Skator är vackra och anpassningsbara fåglar. Ganska smarta också skulle jag vilja säga.

 
I en av parklindarna hos oss har Sverre och Svea Skata byggt sig ett bo.

Ja så döpte jag dem först, men eftersom skata heter pica pica på latin, har jag nu döpt om dem till Pico och Picolina.   

Den rymliga och luftiga bostaden skymtar genom lövverket här på bilden. På andra sidan gatan syns den papperskorg, som Pico och Picolina ser som sitt alldeles egna skafferi. Och nåde den kråka som försöker inkräkta!

Nu när Picolina är fullt upptagen med att ruva (jag vet inte om ungarna har kläckts ännu), gör Pico regelbundna besök till skafferiet på jakt efter något ätbart till sig och hustrun. 

     
Han sätter sig först uppe på papperskorgen, kikar sig omkring, hoppar ner till kanten på öppningen, tittar sig omkring - och skuttar in. Sedan slänger han ut det ena skräpet efter det andra, hoppar ut efter en stund och undersöker det noga. Tydligen finns det en hel del ätbart där att ta med sig hem. Det finns en grillkiosk i närheten... 


Dessemellan ser vi Pico skutta omkring på gräsmattan efter ätbart. Jag kollade lite på Wikipedia och fick veta att skator är allätare (visste jag), äter även mindre djur av en sorks storlek - och hundbajs! DET visste jag däremot inte och har inte svårt att ta till mig... Men visst är han fin Pico. 

 
Trevligare då att titta på Pico och PIcolinas granne, kastanjen. Den har nu "tänt sina vita ljus", som min konfirmationspräst sa den 23 maj 1953. Nästan på dagen 62 år sedan!

Han hette Augustinus, något vi ungdomar fann mycket lustigt. Han var en storvuxen man med de största händer jag någonsin sett på en människa. "Som dasslock", sa vi ungdomar i smyg helt vanvördigt. Vi skulle aldrig kommit på tanken att säga det högt, för vi gillade honom. Han var en synnerligen vänlig man, som hade stor fördragsamhet med oss ganska ointresserade tonåringar. Det här var ju på den tiden, då konfirmationen var i det närmaste sågs som självklar, även om man inte direkt hade tron.

Önskar er alla en riktigt trevlig pingsthelg - med eller utan skator.
Varm kram,

Lambergsfrua   

I går blev bygget av den fjärde båtbryggan här i Tjärnen nästan klart. Det har gått väldigt snabbt. Materialet kom förra måndagen och då byggde 2-3 killar intensivt i tre dagar fram till Kristi Flygare. Då tog de helg. 

 
Igår kom länsarna mellan båtplatserna på plats, så även grinden, eller snarare "ramen" för dem höga grinden. Innan killarna gick hem, satt grinden på plats, men lås saknas fortfarande.

 
På gårdagens stavtrav gick vi förbi många blommande trädgårdar, bland annat den här.


I rabatten blommade något som såg ut som pioner, men vid en närmare titt visade det sig, att de hade tulpanblad! Jag har aldrig sett den sorten förr och är lite nyfiken på vad den kallas.

 

Lysande röda små blommor vid en ny stenmur.

 
Rhododendron som gärna vill ta sig en titt på andra sidan staketet...


I kvällningen gled en stor båt in i Tjärnen och la till ytterst på nya bryggan. Det är nog den största båten av alla som brukar ligga vid bryggorna där.


Utsikt över Tjärnen runt halv elva i går kväll. Vi ville bara inte gå in...

Idag har vi bjudits på både regn och solsken med kyliga vindar. Kanske blir det en fin solnedgång även i kväll - men i så fall behöver jag ju inte fotografera den...
Varm kram,
Lambergsfrua     

Förra lördagen tog vi oss ner till centrum, där det pågick en hel del aktiviteter, bland annat klättervägg och hopp på studsmatta, där hopparen var iklädd bungyjumpsele. Det blev verkliga höjdhopp.
Samtidigt invigdes den ombyggda Östra Torggatan med tal, musik och extrapriser i affärerna där. 


Vi tog en promenad ut på Sandgrundsudden för att njuta av vårgrönska och blommorna i Magnoliadalen. Därute på den ursprungligen platta udden har under flera år skapats en riktig oas med buskar, träd och blommor i olika "dalar". Och fina bryggor i olika nivåer längs älven. Och än är projektet inte helt klart.


Det finns mer än 80 olika magnoliasorter blir man upplyst om på strategiskt utplacerade infoskyltar, men alla finns inte representerade där i dalen.

Sandgrund väcker minnen hos många som gillar att dansa. Dansrestaurangen från 1960 var en av Sveriges största och modernaste. Den förvandlades snart till ett danspalats med glansperiod under 1980-talet. Då anordnades det dans fem dagar i veckan till landets största dansband - Vikingarna bland annat. På 90-talet blev konkurrensen från diskoteken för tuff, i början av 2000-talet försvann dansbanden helt därifrån - och nu finns Lars Lerin-muséet i de ombyggda lokalerna. Foton från förr och nu kan du se här Jag vill inte låna foton från nätet...


Efter vår promenad i klorofyllen besökte vi en av stans många uteserveringarna för ett glas vin i solskenet. Det är så roligt att sitta så där, smutta på vinet och titta på folk.

 
På söndagen var vi en stund hos Dottern och kunde glädjas åt bland annat de här blåaste blåa ormögonen - som jag trodde var förgätmigej.


Kvällen före Kristi Himmelsfärdsdagen stod tre fiskare tappert i regn och +9 nere vid Tjärnen med sina långa spön.


De stod där länge och fick faktiskt en del fisk. Flera fiskar fick dock återvända till Tjärnen (braxenpankor, troligen). Den här fångsten däremot accepterades och hamnade väl så småningom i stekpannan. 


Den lilla tösen kom på besök med sin mamma (tror jag att det ar i alla fall). Hon tröttnade snabbt att titta på fisket. Den nybildade regnpölen var så mycket roligare att springa i och hoppa i, så vattnet skvätte åt alla håll och kanter.

Svärsonen fyllde år i torsdags. Då kom Käre Barnbarnet upp från Göteborg, som en glad överraskning och då lät vi dem fira ifred. VI var bara över en kolrt stund för att hälsa på honom och säga grattis till Svärsonen. I lördags firade vi honom lite i efterskott här hemma hos oss.


Vi bjöd på egenkomponerat "köttfat med exotiska frukter" - kall- och varmrökt gårdsskinka, gårdskalkon och rostbiff. Den kallades inte för gårdsrostbiff konstigt nog.   Ananas, melon, psysalis och druvor fick stå för det exotiska. Gott var det och kvällen var mycket trevlig.

Och nu är vi inne i en ny vecka, men den återkommer jag till senare.
Varm kram,
Lambergsfrua   

   

 
Vår käre svärson fyller år idag och det vill vi självklart fira. Meningen var, att det skulle firas hos oss ikväll med lite gott att äta och dricka, men i förrgår ringde Dottern och bad att få skjuta upp det firandet till lördag. "På grund av överraskning" sa hon. Och vilken överraskning det blev för födelsedagsbarnet! Deras son, vårt allra bästa Barnbarn kom upp från Göteborg! Lika stor överraskning som förra året, då han kom till firandet på grekön Tilos - fast han "inte kunde komma från studierna".


Vi blev bjudna dit en stund för att träffa käre Barnbarnet - och förstås gratulera Svärsonen. Vi satt på altanen med ett glas vin omgivna av den mest underbara vårblomning. Men presenterna från oss får han inte förrän på lördag.


Humlorna var helt saliga av alla ljuvliga blommor att suga nektar ur, eller vad nu humlor gör där hos blommorna. Och i morgon förmiddag ska Morfar - Mannen i Mitt Liv alltså - skjutsa Barnbarnet till tåget för hemfärd till Göteorg.

 
På hemvägen kunde vi njuta av doftande hägg.


Och syrenens blomknoppar slår ut vilken dag som helst. Den där skomakaren, som tog ledigt "mellan hägg och syren" skulle inte få många dagar ledigt i år...

    
Och så har jag ett träd, som jag inte vet vad det heter, men blommorna är så vackra. Bladen i förgrunden tillhör en syrenbuske och har inget med trädet att göra. Kanske någon av er kära läsare kan hjälpa mig.

Jag önskar er alla en skön fortsättning på den här underbart vackra och soliga Kristi Himmelsfärdsdagen.

Varm kram,
Lambergsfrua   

Det är lång kö till båtplatser här i stan och just nu väntar ca 300 personer på båtplats, om jag har förstått det hela rätt. Här i Tjärnen finns tre långa båtbryggor. För någon dryg månad sedan göts fundament för två bryggor - men bara en blir ny. Den yttersta bryggan flyttades närmare den mittersta och det sista fundamentet skulle bli fäste för en ny brygga.


Igår körde två fullastade lastbilar fram, den ena med bryggsektioner och den andra med flytblock (eller vad det nu kallas på fackspråk).


Det gick förvånansvärt snabbt att få de där flytblocken i vattnet. 


Killarna jobbade klart längre än till 16 och hade pusslat ihop flytblock och bryggsektioner ganska bra, innan de gick hem för dagen.

 
Idag har killarna jobbat i regnväder hela dagen. Blött både ovan och under kan man säga.  Jo det är faktiskt två killar, men det är bara den ena som har självlysande gul jacka. Så tror jag i alla fall. Fast - den mörkklädde  kanske bara är en mycket intresserad åskådare...  

Hur som helst ser jag med spänning fram mot. när bryggan ska dras i rätt läge - kanske i morgon.
rentav.

På vår bostadsrättsförenings årsstämma antogs nya stadgar för Bostadsrättsföreningar. Ändringar i stadgarna kräver en extrastämma för att vidimera stämmans beslut och den ägde rum igår. Mannen i Mitt Liv var tillfrågad att sitta ordförande, vilket han naturligtvis inte kunde tacka nej till. Det var inte särskilt betungande, eftersom det bara fanns det ärendet på dagordningen. Mötet var klart på mindre än 10 minuter! Tänk om alla styrelsemöten gick lika snabbt.   


Avslutar med en helt underbart vacker narcissa som växer i en rabatt nära oss.
Önskar er en skön kväll.
Varm kram,
Lambergsfrua     

Efter en god hotellfrukost gav vi oss ut på stan i solskenet. Målet var Trädgårdsföreningen, denna oas i centrala Göteborg, som faktiskt är en av landets äldsta offentliga parker. Den öppnades redan 1842 och är förklarad som byggnadsminne.


Just nu pågår en konstutställning i parken. Det är den brittiske skulptören Tony Cragg, som bland annat visar de tre gyllene vridna "Points of view". De kom närmast från Manhattan, där de  varit utställda en tid. 


I det ståtliga Palmhuset från 1878 kan man njuta av tropisk värme och olika exotiska växter  - och många palmer förstås. Vid bygget hade man Crystal Palace i London som förebild och visst blev det ett lyckat resultat.

 
Utanför Palmhuset kunde man njuta av solsken och vackra blommor - den tropiska hettan därinne kändes nästan lite onödigt tropisk just då.


Men hallå! Har trädgårdsmästaren fått en liten medhjälpare eller blomstervakt? Eller var det kanske bara en upphittad liten figur, som placerats där för att inte ligga på gräsmattan och skräpa.


Japanska körsbärstträd med sina moln av rosavita blommor.  

 
Vitaste vita magnolior på ett träd i stram givakt.

Direktörsvillan stod klar 1847. På bottenvåningen bodde parkens trädgårdsmästare med sina familjer. På övervåningen drevs handeln med fröer, men verksamheten blev så stor, att man tvingades bygga en egen lokal för den.

   

I den här vackra byggnaden från 1874 finns nu populära Rosencaféet. Huset var från början ett stall, där det fanns både djur, vagnslider, höloft och verkstad. Huset brann 1967 och bara den västra flygeln klarade sig. En varsam renovering gjordes 1998 och så blev stallet ett café i stället. 


Vi satt ute och fikade, som så många andra. Jag gillar latte, men Mannen i Mitt Liv är ingen lattemänniska. Det blev en Irish coffee för honom. 

 
 
Mmm, vilka ljuvliga färger i den här rabatten!


Här blommar rhododendron och magnolia i kapp.


Nere vid kanalen växte flera grupper med blommor, som liknade julrosor - i fel färg. Tack vare informationsskyltar fick vi veta, att det var turkiska julrosor.

Framåt eftermiddagen var det dags att möta Sonen, som jobbat natt och sovit på förmiddagen. Han vill visa oss en mycket annorlunda restaurang, som även är ett hotell.


Så vi promenerade till Dorsia  - och det var ett helt fantastiskt ställe. Och så osvenskt.


Här kan man låta ögat njuta av vackra möbler, lenaste sammet, skimrande siden, gyllene tofsar och konst. Och utsökt mat och dryck.  

 
Ägarens motto är "Gästen är kung" och personalen lever verkligen upp till det mottot.

 
Detalj från en fönsterbräda.


En del av hotellrummen vetter mot den täckta innergården, som är en del av restaurangen. Här serveras frukostbuffén, om jag förstod det hela rätt.

 
På toan ligger högar med mjukaste frottehanddukar, klara att användas efter handtvätt och sedan läggas i tvättkorgen. Kanske inte miljövänligt men sannerligen hygieniskt. 


Nej vi åt inte där. Istället sökte vi oss till The Golden Days på Södra Hamngatan vid kanalen. En genuin engelsk pub i centrala Göteborg, det det finns över 100 olika ölsorter och fler än 300 whiskeysorter att välja på! Och mat förstås.


Vi satt ute med utsikt över Rådhuset och ombyggnaden av kanalen och såg en fullsatt Paddanbåt glida förbi.

 
Vi valde fish and chips, något vi inte har ätit på åratal. Vi serverades en perfekt tillagad torsk, som skivade sig så fint, när man skar i den.


Åter till vårt hotellrum med vidsträckt utsikt för att se på hockey.  


Jag avslutar med solnedgången över stan som final på en mycket trevlig Valborgsmässohelg.

Varm kram,
Lambergsfrua       

   

Vi tog tåget ner till Göteborg på Valborg för att träffa Sonen och se Chalmerskortegen.
Eftersom Käre Barnbarnet går på Chalmers och deltog i bygget av ett ekipage till Cortègen, hade vi planerat att besöka byggplatsen på eftermiddagen - men det regnade så vi av avstod.

Vi bodde på Scandic Hotel i Nordstan och kunde besöka Akademibokhandeln där helt torrskodda. Sonen visade att hans bok "Natten jag dog" var placerad under rubriken Deckare, fast det snarare är en Spänningsroman. Nåja, huvudsaken är att den finns där - och framför allt lockar till köp!    

Det finns ett stort utbud av restauranger i olika priskasser inne i Nordstan och vi åt en god och fräsch lunchbuffé på Lydia's Diner för rimliga 89 kr inklusive dryck - ja vatten eller lättöl alltså.

"Stora buffén

Nygräddad Chicago deep pan pizza, Tex-Mex med vegetariskt
alternativ, heta kycklingvingar, BBQ-ribs, strimlad kycklingfilé,
salladsbuffé och olika dressingar. Plus vårt berömda vitlöksbröd!"

Timmarna innan det drog ihop sig till Cortègen (jo de stavar så Chalmeristerna) upphörde regnet och solen tittade fram! Cortègen är en tradition med anor. Redan 1911 tågade paraden genom stan på Valborgsmässoafton.

I år deltog över 50 olika ekipage i Cortègen, så här följer bara ett axplock!

 
Vi kom i god tid och fick en bra plats på Avenyn vid Valand, där Cortègen svängde in på Vasagatan.
Sen blev det väntan. Vi tittade på poliserna som spärrade av gatan med blåvita remsor, vi tittade på folk som kröp under avspärrningarna, vi tittade på poliser som spände upp nya band och så vi tittade vi uppåt Avenyn efter Cortègen förstås.

En timme efter att Cortègen hade startat uppe vid Chalmers, kom en lastbil med plakat och texten: "Cortègen kommer om fem minuter". Hm. Eftersom det faktiskt handlar om studenter som går, dansar eller spelar sig fram mellan de olika ekipagen, är det förstås omöjligt att bedöma tiden - och fem minuter var klart i underkant.

Under tiden fick vår närmaste "granne" sin jacka rejält nedkluddad av en mätt mås i flykt... Tur att inte kor kan flyga!   

 
Men den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge - fast det uttrycket hade nog inte våra fötter hållit med om... Ridande poliser inledde det hela. Och vilka vackra hästar! Den här hade på sig sina allra finaste "sockor" dagen till ära och nästan dansade fram. 


Fanbärare med Högskolans och de olika sektionernas fanor.

 
Ungdomsorkestern Göta Lejon livade upp. Den består av ungdomar i åldrarna 10-21. Några ägnade sig åt konstfullt viftande med guldglittirga pompoms medan andra spelade och travade taktfast gatan fram.


Fröken Majblomma kom glidande i/på en elegant blomsterprydd bil. Varför hon hade mustasch fick jag aldrig riktigt klart för mig. Kanske skulle hon föreställa en hen?

Toyota sponsrade med nya blankpolerade personbilar...

 
...och Göteborgs Lastbilscentral med lika välputsade och glänsande lastbilar. Kan tro att den här lilla hunden hade riktigt roligt, när den intresserat betraktade omgivningen från sin upphöjda plats.


De så kallade sektionshelgonen delade ut godis längs Cortègevägen. Varje sektion har ett "helgon" i form av t.ex ett mjukisdjur och här fick de göra lite nytta.   


En av mina favoriter! "Stig gick på toa, blev ersatt av Loa"
Cortègen består alltid av många roliga ekipage, som ska spegla det gångna årets händelser eller tekniska lösningar. 


Cortègen är även en tävling där en 6-mannajury ska utse "Bästa vagn - ekipage på lastbilsflak", "Bästa lösnummer - självgående ekipage", "Bästa tekniska lösning på en vagn" och "Bästa tekniska lösning på ett lösnummer" I juryn sitter bland andra Lasse Kronér och Ingvar Oldsberg.

   Maskinteknologsektionens verkstadsförening XP visar varje år upp finurliga "lösnummer". Hjulet är ett "lösnummer" som har förundrat och glatt Cortègens åskådarna  i 20 år. Utmaningen är att köra Hjulet framåt, utan att det snurrar runt. I Cortègeprogrammet skriver man, "Enkelt uttryckt är det en bandvagn på räls, lina kopplad till snöskotermotor som är kopplad till en differential, så att varje sida kan styras separat. Fordonet har två tillstånd det kan befinna sig i, ett kontrollerbart och ett mindre kontrollerbart" Det var ju enkelt! 


Ett "lösnummer" som behövde både draghjälp och skjutshjälp - miljövänligt så det förslår. 

 
Om du nån gång skulle få för dig att såga itu din bil på längden och sedan montera ihop delarna igen skulle du kunna skapa en sådan här bil med två chaufförer, som med ryggarna mot varandra båda kör framåt! Fast det gäller ju att vara maximalt samspelta och dela på körningen, så att säga.

 
Tyrannosaurus Häst kom sakta gatan fram. Förra året var det en mekanisk häst, som drog den höga vagnen. I år hade man förnyat sig genom att byta ut hästkraften mot människokraft. Jag fattar inte hur den killen orkade gå framåtlutad och dra i ett par timmar. Det ekipaget gav verkligen skäl för namnet Tyrannosaurus ...


För att ytterligare leva upp till namnet Tyrannosaurus hade "hästen" något slags metallhovar, som lossnade lite då och då. Tillförordnad "hovmekaniker fick då gripa in. 


Diverse fiffiga "lösnummer" rullade förbi - toastol och bidé på hjul kanske vore något för att underlätta städningen i badrummet. Fordonet närmast kameran hade en krånglande motor och fick ta sig framåt med hjälp av människokrafter.

En motoriserad skottkärra skulle säkert uppskattas av många.  

 
Och så kom då äntligen ekipage 33, som vi hade väntat på så länge! Det ekipage som Barnbarnet varit med och skapat. De hade byggt en egen karusell med snurrande tekoppar som en 30-årshyllning till Lisebergs snurrande tekoppar. 

Tekopparna snurrade lite fortare än beräknat, så resenärerna var nog ganska yra i bollen, när de klev ur tekopparna efter ca 2 timmars snurrande.


Nejdå, Barnbarnet satt inte i någon tekopp. Han var leoparden, som dansade runt ekipaget.

Vid det laget kände vi oss nöjda med vad vi sett och tog oss tillbaka till hotellet.

Varm kram,
Lambergsfrua

Fortsättning följer om 1:a maj

I måndags var det årsstämma i vår förening och för första gången sen vi flyttade hit 2001 var vi inte där. Vi var bjudna till Dottern och Svärsonen som hade bröllopsdag och vi valde att prioritera familjen.

 
Nu på vårkanten blommar många av de här gula växterna, som jag gärna skulle vilja veta vad de heter. Jag tycker inte att de är särskilt vackra, men de lyser gula och det är en förmildrande omständighet.


Tulpanerna är på gång och vid den här värmande och läande söderväggen blommade de redan rikligt. Det är vackert med så många och i olika färger.

 
Här vid bron över till Herrhagen vid grillkiosken fanns det nästan dubbelt så många påskliljor till i söndags. Då kom en mamma med sina två barn i 6-7-årsåldern (tror jag). Barnen plockade och sprang sedan upp på bron och slängde blommorna i vattnet. Barn gör så i rent oförstånd, men jag tycker det hade varit lämpligt att mamman hade talat om för barnen, att påskliljor inte är vilda blommor som kan plockas hur som helst. Men hon tog också en blomma och var fullt upptagen med att röka sin cigarett...

 
Utanför vår port lyste de första maskrosorna så vacker gula för någon vecka sedan. Nu har de förvandlats till luftigt skira dunbollar redo att spridas för vinden.

 
En annan dunboll stötte jag på av en tillfällighet, när jag försökte få lite ordning på mina dagböcker sedan tidiga 80-talet. Då föll den här pressade ängsullen ut ur en dagbok! Ängsull är en riktig favorit (jodå, jag har flera favoriter), där de växer i drivor i lite fuktiga områden. Den här var troligen plockad vid ett besök i Idre Fjäll - och kommer att bevaras.

Jag avslutar med hur en tidning beskrev senaste programmet i serien Ernst i Toscana: "Ernst ställer till med en picknick bland Toscanas vinfält. Till picknicken syr han en filt av kökshanddukar"... Jag såg inte programmet och inget ont om Ernst, men nog hade det varit enklare att behålla kökshanddukarna till disktorkning och bara ta med sig en vanlig filt dit ut på vinfälten - fast det låter kanske inte lika mysigt och "Ernstigt".   

Ha en skön kväll!
Varm kram,

Lambergsfrua