Lambergsfruas  blogg

Alla inlägg under november 2014

Av Lambergsfrua - 27 november 2014 13:00

I går hade jag bokat tid hos min optiker. Det är över tre år sedan jag var där. Har inte känt något behov av det, Visserligen är det roligt att byta bågar ibland, men det för med sig en ganska stor kostnad, så byte blir bara när ögonen säger ifrån.

Ögonbottenfotograferingen och trycket var bra och det kändes skönt. Som jag anat hade jag däremot behov av lite ändrad styrka på glasen, främst på långt håll. Kul med nya bågar, men kära nån så många det finns att välja mellan. Där stod jag med näsan nästan ända in i spegeln och försökte få ett hum om, hur pass kompatibla bågarna och jag var. 

Det är ju så populärt nu med stora mörka bågar, men jag såg ut som en hornuggla i sådana. Till slut fastnade jag för en ganska neutral metallbåge av normalstorlek. Ska bli spännande att se det färdiga resultatet.

 
Efter ett par härliga
solskensdagar har vi bjudits på vackra solnedgångar. Idag åter mulet, men vi ska ändå ut en sväng i eftermiddag. Någon längre promenad blir det inte. Orken tryter fortfarande efter våra förkylningar med feber.


Önsklar er alla en bra torsdag!
Varm kram,

Lambergsfrua 

ANNONS
Av Lambergsfrua - 22 november 2014 14:45

DAG 7 STADSVANDRING I ANTALYA - D'JEWELERY - D'ENVER LEATHER - LA BOUTIQUE HOTEL

En dag med lätta skyar och ca + 24


Soluppgång lördagen den 8 november.

 
Här ser man tydligt hur de olika huskropparna böjer sig i halvmåneform. 


Det tog knappt 10 minuter att går från vårt rum till lobbyn och vidare genom de här stora portarna till matsalen - men det var det värt   


Hotellet låg i vackra omgivningar vilket vi inte alls såg då vi kom i mörkret kvällen innan. Det är Taurusbergen som syns i fjärran.

 
Det vi inte heller såg kvällen innan var att hotellet låg i ett riktigt bomullsdistrikt.


Bussen stannade till så Ali kunde hämta ett par kvistar från bomullsplantan.


Bakpå många av stadsbussarna i trakten runt Antalya stod den här texten. Jag vet att första texten betyder Gud förbjude, men vad topcu oglu betyder vet jag inte. Oglu betyder visst son, men topcu ör ett mysterium. Kanske är det en bön om skydd mot trafikolyckor, som lär vara många i det landet.

När vi kom in i Antalya ville guiden Ali visa, var han bodde. Där på trottoaren stod hans fru med 7-månaderssonen på armen och vinkade. Den lite äldre sonen var hemma hos Bestemor. Det måste vara jobbigt för en familj, när pappan bara är hemma ett dygn i veckan och sedan försvinner på en ny veckoresa.

 
Härinne i centrum hade man byggt ett stort garage för turistbussar under ett nybyggt torg, där man hade fin utsikt över bebyggelsen och Medelhavet. Från torget alltså. På flera ställen såg vi tak som lagats provisoriskt med plast. Undrar om det varit ett oväder tidigare i år som ställt till det.


Utgrävningar från 2008 visar att staden grundades redan på 300-talet före Kristus och har styrts av greker och senare romare. Den 38 meter höga minareten tillhör Yivli Minare Moskén, även kallad Ulu Moskén från 1200-talet. 


Vi vandrade längs stadsmuren. Man märkte på avsaknaden av blommor att det var höst även därnere i det milda klimatet. Visst fannd det blommor, men inte så många. Här längs kusten blir det aldrig minusgrader. Som kallast +7. Något för oss frusna nordbor att bara drömma om.


Vi fick tillfälle att besöka den gamla moskén - och naturligtvis ställdes skorna utanför. Sjalar att täcka håret med fanns att låna.  


Bredvid fanns den vackra byggnaden Medrese från 1200-talet. Den tillhörde moskén och tjänade som universitet för teologi och vetenskap.


Innanför portarna finns idag en marknad, där man hittar textilier, hantverk och teer. Figurerna i mitten är dockor, som förhöjer känslan av gammal kultur.

 
Vid moskén stod också den här portalen, som är det enda som återstår av en 1200-talsbyggnad. Man kan ju undra varför den har rasat, medan de andra byggnaderna står kvar. 


Ett exempel på hur kvinnorna förr kunde betrakta folklivet utanför på gatan från sina burspråk. Fönstren där hade ursprungligen samma typ av insynsskydd som bottenvåningens fönster - ingen kunde se in, men kvinnorna kunde se ut.

 
Försäljning på en innergård. Det fanns många sådana här gårdar, men vi fick aldrig tillfälle att stanna till och titta närmare. Rundvandringen gick snabbt. Jag tror Ali ville hem till familjen så fort som möjligt...

 
Trånga gränder - och grafittikladd.

 
Inbjudande hotellmiljö på en annan innergård. Mysigt att äta sin frukost eller middag vid poolen under ett apelsinträd.


Hadrianus port byggdes år 130 till den romerske kejsar Hadrianus ära och utgör slutet på vägen från Side, Aspendos och Perge. Hadrianus själv åkte (red?) genom porten, när han besökte staden. 

Vid det här laget hade takten varit så snabb, att vi tappat bort två reskamrater nånstans inne i gränderna. Ali räknade och dubbelräknade - och jo det fattades två personer. De kom så småningom traskande. De hade dröjt sig kvar vid en av de fina innergårdarna och sedan inte sett vart gruppen tagit vägen. Efter den incidenten lugnade Ali ner på takten och hela gruppen kom med tillbaks till bussen.


Dags för ett besök på D'jewels bunkerliknande byggnad för tillverkning och försäljning av guld och ädelstenar.

 
Läcker inredning med mycket marmor. Vi fick en introduktion om företaget och dess alster av en supercharmig svensktalande guide. Hon var behöngd med vackra diamantringar,men bara en var hennes egen - förlovningsringen. Det var enda gången vi fick fotografera, sedan var det totalförbjudet på grund av kopieringsrisken.

Sedan släpptes vi in i det allra heligaste - försäljningslokalen där smyckena gnistrade och blänkte förföriskt. Försäljarna var artiga och säljsugna. De hade svårt att acceptera ett nej, även om det var ett klart och tydligt nej. Många tog det som en signal till ytterligare prutning... Det var ett fårtal som handlade och de hade bestämt sig redan före resan för att gör ett inköp.

Välbehövligt lunchstopp och sedan till skinnbutiken D'enver. Där fick vi en introduktion om företagets produkter och sedan en uppskattad visning av utvalda plagg på catwalken. Mycket snyggt - men mest fascinerad var jag nog av skorna med de skyhöga klackarna, som tjejerna till synes obehindrat trippade fram på. Inne i försäljningslokalen bjöds vi på te/nypressad garnatäppeljuice eller vin medan försäljarna försökte övertala oss att i alla fall prova något plagg. Jag såg två i vår grupp som gick därifrån med varsin stor påse.

 
Så var det dags för incheckning på eleganta La Boutique Hotel med visträckt utsikt över hav och berg. Anledningen till att vi bytte från förra hotellet var att vi skulle komma närmare flygplatsen. Stockholmsresenärerna hade transfer vid 2-tiden på natten...


Det var festligt dekorerat utanför entrén för man hade stor fest för ett brudpar. Överallt syntes festklädda människor och bruden var som en bakelse i sin vita klänning. Nej, jag tog aldrig något foto på henne. Vid det här laget började jag känna mig o-kry.

 
Entréhallen var stor och pampig. Marmor, vitt, svart och guld gav en lyxig inramning.

 
Vårt rum. Den där gardinupphängningen var lite festlig, tycker jag. De flesta rum hade balkong och havsutsikt. Det hade inte vi utan fick nöja oss med franska fönster. Det gjorde inte så mycket och sängarna var hur sköna som helst.

DAG 8 HEMRESA ANTALYA - HELSINGFORS - GÖTEBORG
Molnigt men varmt
 
Restaurangen/matsalen
låg högst upp i hotellet med strålande utsikt. Där hade bröllopsmiddagen ätits kvällen innan, så vi fick äta vår middagsbuffé i en annan matsal. 


Utsikten från frukostbuffén.

 
Innan transefern kl. 12 hann vi titta lite på omgivningarna. Hotellet hade alltså egen badplats, somman inte kunde se från hotellet. Dit ner man kom via ett antal trappor. Bilden har jag tagit från hotellets hemsida, för alla möbler därnere var bortplockde för vintern. Riktigt läckert, tycker jag.


Medan vi satt utanför hotellet och väntade på vår buss hade vi sällskap av en kelen katt.

Sedan återstod bara flygresan till Göteborg. Vid det laget var jag så pass okry, att varken mat eller dryck smakade. En flaska vatten var fullt tillräckligt och mellan varven slumrade jag.

 
I Göteborg
lyckades vi traska fel från Flygbussen på John Erikssonplatsen till närbelägna Hotell Scandic i Nordstan. Vi har bott där många gånger och blev helt paffa, när det inte fanns någon ingång. Det visade sig att man har byggt om under 2014 och då flyttat entrén...

 
Jag kröp bums ner i den sköna sängen och slumrade genast, medan MiML gav sig ner till baren och köpte en räkmacka med sig upp på rummet. Tänk, jag som älskar räkmackor kände mig inte det minsta lockad av läckerheterna.

DAG 9 GÖTEBORG - KARLSTAD
Mulet och tidvis regn +9

Vi hämtades vid stationen i Karlstad av vännen R. som tyckte att jag såg sliten ut. Det var inget mot hur jag kände mig. Inte konstigt kanske - jag hade nästan 39 graders feber, som visade sig bero på en kraftig förkylning. 

Trots det är vi mycket nöjda med vår resa och kan verkligen rekommendera den. Man behöver inte vara rädd för att det låga priset innebär något skumt - och förkyld kan likaväl bli hemma.

Varm kram,

Lambergsfrua   


 









 






    

ANNONS
Av Lambergsfrua - 21 november 2014 18:45

DAG 6 ÅTERRESA TILL KUSTEN VIA KONYA
Sol och +16 framåt dagen, betydligt varmare vid kusten.


Med 55 mil framför oss blev det en tidigt start. Ali stod på trappan och dirigerade sina strykor medan hotellägaren och den vänlige portieren stod redo för att vinka av oss.


Efter ca 2 timmar gjorde vi ett stopp vid kombinerad marknad, restaurang och toa. Ganska elegant faktiskt. MiML fotograferade mig, när jag fotograferade bergen i fjärran.


Här är mitt motiv med snötäckta vulkaner.


Vi besökte en karavanseraj längs Sidenvägen. Porten in till serajen var så hög att kamelerna utan problem kunde komma in med sin packning. Karavanserajerna byggdes under seldjuk och osmanska riket från 1000-talet och framåt. Idag är det ett museum.   


Kryddor och silke transporterades med husvagnar mellan Kina och Europa via Turkiet. Karavanserajer är värdshus eller härbärgen för karavaner av köpmän. Värdshusen såg ut som borgar med ringmur. Runt borggården fanns stall för djuren med vatten och foder, mat och tvättmöjligheter för gästerna. Där kunde de också proviantera inför den fortsatta resan och även sälja några av sina varor.


Sen måste jag bara få visa resans absolut mest misslyckade bild - om man inte ser den som ett tidsdokument med den leende och vinkande kvinnan. En huvudlös liten häst...  


 

I Konya besökt vi Selimiyemoskén från 1500-talet. Konya är en historisk stad med historia som sträcker sig till 1200-talet. Där under det grönglaserade kakeltornet ligger Mevlanamuseet.


 
Under 1200-talet var det klosterskola för den religiöse persiske ledaren och poeten Mevlanas lärjungar. Han grundade den sufiska orden med de dansande dervischerna - en av islams mest respekterade ordnar. 1925 avskaffades alla ordnar i Turkiet och klostret blev ett museum. De där hattarna är förresten gjorda av kamelhår.


Här har vi de dansande dervischerna igen - fast inte på riktigt. Så här kunde det se ut i klostret då det begav sig. 

 
Lunchstället var rustikt och mysigt. På taket fanns ett storkbo - men nej, storkarna var inte levande. Och se där tittar MiML fram bakom vår buss.


Medan gästerna mumsade sig mätta blev deras bilar snabbtvättade för hand. Även vår buss blev uppfräschad.

   
På sista delen av vår resa ner mot kusten hade vi ett helt fantastisk månsken. På riktiga kringelikrokvägar nådde vi vårt stora lyxiga hotell Lykia World Antalya Golf Resort vid kusten i Belek.
Receptionen var rena konstverket


Hotellet bestod av flera hopfogade lätt svängda huskroppar. Rumsnummerskyltarna var av koppar och utan belysning. Synnerligen elegant men ruskigt opraktiskt. Tur att det finns ficklampa i telefonerna numera. Stora rum med extrasäng och soffgrupp - och stor härlig balkong mot havet. Synd att vi bara hade en natt där.


Från hallen fanns en gång med två handfat och bra avställningsytor. De två stora glasdörrarna till vänster ledde in till badrum/dusch och sedan ett separat rum för toan. 


Allt var stort och pampigt. På väg till matsalen passerade vi det här - hm - ja, vad man nu ska kalla det. Men dekorativt var det.   

Efter den överådiga buffémiddagen unnade vi oss en stund på balkongen innan vi kröp ner i de sköna sängarna.

FORTSÄTTNING FÖLJER

      


 

 

Av Lambergsfrua - 20 november 2014 12:00

DAG 5 RUNDTUR - ORTAHISAR MED MATIS MATTVÄVERI  - GÖRME OPEN AIR MUSEUM - TURKISK AFTON 

Mannen i Mitt Liv fyllde 75 år denna soliga dag, som började med -3 men sedan värmdes upp till +17.


Efter frukost bar det av till Ortahisar, där vi besökte ett mattväveri beläget under Ramada Inn. Det var nog stöldsäkert och bra med tanke på vilka mängder av dyrgripar, som förvarades därinne.


Vi välkomnades av en trevlig och humoristisk man, som talade perfekt svenska. Han hade studerat på Stockholms Universitet och varit gift med en svenska i 10 år. "Det har hjälpt," sa han med ett varmt leende. Han visade stolt på den stora tavlan i entréhallen, som visade vart i världen deras dyrbaraste mattor har sålts. Sverige: Skokloster.

 
På Mattväveriet väver man förstås mattor för försäljning men utbildar även ungdomar i det gamla hantverket. Därför får väveriet generösa bidrag från kommunen, som bland annat betalar hyra, el och vatten.

Väveriet har egna silkeslarver, som matas tre gånger per dag tills de väver in sig i kokongenr. Bilden visar hur silkeskokongerna läggs i bad och kokas, så tråden friläggs. Några damer drog efter andan. Vår guide tittade på dem och sa: "Har ni ätit kräftor?"
De ofattbart tunna trådarna samlas upp och snurras ihop och samals till en tunn tråd.

 
De utbildade väverskorna får sedan jobb på väveriet. De får börja med att väva i ull och knuttätheten 4x4 knutar/cm2. Nästa svårighetsgrad är 8x8 knutar/cm2 ofta i bomullsgarn.

 
Samma mönster vävs här i sikestråd med 40x40 knutar/cm2. Det är högsta kvalité och tar lång tid att göra klart, ca 1,5 år om jag minns rätt. Innan den här tösen blev så skicklig, fick hon jobba med silkestråd och knyta 20x20 knutar/ cm2.

Silkesväverskorna har bra löner och får dessutom provision på sina sålda mattor, som mest ca 30% på försäljningspriset. Vi undrade lite över de obekväma bänkarna och den icke särkilt ergonomiska arbetsställningen. Man hade köpt in bekväma stolar, men väverskorna föredrog sina traditionella arbetsplatser. Undrar vad man gjorde med de nyinköpta stolarna... 

 
Vi bjöds in i en stor visningshall, där vi smuttade på te/granatäppeljuice eller vin medan flinka unga killar rullade ut den ena mattan efter den andra i olika material och kvalitéer. Vi fick inte fotografera därinne, för det har visat sig att besökande och fotograferande kineser har kopierat mönstren rakt av och sedan maskintillverkat mattor och sålt som äkta handknutna.

Just det här fick vi däremot fotografera. Guiden ville visa oss att mattor har ett stort användningsområde, inte bara till att lägga på golvet - det kan vara en utmärkt madrass, hoprullad som huvudkudde och som en värmande filt. Vårt resesällskap intygade att det var riktigtskönt att ligga där.

 
Sedan var det fritt fram att gå runt i de olika rummen och beundra mattorna. Guiden bedyrade att alla försäljare var informerade om svenskars köpvanor och inställning till påflugna försäljare. "Titta gärna runt, säg nej tack och det accepteras", sa han - och det stämde.

Men visst köpte jag en matta, kunde bara inte motstå frestelsen. Färgerna bara skrek Lambergsfrua, så den måste bli min. Till och med Mannen i Mitt Liv höll med mig och hade inga åsikter om trångt i bagaget. Ja ja, det är alltså en musmatta för 4 Euro...

 
Klippstaden Uchisar med sin borg från bysantisk tid var imponerande. Det är den högsta punkten i Kappadokien och fullt av rum dit man tar sig via trappor, tunnlar och gångar av olika slag. Stora delar av norra delen har rasat in och används idag mest av duvor idag. Det var bara ett fårtal av våra medresenärer som gav sig på att besegra den borgen.

 
Vi valde att ta en liten promenad i den gamla staden och som synes bor inte alla i grottor där heller.


Lambergsfrua njuter av solen.  

    
Borgen på nära håll. MiML var så nöjd att få stanna på platta marken.

 
Ett fint exempel på den vackra keramik som tillverkas i trakten. 


Ett glas vin för att skåla för Mannen i Mitt Liv på födelsedagen.  

    
Vinet drack vi med den här utsikten över stadens hustak coh den snötäckta vulkanen Eticyes.



Vid den här mystiska snurran stod flera av oss och glodde förundrat, medan vi försökte lista ut vad redskapet skulle användas till. Till slut frågade vi vår guide Ali, som visste besked - det är en enkel spinnrock för ulltråd. Mycket märklig kunstruktion tyckte vi, snurran är ju så välarbetad. Det måste bli väldigt fin tråd där. 


Jag måste ju få visa vår fina vita turistbuss nr 639. Alla tursitbussarna ser likadana ut och man har samma buss, samma chaufför och samma guide hela resan igenom. Det gäller bara att hålla reda på bussnumret.

 


Så var det dags för ännu fler grottor i Göreme Open Air Museum. Även här valde vi att gå på egen hand och inte följa gruppen. Der är hemskt att säga, men vid det här laget var vi ganska nöjda med grottor.

 
Medan de flesta i gruppen var inne i en grottkyrka bekantade sig MiML med en vänlig hund på parkeringsplatsen.

 
Vi besökte sedan en liten stad, som jag tyvärr inte antecknade namnet på. När vi satt där på en soffa och kollade folklivet, kom en vacker katt spatserande, kollade in MiML noga - och tog ett skutt upp i hans knä, där han genast började trampa med tassarna och spinna. Det här var absolut ingen styrkarkatt och mycket tillitsfull.


Sedan buffade den in huvudet i MiMLs armveck och verkade mycket nöjd med tillvaron - och det var MiML också.


Efter middagen på hotellet åkte vi till Yemeni restaurang belägen i en grotta för "Turkisk afton".

   
Där fick vi se en färgsprakande uppvisning av traditionella danser medan vi bjöds på nötter, torkade frukter och , läsk, vin och/eller raki. Det valet var inte svårt för oss.    

 
Föreställningens höjdpunkt var nog den eleganta magdansösen, som på skyhöga klackar kunde darra och skaka på varenda del av sin slanka kropp. Fascinerande. Som en del av sitt nummer bjöd hon sedan upp några av våra gubbs för att de skulle lära sig magdansandets grunder. De gjorde det med gott humör, men det var många inklusive MiML som inte var reoade och satt kvar i sina bänkar.


När gruppen genomfört den traditionella delen av sitt program bjöd de upp besökarna till modern dans och det var mycket uppskattat hos de yngre pensionärerna i gruppen.

 
Jubilaren satt nöjd och belåten på sin plats - med den vackra magdansösen på bild i bakgrunden.

   
Som avslutning vecklades den turkiska flaggan ut - men visst är den upp och nervänd. Det gör inget, för det var en fin ceremoni i alla fall.

I bussen på hemresan berättade Ali att en liten fågel hade kvittrat om att MiML fyllde år och så sjöng alla " Vi gratulerar..." och hurrade för honom. Kul att bi jämförd med en liten fågel.   

När jag vid återkomsten till hotellet frågade MiML, vad som varit bäst på hans födelsedag, svarade han utan minsta tvekan: "Katten".

 

FORTSÄTTNING FÖLJER





  


 



 

 





 

Av Lambergsfrua - 19 november 2014 10:45

DAG 4 RUNDTUR I DET FANTASTISKA LANDSKAPET
Ännu en dag med strålande sol och runt +16.


Första glimten
av de egendomliga klippformationerna fick oss att häpna. Vid parkeringen fanns möjlighet att köpa souvernirer eller en kopp te. Backen upp är helt utan "grus" och ojämn.

 
Uppe på den lilla kullen hade vi fin utsikt över området, där små stigar ledde mellan de olika grottorna, som var bebodda. Redan för 2.000 år sedan började befolkningen skapa sina hem, kyrkor och underjordiska städer i den mjuka stenen.


Hur de där stenarna på toppen kan ligga kvar är en gåta, men det är helt och hållet naturens skapelse.

 
Det var mycket hantverk till salu på de små marknaderna vid sevärdeheternas parkeringsplatser och allt till mycket förmånliga priser. Nästan så att det kändes skamligt att pruta.

 
Så var det dags för ett besök i Pigeon Valley - Guvercinlik i närheten av Göreme.

 
Befolkningen har karvat ut hålor för duvbon i den mjuka tuffstenen. Förr användes duvorna för att skicka meddelande från den här avlägnsna trakten och spillningen från dem använde bönderna som gödningsmedel. Idag har antalet duvor minskat.


Här och på många andra håll i Kappadokien såg vi träd fullbehängda med vackert blå onda ögat-sten.
Det är en amulett som ska skydda mot Onda ögat.

 
Mina absoluta favoritfärger och numera äger jag ett armband med just den amuletten som skyddar mot Onda ögat.

 
Vi såg också hur man hade hängt upp krukor på trädgrenar, men lyckades inte få klart för oss om det bara var som dekoration eller om det fanns någon annan mening med det.

 
Vackra tyger till salu lockade flera av damerna i vårt ressällskap. 


Va? Vad var nu detta? Utbudet visade sig besta av torkad frukt och olika nötter. Om de har samma effekt som Viagra vill jag låta vara osagt, men det var i alla fall mest kvinnliga kunder där...  

    
Jag måste ju visa att det fanns andra bostäder än bara grottor i det här området. 


Det här är ett populärt område för fotvandringar. Alla som ville fick följa guiden Ali nerför branterna för att kliva på bussen längre ner i dalen. Vi var en liten grupp som insåg vår begränsning och följde med bussen till mötesplatsen. Avresan blev sedan ordentligt försenad, för det fanns fler som borde ha följt med bussen...


Turkiska flaggan står utanför stadens polisstation där i grottan! Långt därnere syns också några bussar som väntar på sina vandrande passagerare.  


Vi fick en halvtimme på oss att utforska den lilla staden, innan bussen körde ner oss i dalen. Mannen i Mitt Liv fick syn  på en bedårande liten valp som ville bekanta sig med honom - innan matte resolut föste in valpen i trädgården och stängde porten. 


Vid mötesplatsen fick vi gott om tid att kolla varuutbudet på den lilla marknaden och den här till synes utrråkade dromedaren. Eller är det en kamel med två pucklar? Svärt att se under täckena. Husse såg vi inte röken av.


Till ännu en samling av grottbostäder, underjordiska kyrkor och moskéer. Backigt och många trappor utan ledstänger. MiML och jag och några tillvalde att undersöka området i egen takt.


Här tittade vi in i en grottmoské.

 
En grottbostad med flera små rum samlade runt ett större. Undrar vad gropen i golvet har använts till. Avlopp kanske - för man placerade nog inte toan så centralt.

Flera så kallade Fairyskorstenar . Jag tycker de mest liknar en samling stolta fjällskivlingar. Jag frågade vår guide, om det var status att bo en sådan grottbosatd eller om det var fattiga människor, som helt enkelt karvade ut en bostad och flyttade in.

Enligt honom var det inte fattiga människor. Man måste köpa marken som "fjällskivlingen" står på och sedan begära "bygglov" för att skapa sin bostad där. Det låter betryggande att myndigheterna har lite koll på "fjällskivlingarna", så omådet inte blir som en schweizerost.

 
Klippformationerna "Mor och barn" lockade många besökare, men jag tycker nog att "fjällskivlingarna var vackrare.
   


De japanska turisterna där, var fullt upptagna av att fotografera varandra framför Mor och barn, så jag tror knappt att de tittade på den egentligen. men de fick bevis för att de varit där.

 
Så var det dags för dagens sista programpunkt - dansande dervischer. Dervisher är sufimunkar som har sina andakter i klosterliknanden byggnader. Musik och dans spelar stor roll för Mevlevidervischerna. Musik först och sedan alldels tyst,när de svartklädda munkarna kommer in. Den svarta manteln, som symboliserar graven tas av och de vitklädda munkarna med egendomliga struthattar av kamelhår börjar sin dans. 


De snurrar hela tiden åt samma håll och tycks kunna håla på hur länge som helst. Konstigt nog är det ingen som krockar, trots att riskne tycks uppenbar

De lyfter händerna till Gud och börjar sin meditativa dans - högerhanden vänd uppåt för att ta emot Guds välsignelse och vänsterhanden vänd neråt för att ge den vidare till världen. Vill du läsa med om dervischerna kan du kolla här 

 
När föreställningen var slut hade solen gått ner och månen lyste klart på den mörka himlen.
Bara middagen åtrstod på dagens schema.

 
På rummet mötte rena handdukar formade som hjärtan. Vi hade lämnat dricks till städerskan lite i förväg...

Jo, jag glömde berätta att våra sänglampor var ett skämt. Det fanns inga möjligheter att ligga och läsa i det svaga ljusskenet. Tur då att vi hade pannlampor med oss! Det måtte ha sett gansks roligt ut med oss två utstyrda på det sättet i sängen.   

FORTSÄTTNING FÖLJER!









Av Lambergsfrua - 18 november 2014 13:00

Som vanligt är alla mina foton klickbara till större format.

KAPPADOKIEN
Kappadokien är ett månlandskap
med egendomliga pyramider av vulkanisk tuffsten, som har vittrat sönder under årstusenden. Det började skapas av vulkanutbrott från berget Hasan för miljoner år sedan. Askan komprimerades till mjuk tuffsten. Basaltlava spreds över tuffstenen vid andra utbrott och erosionen har skapat de märkligaste klippformationer. Här finns enskilda bostäder, underjordiska byar och städer i de urholkade klipporna.

DAG 2 TILL KAPPADOKIEN OCH OTEL KRAL I ÜRGÜP (Inte felstavat, det heter Otel på turkiska)

Vi stod redo utanför hotellet i god tid före kl. 07.15, då vi skulle ge oss iväg med bussen.  Vi hade en lång dagsetapp framför oss - ca 55 mil upp över Taurusbergen. Inget hände. Guiden Ali såg bekymrad ut och stod med mobilen tätt intill örat. Andra bussar körde fram, lastade folk och bagage och körde. Till slut kom vår vänlige chaufför med bussen och bad tusen gånger om ursäkt. Han hade försovit sig, men lovade att bjuda på Raki, som plåster på såren. Vi skrattade lite och ingen brydde sig nämnvärt om, att vi var ca en timme försenade. 

 
När vi slingrade oss upp i Taurusbergen stannade bussen och guiden Ali skuttade ut för att köpa Johannesbröd vid ett fruktstånd vid vägkanten.

 
På marken låg drivor med granatäpplen, som man pressar en väldigt populär juice ur.

Aki skickade runt fruktskidan och berättade att alla frön väger exakt lika mycket och därför används som måttenhet vid vägning av guld och ädla stenar. En carat är 0,2 gram, som inte ska förväxlas med renhetsmåttet karat, stavat med k.

Ali uppmuntrade oss också att bryta en bit av fruktskidan och tugga på den för att känna sötman i skalväggen. Nää, det gjorde inte vi. Det kändes alldeles för stor utmaning av ödet.

 
Vid passet på 1825 meters höjd över havet. Det var svalt däruppe och chauffören ställde sig bakom bussen, där motorn gav värme. 


Miniatyr av traditionell kärra använd i jordbruket
Vid varje fika/te- och toastopp
har det vuxit upp en liten marknad, där man kan köpa godis, souvenirer och något gott tilltugg. Överallt var toorna rena och det fanns både traditionella ståtoor och vanliga "klosetter". Och överallt satt det en liten tant och ville ha en slant för stt släppa in oss.

 
Jag fick sällskap av en riktigt glad gubbe vid vårt lunchstopp.

 
Eftersom vi satt precis bakom bakdörren med litet bord fick MiML fick i uppdrag att servera chaufförens "förlåt-mig-Raki" till alla som ville ha - och det var nästan alla.

Där fanns förresten också den stora kylboxen med mineralvatten. Vi betalade 5 Euro till chauffören vid resans början, sen fick vi ta så mycket vatten vi behövde. Mycket praktiskt och uppskattat.

 
När vi vid ett tillfälle stannade vid rött ljus, fick jag syn på den här långtradarens hemtrevligt inredda förarhytt - röda gardiner med bollfransar. Chauffören gillade att jag tog ett foto och flinade glatt tillbaka.

   
Vulkanen Erciyes Dagi med högsta toppen 3.916 m.ö.h

 
I skymningen kom vi fram till Saratli Underground City och vår guide Ali visade och berättade innan vi klev ner i underjorden.

 
Smala trånga gångar med ojämnt golv mynnade ut i olika rum, där låga öppningar ledde vidare in i grottsystemet.


Helt fantastisk att folk har levt och bott här - men det var lätt att få en klaustrofobisk känsla därinne, även om man inte har anlag för sånt. Och golven som såg så släta ut, var sneda och vinda som en mindre puckelpist.


Ute i friska luften igen - det kändes befriande.


Vid utgången satt och stod kvinnor som ville sälja små enkla handgjorda dockor och alla ropade de: " Madame! One Euro, madame! Madame!" Det var många i gruppen som köpte som presenter till barnbarnen.


Och så gick fullmånen upp över Kappadokien, som vi ännu inte hade sett så mycket av.


Det var mörkt, när vi kom fram till vårt hotel Otel Kral i Ürgüp - men jag lägger in ett dagsfoto här i stället.

 
Ett familjeägt hotell i traditionell stil inspirerat av Kappadokiens grottbostäder. Vi bjöds in i baren/sällskapsrummet på ett glas vin eller nypressad granatäppeljuice medan nycklarna delades ut.

 
Rummen var små och saknade krokar för upphängning av jackor men rena och fräscha - och sängarna var toppensköna.


Direkt ner till matsalen för buffémiddag. Varmrätten serverades av denne stiligt klädde servitör.
Sen lovar jag att vi somnade som stockar.

FORTSÄTTNING FÖLJER 






Av Lambergsfrua - 17 november 2014 18:00

BAKGRUNDSINFO:

Alla har nog sett reklamen för otroligt billiga resor till och i Turkiet - 995 kr för en vecka. Visst verkar det skumt, men jag lovar, det är absolut inget skumt med det. Det är helt enkelt turkiska staten som går in och sponsrar för att turistbranschen ska slippa friställa personal under lågsäsong. Till och med bränslet till turistbussarna är rabatterat.

Det finns några olika företag, som erbjuder i stort sett samma koncept. Vi åkte med TSS Travel Service Scandinavia grundpris 995 kr. Resegaranti ställt till norska kommerskollegiet. Sedan köpte vi till helpension, utflyktspaket och entréer till alla utflyktsmål. Sammanlagt betalade vi 3.035/person för hela paketet och det måste man nog säga är mycket prisvärt. 

Man flyger med det turkiska flygbolaget Freebird, som har funnits på marknaden sedan 2001 och bland annat flyger för Fritidsresor och Apollo. Det har 8 plan av typen Airbus 320 och 321, mycket vänlig personal men ganska trångt mellan sätena, om man inte har turen att hamna vid nödutgång. Men trånga plan finns hos flera flygbolag.

Bussarna är moderna turistbussar dock utan toalett, men de stannar med jämna mellanrum för toabesök, så det var aldrig något problem. Det var många bussar i omloppp inom samma område,men logistiken fungerade perfekt och det var sällan mer än 2-3 bussar samtidigt på samma besöksmål. 


Chauffören körde mycket lugnt och bra på alla vis och guiden var kunnig och hjälpsam. Vår guide talade norska, men kunde inte engelska. Svenska resenärer får svensktalande, norsktalande eller engelstalande guide. 


Hotellen höll mycket hög
standard, rent och snyggt med sköna sängar och lunch- och middagsbufféerna var både välsmakande och rikliga.

Det enda negativa tycker vi var flygtiderna. Vi lämnade Göteborg 21.50, landade i Antalya runt 02 och klev in på vårt hotellrum 04.45 på morgonen. Hemresan till Göteborg gick dagtid, medan Stockholmsplanet lyfte tidig morgon, vilket innebar transfer mitt i natten.  Å andra sidan är det ett sätt att utnyttja planen så mycket som möjligt och till det låga priset varken kan eller vill man inte klaga. 

DAG 1 KARLSTAD - GÖTEBORG - ANTALYA 
En härligt solig höstdag. Tåg till Göteborg där Sonen mötte vid Centralen. Tänkte lämna in våra väskor i bagagebox, men de fick inte plats, trots att vi har väskor av handbagagestorlek. Till vår förvåning finns manuell inlämning över disk som alternativ och självklart valde vi det då.


Vi umgicks med Sonen och åt god middag tillsammans med honom på Loon China Restaurang.
Flygbussen ut till Landvetter, där vi var bland de första att checka in och lyckades få platser vid nödutgång. Planet kom från Helsingfors och hade redan en hel del passagerare ombord.


Vi slumrade en hel del både på planet och på transfern. När vi klev in på vårt rum blev det bara tandborstning som gällde och bums i säng. Vi hade fått så många varningar om stenhårda sängar, men vi måste haft tur hela resan - sköna sängar och god sömn.

DAG 2 BÅTUTFLYKT PÅ MANAVGATFLODEN  strålande sol från klarblå himmel ca +20
 
Vårt rum på Gypsophila Holiday Village hade stor balkong mot lummig trädgård.

 
Restaurangen låg nere vid poolområdet nära stranden. På frukostbuffén fanns allt man kunde önska och mer därtill.

 
På området fanns många kärvänliga katter och några kattungar dessutom. De verkade vara väl omhändertagna, men inte välkomna inne i restaurangen, förstås.


Ca en timmes bussfärd till Manavgat för båttur på floden. Alla ruschade upp på soldäck för att bättra på sommarens bleknande solbränna.

 
MiML och jag tronade i ensamt majestät längst akerut på nedre däck med fin utsikt utan att riskera MiMLs hälsa.

 
Floden tycks vara ett omåttligt populärt utflyktsmål och de stora fartygen tävlar om fantasifulla teman för att locka till sig turister - gärna lite sjörövaranknytning.


Vilddjur, vikingar, Lord Nelson - bara att välja.


Jag kan livligt föreställa mig hur det ser ut här under högsäsong med alla dessa skepp kryssande upp och ner för floden.  

 
Längs den stilla floden flockades fiskare.

 
Här finns också fiskodlingar. Det ryktades om forell, men jag är inte säker.

 
Där floden möter Medelhavet la båten till och vår lunch tillagades på en grill - fast vi såg aldrig den där gillen.

 
Vattnet var skönt och flera tog tillfället i akt och badade en stund.

 
Desto fler slog sig ner i solstolar och lapade sol. Sådana novemberdagar gillar vi!

 
Lunchen serverades ombord - grillad forell eller grillad kyckling. Eftersom vi inte gillar mat som stirrar på oss fick det bli kyckling.



Jag tänkte skriva att hela familjer var nere och prövade fiskelyckan i den tydligen mycket fiskrika floden, men jag såg faktiskt inga kvinnor där. Bara män i olika åldrar.

 
Till och med en ranglig brygga duger bra som fiskeplats. Undrar om hunden äter fisk - den verkar inte så intresserad av någon fångst i alla fall...

 
Åter till hotellet för lite vila och middag.


Poolområdet skimrade i läckert turkos, när vi gick ner till restaurangen för middagsbuffén. Kvällen var visserligen lite sval, men vi satt ute och åt i alla fall.

 
På buffeborden lyste dekorativa blommor - men de var inte riktiga utan skickligt utskurna ur olika grönsaker.

Direkt efter middagen kröp vi till kojs och sov fem kvart i timmen. En lång dag väntade...

FORTSÄTTNING FÖLJER
   







 
 






Av Lambergsfrua - 16 november 2014 13:00

Mannen i Mitt Liv och jag har varit på rundresa i Turkiet för att fira hans 75-årsdag. Vi är mer än nöjda med resan, men kom hem med något som utvecklades till en tuff förkylning med feber. 

Redan innan resan blev vi inbjudna till Dottern och Svärsonen på försenad firarmiddag fredagen efter vår hemkomst. Med tanke på hur rassliga vi har varit sedan hemkomsten, var vi tveksamma till att kunna genomföra det besöket. Å andra sidan ville vi ju inte gärna skjuta upp firandet heller och det är alltid så trevligt att träffas. Feberfria men trötta bestämde vi oss för att ta oss till middagen och firandet.

Som en del av firandet bjöds vi på taxi dit och hem, något som kändes otroligt lyxigt med tanke på hur nära varandra vi bor - ca 15 minuters promenad.

När vi fått av oss ytterkläderna och klev in i rummet för ett glas vin före maten, blev vi helt mållösa.

 
Där i soffan satt Sonen och barndomsvännen M, som kommit upp från Göteborg för att överraska!! Och det lyckades de verkligen med. Tänk om vi hade tackat nej!

De borde haft en kamera framme och fotograferat MiML och mig,  för vi måste ha sett väldigt roliga ut med våra häpna ansiktsuttryck. Här har Dottern sjunkit ner i soffan bredvid dem och det syns väl på långt håll, hur nöjda de är alla tre med att tillsammans med Svärsonen ha lyckats lura och överraska oss så kapitalt. 

  Behöver jag ens säga att kvällen blev en härlig upplevelse med presenter, god mat med gott vin och många glada skratt - en helt oförglömlig upplevelse!

Varma kramar, 
Lambergsfrua   


PS. Turkietfoton kommer så småningom DS



Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

Följ bloggen

Följ Lambergsfruas  blogg med Blogkeen
Följ Lambergsfruas  blogg med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se