Det var inte nog med all matlagning till jul. Det skulle bakas ocskå.

 
Jag minns inte något saffransbröd, men troligen bakades det också. Däremot minns jag pepparkaksbaket. Degen sattes i ett brunt lerfat dekorerat med två gräddvita ränder. Det kom från pappas föräldrahem och användes enbart till pepparkaksdeg. Det var pappas jobb att röra ihop de olika ingredienserna till en slät fin deg.

Jag kan se honom sitta där på en stol i köket med fatet i knäet och bearbeta degen med en träslev. Det såg tungt ut och var det nog också! Sen skulle degen vila över natt, men resten var mammas och mitt jobb. Köksbordet röjdes av och fick fungera som bakbord. Degen skulle kavlas ut irriterande tunt men ändå blev kakorna ofta blåsiga – men goda! Degen var också god…

Mamma brukade baka en fruktkaka efter engelskt recept. Den var fullproppad med olika torkade frukter och blev bara saftigare, ju längre den fick ligga. Fast det var svårt att låta den ligga länge!

Knäck gjorde vi också och den tog en evighet att koka. Det var mycket svår att hälla upp knäcksmeten i de löjligt små veckade pappersformarna. Men visst var det värt besväret...

Lagom till jul kom de första apelsinerna för säsongen med båt till frihamnen. De fanns inte året runt som nu. Äpplen, apelsiner, nötter, torkade fikon och dadlar fanns på gottebordet.

Där fanns också alltid en liten ask Alladin choklad, som var Mosters återkommande julklapp till mig. Där gillade jag bäst den där chokladen med ett körsbär i. Det fanns bara en på översta lagret och en på det undre. Båda två försvann snabbt i mitt gap.

ETT SPECIELLT JULAFTONSMINNE

Under kriget var ju alla livsmedel ransonerade även risgryn. Mamma hade genom långsiktigt planerande lyckats skrapa ihop så mycket risgryn, att det skulle räcka till ett grötkok till julaftonen. Hon berättade inte för någon utan det skulle bli en överraskning.

För att spara gas till spisen kokade hon upp ris och mjölk, virade sedan in kastrullen i tidningspapper och svepte en stor filt omkring alltihop och ställde byltet på kökssoffan i väntan på att gröten skulle bli färdig genom efterkokning.

När vi sedan bänkade oss runt bordet satte sig min moster tillsammans med Gammelmoster i soffan. För att få lite bättre plats där i soffan skjutsade hon till filtbyltet - och grötkastrullen välte!

Mamma for upp från sin stol som stungen av ett bi, dels för att torka upp den utskvimpade gröten, dels för att hennes överraskning avslöjades på ett så snöpligt sätt. Moster blev tvärsur, tog sin väska och fnurrade iväg och smällde igen ytterdörren efter sig. Gammelmoster rultade iväg efter henne, stod i dörren och vädjade till henne att stanna. Men icke. Moster försvann. Gammemoster var ledsen, mamma var ledsen, pappa och jag var mest häpna över utvecklingen.

Stämningen var minst sagt tryckt en stund - tills Moster till vår stora förvåning återvände och nådigt klev in genom dörren igen för att återuppta julfirandet. Och tänk, det blev en riktigt trevlig julafton - men med något mindre gröt till var och en.

FORTSÄTTNING FÖLJER

 

Lasse

22 december 2013 14:20

Vad synd utveckling med gröten som din mamma hade gnetat ihop. Skönt dock att moster kom tillbaka, för var annars ska man fira julen om inte med sin familj!

Lambergsfrua

22 december 2013 23:17

Ja man kan ju förstå att hon blev både upprörd och besviken över att hennes lilla överrakning avslöjades och att en del av den fina gröten förstördes. Klart hon brusade upp lite. Kanske inte så konstigt att Moster blev sur, vilket hon faktiskt blev lite då och då av olika anledningar. Vi trodde faktiskt inte att hon skulle komma tillbaka. D¤t var nog Gammelmosters förtjänst. Moster insåg kanske, att det inte fanns så många fler jular att fira tillsammans med Gammelmoster...
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Ingrid

22 december 2013 14:25

Vi är inte bara av samma årgång, vi har samma smak när det gäller choklad också. Jag roffar alltid åt mig alla "körsbär i choklad" i aladdinasken och dyker helt fräckt ner i andra lagret också.
Tänk så de fick spara och gnida för att få allting att gå ihop på den tiden. Och vilken tur att moster kom tillbaka. Annars hade det nog inte känts bra.

Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

22 december 2013 23:21

Vad roligt att du också gillar den där chokladbiten med körbär :)
Ja under kriget, när så mycket var ransonerat var det nog ett pusslande för mammorna att få kupongerna att räcka till, framför allt till julen. Nu hade vi det bra förspänt ändå, för vi hade bekanta med stor bondgård, som kunde bistå med en hel del - men risodlade de förstås inte ;)
Ja, det var skönt att Moster kom tillbaks, men ett oförglömligt minne blev det med den välta grötkastrullen inlindad i tidningar och en stor filt.
Varm kram,
Lambergsfrua

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...