Direktlänk till inlägg 9 oktober 2017
Trots närheten till turisttäta och hektiska Rhodos har lilla Tilos med sina 63 kvadtatkilometer lyckats behålla sitt lugn och sin charm med vänliga, gästfria människor och vacker natur. Ca 500 personer bor här i byarna Livadia och Megalo Chorio. Megalo Chorio är öns administrativa centrum - men hamnen ligger i Livadia och där hamnar de flesta turisterna.
Där ligger också det pampiga polishuset i italiensk stil. Hamnpolisen håller också till där liksom öns kvinnliga borgmästare. Jag tror att hamnpolisen har betydligt mer att göra än den vanliga polisen. Brottsligheten är låg.
Uppe i bergen ovanför Livadia ligger ödebyn Micro Chorio. Den byggdes för att undgå anfall från turkar och pirater. För ca 60 år sedan övergavs den helt på grund av vattenbrist och den ekonomiska krisen.
Det finns en buss och en taxibil på ön. Bussen har sin ändhållplats nere i hamnen och varje dag tvättar och städar chauffören sin buss. Jag tror nog att han även slinker in en sväng på hamncaféet för en kopp kaffe.
En förmiddag tog vi bussen från Torget över ön till Eristos Beach via Megalo Horio. En lagom lång tur på ca en halvtimme. Tidtabellen finns uppsatt på anskagstavlan vid torget.
Bussen blev snabbt fullsatt med turister, som ville vandra eller uppsöka sandstranden Eristos Beach. Många fick nöja sig med ståplatser. Dottern var kvickt på bussen och ordnade sittplats åt sina silvergrå panterföräldrar (coh sig själv), medan Svärsonen fällde ihop Rulle och stod bredvid den.
Eristos Beach är mycket populär sommartid både för dagsbesökare och campare. Då kan här finnas upp till 300 tält bland träden!
Både Rulle och föraren klarade off road-körningen utan större problem Det handlade mycket om vilja och rätt inställning - både för Rulle och MiML
Överallt på stranden växte vita väldoftande sandliljor. Jag har faktiskt aldrig sett sådana förr och blev helt fascinerad av hur vackra de var och att sådan skönhet kunde växa direkt i torra sanden.
Här på stranden finns två "kantinor" och vi gick till Kantina Stelios, som är den mest berömda. Berömd för sin lite hippiaktiga stil och goda hamburgare. Sommarhalvåret säljer Stelios iskalla drycker (självplock i isboxen framför disken), hamburgare och lite annan smått och gott. Vintertid jobbar han på en av öns fiskebåtarna.
Stilen är avslappad och Stelios själv tillbringar gärna stunderna mellan kunderna i sin hängmatta med en mugg kaffe och mobilen inom bekvämt räckhåll. En mycket vänlig och trevlig man om än lite udda.
MiML satte sig försiktig i en av de låga kaptensstolarna, som längsamt sjönk ner i sanden och tippada bakåt så MiML hamnade platt på rygg. Stelios höll på att få hjärtsnörp (se bilden!). MiML slog sig inte och skrattde gott om än någpt förvånat. Vi fick upp honom på rätt köl igen och Stelios skyndade att säkra stolen med ett par stadiga träkubbar/pallar. Sedan hade vi en trevlig stund där i skuggan av det stora trädet..
Jag skrev att Stelios hade kaffe och mobil inom bekvämt räckhåll. Vi får inte glömma hans bibliotek där i grenklykan. Han läste mycket.
Vi gick ett par trehundra meter för att komma till Restaurant Tropicana, där vi har varit förr och njutit av deras trditionella grekiska mat bland annat oemotståndligt frasiga kikärtsplättar. Vi beställde alltid in lite olika rätter för att dela på, så alla fick smaka - och kikärtsplättarna var precis lika goda som tidigare.
Vid vägen växte ricin (Ricinus communis). Fröna innehåller 50% tarmretande ricinolja, något som många av oss som växte upp på 40- och 50-talen nog har fått pröva på vid tillfälle, dä magen krånglat.
Lite skrämmande är det att fröna är starkt giftiga och sägs ha använts av nazisterna under Andra Världskriget. Det räcker med ett enda söndertuggat frö för att döda en person...
På tillbakaresan gjorde bussen en kvarts paus i Megalo Chorio. Där hade man just sågat ner stora grenar av bougainvilla - med motorsåg! Det kändes nästan grymt, men Dottern och jag tog chansen att plocka varsin stor bukett.
Landsvägen i Megalo Horio. Det intressantaste här nog det lilla Elefantmuseet.
För si så där 6.000 år sedan trippade det omkring små dvärgelefanter här på ön (och en del andra öar i Medelhavet). Det låter kanske som en saga, men faktum är att 1971 upptäckte arkeologer benknotor från en dvärgelefant i Harkaidosgrottan nästan mitt på ön.
Museiguiden Vicky är otroligt entusiastisk och visar mer än gärna runt bland samlingarna och det är helt gratis. Mötet med Vicky är en upplevelse och nästan intressantare än benknotorna...
Bussen fortsatte ner till det lilla fiskeläget Agios Antonios innan den vände åter till Livadia.
Ett glas vin på vår terass före middagen.
FORTSÄTTNING FÖLJER!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 | 17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|