DAG 4 RUNDTUR PORTO - BRAGA/BOM JÉSUS
Efter frukost var det dags att kliva ombord på bussen igen.

 
Stadens originella Musikhus invigdes 2005. Efter revolutionen på 1970-talet exploderade musiklivet i Porto och bland annat blidades många popgrupper. Porto var tidigare känd för sina bilrallyn.


Förmiddagen var ganska disig.  Många båtar låg förtöjda på Duorofloden nära dess utlopp i Atlanten 


Rundvandring i staden. I den här parken växte plataner med egendomliga stammar. Vi trodde först, att det var en särskild sort, men det handlar helt enkelt om en sjukdom.


I parken satt några studenter på besök från Mexico. De bar sina traditionella studentkläder med många påsydda märken från platser eller universitet, som de hade besökt. 

 
Det som vid första anblicken ser ut som en stor kyrka, är egentligen två, som byggts samman. Till vänster syns 1600-talskyrkan Carmelita, som är en del av ett tidigare kloster. Till höger ligger 1700-tals kyrkan Carmo. Eftersom lagen inte tillät, att två kyrkor delade en vägg, byggdes ett av världens smalaste hus mellan dem! Det huset var otroligt nog bebott ända till 1990-talet. Man kan ju bara tänka sig hur det lät därinne, när kyrkklockorna ringde till mässa...


Carmokyrkans ena långsida är täckt med kakelplattor i vackert mönster.

 
Till Lellobokhandeln ringlade kön lång, trots att den är under renovering. För 3€ får man komma in i bokhandeln, som sägs ha inspirerat J.K Rowling till att skriva Harry Potterböckerna. Hon bodde i Porto på 1990-talet.


På en av stadens berg ligger 1100-talskatedralen, som mer liknar ett fort. Henrik Sjöfararen döptes här.


Här uppifrån har man fin utsikt över staden. 


Här bor de granne med Katedralen. Ding-dång, ding-dång...
Balkonger tycks mest användas för blommor och torkning av tvätt.

 
På väg ner till bussen fick vi se grupper med ritande studenter. Jag har infogat några av dem i fotot. Det visade sig vara italienska arkitektstudenter, som koncentrerat ritade av de här gamla husens blottlagda byggnadsteknik.


Ner till floden och det historiska området kring Ribeira Square, klassat som världsarv av UNESCO.
På andra sidan ligger portvinshusen på rad. Dit fraktades vinet från odlingarna längre upp i Duoros dalgång med båtar av den typ, som syns å bilden. Idag sker det på betydligt snabbare sätt och båtarna fraktar turister i stället.

Lunch på egen hand och vi åt en läcker sallad med nybakat bröd och vin däretill med utsikten över floden.

 
Svenska Konsulatet ligger vid Ribeira Square. Snyggt och praktiskt med kaklet - man slipper måla om...


Det går många broar över Duorofloden här. Luiz-bron är ritad av Eiffel. Tågen gör högst upp och biltrafiken nedanför närmare floden.

 
Gatorna är smala och trånga i gamla stadsdelen.


Portugals nationalsymbol är den här flerfärgade tuppen, som finns i alla möjliga storlekar i varenda souveniraffär.
Bakgrunden är legenden om tuppen. Den handlar om en man, som anklagas för stöld och döms till döden. Han bedyrar sin oskuld, medan kungen skrattar åt honom. Bevisa det då, begär kungen. Den anklagade får syn på ett ångande fat med en nystekt tupp. Han greppar en tuppklo, faller på knä och ber till Gud att bevisa hans oskuld "vid denne tupps klo". Till kungens och åskådarnas förvåning, reser sig tuppen upp från fatet och gal högt och ljudligt!

Kungen benådar mannen och säger myndigt: "Låt tuppen bli symbol för Herrens under" - och nu säljs tuppen över hela landet, som symbol för lycka och tur!


På en gata växte en hel rad kastanjeträd med röda blommor. Så vackra!


Blommor singlade ner på marken och på parkerade bilar. Det såg nästan ut, som om de skulle ingå i ett bröllopsfölje. Hoppas att de inte gav några fäckar i lacken.

BOM JÉSUS
På eftermiddagen gav vi oss ut med bussen nordost från Porto. Skönt väder med lite soldis.I den här norra delen av Portugal hade kelterna stort inflytande och den katolska tron är fortfarande lite uppblandade med keltisk tro. Männen här använder faktiskt kilt! Ja, inte till vardags förstås.

 
Målet var kyrkan Bom Jésus på sitt 116 meter höga berg, som nås via sicksacktrappor....


... eller landets äldsta bergbana från 1882. Vi var inte ensamma om att välja bergbanan för det var varmt.


Redan i slutet av 1300-talet fanns det ett kapell här och den nuvarande kyrkan med sina spektakulära trappor är från 1760-talet. 


Vidsträckt utsikt från berget

Tillbaka till hotellet på sen eftermiddag. Ingen gemensam middag, men det fanns en stor food mart nära hotellet, där vi botaniserade bland utbudet.
Somnade helt ovaggade efter dagens alla synintryck.

FORTSÄTTNING FÖLJER!




 

 

Redan förra året i augusti skulle vi ha åkt på rundresa i Portugal med både tågåkning och 5 timmars kryssning på vackra Duorofloden. Till vår stora besvikelse tvingades vi avboka i sista stund på grund av hälsoskäl. När vi sedan fick se, att samma resa gick igen nu på våren, tvekade vi inte en sekund. Vi bara  skulle iväg för att upptäcka Portugal och dessutom få åka tåg och kryssa på Duorofloden.

 

DAG 1 KARLSTAD  ÖREBRO - VÄSTERÅS - ARLANDA
För första gången vi testade att åka med Nettbuss/Bus4you i stället för att ta tåget till Stockholm och byta till Arlanda Express eller Flygbussen.

 
Synnerligen bekvämt och rymligt - och dessutom höll man tidtabellen. Det blir nog buss i fortsättningen, när vi ska till Arlanda.

När vi lämnat motorvägen efter Enköping och körde på lite mindre vägar för närmaste vägen till Arlanda, fick vi stanna för broöppning i Erikssund.

    
Det var en söt liten passagerarbåt som ville fram.

Mängder av blommande hägg, knoppande syren och vita drivor av blommande slån längs vägen. Slån som vi inte har i Värmland.
Övernattade på Clarion Sky City, där vi såg semifinalen av Let's Dance. Det kändes som en lättnad att Wassberg åkte ut. Allt annat hade varit sååå fel, även om han är en skidlegend.

DAG 2 ARLANDA - FARO
Vi flög på eftermiddagen med Norweigan från Arlanda.
 
Väl ombord lyxade vi till det lite extra med tapasbricka och vin som en sen lunch. Det ser kanske lite snålt tilltaget ut på fotot, men rullen med den lufttorkade skinkan till vänster bestod av flera skivor. Samma sak med osten, som var skuren i flera skivor. Gott!

Middag serverades efter incheckningen på Hotel Eva vid marinan i Porto. Vi fick rum mot gatan och utan balkong. Det spelade inte så stor roll, för vi skulle ju vidare nästa morgon.

Dag 3 Faro - Fatima - Coimbra - Porto 56 mil
   
Vår resrutt norrut är markerad med rött och södergående med lila. Grönt och blått visar våra utflykter från Porto.

Porugal har fina motorvägar varav två går väldigt nära varandra i syd-nordlig riktning. Så kan de gå, när man får för mycket EU-bidrag till förbättrad infrastruktur.   

   
Landskapet lite småkulligt. Många av fotona är tagna genom bussfönstret i farten, så kvalitén är därefter.


Mängder av lysande gul ginst längs vägen och stora korkeksodlingar. Portugal är världens främsta leverantör av kork. Mycket används till flaskkorkar förstås, men även inom industrin och för tillverkning av väskor, hattar och skor. Det är en konst att skörda korkbarken på rätt sätt, så att trädet inte dödas. Man kan skörda på nytt efter 9 år och skördeåret skrivs på trädet. 12 t.ex betyder att man skördat 2012 osv.


Superbocks bryggeri tillverkar landets populäraste öl, men det finns inte i Systembolagets sortiment. Bryggeriet ingår numera i Carlsbergkoncernen .


Fatima är en stor vallfartsort av samma vikt som t.ex Santiago de Compostela i Spanien. Den 13 maj 1917 blev staden känd vida omkring, när tre små herdebarn sa sig ha sett ett  strålande ljus i en buske och Jungfru Maria visade sig där. Hon gav dem fredsbudskapet - fred med Gud för att stifta fred i Världen (det var när Första Världskriget härjade och skördade stora offer). Den 13:e varje månad fram till oktober det årets visade hon sig i busken. Folk strömmade till. Många såg henne, andra såg henne inte. 1930 erkände påve Pius XI uppenbarelsen som offentlig och trovärdig.

Lunchdags. De flesta i gruppen valde en lunchrestaurang, som serverade en (turist)buffé. Vi hakade inte på och hamnade i stället på en trevlig liten restaurang, där de flesta gäster var portugiser.


Våren är en bra tid att söka sig söderut i Europa. Då grönskar och blommar det överallt.


"Coimbra skön och rik, ditt namn är som musik, ett stycke av ett smycke i brokig mosaik..."
Jag tror att alla i min generation minns låten, som var populär i början av 50-talet.

Jag vet inte riktigt, vad jag hade förväntat mig - liiite överdriven känns nog texten idag. Staden var huvudstad för 800 år sedan och visst är den vacker med sina vita och gula hus där på berget, som kröns av det pampiga universitetet från 1290.

 
Vår guide Christine bredvid en av studenterna i sin tradionella klädsel. Den används vid alla prov, tentor och alla högtidiligheter oavsett temperatur. Den här studenten sålde vykort för att dryga ut kassan.
Här syns också hur vackra mönster man gör i stenläggningarna på trottoarer och torg.


En del av det vackra Universitetet, som grundades av kung Dionysus I. Det är Portugals äldsta och ett av de äldsta i Europa. Det lockar studenter från hela världen och här studerar sammanlagt 20.000 studenter.  Självklart påverkar det stadens atmosfär.

Efter att ha checkat in på Hotel Tuella i Porto var det gemensam middag för gruppen. Mycket trevligt och gott. Sedan somnade vi utan vaggsång.   

Fortsättning följer!

 
Jag har bestämt mig för att ta ett bloggstopp en tid framöver -  av rena hälsoskäl. Nej då, jag är inte alls sjuk. Det är för att undvika att bli sjuk.

  
Jag har insett, att jag ägnar alldeles mycket tid framför datorn och det mår inte kroppen bra av i långa loppet. Och då mår inte heller jag bra förstås. Stillasittandet påverkar både axlar, nacke, rygg och höftleder på ett negativt sätt.

    
Så nu ska jag pyssla med andra saker i stället. Kanske inte direkt fiske, men det finns så mycket annat roligt att göra.

 
Jag finns fortfarande kvar med kortare inlägg på Facebook och kommer troligen att göra ett och annat nedslag här också.

Ha det gott!
Varm kram,
Lambergsfrua
  

Nu känns det faktiskt som att våren har kommit på riktigt.
På påskdagen var hela tjärnen isfri...

... och på annandagen låg första båten vid bryggorna.


Påskdagen är allmän flaggdag, men det var dåligt med flaggandet i vår närhet. Det var nog bättre nere i centrum - hoppas jag i alla fall. 


På påskdagen var vi bjudna till Dottern med familj på påsklunch. På altanbordet stod en vårlig kruka.


Deras påskris var dekorerat med färgglada ulltottar i stället för fjädrar. 


Vi bjöds på många läckerheter; ägghalvor med rom, ägghalvor med ansjovis, skotska ägg, köttbullar, olika sillar, både gravad och rökt lax med tillbehör och ostbricka. Vackert dukat och fint upplagt och mycket gott. Dessutom den här läckra "påsktårtan". Inte konstigt att det blev mat kvar - som vi fick med oss lite av, att ha till senare.

 
På annandagen sjösattes ännu en båt och den gav sig genast ut på premiärtur, Jag tror att det var fiske som lockade.


Lite senare samma dag kom den här kanoten sakta glidande på Tjärnen. Men nog ser det liite svalt ut om armarna för killarna...


Scillan utanför vår port sticker upp sina gröna blad, men några knoppar syns inte till ännu - men det är bara en tidsfråga. 


Krokusen blommor för fullt i en trädgård nära oss.


Och skulle man känna för att vila benen en stund, finns det möjlighet till det i en annan trädgård - eller kanske inte...

Önskar er alla en riktigt bra dag!
Lambergafrua
       

Igår gick vi en stavtravarpromenad för att leta fler vårtecken, men hittade inget nytt.

 
När jag drog upp persiennen i morse, fick jag se två svanar som stod på den tunna isen vid kanten till öppet vatten. De hade sällskap av två änder, som betraktade inkräktarna med viss nyfikenhet - tror jag i alla fall.

 
Lite senare gav de sig ut på en liten simtur i Tjärnen. Jag tror tyvärr inte att de kommer att stanna här. De äter sig mätta och fortsätter sedan troligen norrut.

Ikväll blir det Let's Dance. Få se om Linda klarar av sin samba med skadade höften.
Varm kram,
Lambergsfrua
  

Dagarna blir allt längre och Våren står och stampar i farstun. Visst gör Gumman Tö sitt allra bästa för att bana väg för henne, men förra veckan hade hon hårt motstånd av Kung Bore nattetid. Han är en tuff rackare, men både han, Gumman Tö och vi vet ju, att han måste ge sig till sist.


För drygt en vecka sedan fick jag se årets första motorcykel, som jag tror var på premiärtur. Då passade han på att ta sig ett snack med killen i Lambergets Grill & Pizzeria - men jag tror inte att han köpte något.


För en vecka sedan låg det så här mycket is och snö kvar vid Tjärnens norra ände. 


Under veckan som gått har Gumman Tö jobbat effektivt på dagarna och igår var snön prkaitskt taget borta vid Tjärnen och isen alltner porös och osäker. Hör längst ine i viken går isen upp sist i hela Tjärnen.


Så fick jag då äntligen se ärets snödroppar den 13 mars - och nog förstår man varför de vita klockorna har fått just det namnet.


Dagen efter hittade jag blommande krokus vid en av våra värmande och läande söderväggar. Bara ett par dagar innan syntes bara den yttersta gröna bladtippen. 


Måndagens solnedgång visar också att isen har gått upp i södra delen av Tjärnen. 
Där är det dagtid full med fnattiga änder och en och annan knipa.

Önskar er alla en fin fortsättning på dagen.
Varm kram,
Lambergsfrua
  





 

Dag 6 måndag

Vid dagens städning gick vår camarera ut på balkongen och klev snabbt upp på en av stolarna för att putsa våra saltprickiga fönster och balkongräcke. Det såg livsfarligt ut, men hon verkade van ochskrattade bara bort vår oro.


Vilken skillnad det blev! Förresten, visst är det märkligt att de allra flesta dubbelrum bjuder på en fåtölj och en stol vid skrivbordet. En gäst får sitta riktigt bekvämt och den andra får sitta lite mindre bekvämt. Varför?? Det är ett av livets alla mysterier

 
Längs hela Las Canteras finns bänkar, där man kan vila benen en stund och njuta av sol, hav och people watching. Här sitter vi vända mot hotellet Reina Isabel med havet bakom ryggen - och jag fotograferade vår spegelbild i uteserveringens vindskyddande glas.


Käre Mannen i Mitt Liv ska inte vara i solen så mycket. För säkerhets skull hämtade han sin solhatt, för att skydda skult, öron och ansikte mot solens skadliga strålar - och vi satt i alla fall inte kvar så länge.


Redan halv elva på förmiddagen fanns bland annat dagsfärska tidningar bland annat Aftonbladet att köpa vid Las Canteras. Kanske inte så konstigt i dagens digtaliserade samhälle men ändå ganska imponerande, tycker jag.


På skuggsidan av ett bord på La Regata tog vi varsin sangria. Läskande och gott.


Grön flagg och badvakt på plats i sitt transportabla bevakningstorn. De tillfälliga skyddsvallarna var populära vindskydd för soldyrkare.


Varje morgon placerades middagens meny på ett stiligt anslag utanför matsalen. Bilden är tyvärr otydlig, men om man klickar på den, går det att läsa vilka godsaker som serverades just den här måndagen. 


En av kockarna transcherade fläskkött inne i matsalen och erbjöd flera olika välsmakande röror därtill.


Den här glada kocken ansvarade för grill/stekbord både vid frukost och middag. Vid frukosten kunde man få stekt ägg, läcker omelett med valfri fyllning eller krämig äggröra.
Vid midagarna grillade hon det som fanns på dagens meny. Just den här dagen kunde vi välja mellan laxkotlett eller tunna skivor av kalvstek. Jag var först vid grillen, så inget fanns klart där ännu - men jag valde kalvsteken.


Vi kom tillbaks till rummet lagom för att hinna se det allra sista av dagens solnedgång. 


Och sedan kunde vi se ljus från Teneriffa långt bort i fjärran. Klicka gärna på bilden så syns det lite bättre. 

Dag 7 tisdag
 
Tidigt varje morgon städades stranden noggrant. En traktor körde långsamt fram och tillbaka längs stranden. Framför och bredvid gick tre killar, somsamlade ihop skräpet och la i grävskopan.


Mm, inte dumt alls.


Nu när blåsten blivit mer normal vågade sig både kanotister och paddelsurfare ut på tur innanför revet. 

 
Gjorde ett besök uppe vid hotellpollen.


Vilken skillnad att vara här uppe, när det inte regnade och blåste.


Foto: Hotell Reina Isabel 
Här syns poolbaren och där ovanför spaavdelningen med gym.


Utsikt bort mot lyftkranarna i hamnen.


Kvällens solnedgång var dramariskt vacker. Hovmästaren nickade leende och gjorde tummen upp, när lämnade middagsbordet en kort stund för att fotografera.

Dag 8 - hemresan
     
En vecka går rasande fort. Vi lämnade hotellet i arla morgonstunden och lyfte från Gran Canarias flygplats Gando helt enligt tidtabellen kl. 7.45

Däremot landade vi på trivsamma Karlstad International Airport (jag är barnsligt förtjust i det pampiga namnet på vår lilla flygplats) 20 minuter före beräknad ankomst efter drygt 5 timmar.

 
Dottern mötte och skjutsade oss hem. På köksbordet stod de här välkomnande skira vårblommorna - Kapstjärna, tror jag de heter. Sånt värmer hjärtat.

Visst blev det en mycket annorlunda vistelse för oss på Solens Ö den här gången med bland annat regn och storm, takdropp och rumsbyte, sol och sköna stunder på balkongen och Las Canteras, en färgsprakande karneval med avslutande sardinbegavning och ett maffigt fyrverkeri. Vi tycker nog, att de positva upplevelserna helt klart uppväger de inte fullt så positiva - och vi återvänder gärna till denna del av världen.

Tack för att du har följt med på resan!
Varm kram,
Lambergsfrua
  

Dag 5 söndag Drag Queen Show och Sardinens begravning

Äntligen bra väder!
Gul flagg på morgonen men senare på dagen blev det grön glagg och många som badade.


Till Söndagsmarknaden i Parque Blanco nära Catalinaparken. Där säljs kläder, skor, väskor
lite leksaker och mycket annat. Vi var förvånade över att så många varor såldes till synes framkastade på diskarna i stora högar. Men det lockade köpare, så det är nog ett smart knep att få kunder.

 
Tillbaka till Las Canteras och La Regata, där vi satt i skuggan med ett glas vin. Att kolla på folk är ett roligt tidsfördriv.


Alldeles precis lagom eftermiddagstemperatur.


Längre bort på Las Canteras satt tre killar och spelade medryckande irländsk musik.


Nere på stranden dansade den här lilla tösen koncentrerat och med stor inlevelse varv efter varv runt det lilla förvaringsskjulet för solstolar.

 
Efter middagen tog vi i oss fullmånens sken åter till Catalinaparken för att se Sardinens begravning.
Vadå Sardinens begravning? undrar du säkert. Den enda förklaringen jag funnit till den här traditionen är: Sardinen symboliserar Karnvalens alla delshower och andra framträdanden. När karnevalen är slut bärs den stora papier maché-sardinen på en flotte i procession med sorgklädda människor till Las Canteras-stranden. Där tänder man eld på sardinen och skjutsar ut flotten i vattnet för att på så sätt synliggöra slutet på årets karneval


Nu blev Sardinens begravning kraftigt försenad, för först skulle fredagens uppskjutna Drag Queen Show gå av stapeln. Det var en av de få shower som krävde biljett och de såldes slut samma dag, som de släpptes. Tillsamman med många andra som blivit utan, stod vi med sträckta halsar utanför avspärrningarna för att se så mycket som möjligt.


Foto: Promoción Las Palmas 
Riktigt stiliga grabbar!


Foto: Promoción Las Palmas
Läcker blå färg piggar upp det svarta


Foto:Promoción Las Palmas
Fascinerande klack- och sulhöjd på de stövlarna - och i fortsättningenkommer jag inte att kunna se en kaktus utan att tänka på den här killen...

 
Foto: Promoción Las Palmas
Och här har vi Årets Drag Queen - men hur i hela friden kan man ta sig fram i sådana där skodon?! 


Foto: Leif Kempe, Kanarieliv 
Så var det dags för den sorgliga avslutningen med Sardinens begravning - men det såg inte särskilt sorgligt ut faktiskt. Sardinen själv såg ganska nöjd ut med sina botoxade läppar och folk i sorgetåget skrattade och tjoade.

Vi följde inte med tåget till sjösättningen av Sardinen utan gick tillbaks till hotellet. Vi tog ett glas vin på balkongen, läste lite och somnade gott.


Foto: Leif Kempe, Kanarieliv
Runt halv ett på natten vaknade vi av dunder, brak och sprak. Nej, nej, det var inte åska, men väl karnvalens avslutande hejdundrande fyrverkeri. Det var helt i klass med de allra häftigaste, som vi har sett i fyrverkeriglada USA - och det höll på i en halvtiimme!

   
Foto: Leif Kempe. Kanarieliv 
Det var inga som helst uppehåll mellan uppskjutningarna. Fyrverkerierna smälte ihop till ett makalöst skådespel mot den mörka himlen.

    
Foto:Leif Kempe, Kanarieliv
Och sedan somnade vi gott igen.

Jag tänkte, att det skulle räcka med att dela in våra foton och upplevelser i tre delar, men det får bli en fjärde och avslutande del - så, det kommer mera!

Varm kram,
Lambergsfrua