Efter en god hotellfrukost gav vi oss ut på stan i solskenet. Målet var Trädgårdsföreningen, denna oas i centrala Göteborg, som faktiskt är en av landets äldsta offentliga parker. Den öppnades redan 1842 och är förklarad som byggnadsminne.


Just nu pågår en konstutställning i parken. Det är den brittiske skulptören Tony Cragg, som bland annat visar de tre gyllene vridna "Points of view". De kom närmast från Manhattan, där de  varit utställda en tid. 


I det ståtliga Palmhuset från 1878 kan man njuta av tropisk värme och olika exotiska växter  - och många palmer förstås. Vid bygget hade man Crystal Palace i London som förebild och visst blev det ett lyckat resultat.

 
Utanför Palmhuset kunde man njuta av solsken och vackra blommor - den tropiska hettan därinne kändes nästan lite onödigt tropisk just då.


Men hallå! Har trädgårdsmästaren fått en liten medhjälpare eller blomstervakt? Eller var det kanske bara en upphittad liten figur, som placerats där för att inte ligga på gräsmattan och skräpa.


Japanska körsbärstträd med sina moln av rosavita blommor.  

 
Vitaste vita magnolior på ett träd i stram givakt.

Direktörsvillan stod klar 1847. På bottenvåningen bodde parkens trädgårdsmästare med sina familjer. På övervåningen drevs handeln med fröer, men verksamheten blev så stor, att man tvingades bygga en egen lokal för den.

   

I den här vackra byggnaden från 1874 finns nu populära Rosencaféet. Huset var från början ett stall, där det fanns både djur, vagnslider, höloft och verkstad. Huset brann 1967 och bara den västra flygeln klarade sig. En varsam renovering gjordes 1998 och så blev stallet ett café i stället. 


Vi satt ute och fikade, som så många andra. Jag gillar latte, men Mannen i Mitt Liv är ingen lattemänniska. Det blev en Irish coffee för honom. 

 
 
Mmm, vilka ljuvliga färger i den här rabatten!


Här blommar rhododendron och magnolia i kapp.


Nere vid kanalen växte flera grupper med blommor, som liknade julrosor - i fel färg. Tack vare informationsskyltar fick vi veta, att det var turkiska julrosor.

Framåt eftermiddagen var det dags att möta Sonen, som jobbat natt och sovit på förmiddagen. Han vill visa oss en mycket annorlunda restaurang, som även är ett hotell.


Så vi promenerade till Dorsia  - och det var ett helt fantastiskt ställe. Och så osvenskt.


Här kan man låta ögat njuta av vackra möbler, lenaste sammet, skimrande siden, gyllene tofsar och konst. Och utsökt mat och dryck.  

 
Ägarens motto är "Gästen är kung" och personalen lever verkligen upp till det mottot.

 
Detalj från en fönsterbräda.


En del av hotellrummen vetter mot den täckta innergården, som är en del av restaurangen. Här serveras frukostbuffén, om jag förstod det hela rätt.

 
På toan ligger högar med mjukaste frottehanddukar, klara att användas efter handtvätt och sedan läggas i tvättkorgen. Kanske inte miljövänligt men sannerligen hygieniskt. 


Nej vi åt inte där. Istället sökte vi oss till The Golden Days på Södra Hamngatan vid kanalen. En genuin engelsk pub i centrala Göteborg, det det finns över 100 olika ölsorter och fler än 300 whiskeysorter att välja på! Och mat förstås.


Vi satt ute med utsikt över Rådhuset och ombyggnaden av kanalen och såg en fullsatt Paddanbåt glida förbi.

 
Vi valde fish and chips, något vi inte har ätit på åratal. Vi serverades en perfekt tillagad torsk, som skivade sig så fint, när man skar i den.


Åter till vårt hotellrum med vidsträckt utsikt för att se på hockey.  


Jag avslutar med solnedgången över stan som final på en mycket trevlig Valborgsmässohelg.

Varm kram,
Lambergsfrua