FRANKFURT DAG 3  BÅTTUR PÅ MAIN - MER JULMARKNAD - HEMRESA
Eftersom vår taxi till flygplatsen inte skulle hämta oss förrän 15.30 hade vi gott om tid att spendera.  
Redan dagen innan hade vi köpt biljetter till en båttur på floden Main.

    
Frankfurt ligger ca 3 mil från Mains utlopp i Rhen och trafikeras av både fraktpråmar, långsmala, låga kryssningsfartyg, rundtursbåtar och nöjesbåtar. 

 
Vi åkte med Primuslinjens minsta men snabbaste båt Wikinger. Vi hade turen att få platser allra längst fram på nedre däck med fin utsikt. Soldäcket var stängt och dekorerat med granar.

 
Trappan till övre däck och soldäck var en elegant sak med dekorativ väggmålning av bland annat stäven på ett gammalt vikingaskepp.

    
Inne i båten var det julpyntat med girlander, kulor, stjärnor och stora kottar. Vi var bland de första som kom ombord. Bänkar och stolar fylldes snabbt upp efter en stund.  

 
Floden används också för rodd. Här var det några tomtar som tränade arm- och benmuskler inför julens klapputdelning.      

 
Flösserbrücke är stadens enda bro med poloner. I bakgrunden syns tvillingskyskraporna som blev färdigbyggda i år (2014 alltså) och blivit nytt huvudkvarter för Europeiska Centralbanken. De har tydligen vuxit ut skrapan inne i stan...

  
Manhattan för över - eller Bankfurt som staden också kallas.

   
Det var inte bara tomtar som var ute och tränade musklerna.

 
Sådana här lyftkranar minns jag från barndom i Stockholm. Här stod de på museum...  

 
Skarvar på spaning. Floden är tydligen fiskrik.

 
Inte bara skarvar förresten. Måsarna vill vara med och dela på läckerheterna därnere i vattnet.

  
Här kan vi verkligen tala om "långkryssare". Den är nästan dubbelt så lång som den vi kryssade med på Donau för några år sedan. Undrar om den här är lika trivsam...

  
Men vad i hela friden är detta och vad kallas en sån här farkost?  Killen stod på en planka och paddlade envist framåt. Vi ombord på Wikinger tyckte att det såg rent livsfarligt ut - men det finns folk till allting, som jag brukar säga.

  
Primuslijen har sin kajplats alldeles nedanför gångbron Eisener Steg. Den invigdes 1869, bombades av de egna i mars 1945 för att förhindra de allierades framfart och byggdes upp igen 1946. Har byggts om några gånger och seda renoverats grundligt.

Det har blivit en sån där "kärleksbro" där älskande par hänger upp ett hänglås, stänger det och slänger nyckeln i vattnet. För evig kärlek. Eller de kanske rentav sväljer nyckeln? Det vore väl romantiskt. Nä det gör de inte förstås. 

 
Tyngden av alla dessa hänglås blir till slut en risk för bron. I Paris har man tvingats stänga Ponte des Artes på grund av alla kärlekslås.


Mannen i Mitt Liv står på Eisener Steg med Saalhof i bakgrunden. Det var ursprungligen en borg från mitten av 1100-talet, som byggdes år den tysk-romerske kejsaren Konrad III. Måste erkänna att jag aldrig hört talas om honom. När stadsmuren byggdes i slutet av 1100-talet blev borgen en del av den

Det fyrkantiga Rententurm är från mitten av 1400-talet. Fantastiskt att de här byggnaderna klarade sig från krigets bombningar.

Bakom Saalhof reser sig domkyrkan från 1200-talet med sitt 95 meter höga och mycket vackra torn. Lustigt nog kallas den domkyrka trots att man aldrig har haft en biskop. Här har 10 tyska kejsare krönts!

 
Inte långt från Mainkajen ligger Haus Wertheim, det enda korsvirkeshuset från 1600-talet, som överlevde krigets bombningar. I bottenvåningen finns Werter Restaurant som bland annat serverar ölet Eisbock 24%...


På torget Römerberg ligger Römer som har varit Rådhus i över 600 år. När vi gick förbi skulle ett brudpar just gå in för att vigas. Nejdå, ingen bakelseklänning. Bruden hade en puderrosa kappa, matchande strumpor och ljusgrå skor med skyhöga klackar. Och brudgummen var klädd i mörk kostym. Enkelt men elegant.

 
Framåt halv tre-tiden blev det lite väl mycket folk på marknaden, så vi kryssade oss genom folkmassan tillbaks till hotellet.

 
Hemresan var lite gropig för det blåste rejält. Vi satt längst frami planet med gott om plats för Mannen i Mitt Liv och hans långa ben. När vi landat och kaptenen släckt skylten för säkerhetsbältet studsade (nåja) MiML upp ur sätet och rev ner min jacka från "bimen" och sdan sin för att snabbt komma ut och inte hindra någon.

 
Han krånglade med ärmarna - bara för att konstatera, att det var fel jacka. När dörren öppnades kämpade MiML med att ta sig ur den trånga jackan (som tillhörde grannen bakom) och hjälpligt kränga på sig sin egen - medan 35 medpassagerare trampade i gången och säkert undrade, vad som pågick där framme. Väl inne i ankomsthallen fick de andra i alla fall vänta på sitt bagage, medan vi nöjt tuffade förbi direkt ut till bilen med vårt handbagage.   

Jag måste nog säga att vi är mer än nöjda med vår julmarknadsresa till Frankfurt, trots att det stundtals var ganska trångt på marknaderna. Positivt dock att vi fick uppleva så mycket på de där dagarna och inte nånstans stötte på några sura miner eller fulla människor. Sedan är förstås den korta restiden med British Midland/Lufthansa ett stor plus.

Varm kram till er som orkat följa med mig på resan.
Lambergsfrua   




 

       

 

Bosse Lidén

15 december 2014 10:49

Det är härligt att komma iväg ibland. Fina bilder och saker som jag blev sugen på. Dessutom en som jag inte blev sugen på. Den trängseln såg svettig ut. Kram Bosse

Lambergsfrua

15 december 2014 12:37

Jag håller helt med dig omatt det är roligt och uppiggande att byta miljö ibland - men den där trängseln på eftermiddag och kvällförtog faktiskt mycket av mysfaktorn... ;)
Kram tillbalka!

 

Ingrid

15 december 2014 12:34

Det är trevligt med såna där flodturer. När vi var i Rüdesheim åkte vi en tur på Rehn och det var väldigt givande. Vi fick också se mycket vackert.
Men du så mycket folk på marknaden. Jag förstår mer än väl att ni drog er tillbaka till hotellet.
Jag förstår makens frustration där han stod och krånglade med sina jackor.....
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

15 december 2014 12:41

Jag gillar också flodturer, för det finns alltid så mycklet att titta på till skillnad från båtturer till havs. Och Rehn på avsnittet kring Rüdesheim är verkligen vackert.
Att det samlas mycket folk vid sådana där marknader är inte alls konstigt och det får man vara beredd på, men den här trängseln blev ett snäpp för mycket, för att det skulle kännas OK för oss.
Ja di, MiML var lindrigt road och blev stressad - men allt löste sig till jackägarnas belåtenhet.
Varm kram,
Lambergsfrua :)

 

Soffie

21 december 2014 22:25

🎄go jul tilldej🎄

http://Www.soffie69.blogg.se

Lambergsfrua

22 december 2014 13:08

Tack Soffie! Önskar dig och familjen detsamma!
Kram ;)

 

Sonen

31 december 2014 08:28

Fin resa. Jag sökte på nätet efter "paddelbräda" för att kanske få upp några bilder som kunde berätta vad den där farkosten på floden heter. Det visar sig att den heter ... paddelbräda, ha ha. / Kram

Lambergsfrua

31 december 2014 10:41

Va? är det sant?! Från min sida var det ett "hitte-på-ord" - som alltså visade sig vara helt rätt. Livet är sannerligen fullt av överraskningar:)
Kramen,
Ma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...