Vi tog tåget ner till Göteborg på Valborg för att träffa Sonen och se Chalmerskortegen.
Eftersom Käre Barnbarnet går på Chalmers och deltog i bygget av ett ekipage till Cortègen, hade vi planerat att besöka byggplatsen på eftermiddagen - men det regnade så vi av avstod.

Vi bodde på Scandic Hotel i Nordstan och kunde besöka Akademibokhandeln där helt torrskodda. Sonen visade att hans bok "Natten jag dog" var placerad under rubriken Deckare, fast det snarare är en Spänningsroman. Nåja, huvudsaken är att den finns där - och framför allt lockar till köp!    

Det finns ett stort utbud av restauranger i olika priskasser inne i Nordstan och vi åt en god och fräsch lunchbuffé på Lydia's Diner för rimliga 89 kr inklusive dryck - ja vatten eller lättöl alltså.

"Stora buffén

Nygräddad Chicago deep pan pizza, Tex-Mex med vegetariskt
alternativ, heta kycklingvingar, BBQ-ribs, strimlad kycklingfilé,
salladsbuffé och olika dressingar. Plus vårt berömda vitlöksbröd!"

Timmarna innan det drog ihop sig till Cortègen (jo de stavar så Chalmeristerna) upphörde regnet och solen tittade fram! Cortègen är en tradition med anor. Redan 1911 tågade paraden genom stan på Valborgsmässoafton.

I år deltog över 50 olika ekipage i Cortègen, så här följer bara ett axplock!

 
Vi kom i god tid och fick en bra plats på Avenyn vid Valand, där Cortègen svängde in på Vasagatan.
Sen blev det väntan. Vi tittade på poliserna som spärrade av gatan med blåvita remsor, vi tittade på folk som kröp under avspärrningarna, vi tittade på poliser som spände upp nya band och så vi tittade vi uppåt Avenyn efter Cortègen förstås.

En timme efter att Cortègen hade startat uppe vid Chalmers, kom en lastbil med plakat och texten: "Cortègen kommer om fem minuter". Hm. Eftersom det faktiskt handlar om studenter som går, dansar eller spelar sig fram mellan de olika ekipagen, är det förstås omöjligt att bedöma tiden - och fem minuter var klart i underkant.

Under tiden fick vår närmaste "granne" sin jacka rejält nedkluddad av en mätt mås i flykt... Tur att inte kor kan flyga!   

 
Men den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge - fast det uttrycket hade nog inte våra fötter hållit med om... Ridande poliser inledde det hela. Och vilka vackra hästar! Den här hade på sig sina allra finaste "sockor" dagen till ära och nästan dansade fram. 


Fanbärare med Högskolans och de olika sektionernas fanor.

 
Ungdomsorkestern Göta Lejon livade upp. Den består av ungdomar i åldrarna 10-21. Några ägnade sig åt konstfullt viftande med guldglittirga pompoms medan andra spelade och travade taktfast gatan fram.


Fröken Majblomma kom glidande i/på en elegant blomsterprydd bil. Varför hon hade mustasch fick jag aldrig riktigt klart för mig. Kanske skulle hon föreställa en hen?

Toyota sponsrade med nya blankpolerade personbilar...

 
...och Göteborgs Lastbilscentral med lika välputsade och glänsande lastbilar. Kan tro att den här lilla hunden hade riktigt roligt, när den intresserat betraktade omgivningen från sin upphöjda plats.


De så kallade sektionshelgonen delade ut godis längs Cortègevägen. Varje sektion har ett "helgon" i form av t.ex ett mjukisdjur och här fick de göra lite nytta.   


En av mina favoriter! "Stig gick på toa, blev ersatt av Loa"
Cortègen består alltid av många roliga ekipage, som ska spegla det gångna årets händelser eller tekniska lösningar. 


Cortègen är även en tävling där en 6-mannajury ska utse "Bästa vagn - ekipage på lastbilsflak", "Bästa lösnummer - självgående ekipage", "Bästa tekniska lösning på en vagn" och "Bästa tekniska lösning på ett lösnummer" I juryn sitter bland andra Lasse Kronér och Ingvar Oldsberg.

   Maskinteknologsektionens verkstadsförening XP visar varje år upp finurliga "lösnummer". Hjulet är ett "lösnummer" som har förundrat och glatt Cortègens åskådarna  i 20 år. Utmaningen är att köra Hjulet framåt, utan att det snurrar runt. I Cortègeprogrammet skriver man, "Enkelt uttryckt är det en bandvagn på räls, lina kopplad till snöskotermotor som är kopplad till en differential, så att varje sida kan styras separat. Fordonet har två tillstånd det kan befinna sig i, ett kontrollerbart och ett mindre kontrollerbart" Det var ju enkelt! 


Ett "lösnummer" som behövde både draghjälp och skjutshjälp - miljövänligt så det förslår. 

 
Om du nån gång skulle få för dig att såga itu din bil på längden och sedan montera ihop delarna igen skulle du kunna skapa en sådan här bil med två chaufförer, som med ryggarna mot varandra båda kör framåt! Fast det gäller ju att vara maximalt samspelta och dela på körningen, så att säga.

 
Tyrannosaurus Häst kom sakta gatan fram. Förra året var det en mekanisk häst, som drog den höga vagnen. I år hade man förnyat sig genom att byta ut hästkraften mot människokraft. Jag fattar inte hur den killen orkade gå framåtlutad och dra i ett par timmar. Det ekipaget gav verkligen skäl för namnet Tyrannosaurus ...


För att ytterligare leva upp till namnet Tyrannosaurus hade "hästen" något slags metallhovar, som lossnade lite då och då. Tillförordnad "hovmekaniker fick då gripa in. 


Diverse fiffiga "lösnummer" rullade förbi - toastol och bidé på hjul kanske vore något för att underlätta städningen i badrummet. Fordonet närmast kameran hade en krånglande motor och fick ta sig framåt med hjälp av människokrafter.

En motoriserad skottkärra skulle säkert uppskattas av många.  

 
Och så kom då äntligen ekipage 33, som vi hade väntat på så länge! Det ekipage som Barnbarnet varit med och skapat. De hade byggt en egen karusell med snurrande tekoppar som en 30-årshyllning till Lisebergs snurrande tekoppar. 

Tekopparna snurrade lite fortare än beräknat, så resenärerna var nog ganska yra i bollen, när de klev ur tekopparna efter ca 2 timmars snurrande.


Nejdå, Barnbarnet satt inte i någon tekopp. Han var leoparden, som dansade runt ekipaget.

Vid det laget kände vi oss nöjda med vad vi sett och tog oss tillbaka till hotellet.

Varm kram,
Lambergsfrua

Fortsättning följer om 1:a maj