I veckan tog vi oss ut till grannkommunen Hammarö, som ligger söder om Karlstad omgiven av Vänern. Där kan man traska ända ut till sydpetsen vid Skage fyr och bitvis njuta av en obruten horisontlínje.


Från parkeingen tar man sig dit ut via en delvis spångad led. Härute ligger också en fågelstation, som räknar passerande flyttfåglar och fångar in och ringmärker en hel del av dem. 


Utsikten från sydpetsen. Det var solglitter och lätt dis borta i horisonten.  


Här ligger Skage Fyr, som byggdes 1872. 1930 ansågs den onödig och såldes så småningom till den privata Föreningen Fyrtornet, som sköter om fyr och tomt. 


Vy över Vänern från tomten nedanför fyren.


Vackra höstfärger på vägen hem från Hammarö.

Varm kram,
Lambergsfrua
   

  

Nu händer det saker i naturen varje dag. Löven skiftar färg och snart är träd och buskar helt kala - och MiML och jag får bättre sikt mot Herrhagen...

Flera morgnar har har Tjärnen och Kanalen legat helt spegelblanka. Det känns lite ovant efter den blåsiga sommaren.

 
Lönnarna i vår park har inte fått den där fantastiska glöden ännu och kanske de inte hinner att få det heller, innan löven singlar till marken. Det varierar från år till år.


Ölandstoken är en tacksam växt och blommar fortfarande rikligt vid våra hus.


Det här är en ganska nyplanterad häck, som riktigt lyser med sitt färggranna bladverk nu på hösten.  


Här har vi en lönn som faktiskt har fått guldgula löv.


En planterad rönn som inte ser ut, som rönnar brukar göra i det vilda - men färggrann är den.


Julröda bär i en häck som skyddar med sylvassa taggar.


Kärleksörten är en av mina höstfavoriter med sin härliga färg - och än blommar den frodigt.

 
Många båtplatser vid Kanalens bryggor gapar tomma nu. Båtarna på andra sidan Kanalen har inte lyckats få någon bryggplats ännu, så ägarna knyter fast sin båt vid något träd tills vidare. Det är många som köar för en bryggplats här i Karlstad...

Varm höstkram!
Lambergsfrua
  

Den senaste vecka har färgerna i naturen ändrats rejält, men än är träden inte kala.


Vi har haft temperaturer ner mot nollan, men än värmer vattnet i Vänern. Än har vi bara haft en frostnatt här. Utanför stan och lite längre norrut är det kallare.

   
I veckan har vi varit på HÅELLS Mattor och kollat ny gångmatta till hallen. Ju mer det finns att välja på, desto svårare får vi att bestämma oss. Det gäller minsann inte bara mattor förresten. De här två tyckte vi om, men ingen av dem gav oss någon spontan "Vill-ha-känsla" - så än nöter vi på den gamla här hemma.


I veckan blev vi bjudna till Dottern och Svärsonen "på lite gott att äta" och det var verkligen riktigt gott. Korven och havtornssylten var inköpta på Smaka på Värmlands matmässa, alltså närproducerat. Just den korven innehåller 98% kött och smakade helt fantastiskt gott. De övriga 2 %-en är väl kryddor och korvskinn kan tänka - he he! 


I torsdags öppnade Svarta Lampan sin Julbutik. Bilden visar bara en liten del av de 300 kvadratmetrarna, som fyllts med allt man kan tänkas vilja ha för att lysa upp julen. Vi behövde en
ny ljusslinga till balkongen och hittade en 4-meters med enfärgade ledlampor till mycket bra pris. Vi är såå nöjda!


Vår "Silverpil" har varit hos reconditioneringsmästaren och under hans proffsiga och omsorgsfulla vård förvandlats till en riktigt "Silverpärla". Den glänser som ny och är helfräsch från tak till skosulor. Kolla bara hur grannens röda bil speglar sig i Silverpärlan! Nu ska bara vinterskorna på och sedan är den (och vi) redo att möta vintern. Eller njäe förresten, Mannen i Mitt Liv och jag är nog inte riktgt redo än.  

Varm kram,
Lambergsfrua   

Vad hände med september? undrar jag förvånat. Det känns som om den månaden bara försvann nånstans i horisonten. Jag hann inte riktigt med, men nu är vi alltså inne i oktober. Längst uppe i norr väntas vintern komma de första dagarna i oktober, medan man samtidigt ser hösten komma längst ner i söder. 

Oktober kallas/kallades även Slaktmånaden, men Linnés botaniska namn är Löffällning. Jag gillar Linnés namn bättre och illustrerar med en höstbild från parken mellan våra hus.

 
Vi har haft en solig och skön vecka. Vildvinets intensivt röda färg imponerar i Dotterns trädgård.

 
Den här dekorativa blomman finns också i hennes trädgård. Ja, det är Svärsonens trädgård också förstås.

 
Det har varit frost på vissa ställen, men vi har bara haft en enda natt med markfrost. Då blev våra balkongförnster vackert immiga.


Även en något bedagad skönhet har sin skönhet.


Första solnedgången i oktober månad var en av de allra vackraste vi har upplevt här. Hela himlen brann och glödde. Vi bara satt där på balkongen och sög i oss av skådespelet.

 
Det glesnar bland båtarna vid Tjärnens bryggor, men än finns min favoritbåt kvar i vattnet och åker ut på små turer i Vänern nästan varje dag.

 
 
Det har blivit tradition att vi åker på höstmarknad vid Flatviksgården ca tre mil utanför stan tillsammans med Dottern och Svärsonen. Det är en mycket liten och trivsam marknad och bäst av allt - det serveras kolbullar! Det  är ungefär som fläskpannkaka tillagad i panna på grill - men smakar bättre, tycker vi. Njae förresten, Mannen i Mitt Liv skulle nog föredra en vanlig fläskpannkaka, om han fick välja. Han gillar själva företeelsen - och vägrar inte kolbullar i alla fall.

Jag önskar er alla en riktigt fin avslutning på den här helgen.
Kram,

Lambergsfrua   

Vädret är väl så som man kan förvänta sig nu i september. Rätt som det regnar kommer det en skur, som min mamma brukade säga.


Nyponen rodnar vackert i våra buskage samtidigt som blommor fortfarande lyser bland dem.


Häromkvällen lättade molnen något och plötsligt fick vi se solen spegla sig behagsjukt i Tjärnens vatten. På himlen syntes den sämre, men vi såg ju att den fanns där.


Vid en promenad i omgivningarna fick vi se en vacker kvinna i en trädgård. Hon har antagligen funnits där en tid, men vi har inte uppmärksammat henne. Eftersom hon finns på Lamberget, fick jag för mig att det kanske rentav är den riktiga Lambergsfrua, som avbildats där (klicka på länken och läs om henne) - fast jag förstår inte riktigt, varför hon i så fall har en mask i handen. Alltså en mask för att kunna dölja sitt ansikte. Vacker är hon i alla fall.   

   
I går kväll gled den här vackra båten ut ur Tjärnen i skymningen. Jag undrar vart. Kanske till ett sommarställe på någon av de närliggande öarna eller kanske helt enkelt till någon krogarna vid bryggorna i Inre Hamn. Hur som helst var det en vacker syn.

Nu dags att släcka ner för kvällen.
Varm kram,

Lambergsfrua    
 

För varje dag som går blir jag ständigt påmind om, att mitt krampaktiga försök att hålla kvar sensommaren är ganska lönlöst. Naturen bjuder på så många tecken, som bekräftar hösten. Fast ännu ett tag kommer jag hålla fast vid,  att vi har sensommar. Om inte annat tycker jag att temperaturerna bevisar det. Inga dygnsmedeltemeperaturer under +10 än...


Rönnbären lyser röda och bådar om en kall vinter - men sådana spådomar väljer jag att inte tro på. Jag är bara glad för fåglarnas skull.

Veckan som gått har varit fulltecknad för Mannen i Mitt Liv och mig. Det har inte varit några särskilt betungande uppgifter, men de har alla inneburit tidspassning. Om det är något vi inte gillar numera, så är det att behöva passa tider. Det gäller framför allt morgontider som innebär, att att klockan ska sättas på ring


Veckans trevligaste aktivitet var onsdagens SPF-möte, där vår f.d vicevärd Bertil underhöll med en hel bukett Elvis-låtar. Vi silvergrå pantrar var ju tonåringar under Elvis storhetstid och jag lovar, att det inte var någon, som kunde sitta helt still, när Bertil spelade. När han sedan klämde i med "Han har öppnat pärleporten", blev det allsång! Det verkar som att alla i vår ålder kan texten till den refrängen oavsett tro eller inte tro.


Äppelträdens grenar är tunga av frukt, men tyvärr låter många sin fallfrukt ligga kvar för att sedan krattas ihop och slängas på komposten. Heder åt den familj, som förra året ställde ut en skylt vid tomtgränsen - "varsågod att ta". Och det togs och det togs tacksamt, jag lover.

Och så har det regnat rejält i flera dagar den här veckan.

Elvisunderhållningen var en höjdare, men högt på listan över veckans aktiviteter ligger även tisdagens besök hos en företag, som arbetar med digitala lösningar för företag. MiML och jag fick testa användarvänligheten på en webbsida, som är under framställning till en storkund. Inga svar var rätt eller fel. "Testledaren" vill bara se, hur lätt/svårt det var för en brukare att ta reda på fakta från webbsidan och få feedback på hur vi tänkte under letandets gång. Det tog bara ca 20 minuter att lösa på de fem uppgifterna. Det skulle vi gärna göra om både MiML och jag.

 
Kastanjeträdet utanför vårt sovrumsfönster har taggiga frukter nu, men det lär väl dröja några veckor till,  innen de mognat helt och faller till marken.

 
Idag har vi en härligt solig och vacker sensommardag. Även om jag försöker lura mig själv att vi fortfarande har sensommar, har allt fler personer bytt ut sina sommarblommor i krukor och lådor mot  ljung, ljung - och äter ljung. För mig är det HÖST-blomman framför andra. Själv har jag mina pelargoner kvar på balkongen - men två fina små cyklamen står på balkongbordet i väntan på att ta över efter dem. Cyklanmen känns inte riktigt lika "höstiga" som ljung tycker jag...   

Jag önskar er alla en riktigt skön helg!
Varm kram,
Lambergsfrua   

 
En solig och skön dag i veckan som gick, åkte vi till Fiskrökeriet i Lillängshamnen på Hammarö för att köpa med oss deras goda laxpita hem till middag.

 
Vi satte oss vid vattnet med varsin glass och fick genast besök av den mycket orädda och nyfikena ungkajan Kaj. Ja, Kaj vet inte om att han heter så, men visst är det ett passande namn. Mannen i Mitt Liv är en vänlig själ och erbjöd Kaj att smaska på det smetiga glasspappret...


Kaj gick genast till attack och fick sedan lite tidsfördriv med att noppa i sig småbitar av glassstruten, som MiML så generös delade med sig av. Anledning - den var inte knaprig. Den lilla detaljen bekom inte Kaj det allra minsta.


Jag är tacksam för att de två kanadagässen höll sig på sitt lilla skär och inte ville dela vår glasstrut med Kaj.

Önskar er alla en fin dag!
Kram,
Lambergsfrua   

Igår var vi på en liten utflykt med Dottern och Svärsonen till den höstmarknad som arrangerades av Brunskoggs Hembygdsgård. Svärsonen, som mycket ogärna vänder kylaren norrut, gör gärna ett undantag om det finns tillgång till motti med fläsk - och det fanns det här.

  Motti med fläsk undrar du kanske och det gjorde jag också, innan jag flyttade til Värmland. Här är det en populär "nationalrätt", som serveras på hembygdsgårdar eller andra tillställningar, när man vill visa hur folk i den här delen av landet åt förr i tiden. Folk som jobbade hårt med kroppen, skogshuggare till exempel, för här handlar det om riktigt energirik mat. Jag tvivlar dock på att skogshuggarna och andra sköljde ner maten med enbärsdricka, som man gör nu för tiden.

Motti eller nävgröt är en fast gröt gjord av skrädmjöl, vatten och salt. Skrädmjöl framställs av rostad och stenmalen havre. Gröten ska inte röras utan stötas med en käpp av gran eller träsked.


Som på alla höstmarknader fanns det fräscha nyskördade grönsaker. Vi kom tidigt, så det var inte så mycket folk ännu, men efter någon timme srömmade det till besökare.

 
Det var en skön blandning av loppisprylar och nya varor i alla prisklasser och av varierande kvalité, men det är ju så marknader ska vara. Nåja, Mannen i Mitt Liv delar inte den åsikten. Han föredrar det som är ätbart eller drickbart... Jag tyckte de gamla tvättbrädorna var charmigt nostalgiska, även om jag inte köpte någon. Jag var en gång i tiden med i en skifflegrupp och och misshandlade taktfast en tvättbräda med rotborste...   


Färgstarka höstblommor fanns till bra priser. Dottern och Svärsonen passade på att köpa till sina blomlådor och -krukor. Vi nöjde oss med ett par minicyklamen att ersätta våra snart utblommade pelargonerna med.  


Inne i en av byggnaderna kunde man bland annat fynda julsaker. Här var det någon som hade snöat in sig på domherrar, som prydde alla saker som möjligen kunde ha plats för den färggranna fågeln.


På Hembygdsgården finns en gammaldags handelsbod som flödar av nostalgi. I huset, som ursprungligen låg i Lerholt i Edane, startade en J.P Falk skinn- och skoaffär  på 1870-talet. Grannen och garvaren Nils Bergqvist köpte företaget 1904 och utvecklade det som idag är Bergqvists skor med butiker i flera stora städer, bland annat Karlstad. 

Om detta hade jag inte en aning. Tack Google för den informationen!

Idag finns inga skor här, men kan man köpa allt från dukar, porslin, sylt och saft till karameller i strut.
Det var inget som lockade mig, men jag fick en fin pratstund med den trevliga expediten.

Så önskar jag er alla en riktigt fin dag!
Kram,
Lambersfrua