamma som ni i den åldern och speciellt efter närvaron vid slakten. OJ, vad roligt det är med dina "gamla foton" som berättar! KRAM och tack!

http://leontina.blogg.se

Lambergsfrua

20 oktober 2013 12:06

Vad glad jag blir, att du gillar mina gamla foton och berättelserna kring dem. Visst är det så, att man tittar på ett foto och så minns man så mycket runt omkring, som inte syns på bilden.

Idag hade inte jag heller slängt det där renköttet. Det kunde ju blivit en riktigt mustig och fin gryta av det, men vi hade varken kunskapen eller tillbehören.

Önskar dig en fin söndag!
Varm kram,
Lambergsfrua

 
marina

marina

20 oktober 2013 11:58

Vet inte riktigt varför det hamnade hos firefox, men det kan ha berott på en tappad bokstav...

http://www.marinasbay.blogspot.com

Lambergsfrua

20 oktober 2013 12:23

Hej igen Mariana!
Och tack för förklaringen och ändringen av den lilla bokstaven :)
Jag har just varit inne på din blogg och är alldeles lyrisk över allt spännande, vackert, intressant och roligt du visar och berättar om.

Extra spännande är det förstås att du kommer från Karlstad, där jag bor sen 11 år och att du är lärare - även det har vi gemensamt. Fast jag bor ju kvar här förstås och undervisar inte längre.

Jag kommer att länka till dig för att kunna hälsa på dig lite då och då.

Ha det gott!
Varm kram,
Lambergsfrua

PS Säsongens första snöflingor dalade ner från molnen i förmiddags... DS

 
Ingen bild

Bosse Lidén

20 oktober 2013 18:12

Jag är rätt målgrupp och publik för sådana här inlägg. Läser med förtjusning. Stannar upp. Betraktar bilderna och texten. Försöker se framför mig tjejtrion under denna spännande resa. Det är lätt att följa med. Jag blir nostalgisk. Det är spännande och roligt. Buset på slutet får mig att skratta. Jag hade inte velat vara med på renslakten. 40 minusgrader måste ha varit tufft för tre Stockholmstöser. Tack för denna välskrivna text. Kram

Lambergsfrua

20 oktober 2013 22:37

Stort tack för fådda rosor!
Ja du Bosse, jag blir själv nostalgisk, när jag bläddrar i gamla fotoalbum. Jag minns så mycket runt varje foto och i det här fallet med Hedeviken har jag faktiskt kollat mitt minne med en av töserna som var med. Det är ju så, att minnet är något ganska opålitligt. Det kan lätt svaja iväg efter så här många år

Hon har kvar sina noggrant förda dagböcker ända från den tiden (och ännu tidigare). Hon mindes de där -40, jag minns bara att det var kallt. Det var bara en dag, som vi hade så kallt, annars höll det sig runt 15-20. Du förstår att det var snabba ryck på dasset för att inte frysa rumpan av sig.

Varm kram,
Lambergsfrua

 
Ditte

Ditte

22 oktober 2013 19:58

Hahaha! Alltid lika kul att läsa om såna här äventyr för längesen! Hm...ganska länge sen ;) Jag har också kvar almanackor från 60-talet och framåt, de skulle man säkert kunna få ihop nåt av. Nu blir jag sugen på att skriva igen, det är ditt fel ;) Kram!

http://www.yvonneeblogg.blogspot.com

Lambergsfrua

22 oktober 2013 23:09

Ja men Ditte! Skriv nåt vetja. Det vore jätteroligt att få läsa lite om dina barn- och ungdomsäventyr. Vadå¨länge sen förresten??? ;)
Varm kram,
Lambergsfrua

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lambergsfrua - 19 februari 2023 12:45

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

Av Lambergsfrua - 30 augusti 2022 20:15

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

Av Lambergsfrua - 22 juni 2022 14:47

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

Av Lambergsfrua - 11 juni 2022 12:45

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

Av Lambergsfrua - 10 mars 2022 12:30

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5 6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

RSS


Skapa flashcards