Lambergsfruas  blogg

Direktlänk till inlägg 25 oktober 2013

Tre USA-foton från 1962 berättar

Av Lambergsfrua - 25 oktober 2013 16:15

Året är 1962.
Det unga nygifta paret från Sverige tillbringar sommarmånaderna i USA, som ledare på lägret Camp Oxmead i New Jersey för ungdomari åldrarna 6 - 12  från Philadelphias slum. Lägret bekostats bland annat av donationer från välbärgade familjer i samma stad - långt från slummen.

Boendet är mycket enkelt på en stor gård, som sett sina bästa dagar. Flickorna med sina ledare huserar i "Stora huset", den tre våningar höga tegelbyggnaden, medan pojkarna med sina ledare bor i det bungalowliknande annexet. Det ser inte färdigt ut med sin oputsade betongsten . Unga frun huserar i ett eget litet vindsrum i huvudbyggnaden. Hennes man är utlokaliserad till annexet, där han delar rum med hjälpledaren "Bubbles" - ett namn han har fått för att han bubblar och babblar så mycket.

Mannen får komma på kvällbesök till sin unga fru, men bara om han först varnar husets invånare genom att ropa "Coming up!", när han står längst ner i trappan. De unga töserna får absolut inte överaskas av en man i sitt "kvinnohus" - kanske halvklädda på väg till badrummet.

 

Det unga paret och deras "hjälpledare" jobbar med varje grupp 12 dagar i sträck, sen har de två dagar ledigt, innan nästa grupp kommer. Mannen är ledare för simundervisningen och tillbringar många timmar vid poolen. Utan hatt - han är väl en viking... Tills han en dag drabbas av solsting och stupar som en klubbad oxe i gräset utanför poolområdet. Efter sjukhusvistelse och några dagars konvalecens, är han tillbaka vid poolen - med hatt.

 
Unga frun ansvarar för lägerdeltagarnas aktivitetsschema. Det är en skön blandning av lekar, tävlingar utflykter, bad - och simundervisning. Här är det en grupp töser, som just har lärt sig Små grodorna på "svenskdagen".

Under de där lediga dagarna är det svenska paret oftast bjudet till någon av de förmögna donatorernas lyxiga hem. Ett underbart avbrott från lägrets primitiva liv - men också tillfällen för rejäla kulturkrockar. De är till exempel inte vana vid att bli uppassade av mörkhyad personal...


Sagt av mannen vid middagsbordet vid ett besök hos familjen Bull: "Förresten kära du, jag kommer inte hem till middagen i morgon. Jag flyger ner till Rio på ett affärsmöte". Sagt i samma ton som om det gäller att ta bilen till shoppingcentret. Det handlar om egna planet, som han rattar själv.

 

Under en ledig dag får det unga paret följa med lägrets allt-i-allo Ben och hans gravida hustru Rose-Mary till den populära nöjesstaden Atlantic City vid New Jerseys kust. Medan det något äldre paret deltar i demokraternas konvent, får det unga paret tid att utforska stadens nöjeslív längs den 6 km långa board walken.

När de får se att den unge Paul Anka ska ge en konsert på anrika The Steel Pier Theatre, köper de genast biljetter. De gillar honom och hans musik framför allt hans genombrottslåt Diana från1957.

Det är en varm dag med hög luftfuktighet, men något bad i havet är inte aktuellt. Innan Ben och Rose-Mary ska till conventet strosar de fyra längs boardwalken, småpratar, njuter av atmosfären och den salta brisen från havet, På en vägg sitter en stor informationstavlan, där de senaste nyheterna rullar fram.

Plötsligt står det: MARILYN MONROE DÖD! Folk stannar upp där på boardwalken och ser häpna ut. De fyra kan först inte fatta. Sexsymboler kan inte bara dö så där utan vidare. Eller? Hon är ju bara 36 år -  men snart inser de, att det faktiskt är sant och spekulationerna börjar. Och kommer att fortsätt i många år framöver.

Det är den 5 augusti 1962.

Varm kram,

Lambergsfrua - som inte för sitt liv kan minnas, varför töserna har papperhattar på huvudet, medan de sjunger "Små grodorna".

 

 






 
 
Ingen bild

Bosse Lidén

25 oktober 2013 16:58

Tack för en härlig rapport med en blandning av allvar och lek. Små och stora nyheter. Förstår att det blev hatt efter det fallet. Det måste ha varit ett stort äventyr för er på många sätt. Lärorikt och skojigt. Diana var en stor hit. Tänk det kunde ni inte ana då att MM:S död då fortfarande fängslar många mer än femtio år senare. Att bli uppassad av mörkhyade kändes såklart ovant att tackla.

Lambergsfrua

25 oktober 2013 22:35

Att resa till USA då i början av 60-talet var stort. Våra vänner var nere vid stationen i Ösmo och vinkade av oss, när vi åkte med morgontåget från Nynäshamn till Stockholm för vidare transport ut i stora vida världen. När jag åkte över för att jobba som lägerledare två år tidigare flög jag med propellerplan över Atlanten...
Dessa tre månader i USA var ett härligt äventyr, som var både roligt, intressant och otroligt lärorikt. Jag tror att vi mognade flera år på den upplevelsen.
Varm kram,
Lambergsfrua

 
Ditte

Ditte

25 oktober 2013 17:34

Så kul att se det här och "höra" dig berätta om era äventyr over there! Pappershattar...kanske för att skydda mot solen? ;) Kram!

http://www.yvonneeblogg.blogspot.com

Lambergsfrua

25 oktober 2013 22:37

Tack för att du följde med på resan, Ditte. Njäe, de där pappershattarna var nog tillverkade för någon annan sång. Jag minns att vi sjöng Imse vimse speindeln också, men till den behövdes inga hattar.
Varm kram,
Lambergsfrua

 
Ingen bild

Anita

25 oktober 2013 18:53

Men vad trevligt att du tar oss med till USA. Intressant ... Solsting?? Låter inte roligt. Var du inte orolig då?? Jag kommer ihåg när Marilyn Monroe dog. Hon var i mina ögon en vulgär blondin och inte ett dugg snygg, tyckte jag. När sen spekulationerna kom igång om det ena och det andra blev jag väldigt besviken.
Kul att barnen lärde sig "små grodorna" och de vita hattarna pryder ju om inte annat själva bilden eller hur??
Tack goaste du för att jag fick följa med över Atlanten. Hoppas på flera såna små resor!!
Stor kram vännen !!!

Lambergsfrua

25 oktober 2013 22:47

Jo Anita, jag blev jätteorolig, när jag fick höra att Mannen i Mitt Liv låg nere vid poolen vit om nosen och kräktes i gräset.

Lägrets sjuksköterska George ställde diagnosen ganska snabbt och sen blev det färd till sjukhuset för observation. När han kom tillbaks fick han eget rum i Stora huset, ovanför köket bredvid murstocken. Låt mig säga att det var VARMT där - men inget solsken på knoppen förstås ;)

M.M var en yppig blondin, som fascinerade mig främst genom sin - yppighet. Att gubbsen uppfattade henne som sexig. förstod jag aldrig riktigt.

Varje lägeromgång hade en svenskdag med svenska visor, berättelser, bildvisning och frågestund. Vi häpnade över, hur lite barnen kände till om Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet. Finns det fabriker i Sverige? Har ni lastbilar? Har ni TV? och liknande frågor fick vi nästa varje gång.

Kul att du ville följa med till det stora landet i väst.
Varm kram,
Lambergsfrua

 
Ingen bild

Sonen

26 oktober 2013 12:18

Jättekul och intressant. Solsting har jag aldrig haft, men å andra sidan är jag ju förtjust i hattar och det kanske är tur ;) Vad gäller konstiga frågor om Sverige är det något man fortfarande får. När vi var i Redding på 70-talet frågade några jämnåriga mig och Maria om vi hade gräs i Sverige eller om snön låg på marken året om. Nuförtiden svarar jag helt enkelt: Ja, tjälen går aldrig ur och vi åker skidor eller snöskoter när vi ska någonstans (det var med skotrar Volvo började, namnet anspelar på skotrarnas rullband) och i lumpen måste alla tjänstgöra som isbjörnsvakt så att ungarna kommer till skolan i säkerhet, osv, osv.

Än så länge har ingen ens misstänkt att jag fabulerar, vilket är både underhållande och kanske lite sorgligt.

Lambergsfrua

26 oktober 2013 15:21

Ja Sonen, hatt bör man ha på huvudknoppen och solen steker. Dina hattar och kepor har nog räddat dig från solens heta strålar.

Inre riktigt snällt av dig att driva med frågvisa och okunniga personer om vårt land. Fast lite roligt är det allt. Isbjörnsvakt till skolungarna - ha ha ha! Den var bra Sonen :))
Kramen,
Ma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lambergsfrua - 19 februari 2023 12:45

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

Av Lambergsfrua - 30 augusti 2022 20:15

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

Av Lambergsfrua - 22 juni 2022 14:47

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

Av Lambergsfrua - 11 juni 2022 12:45

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

Av Lambergsfrua - 10 mars 2022 12:30

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5 6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

RSS


Skapa flashcards