Även idag har vi haft strålande höstväder, soligt med lätta slöjmoln och +14. 
På vårt stavtrav träffade vi en bekant, som blivit med hund, en helt bedårande liten 10-veckors valp, jag tror att det var en bichon. Livet var kul och vänliga händer, som strök över den sikeslena pälsen, skulle det slickas på. Det lilla knytet heter Doris och jag tänkte tyvärr inte på att ta något foto. Jag ska försöka fånga den lilla damen på bild vid senare tillfälle. Det får ju inte dröja alltför länge förstås, för de växer ju fort.

 
Vi var borta hos Dottern och Svärsonen med några tidningar och i grannskapet växer ett träd med de här vackert röda bären. Jag vet inte vad trädet heter, men jag tycker att det liknar oxelbär - men ändå inte.


Det sjunger på sista versen för blommorna i våra trädgårdar nu. Det här ser ju lite avslaget ut - men...

 
Men titta vad som finns bland allt det halvvissna! Två fräscha rosenknoppar, som nog aldrig kommer att hinna slå ut innan frosten nyper dem.

 
I bostadsområdet Vågmästaren finns en rad små träd utmed cykelvägen. Paradisäpplen berättade en man som var ute med sina två hundar. Kanske det var sådana som Eva lockade Adam att äta där i Paradiset. Men jag har svårt att förstå, hur han skulle kunna lockas av dem. Han måtte ha varit väldigt hungrig...   

Vågmästare har förresten inget med vågor att göra, vilket man kanske skulle kunna tro här vid Vänerns strand, utan om en våg som man väger på. Vågmästaren ansvarade för en allmän våg och kontrollerade vägningen. Här i Karlstad handlade det om järnvågen, där järn från olika bruk runtom i Värmland noggrant vägdes innan det lastades på skutor och skeppades ner till Göteborg.

Nu önskar jag alla en skön kväll.
Varm kram,

Lambergsfrua