Belgrad - buss till Novi Sad

Enligt programmet skulle vi ha utforskat Belgrads centrum på egen hand under förmiddagen, men den programpunkten ändrades snabbt.

Det hade fallit ca 15 cm blötsnö under natten...

Den här damen verkar ha tagit på sig allt hon har av varma kläder.

Trafiken i centrum var inte att leka med. Det här är någon slags rondell - rörigt till tusen. Att ta sig fram här med oskadd bil eller buss kräver både tuffhet och goda nerver.

Vi fick egen tid i ett nybyggt shoppingcenter i den nyare delen av Belgrad. Här fanns ett enormt varutbud och alla tänkbara märken. Vi undersökte alla tre våningarna och slog oss sen ner på ett par stolar och kollade på fol - "people watching" kan vara riktigt underhållande :)

Sen gav vi oss ut på landsbygden. Målet var den lilla byn Jarak, där vi skulle få avnjuta en hemlagad buffélunch på en bondgård.

Bonden bor numera i huset till höger. Vi bjöds in i huset rakt fram, som var en kombination av sommarhus och lada. Vi undrade lite över de där höbalarna - trodde att de kanske var någon slags vinterförvaring.

Men nej, nej! Det var vinterisolering av den tunna brädväggen. Utan den hade vi förmodligen frusit fast på våra bänkar där innanför.

Bonden och hans familj tog emot och välkomnade oss med varmt hembryggt plommonbrännvin - slivivitz.

Ett litet musikkapell underhöll med både traditionell och populär jugoslavisk musik - fast vi kunde förstås inte höra skillnaden.

Sen bjöds vi att ta för oss av alla läckerheter på buffébordet.

Jag vet inte vad alla rätter heter, men allt jag prövade smakade mycket gott.

Till maten fick vi mera slivivitz eller hembryggt vin av valfri färg.

Bonden själv gick runt borden och pratade lite med sina gäster (vi var 29 svenskar och 42 danskar!), fast varken han eller vi förstod ett ord - men vänliga leenden och glada ögon klarade av den saken också.

I taket hängde korvar - salami kanske. MiML frös för det var rejält kallt därinne - och koftan låg kvar i bussen... Det var som att sitta utomhus, men med tak över huvudet.

Till all lycka kom gårdens katt spatserande rakt fram till MiML.

Jag vet inte vem som blev mest nöjd, MiML eller katten.

Inte kan det väl ha berott på att MiML var onödigt generös med att ge djuret av desserten?

Det här är en smart bonde. Familjens sommar-TV-rum har han en liten affär, där man kan köpa husets sliwovitsch, lite annat smått och gott och underbara broderier.

  Vad är det som är så smart med det, undrar ni förstås. Jo, han accepterar Euro, som han vet att turister alltid har med sig vid resor i Europa. Den här bonden och hans familj har alltså hittat sin nisch och utvecklat den med vinst, medan landet för övrigt har haft det tufft ekonomiskt. Det kallar jag att vara smart, att anpassa sig till situationen men ändå hitta nya vägar till försörjning.

Sen gick färden upp i bergen till det muromgärdade klostret Krusedol med anor från 1100-talet. Nyrenoverad port.

Vårt mål var att besöka den otroligt rikt smyckade klosterkyrkan.

På väggen innanför den inre muren hängde den här lådan md en vinflaska. Tydligen tillverkar munkarna sitt eget vin, men jag kom osökt att tänka på sådana där brandskåp, som man ska krossa glaset på - vid behov.

Här var det bara så underbart vackert med klara färger och mycket bladguld.

Fanstastiska takmålningar.

Det kändes som att varenda millimetar här inne var bemålad eller dekorerad.

Prästen var ingen muntergök precis. Han var nog enbart där för att vakta skatterna, så att inte vi hedningar norpade med oss något. Jag förökte le lite uppmuntrande mot honom, när jag jag tog fram kameran, men han visade inte med en min, att han sett mig. Jag var luft för honom ungefär som hela vår grupp.

På snömoddiga vägar slingrade vi oss ner till Novi Sad - Serbiens näst störtsa stad. Jag skäms att erkänna det, men jag hade aldrig hört talas om den förr. Vi gjorde en liten rundtur, men tyvärr hade det redan börjat skymma.

Novi Sad inklusive ett antal olika bosättningar bombades av NATO med bland annat bombkapslar under kriget i Kosovo 1999. Alla tre broarna förstördes, och staden blev utan kommunikationer, vatten och elektricitet. Dessutom bombarderades stadens oljeraffinaderi, vilket orsakat stora miljöproblem.

Slottet i Novo Sad ligger stragesiskt på en klippa vid Donau. Här väntade vårt fartyg på oss - fast det är ett annat fartyg på bilden, som jag lånat från nätet.

Ombord väntade Afternoon tea i salongen/baren.

Lite urplockat på fatet - våra danska vänner var oftast steget före, när det serverades något ät- eller drickbart ;) 

Omklädd till middag.

Vid vårt bord i matsalen var MiML enda mannen med fyra damer - många av damerna på resan var änkor, som reste med en väninnna.

Man beställde en flaska vin, där första glaset serverades av servitrisen. Sen skrevs hyttnumret på flaskan och man fick servera sig själv allt efter behov. Flaskan sparades till nästa måltid, så länge det fanns något kvar i den.

"Våra" damer kände sig obekväma med att servera vinet själva. Den detaljen hade alltid deras män skött om och bad nu MiML om hjälp - och det gjorde han så gärna.

Så här snyggt kan man garnera maten med ett lätt strimlat purjolöksblad och en knubbig körsbärstomat "hoptråcklade" med en tandpetare. Det måste jag testa någon gång, när vi ska ha gäster.

Sen var det musik i salongen/baren och för den som orkade fanns det snacks kl.23 - och så var det varje kväll. Nej, det orkade vi inte - men det gjorde de flesta av våra danska vänner   

Önskar er alla en trevlig kväll oavsett vad ni tänker roa er med. Här blir det På spåret och så spelar vi in Let's dance för att se senare. Sen har vi garanterat fyrkantiga ögon.

Varma kramar!

Lambergsfrua

 

Ingrid

7 januari 2011 22:28

Så trevligt att få läsa fortsättningen av resan.

Och så intressant att läsa om den där bonden och hans familj som ni var och besökte. De är verkligen ett bevis för att "Nöden är uppfinningarnas moder". Tänk så bra det lyckats anpassa sig till den nya tiden med turistbesök.

Ha en fin helg!
Kram Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

7 januari 2011 22:59

Ja Ingrid, den bonden och hans lilla familj imponerade på oss. Han hade inte bara slagit sig till ro, utan verkligen sökt nya vägar för att få en vettig inkomst för att försörja familjen. Imponerande.
Ha det gott!
Varma kramar!
Lambergsfrua

 

Lars

7 januari 2011 23:33

Alltid så lika trevliga reseskildringar, det känns som man är där själv. Du borde ge ut en bok över dina och Ulfs resor runt om i världen.

Klarade sig vinflaskan i glasmontern?

Lambergsfrua

8 januari 2011 12:22

Tack Lasse! Tanken att skriva ett eller annat resereportage föresvävade oss en gång i tiden, men inte numera. Jag nöjer mig med att ordna till "album", som jag bränner in på CD och sen bloggen förstås.
Och ja, ingen knackade glaset till vinflaskan ;)
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Suss

7 januari 2011 23:35

Det här är jätteroligt och jag reser med er. Köpte ni några av de fina broderierna? De var verkligen vackra. Tyvärr har jag lite mycket av det mesta, men ett litet broderi hade jag nog fått med mig om jag varit med.
Flaskan i "brandskåpet" såg väldigt rolig ut, till skillnad mot prelaten. Trevlig helg och KRAM!

http://www.leontina.blogg.se

Lambergsfrua

8 januari 2011 12:19

Kul att du vill följa med, Suss!
Nej, vi köpte varken broderier eller dricka. Vi har alldeles för många skåp- och hyllvärmare redan, så numera blir det sällan några souvenirinköp. Men visst var de vackra!
ha en fin helg du också!
Varm kram!
Lambergsfrua

 

Agneta

8 januari 2011 00:10

Hej!
Mitt förra lååånga inlägg försvann...
Resan ser ut att ha varit riktigt spännande och så roligt att besöka platser som är lite annorlunda och numera "öppna" för alla efter krig och annat elände.

Den där prästen ser då verkligen inte munter ut men bevakar så klart alla rikedomar i stället för att dela med sig till de som verkligen har behov!
Ha ha ha, håller med dig. Den där flaskan ser ut att stå i ett brandskåp och det kanske har varit ett sådant.
Jäkla otur ni fick med vädret men det blev ju lyckat i alla fall med besök på att modernt varuhus med juldekorationer.

Men vem sjutton har hört talas om Novi Sad? Det var ju ett tag sedan vi gick i skolan och kartan har ändrats många ggr. sedan dess. Ett under att det ännu finns byggnader kvar efter alla bombningar av NATO.

Den där bonden verkar inte tjäna så mycket på varken butiken eller maten då han inte har råd att isolera ladan, utan ni fick sitta och frysa.

Men för att få ett "kontrakt" med en resebyrå som låter honom få turister på besök, kostar en bra slant då de är många bönder om budet. Det är också många som ska dela på kakan så han får säkert nöja sig med en ytterst liten bit.

Han hade i alla fall laddat upp med underbart vackra broderier som kvinnor/barn i området förmodligen sytt för hand för att tjäna en slant och det är ju en användbar souvenir att köpa med sig hem som ett minne.

Kul att få ta del av dina resor och nu tackar jag för mig för denna gången.

Ha det gott!
Kramen, Agneta

http://www.agnetas.name

Lambergsfrua

8 januari 2011 12:17

Åh Agneta, visst blir man sur när inlägg försvinner bara så där av sig självt. Jag har också råkat ut för det ett par gånger och vet inte vad jag har gjort för fel - kommit åt någon tangent antagligen.
Otur med vädret var det ju på ett sätt, men samtidigt lite spännande. Och det nya fina shoppingcentret var väl värt ett besök, även om vi inte köpte något.
vad gäller bonden tror jag nog att han knåpat ihop en bra slant trots troliga avgifter till myndigheter för tillstånd att ta emot och servera turister i sitt hem - lada. Det här var första gången som Grand Tours körde en vinterkryssning, så det var nog nytt för bonden också. Sommartid tror jag att det var en bred öppning där för att få lite genomfläktning i hettan. Nu hade han efter bästa förmåga täppt till öppningen med stora halmbalar och plast. Och MiML trodde inte han skulle behöva sin kofta under jackan...
Broderierna var helt fantastiska och de inkomsterna kom säkert flera kvinnor i byn till godo. Det var faktiskt många som handlade både broderier och dricka.
Varm kram!
Lambergsfrua

 

Sonen

8 januari 2011 10:51

Slottet Krusidull alltså? Lol, häftigt. Garvade gott och pappa med katten. "En säck och en sten", jo jag tackar ;) Klart katten skall ha lite efterrätt, ha ha.

Vad gäller det där med folkmusik och folkdräkter hade jag emellertid inte stått ut med, det är bland det värsta jag vet - oavsett hur mycket slivitz de lurar i en först. Sådana som kommer fram till ens bord vill jag helst vira dragspelet om halsen på och köra upp stråken i häcken på deras folkbyxeklädda bakdelar. Hu! Men maten såg onekligen mycket god ut ;) Snygg glittertröja på dig också, inför middagen ombord.

/ Kram

Lambergsfrua

8 januari 2011 12:02

He he! Jag tänkte precis samma sal om namnet Krusidol;) Ja men visst är det så typiskt, det fanns ett nittiotal personer i ladan - och katten spatserar lojt fram till pappa och låter sig nådigt både klappas och lyftas upp. Medan han klappar katten och ger den lite godis, kan han muttra "en säck och en sten" - men det skulle han aldrig klara av. Det vet både du och jag.
Se här spelemännen stod stilla vid bortre änden av bordet och spelade inte särskilt högt, så det var helt OK. Bonden själv hade spelade inte. Det mesta han bar på var en mugg med varm slivivitz ;)
Tack för komplimangen om tröjan - jag gillar den skarpt :)
Varma kramar,
Ma

 

Lena

8 januari 2011 12:20

Vilka upplevelser ni fått vara med om och så trevlig läsning för oss andra. Jättekul!

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

8 januari 2011 12:23

Stort tack för det, Lena!
Och detta är bara början *fniss*. Jag har lite svårt att sovra;)
Varm kram!
Lambergsfrua

 

Cina

8 januari 2011 21:24

Åhhh det känns som jag är med på resan.
Du skriver som jag gud vet vad.
Ja behöver inte göra denna resa själv....=))

Kramen

http://heavenladyn.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

8 januari 2011 22:32

Det var en fin komplimang Cina. Den tar jag till mig och sparar på en liten hylla i minnet;)
Varmaste kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...