Dag 4 lördag
Uppehållsväder, +18 och växlande molnighet.

Efter frukost tog vi en promenad längs Las Canteras.

Lite kuriosa: Las Palmas var ett av svenskarnas första charterresemål och det första charterplan som landade på Las Palmas flygplats var svenskt.

Oavsett väder drog livräddarna ut sina två båtar och monterade upp sitt bevakningstorn på stranden vid halv elvatiden varje dag.


Det blåste fortfarande kraftigt. På vissa ställen vräkte vågorna upp skummande kaskader över Strandpromenaden. Det var fascinerande att se, men säkert inte särkilt roligt för resturangägarna med uteserveringar där.


I ena änden av Las Canteras ligger konserthuset Alfredo Kraus namngivet till minne av stadens store tenor. Arkitekturen påminner lite om en moské med den där kupolen på taket.

Dags för KARNEVALSTÅGET - Folkets Karneval!

 
Traditionen med karneval i Las Palmas har funnits sedan 1800-talet. Under flera veckor med start i slutet av januari eller början på februari pågår karnevalen i området kring stranden i Las Canteras med parader, konserter och fantastiska kostymer. Årets tema var "Det glada 20-talet"

Tåget började borta i gamla stadsdelen kl. 17 och beräknades komma till Catalinaparken ca 2 timmar senare - vilket det inte gjorde. Vi fanns på plats där i god tid och hittade en ledig bänk. Det fanns mycket roligt att titta på - folk som var på väg att ansluta sig till karnevalståget längre bort.

Pricken heter jag - eller inte. Karnevalsdress för mattes ögonsten eller bara lite extra värme.

Killarna till vänster förbryllade oss lite. Vad kunde inte lista ut, vad de skulle föreställa? Men de var i alla fall rustade med törstsläckare. Personen till höger påminde lite om Frihetsgudinnan - i alla fall ovanför halsen, he he. 
 
Den kanariska Posten på vandring med brevlåda och barnvagn. 


Även om årets tema var "Det glada 20-talet" var det många som låtit fantasin skena iväg därifrån, som killarna till vänster t.ex Många hade livgivande drycker i burkar eller plastglas, men vi såg inte en enda full person på hela kvällen. Glada ja, men fulla - nej.

Vi hann gå tillbaka till hotellet och äta vår middag, innan tåget dök upp runt halvnio och då var vi på plats igen.


Stora ekipage fyllda med dansande, sjungande, glada och vinkande människor, som här i två våningar, passerade. Här visade "vanligt" folk upp sig i fantastiska kostymer till musik på hög volym från ekipagen. Det gick trafikvakter både framför, bakom och vid sidorna avekipagen för att se till så att ingen skulle bli skadad eller överkörd i den allmänna yran.

Fotona märkta Kanarieliv är tagna av Leif Kempe. Jag har jag fått tillstånd att visa dem här.

Foto: Leif Kempe, Kanarieliv 


Mellan ekipagen gick eller dansade folk. Snitsig hatt på den här mannen - men hade man verkligen sådana där stora glasögonbågar på det glada 20-talet? Men vad spelade det för roll egentligen.


Påven i vit sidenglänsade dress var på oväntat besök. Hans nunnechaufför såg behagligt avslappad ut med nunnedoket på svaj, så han kunde höra musiken bättre. Antar jag.


Vandrande paraplyer var ingen dum idé med tanke på hur ostadigt vädret hade varit. Eller skulle de kanske föreställa svampar från 20-talet...

 
Levande smileys tror jag att de här ska föreställa - men sådana fanns absolut inte på det glada 20-talet 


Nej, vi såg som sagt ingen full person, förvisso en och annan glad - som absolut ville vara med på bild.


Den här vältrimmade killen spexade glatt och flirtade vilt med Mannen i Mitt Liv. 


Så mycket folk! På det avslutande karnevalståget klär tiotusentals människor ut sig och dansar och paraderar genom staden i många timmar. Folk i alla åldrar, allt från lätt haltande seniorer till familjer med barnvagnar, ungdomar förstås och ett och annat spädbarn.


Mammans "huvudbonad" gick inte av för hackor, men pappan såg allt lite trött ut med den sovande dottern i armarna. Hon kanske var tung. Sen kan man undra, varför kvinnan till höger såg så arg ut.


Här var det brasilianskt för hela slanten - tror jag i alla fall.

Foto: Promoción Las Palmas
 
 
Foto: Leif Kempe, Kanarieliv
Den välmatade damen i mitten har fått en riktig pudding på huvudet. Kvinnan till höger har anammat 20-talstemat fullt ut.


Foto: Leif Kempe Kanarieliv
Söta smådjävlar och killar och tjejer i tyllkjolar, men rosetten på huvudet visade vilka som var tjejer

Foto: Leif Kempe, Kanarieliv
Glitter och glamour, fransar, plymer och paljetter - och min favoritfärg. Ja, den turkosa alltså. 


Foto: Leif Kempe, Kanarieliv
Vilken tur att det inte regnade på de här eleganta fjäderskrudarna.

 
Foto:Leif Kempe. Kanarieliv 
Det var förvånansvärt många män som tog chansen och klä sig i kjol. Jag misstänker att den gamla gumman till vänster egentligen är en gubbe - men är inte alls säker.


Foto: Leif Kempe. Kanarieliv 
Jag avslutar den här bildkavalkaden med att visa Årets karnevalsdrottning. Jag är helt säker på att hon är kvinna, vacker som en saga i sin läckra fjärilsskrud.

Jag är imponerad, om du har orkat läsa så här långt. Har du fortfarande lust och ork, kommer snart del 3

Varm kram,
Lambergsfrua
  

VÅRT BESÖK PÅ SOLENS Ö vecka 7-8

 
Vi har besökt Gran Canaria och Las Palmas många gånger under årens lopp. Första gången redan 1966, då charterturismen ännu låg i sin linda och kraven på researrangörerna inte var så hårt reglerade som idag.

Vi bodde på lilla mysiga hotell Marbella, centralt beläget på strandpromenaden Las Canteras. Vi reste med då snart 3-årige Sonen och hade därför bokat rum med eget badrum. Och visst fick vi eget badrum. Ett badrum med toa och stort badkar - men det fanns inte alltid vatten i badrummet! När vi påtalade det för platschefen undrade hon frankt, var i hotellbeskrivingen det stod, att vatten skulle finnas i badrummet...

Så otroligt mycket har hänt sedan dess och Las Palmas är idag idag en turistmagnet med sin fyra km långa sandstrand längs strandpromenaden mitt inne i stan. Utbudet av hotell, restauranger, kultur och sevärdheter är stort, det är rent och snyggt och den inhemska befolkningen samsas väl med turisterna.

Klimatet är behagligt även vintertid - även om kanarierna själva går i täckjacka med uppdragen kapuschong, när vi nordbor skuttar i vågorna eller ligger på stranden och lapar sol.

 
För tre år sedan var vi i Las Palmas en vecka under karnevalen, som pågår under flera veckor i januari-februari, men vi missade det stora avslutande karnevalståget. I år reste vi dit för att få uppleva det vi missade.

Dag 1 onsdag

Vi reste med Ving och flög direkt från Karlstad på eftermiddagen. Så otroligt smidigt mot att behöva ta sig till Stockholm eller Göteborg.


Efter ca 5,5 timmar landade vi på Gando och en liten transferbuss tog oss in till Las Palmas och hotell Reina Isabel.

 
Utanför hotells gatuentré fladdrar många nationsflaggor, bland annt en originell kombinationsflagga för Norden - fast Island räknas väl också til Norden...

Eftersom vi kom så pass sent på kvällen var matsalen stängd, men på rummet stod en välkommnande bricka med kallskuret, fräscha grönsaker, bröd, frukt - och en stor flaska mineralvatten. Vi satte oss med den på balkongen och bara njöt av palmer och vågorna som rasslade in mot stranden.

Dag 2 torsdag
 
Reina Isabel sett från stranden, där solstolar finns tillgängliga på ett visst avsnitt utan kostnad för hotellets gäster. På taket ligger poolen, poolbar och spa.

 
I Lobbyn var det dags för byte av blommor i de magnifika arrangemangen.

Efter frukosten tog vi oss den korta sträckan till Restaurante Regata för en timmes mycket bra informationsträff och ett glas sangria. Det blåste ordentlig. På stranden tuffade en traktor med grävskopa omkring och skyfflade upp sandvallar, som skydd för Röda Korsets livräddarkontor och förråd under Las Canteras strandpromenad.

 
Bilden är från ett senare tillfälle, men här kan man tydliget se hur utsatt ingången vid den blåvita kuren är.

 
Medan vi satt på infomötet var personalen sysselsatt med att packa ihop bord, stolar och parasoll från uteserveringen - precis som alla de andra längs Las Canteras. Blåsten tilltog och det började regna. På Solens ö...

 
Det var absolut inge trängsel på solterassen nedanför vår balkong och de färgsprakande stora stolarna såg ganska malplacerade ut. Tur att vi hade med oss både böcker, korsord och surfplattan - och fin utsikt att njuta av. Ett fräsande vredgat hav är ett strålande skådespel.


Vi tog hissen upp till hotellets poolbar, där vi hade fin utsikt över Las Canteras och den folktomma stranden...


Vi vände ryggen mot den öde poolen. Livvakten satt på en stol innanför dörren dit ut.

 
På eftermiddagen kom några solglimtar, så vi gav oss ut en sväng, men hua vad det blåste. Ca 20 m/sek fick vi veta. Frisyr - vad är det?

 
Vid middagen på hotellet fick vi fönsterbord och jag tror att rengdropparna syns på fönstret.

Dag 3 fredag
På natten vaknade jag av, att det var vått i min säng. Nej, nej, inte alls vad man skulle kunna tro! Det var blött i axelhöjd och jag fattade först ingenting, trevade över det blöta lakanet, då det plötsligt föll en vattendroppe på min hand. Och så en till - och en till!

En flerdubbelvikt frottéhandduk fick ta emot resten av nattens drippeli-dropp, medan jag kröp närmare Mannen i  Mitt Liv i den rejält tilltagna dubbelsängen. Vårt tak var terass för grannen ovanför och den orkade tydligen inte stå emot trycket från regn och blåst.

På morgonen kontaktade vi receptionen, som direkt skickade upp två hantverkare. De tittade i taket, pekade, sa en lång harang på spanska och försvann sedan upp till grannen för att täppa till läckan. Bara minuter senare kom "camareran" med rena och torra sängkläder  till mig.

 
När det lättade lite efter lunch gick vi fram till Catalinaparken, som har fräschats till de senaste åren.
"Kattkvinnan" har stått där i flera år.


"Skoputsaren" däremot kom på plats i mars förra året till minne av alla de skoputsare, som en gång fanns i parken. MiML ingår inte i statyn... Idag finns bara två skoputsare kvar, kanske mest som kuriosa. Vi såg faktiskt en av dem - men jag lyckades aldrig får en bra bild på honom. 


Karnevalsscenen i Catalinaparken var väl inhägnad med vakter utplacerade på strategiska platser. 
I den nu tomma stolen satt en vakt alldeles innan vi kom. Hon höll till innanför staketet, när jag fotograferade. 

Tillbaka på rummet upptäckte vi, att hantverkarna misslyckats med att täta läckan i taket! Droppen Dripp och Dropppen Drapp studsade vällustigt ner på min säng. Den här gången erbjöds vi att byta rum. Ja tack! Vi fick ett hörnrum med fönster åt två håll och balkong i vinkel.

 
Under dagen fick vi höra, att det hade snöat upp i bergen på ön! Det är knappt man tror att det är sant. Det är mycket ovanligt och det låg till och med snö kvar på golfbanan ca 400 meter upp från Las Palmas! Bilden talar sitt tydliga språk
Foto: Räddningstjänsten i Las Palmas

Kvällens Drag Queen Show ställdes in i sista minuten på grund av ovädret. Man var orolig för all elektrisk utrustning på scenen. Jag skulle tro att killarna själva var mer oroliga för att få sina fantastiska kostymer vattenskadade.

En innehållsrik dag på Solens Ö - om än inte solig.

HÅLL UT! FORTSÄTTNING FÖLJER!




  

 

Jaha, så är vi då inne på årets Mellosäsong. En tid då vi hissar och dissar diverse låtar. Ja, jag vet, många ids inte ens titta på spektaklet, men jag tycker att det är lite roligt i alla fall. Framför allt om man tittar flera tillsammans, som vi gjorde igår - Dottern, Svärsonen, Sonen och Mannen i Mitt Liv. Själv är jag allra mest intresserad av vad artisterna har för kläder på sig och om det bjuds på show med dansare, glitter, ljuseffekter, fläktar och lite sprak. jag gillar show, mycket show!

Eftersom jag inte vågar låna bilder från nätet (upphovsrätt och sånt där ni vet) illustrerar jag inlägget med färgsprakande bilder från karnevalen i Las Palmas för tre år sedan. Där kan vi verkligen snacka om SHOW! Ja, Skånebilden är förstås inte därifrån.   

    
Igår var man i Malmö, en stad jag känner varmt för - min pappas födelse- och uppväxtstad. Här kommer min egen högst personliga recension av föreställningen

 
Först ut var David Lindgren klädd i svart och grått. Mysig detalj var det varmt röda fodret i jackan. Killen sjunger bra, men låten "We are Your Tomorrow" var faktiskt inte min favorit. Ett stort plus dock för den fina lasershowen.

 
Sedan klev Victor och Natten upp på scenen med sin låt 100%. Av vad vill jag låta vara osagt. Natten syftar på hur han alltid bär med sig sin pappa. Svart och vitt och Victors jacka hade en dekoriv och färgsprakande bild av pappan på jackans ryggtavla  De duktiga dansarnas svartvita kjolar gav mig 70-talsvibbar, men visst var det dekorativa - vipp, vipp. Låten? Njäe. "Hjärnan är försvunnnen," sjöng han bland annat. Hoppas att han hittar den snart igen...

 
Molly Pettersson Hammar framförde "Hunger" med stor inlevelse iklädd en djupt urringad vit långklänning. Jag blev helt fascinerad av att se, om brösten skulle trilla ut ur den där urringningen. Men det gjorde de förstås inte. "Hon har ju hudfärgad trikå där"fattar du väl, upplyste Soenen vänligt. Jasså? Jaha! Ljusramp förstärkte festkänslan...

 
Isa framförde "I will wait" omgiven av ljusramper både bakom och framför, så det blidades ett effektfullt skuggspel bakom henne. Det böljade och blixtrar hela låten igenom. Även hon var djupt urringad i en vit pyjamasliknande dress med släp. Jo, jag gillade den här låten faktiskt.

  Finska Krista Siegfrieds "Faller" gjorde mig glad. Ja inte låten i sig utan det faktum, att både hon och dansarna skuttade runt iförda glansiga röda kroppsstrumpor och overaller. Eller ja, kanske inte direkt overaller, men något ditåt. Låten? Nää.

 
Tommy, Patrik och Uno bad oss "Håll mitt hjärta hårt". Tänkte direkt på Björn Skifs fina "Håll mitt hjärta", men där upphörde alla eventuella likheter. Svart och grått, lite försiktiga prickar under Unos svarta (förstås) kavaj. Men all respekt för de här tre herrarna, som är riktiga veteraner i sammanhamget och erkänt skickliga artister, men det här var ett riktigt sömnpiller, tycker jag.

 
Wictoria med låten "Save me" fick i alla fall mig att kvickna till. Det här var i mina ögon och öron kvällens absolut bästa nummer. Tösen kan sjunga och den spektakulära ljusdressen som projekterades på och dolde hennes tråkiga gulbeige kroppstrumpa var helt magisk. Mer sånt, tack! Och visst, hon och Daniel gick direkt till final.

 
Önskar er alla en fin avslutning på årets Alla Hjärtans Dag med våra kramande småråttor, som vi fick av Dottern och Sonen för många år sedan.
Varm kram,
Lambergsfrua
  

Varm kram,
Lambergsfrua :)

Både igår och idag har vi haft och har ett par plusgrader och det tar på snö och isar. Trottoarerna är nästan snöfria och isen på sjön har mörknat och är till stora delar vattentäckt. Nu när solen dessutom sken kändes det nästan som lite vår i luften - i alla fall en föraning. En skön föraning.

  Dottern och Svärsonen rapporterar lyckligt idag om sol, klarblå himmel och +22 idag!
De flög från Karlstad International Airport igår till Gran Canaria. Jag älskar det pampiga namnet på vår lilla lokala flygplats, men visst är den internationell. Vi har bland annat flyg till Frankfurt och vintertid till Gran Canaria. Sommartid tilkommmer en del andra semstermål.

Nu önskar jag er en riktigt skön kväll!
Varm kram,

Lambergsfrua   

 

Jag var på synundersökning hos en av lågpriskedjorna i december 2014. Ögonbottenfotografering ingick och allt såg bra ut. Det fanns ingen grå eller grön starr vilket naturligtvis kändes skönt. Jag är ju ingen ungdom längre, inte ens medelålders - om man inte räknar med att bli si så där 150 år förstås...
Jag frågade speciellt om man kunde se några tecken på, att jag har behandlats med både laser och opererats för näthinneavlossning för ett antal år sedan, men det kunde man inte.

 
När jag fått mina nya glasögon och använt dem ett tag, var jag inte riktigt nöjd med dem. Jag gick tillbaka till företaget inom garantitiden och framförde mina åsikter. Man kollade att glasen var rätt enligt undersökning och beställning (man slipar inte glasen själva) och det var de. Man gjorde en mindre justering på bågarna och då kändes det ganska OK. Men man ska naturligtvis inte nöja sig med ganska OK. Allt eftersom tiden gick kändes det allt mindre OK - och jag hade tappat förtroendet för företaget.

 
På inrådan av Dottern beställde jag nyligen tid hos Klarsynt på Optikhuset här i Karlstad.
Klarsynt är Sveriges största sammanslutning för privatägda optikerbutiker och finns över hela landet. Dessutom slipar de glasen på plats och kan därför enkelt göra justeringar, om så behövs.

Jag blev otroligt proffsig bemött av personal, som verkligen gav sig tid att lyssna, fråga, kolla noga, visa resultat på datorskärmen och förklara. Det tog hela en timme och en kvart och jag fick mycket mer information där, än jag någonsin fått på de olika lågprisföretagen (jo, som ny i stan testade jag ett par olika).

 
Inte ens vid de uppföljande ögonläkarbesöken efter min ögonoperation fick jag en så noggrann genomgång av mina ögon. Och visst kunde man se förändringar på det opererade ögat med en skada på gula fläcken och visst hade jag grå starr...

 
Att anlita en Klarsynt-optiker är naturligtvis lite dyrare än att gå till något av lågprsföretagen, men jag anser ändå, att det är värt varenda krona. Som jag ser det, ska man vara noga med valet av optiker framför allt om man vet med sig eller anar, att ögonen behöver lite extra omsorg för att fungera så bra som möjligt - och nej, jag får inte betalt av Klarsynt Optikhuset för att skriva det här och jag är inte heller personligen bekant med någon där.

Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig helg vad ni än ska göra!
Varm kram,
Lambergsfrua - som snart kommer att se ännu bättre ut    
  

... eller var det tjugondag Knut kanske. Hur som helst med den saken, hemma hos oss kommer vi att dansa ut julen på Trettondagen - fast utan att dansa förstås.

 
På trettondagen kom de Tre Vise Männen fram till Betlehem ledda av Stjärnan - ja inte en sådan stjärna, som jag visar på bilden förstås utan en alldeles riktig äkta stjärna på himlen.

Om den riktiga stjärnan slocknade när de kom fram, vet jag inte, men vi tar i alla fall ner vår stjärna, som har lyst i fönstret sedan första advent. Då plockar vi också undan och packar ihop resten av julsakerna - och gör oss redo för VÅREN!

 
Här i Värmland har man inte julgransplundring utan julgransskakning. Nu på lördag är sagan slut för den vackra jättegranen på Stora Torget. Då ordnas skakning för allmämheten (ja, mest för barnen med anhöriga alltså), med sånger och dans kring granen.

 
Om du vill veta hur vi plundrade granen när jag var barn, kan du läsa om det här
Jag önskar er alla en riktigt trevlig trettonhelg.
Varm kram,
Lambergsfrua
  

Nys, nys, frås, frås och krax, krax.
Jag avslutade och inleder det nya året med nosdropp och krax - en förkylning som tycks komma och gå lite hur som helst. Nu hoppas jag att det här är slutklämmen för det börjar bli ganska tröttsamt. Jag vill bli mitt vanliga gamla jag igen. 


Jag och Mannen i Mitt Liv vakade in det nya året på vår inglasade balkong iklädd morgonrock. Ja, det var bara jag som var insvept i morgonrock. Han var ordentligt klädd. Jag kunde ju bara inte missa Karlstad Kommuns hejdundrande fyrverkeri på Sandgrundsudden vid 12-slaget.  

Dessutom hade vi sådan tur att några grannar i huset bredvid bjöd på glitter, brak och sprak på stranden nedanför oss. Ja strand och strand, det är snödrivor där nu. Ja jag vet att hundar och katter blir skrämda, men vi har i alla fall inga husdjur i vårt eller grannhuset...

God fortsättning på det nya året!
Varm kram,
Lambergsfrua 
  

Så här på årets sista skälvande minut, som man brukar säga, när ett nytt år nalkas, skulle det kanske vara läge att göra ett bokslut av 2015, men jag tror att jag väntar lite med det.

 

I stället vill jag visa, hur vackert det var här i går morse med en blek måne på nedgång och en rodnande sol på uppgång.


På gårdagens stravtrav upptäckte jag de här läckert orangefärgade rönnbären. Träden är planterade och jag kan inte minnas, att jag har sett bären orange förut. Jag minns dem från förr om åren som röda - men de kan väl inte ändra färg av sig själv så där utan vidare? Hur som helst är de lysande bären mycket dekorativa.


Vi har ju fått en del snö  här och rödkindade barn på pulkor har glatt susat nerför den lilla backen vid vår lekplats. Utanför Dotterns och Svärsonens hus har käre Barnbarnet hemma på besök roat sig med att tillverka en liten mini-snögubbe med anorektiska armar utsträckta som till kram. Kanske det rentav är en Nyårskram med önskan om ett lyckosamt 2016.

I så fall instämmer jag med den lilla snögubben och önskar alla ett riktigt Gott Nytt År! 
Varm kram,
Lambergsfrua