Ja så bänkade vi oss då framför TV:n för att se första delen av årets Melodifestival. Enligt Mellogeneralen Christer Björkman satsar man i år "på fest och hits" Där har man missat grovt i första deltävlingen, anser jag. Hur kan svart, svart och åter svart kännas festligt?

Som en liten motvikt och protest bjuder jag idag på färgstarka blommor i mitt inlägg.

Programledarna i svart kostym respektive höghalsad flickklänning av vit grov spets satte trenden. Den ena artisten efter den andra stegade fram på scenen klädd i svart. Och scendekoren var också mörk under framträdandena. Allt ljus på artisten - och det svarta. Så dystert, så otroooligt dystert! Jo visst ja, lite vitt fanns det allt. Elisa hade nån slags vit- och svart baddräkt med gardinfransar vispande runt de slanka låren - svarta fransar förstås. Och Sylverster toppade med en randig kavaj.

Det enda färgstarka var annars faktiskt artisternas inledande glasmålningar.

Yohio öppnade kvällen med att sjunga To the end. Hans dress bröt av lite med sina guldiga dekorationer och det lila fladdrande tygstycket från ena axeln.

Mahan Moin sjöng Aleo i lång tyllkjol omgiven energiska dansare, som hade nån slags haremsbyxor på. Allt i svart förstås.

Linus Svenning med sin egenskrivna låt Bröder gillade jag inte alls - även om den låten självklart betyder myclet för honom själv. Svart t-shirt och mörka jeans förstärkte det sorgliga budskapet om broderns död.

Elisa Lindströms Casanova framfördes käckt och med gott humör, men det var ingen låt som fastnade. Baddräkten har jag redan nämnt. Kom att tänka på vilket rabalder Jessica Anderssons små lila shorts väckte i Mello 2006, när hon sjön Kalla nätter. Jag minns att bland annat Bert ogillade den klädseln.

Alvaro Estrella sjöng Bedroom, som han och tjejen tydligen aldrig hann fram till. Diverse klädesplagg lämnades på väg dit in, men det blev en hel del bom bom bom redan i köket - eller hur det nu var. Svartklädd var han och så även hans duktiga dansare. Bom bom bom.

Debutanten Ellen Benediktsson  framförde Songbird vackert och känslosamt - iklädd svart klänning med dramatiskt vida ärmar.

Sylvester Schlegel med Bygdens son hamnade jag långt ner på min egen lista, men han hade i alla fall den goda smaken att toppa sin svarta klädsel med en svart- och mörklilarandig kavaj. Den får nog ses som ett djärvt grepp i det här sammanhanget och för det får han ett plus i kanten av mig.

Helena Paparitzou med Survivor kommer att gå långt. Hon är en rutinerad artist och låten är stark. Jag ska inte tjata mer om svarta kläder - men hennes fodralklänning var förstås också svart.

Vad jag tyckte om låtarna? Tja Yohio fascinerar mig och han kan faktiskt sjunga. Jag tror att hans många unga fans kommer att kämpa hårt, för att han ska ta hem hela tjottaballongen, men jag tror det blir en tuff match mellan honom och Helena. Jag tror inte att Ellens låt inte hamnar på topplats i finalen.

Ja, nu ser jag fram mot att få se deltävling 2 från Linköping med massor av färg - både på dekor och artister.

Önskar er en skön söndag.
Varm kram,
Lambergsfrua - som idag klär sig i en färgglad tröja