Så här dagarna före dopparedan är det roligt att tänka tillbaks på barndomens jular. Julen i mitt barndomshem var ett kapitel för sig. Då fick inget saknas av ljus, värme, klappar - eller mat.

Jag vill tillägga att all bokmärkena här är scannade från min Bokmärkesbok, där pappa och jag under några år klistrade in mina favoritbolmärken.

 

Till första advent pyntades adventssljusstaken med mossa, som vi hade plockat vid sommarstället. Konstgjorda röda små flugsvampar stacks ner i mossan och de fyra ljusen fick manschetter i form av stjärnor, som mamma tillverkat av glänsande guldpapper. Så vackert tyckte jag då. Rena mardrömmen ur brandsäkerhetssynpunkt, kan jag tycka idag.

Fast mina föräldrar aldrig visade något tecken på religiositet, var det helt naturligt att ”Flickan” skulle ha en julkrubba. Mamma tillverkade den av en stor bit stadig kartong, som veks på mitten i 90 graders vinkel. Ena halvan blev mark, den andra halvan blev bakgrundshimmel, som var fint blåfärgad och översållad med små guldstjärnor.

Där på himlen ovanför krubban var en bokmärkesängel fastklistrad. Precis en sån som på bokmärket här. Naturligtvis blänkte en stor guldstjärna rakt ovan för krubban bredvid ängeln. Jag tyckte att min julkrubba var helt underbart vacker!

 
Den Heliga Familjen med stall, djur och herdar var pappersfigurer med vikt "fot", som klistrats fast på markskivan. Sedan täcktes hela marken med vit fluffig bomull. Det föll mig aldrig in att snö kunde vara en okänd vara på dessa breddgrader.

I vardagsrumsfönstret hängdes en rödorange pappersstjärna med elektrisk lampa upp. Det var alltid lite pyssel för pappa att få ordning på sladdar och lampa, men sedan sken den så mysigt.

Vi hade pysselkväll då mamma och jag gjorde nya julgranskarameller till granen och annat trevligt pynt. Svårast var de där korgarna som flätades ihop av olikfärgade glanspapper till ett hjärta. Jag kan inte minnas att pappa deltog i de här aktviteterna, men han kom säkert ut till oss då och då för att se hur arbetet fortlöpte.

Vi stöpte ljus också. Massan värmdes på gasspisen i stora konserveringskitteln, som sedan ställdes ut på balkongen. Men ljusvekarna fastknutna på en pinne, hängde vi ut genom köksfönstret och doppade ljusvekarna i stearinblandningen. In med kitteln för uppvärmning och ut på balkongen igen för fortsatt doppning. Det tog tid, var kladdigt, men roligt tyckte jag.

I början av december kom mamma hem med en stel, torr, illaluktande ”planka” från fiskaffären Det var början till julbordets lutfisk. Den la hon sen i en stor träbalja, som placerades i badkaret. Det luktade gamars avföda därinne under de veckor lutningen pågick - och våra egna bad försvårades avsevärt.

Mamma var en ovanlig kvinna. Hon jobbade heltid fast hon var gift och hade barn. DEt var inte så vanligt på 40-talet. På något märkligt sätt försökte hon att kombinera rollerna som yrkeskvinna och hemmafru - inte alltid med så lyckat resultat. Det är slitsamt att vara både och. Så även idag med alla de hjälpmedel som står till buds i ett modernt hem.

Till jul stoppade hon korv och gjorde leverpastej, trillade köttbullar och kokade sylta. Pappa ville ha grisfötter, som som inhandlades i Konsumcharken, skrubbades och kokades in i gelé. Rätt osmakligt tyckte jag då och tycker så fortfarande. Rödkål måste finnas på julbordet förstås och naturligtvis skinka. Janssons frestelse, inlagd sill och någon omelett, ja ingenting fick fattas och allt skulle vara hemlagat. Hade vi inte bott i stan fjärran från bondgårdar, hade hon antagligen varit med och slaktat julgrisen också...

Dessutom fanns det alltid rökt ål på vårt julbord, men den köptes faktiskt färdig. Dopp i grytan var ett måste, liksom risgrynsgröt med mandel i. Mamma blandade också till ”mumma” som serverades ur enestånkan. Idag kan jag inte fatta hur hon hann med och att hon orkade. Jag blir matt bara av att beskriva hennes slit.

 
När Mannen i Mitt Liv och jag gifte oss dagen före julafton kom vi överens om  att aldrig någonsin satsa så mycket tid och energi på julmat. Vi skulle bara ha våra absoluta favoriter, inget överflöd - och det löftet har vi faktiskt lyckats hålla riktigt bra.


FORTSÄTTNING FÖLJER!

 

Ditte

21 december 2013 18:30

Kul att minnas sånt där! Jag har ju lite gamla saker kvar, fast inte så fina familjeminnen som du.

http://www.yvonneeblogg.blogspot.com

Lambergsfrua

21 december 2013 19:47

Jag satt här och tittade i gamla fotoalbum och insåg, att jag inte har några som helst bilder från mina barndomsjular. Mamma som alltid var snabb att fotografera hann väl aldrig med det under julen.
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Kopings-Mailis

21 december 2013 20:20

Vill gärna titta in och önska min kära bloggvän en jättetrevlig helg!
God Jul och Gott Nytt år till dig och din man Ulf!
Julkramen till Köpings-Mailis!

Lambergsfrua

21 december 2013 21:17

Åh, så glad jag blir för den hälsningen Milis!
Jag önskar dig och de dina en riktigt God Jul och allt gott för det nya året.
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Lasse

21 december 2013 23:08

Tack för ännu en underbar berättelse från förr. Ser fram emot del 2.

Lambergsfrua

21 december 2013 23:14

Kul att du gillade den. Del 2 publiceras kl. 9 i morgon bitti.
Varma kramen,
Lambergsfrua

 

Anita

22 december 2013 08:03

Blir nostalgisk när jag läser om erat gemensamma julstök. Allt det du berättar har jag själv upplevt men min mamma var hemmafru så hon hade alla sina timmar till allt och därför kan jag inte förstå att din mor orkade och fick timmarna till att räcka men naturligtvis fanns viljan och glädjen.

Bokmärken var roligt och jag känner igen en del - ängeln var en självklarhet och har hållit sig kvar genom åren.
Rack goaste du för att du berättar. Nostalgi är det bästa jag vet ....Tack vännen !!!
Stor kram

Lambergsfrua

22 december 2013 23:10

Bara roligt att få dela med sia av gamla minnen. Det känns bra som kontrast till nutiden ;)

Vet du Anita, nu som vuxen förstår inte jag heller hur mamma orkade och hann göra så mycket hemma,som hon gjorde. Kanske berodde det på att hon hade lite olika arbetstider enligt ett schema 07-15, 9-17 och 11-19. De där eftermiddagarna då hon kom hem "tidigt" ägnades mest åt hushållet. Lunch undrar du kanske. Den medhavda lunchen åts under arbetets gång...

Lite lustigt det där med ängeln. När jag kollar igenom min bokmärkesbok inser jag att det finns väldigt många änglar, dels hängande på ett moln, dels knästående med enorma vingar. Sååå fina, tyckte jag då. Och blommor av olika slag.

 

Ingrid

22 december 2013 14:17

Så trevligt att få läsa om din barndoms jular och så mycket man känner igen. Det märks att vi är av ungefär samma årgång.
Nu ska jag läsa del 2.
Varm kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

22 december 2013 23:14

Tack Ingrid!
Ja, även om vi har lite olika uppväxtmiljö, du på Gotland och jag mitt i storstaden, finns det säkert många gemensamma nämnare. Min kusin i Skåneland skrev precis samma sak och vi tillhör ju samma generation alla tre.
Varm kram,
Lambergsfrua

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...