Dagarna blir allt kortare och mörkret kryper på allt tidigare på kvällarna. Hösten är definitvt här, hur mycket jag än vill streta emot.

Bordet på vår grillplats har fått en duk av vackra löv och bänkarna täcks av prasslande lövdynor.
Kanske är det snart dags för en värmande glögg där...

 
Som vanligt den här tiden året är vassröjarna på plats och snyggar till i Tjärnen (just den här bilden är inte från i år). De vispar naturligtvis upp en del från botten och igår landade en flock canadagäss där och tog för sig av godsakerna - godsaker för dem alltså. Nu har gässen fortsatt sin resa söderut. De behöver ju inte tänka på att begränsa sitt resande eller att hålla avstånd.

 
Det bir allt färre båtar vid bryggorna och den sista oktober stängs möjligheten till båtturer härifrån ut på Vänern. Bron över Lambergskanalen ska bytas ut. All trafik över bron stängdes av redan i september och kommer att vara så ända fram till hösten -22! Det har medfört omläggning av både buss- och biltrafiken, vilket innebär ökad trafik på vår gata. Alltså har vi mer liv och rörelse här nu - och mer att titta på från vår balkong.   

Solig höstkram, 
Lambergsfrua
  

 
Kvällarna kommer allt tidigare och det känns mysigt att tända ljus. Man kan ju hålla kvar lite av sommarkänslan med hjälp av väldoftande lavendel på ljusglaset.

 
Jag väljer att kalla den här tiden på året för sensommar, även om tidig höst är mer med sanningen överensstämmande. Vi har visserligen haft otroligt sköna dagar med sommarvärme ända in i i september, men nu verkar det vända. Höstdagjämningen nalkas med stormsteg.

 
Sommaren har varit fin och vi har så sakteliga kunnat återgå till ett lite normalare liv, sedan vi fick vår andra spruta i april. Vi har kunnat träffa hela familjen och närmaste vännerna igen, för nu är vi fullvaccinerade. Men vi håller ändå lite avstånd. 

 
För fyra år sedan var vi på den lilla grekiska favoritön Tilos tillsammans med Dotter och Svärson. Det är så gott att titta på bilderna från den resan nu och tänka tillbaka på på alla fina minnen - naturen, atmosfären och de vänliga människorna. 

   
Solnedgångarna över bukten var ofta magiska.

 
Och medan jag drömmer mig tillbaka till Tilos, mognar kastanjerna utanför vårt fönster.

 
Och bollkryssen får lysa upp entrén till ett hus nära mig.

Allt gott önskar
Lambergsfrua  
  

 
Det senaste året har helt överskuggats av Covid-19 med alla skrämmande rapporter om antal smittade, döda och biverkningar av olika vacciner. Mannen i Mitt Liv och jag har i möjligaste mån hållit oss isolerade och bara träffat vära närmaste utomhus. Under vintern har det fungerat tack vare varma kläder, terassvärmare och elektriska filtar.
Tur att man dessutom har kunnat hålla kontakt med nära och kära via internet.

 
Vi har fått mycket hjälp av Svärson och Dotter med veckoinköp och mycket annat och en hel del har vi klarat av via e-handel med leverans vid dörren. 

 
Idag har vi fått vår andra dos vaccin och det tycker vi är värt att fira! Om ca två veckor kan vi börja röra oss ute i samhället igen -  försiktigt förstås. Vi kommer fortsätta att hålla avstånd och ha handsprit med oss i fickan. 
Vi har bokat  besök hos frissan (14 månader sedan vi var hos henne senast!), tandläkare och fotvård - allt lika efterlängtat.

 
Nu väntar vi bara på lite riktig värme, så Våren för blomma ut i full prakt.
Önskar er alla en fin vår och sommar!

Kram,
Lambergsfrua

2020 är ett år som inte liknar något annat vi har upplevt och det närmar sig sitt slut. 
Den här julhelgen blir annorlunda för alla och även ensam för många. Vi kan inte träffas och umgås med familj och vänner som vi hade önskat, men på något sätt kommer det att gå ändå. Det måste gå för att undvika smittan eller prida smittan vidare. 

 

Jag önskar alla en så Bra Jul som möjligt och ett Nytt År med hälsa och glädje - och vaccinering! 
Kram
Lambergsfrua 
   

Temperaturmässigt har vi inte fått höst här riktigt än, men det handlar nog bara om dagar, innan vi också har glidit in i den mörkare årstiden.
Pandemin gör tillvaron lite ensam, men vi gör allt för att undvika smittan och håller oss på vår kant.

  
Då känns det skönt att slå sig ner och titta i gamla fotoalbum - och drömma sig bort. 
Hoppas att ni kan göra detsamma!
Kram,
Lambergsfrua
  

  

Juli blev en blöt och förhållandevis kall månad, den månad då så många hade semester. Däremot bjöd både juni och augusti på fint sommarväder, ja några dagar till och med i varmaste laget för oss silverrävar.

 
Den här sommaren liknar ingen annan. Coronan har stökat till det ordentligt för oss alla och vi som tillhör riskgruppen 70+ har vackert fått hålla oss på vår kant för att inte bli smittade. Inte alls roligt, men man vill ju inte riskera livhanken. Hellre då ha tråkigt i karantän, för tråkigt är det förvisso.

 
Vi har i alla fall kunnat träffa våra närmaste lite då och då men utomhus förstås och med rejäla avstånd. Kramar finns inte längre i verkligheten, bara på nätet.

 
Nu är vi redan inne i september och får se fram mot ett liv i fortsatt enskildhet. Fram till årsskiftet. Minst. Jag föredrar att se tiden an dag för dag, annars blir det överväldigande - och helt knäckande.

Var rädda om er!
Kram - på avstånd förstås
Lambergsfrua
  

Nu är vi mitt inne i Fruntimmersveckan och vädret gör sitt bästa att följa traditionen - ingen sol, svalt och skurar till och från. Enligt statistiken är det den kallaste julimånaden i mannaminne, men det vet vi alla, att ett mannaminne sträcker sig inte särskilt långt tillbaka. Cirka tre år har jag hört - men det måste väl ändå vara elakt förtal...
 
Nu är den här sommaren inte lik någon annan tidigare på grund av "ni vet vad". Mannen i Mitt Liv håller oss för oss själva så mycket som möjligt, träffar bara de allra närmaste på begörigt avstånd utomhus. Någon affär har vi inte besökt sedan början av mars och håret det bara växer och växer...

Några resor är inte att tänka på, men minnena finns kvar och många fina resefoton finns att titta på.  

 
Önskar alla en fortsatt bra sommar trots alla restriktioner!
Kram,
Lambergsfrua 
  

 

 

Våren har runnit iväg i skuggan av Coronapandemin. Vi fogar oss i Folkhälsomyndigheternas rekommendationer och håller oss mest för oss själva. Vi håller kontakt med omvärlden via mobil och sociala medier. Dessemellan roar vi oss med läsning, korsord, TV-gloende och datorpill.

 
Ett och annat möte med familjen utomhus har det blivit, men på behörigt avstånd förstås. Här bjöds vi på läcker brunch hos Dottern och Svärsonen.

Vi har inte varit "på stan" med allt roligt det innebär sedan i början av mars och vad värre är inte heller besökt frissan sedan slutet av januari... 

 
Kanske dags att återuppliva hästsvansfrisyren...   Eller inte.

 
Sommaren på våra breddgrader brukar inte ta riktig fart (om den över huvud taget gör det) förrän till midsommar, men i år har vi bjudits på skön sommarvärme redan i maj. Låt oss hoppas att det fortsätter så - men gärna regn på natten fär växtlighetens skull.   
Sommarkram,
Lambergsfrua