DAG 6 ÅTERRESA TILL KUSTEN VIA KONYA
Sol och +16 framåt dagen, betydligt varmare vid kusten.


Med 55 mil framför oss blev det en tidigt start. Ali stod på trappan och dirigerade sina strykor medan hotellägaren och den vänlige portieren stod redo för att vinka av oss.

Efter ca 2 timmar gjorde vi ett stopp vid kombinerad marknad, restaurang och toa. Ganska elegant faktiskt. MiML fotograferade mig, när jag fotograferade bergen i fjärran.


Här är mitt motiv med snötäckta vulkaner.


Vi besökte en karavanseraj längs Sidenvägen. Porten in till serajen var så hög att kamelerna utan problem kunde komma in med sin packning. Karavanserajerna byggdes under seldjuk och osmanska riket från 1000-talet och framåt. Idag är det ett museum.   

Kryddor och silke transporterades med husvagnar mellan Kina och Europa via Turkiet. Karavanserajer är värdshus eller härbärgen för karavaner av köpmän. Värdshusen såg ut som borgar med ringmur. Runt borggården fanns stall för djuren med vatten och foder, mat och tvättmöjligheter för gästerna. Där kunde de också proviantera inför den fortsatta resan och även sälja några av sina varor.

Sen måste jag bara få visa resans absolut mest misslyckade bild - om man inte ser den som ett tidsdokument med den leende och vinkande kvinnan. En huvudlös liten häst...  

 

I Konya besökt vi Selimiyemoskén från 1500-talet. Konya är en historisk stad med historia som sträcker sig till 1200-talet. Där under det grönglaserade kakeltornet ligger Mevlanamuseet.

 
Under 1200-talet var det klosterskola för den religiöse persiske ledaren och poeten Mevlanas lärjungar. Han grundade den sufiska orden med de dansande dervischerna - en av islams mest respekterade ordnar. 1925 avskaffades alla ordnar i Turkiet och klostret blev ett museum. De där hattarna är förresten gjorda av kamelhår.


Här har vi de dansande dervischerna igen - fast inte på riktigt. Så här kunde det se ut i klostret då det begav sig. 

 
Lunchstället var rustikt och mysigt. På taket fanns ett storkbo - men nej, storkarna var inte levande. Och se där tittar MiML fram bakom vår buss.


Medan gästerna mumsade sig mätta blev deras bilar snabbtvättade för hand. Även vår buss blev uppfräschad.

   
På sista delen av vår resa ner mot kusten hade vi ett helt fantastisk månsken. På riktiga kringelikrokvägar nådde vi vårt stora lyxiga hotell Lykia World Antalya Golf Resort vid kusten i Belek.
Receptionen var rena konstverket


Hotellet bestod av flera hopfogade lätt svängda huskroppar. Rumsnummerskyltarna var av koppar och utan belysning. Synnerligen elegant men ruskigt opraktiskt. Tur att det finns ficklampa i telefonerna numera. Stora rum med extrasäng och soffgrupp - och stor härlig balkong mot havet. Synd att vi bara hade en natt där.


Från hallen fanns en gång med två handfat och bra avställningsytor. De två stora glasdörrarna till vänster ledde in till badrum/dusch och sedan ett separat rum för toan. 


Allt var stort och pampigt. På väg till matsalen passerade vi det här - hm - ja, vad man nu ska kalla det. Men dekorativt var det.   

Efter den överådiga buffémiddagen unnade vi oss en stund på balkongen innan vi kröp ner i de sköna sängarna.

FORTSÄTTNING FÖLJER

      

 

Ingrid

21 november 2014 22:47

Så mycket information om Turkiet och dess historia du fick med dig från den här resan. Fast ni kanske var pålästa redan innan ni åkte?
Ja bilden på den huvudlösa hästen kanske kan ses som misslyckad, men den är charmig på sitt sätt.
Hotellet ser verkligen tjusigt ut och jag misstänker att det var väldigt gott att krypa ner i sängarna efter att ha åkt 55 mil.
Ha en fin helg!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

22 november 2014 11:02

Jo, vi hade en duktig guide och även om vi inte hörde allt som sas, fotograferade jag "namnskyltar" på de platser vi besökte och kunde sedan googla fram mer fakta. Före avresan fick vi dessutom en nästan 50-sidig liten broschyr i färg med fakta om Turkiet och framför allt Kappadokien. DEn har varit till stor nytta och glädje.
Sängarna var ljuvliga att krypa ner i efter den långa dagsetappen kan jag lova :)
Önskar dig också en riktigt bra helg.
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Anita

22 november 2014 16:53

Tack för att du berättar. Vad då mest misslyckade fotot ?? Innan du skrev vad som var misslyckat tänkte jag inte på hästen utan huvud ... Allt får inte alltid plats på ett foto och det var ju roligt att få ropa in fantasin så som man gör när man blir nyfiken på det man vet finns men inte syns.
Härligt hotellrum med angränsande bekvämlighetsavdelning. Underbart ... Då slapp du de bruna filtarna den natten också (skojar jag). Som vanligt underbara bilder och suveränt berättat.
Stor kram från mej.

Lambergsfrua

22 november 2014 22:49

Tack för fådda rosor! :)
Jo men jag hade ju planerat att fånga även hästens huvud på det där fotot och så skrittade den lile rackaren förbi mig snabbare än jag hann trycka på min kamera. Men tanten ser för go' ut där hon sitter och vinkar. Och so sagt, fantasin måste ju få jobba lite också ;)
Bruna filtar hade vi bara på det där familjeägda hotellet uppe i Kappadokien och de kan nog behövas när nätterna blir riktigt kyliga. Vi hade ju minusgrader alla tre nätterna men frös inte det minsta. Bruna var de och fula var de, men sköna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...