Morgondimmor över dalen är vanliga så här års och jag tycker det är vackert, framför allt när man ser det lite så här från ovan. 

 
Mora Skidgymnasium hade ungdomar på träningsläger och de tränade intensivt på rullskidor, men även mountainbike och simning.

  
En dag körde vi till närbelägna Nipfjället - men från vägen ser man ser först grannfjället Städjan Städjan är 1131 m.ö.h och den sydligaste toppen i det svenska fjällmassivet. 
Städjan och naturen däromkring inspirerade Rickard Dybeck att 1844 skriva vår nationalsång "Du gamla, du fria"

På 1990-talet och framåt hade Stiftelsen Idre Fjäll och Friluftsfrämjandet planer på att exploatera Städjan och bygga ett tiotal skidbackar och sex skidliftar där. Efter kraftiga protester beslutade Regeringen 2007 att Städjan ska bevaras orört och inte byggas ut - och det ska man nog vara tacksam för.

Området kring Städjan är dessutom betesmark för renhjordarna i Idre sameby, en av Sveriges minsta samebyar, och världens sydligaste. Renskötseln är en av bygdens äldsta näringar.

 
Men det är ju Nipjället som är vår favorit. Hit upp går Sveriges högst beägna väg 1032 m.ö.h
Städjan-Nipfjället är nu ett naturreservat. 

 
Här uppe fick vi i alla fall se lite höstfärger, men inte lika glödande som vi hade hoppats.

 
Vi gjorde en liten vandring men inte upp på toppen. Vi höll oss på lägre nivå. Då marken är mycket stenig var det skönt, att ha stavarna som stöd.


Det var en härligt solig dag och blåbärsriset lyste rött. Blåbären smakade gott om än lite torrt.


Frisyr? Vad är det? Det var lite blåsigt som synes, men det gjorde inget alls. Jodå, jag hade också stavar, men de låg utom synhåll just på den här bilden   


Det kan vi absolut hålla med om och vi har bott där vid ett par tillfällen. Pernilla Wiberg har varit med och utformat hotellet och framför allt dess inredning. Hon har ägt hotellet tillsammans med Stiftelsen Idre Fjäll. Vad vi förstod har Stiftelsen i år köpt hela hotellet. Så berättade i alla fall en av de liftanställda, som vi pratade med.

Fräscht och fint med bekväma rum och utsikt över omgivningarna. Tyvärr har det vuxit upp en del stora tallar framför, som skymmer stora delar av utsikten över daken och fjällvärlden.

Efter beöket på Nipfjället hade jag lovat MiML att bjuda på en drink på Pernilla Wibergs hotel - PW Bar, vilket jag också gjorde förstås. Han ville ha en whisky och jag något med hjortronlikör och spritz, som vi satt ute i solen och smuttade på. Ja, Mannen i Mitt Liv ska ju undvika sol, så han satt lite i skuggan, men inte jag. En riktigt trevlig stund.

 
När vi kom tillbaka till vår lägenhet fick vi se att det var en hel del folk i poolen. Inget som lockade oss, men det var så trevligt att se.

 
Tro det eller ej, men solen gassade så pass, att vi inte orkade sitta kvar på balkongen. Termometern visade +34 i solen. Vi flyttade våra stolar till baksidan av lägenheten, där vi satt med ett glas vin och våra böcker.

FORTSÄTTNING FÖLJER