Så här på årets sista dag skiner solen och vi har -6.  Marken är frosttäckt, men någon snö är det inte att tala om än. Dottern och Svärsonen har just varit här med en vacker nyårsbukett - vita tulpaner och vita ranunkel bland silvriga kvistar. Så vackert och uppskattat!

Jag hoppas att ni alla får en riktigt trevlig kväl,l oavsett vad ni gör. På tolvslaget kommer jag att höja mitt glasmed bubbel för nära och kära och vänner när och fjärran med önskan om ett lyckosamt 2012.

Varma kramar!

Lambergsfrua   

Julkrubbor

är ett måste i katolska länder, antingen vid eller i kyrkan, men ofta även på andra platser.

Eftersom vi bodde mittemot en stor kyrka måste vi ju självklart gå dit för att titta på krubban. 
Krubban var uppbyggd utanför kyrkporten och vi blev bestörta - Va? Hade någon stulit Jeusbarnet trots gallret framför?? Det tyckte vi var minst sagt tarvligt.

Nämen - vadå? Här fanns det inte heller något litet barn i krubban. Hm... nu började hjulen snurra i hjärnvindlingen.

Enligt traditionen föddes ju Jesusbarnet på natten till juldagen. Sjävklart kan han då inte ligga i en krubba innan dess!

Undantaget som bekräftar regeln fanns i skyltfönstret på ett - bageri! Där fanns hela den heliga familjen med Jesus på plats bland vackra fiskar som simmade runt.

 
På juldagen var ordningen återställd. I krubban utanför kyrkan låg ett knubbigt Jesusbarn, kanske lite väl stor för att vara nyfödd.

Vi såg många föräldrar placera sina förhoppningsfulla telningar framför krubban med Jesusbarnet och fotograferade. Vi såg ingen Bergamobo som fotograferade när krubban var tom - bara vi turister då förstås.

Den här julkrubban fanns uppbyggd på ett litet torg bredvid en härligt gammaldags karusell! Inget galler framför och därför en populär bakgrund för fotografering av barn(en) eller hela familjen.

I en av kyrkorna Citta Alta fanns den här välgjorda julkrubban, men även här verkar Jesusbarnet var allt annat än nyfödd - ett par år kanske...

Det här är visserligen ingen julkrubba, men jag glömde att visa de cyklande tomtarna i mitt förra inlägg. Bättre sent än aldrig! Jag tycker att fotot är värt att visa - både annorlunda och festligt.

Önskar er alla en fortsatt fin dag!

Varma kramar,
Lambergsfrua   

Så är vi då hemma igen och börjar så smått landa i verkligheten och få ordning på alla intryck.

Vi är otroligt nöjda med resan. Vi har sett och upplevt så mycket att det känns som om vi har varit borta minst ett par veckor. Svärsonen (och Dottern) hade bokat och ordnat allt på allra bästa sätt för oss.

Svärsonen arbetade till lunch på vår avresedag från Karlstad, så vi tog oss till flygplatshotellet vid olika tidpunkter. MiML och jag ville gärna komma iväg, medan det fortfarande fanns en gnutta dagsljus - något som är en bristvara den här tiden på året.

Snötäcket var synnerligen tunt i Karlstad, men bara några mil bort var det full vinter.

 
Det var bitvis disigt och dimmigt på resan till flygplatshotellet, men solnedgången över dimslöjorna kändes - trolsk.

Senare sammanstrålade hela familjen på hotellet. Svärsonen och Dottern bjöd på smaklig spis inne på sitt rum. Något nattsudd var det inte tal om, för vi skulle upp före fem nästa morgon...

Bergamo - en stad att återvända till
Vårt plan gick redan 06.55, så vi var nere i Bergamo redan halv tio. Ryanair kallar destinationen för Milano, men den staden ligger ca 4 mil bort. Det gjorde inget för ville absolut inte till Milano. Bergamo var vårt resmål. (Länkarna går till två olika beskrivningar av Bergamo).

Svärsonen hade bokat fyrstjärniga Best Western-hotellet Capello D'Oro (Gyllene Hatten) centralt beläget i Citta Bassa - Nedre Staden.

 
Vi hade utsikt mot den här kyrkan och kraftig trafik - men det hördes inte ett ljud in i rummet. Ganska roligt för oss "från landet" att titta på faktiskt.

 
Vi såg också upp mot Citta Alta - den Höga Staden, som också är den äldsta delen.

Jag skriver ingen regelrätt resdagbok den här gången om allt vad vi gjorde och såg utan väljer att gör nedslag i sådant, som jag vill visa och berätta om.

Julgranar och jultomtar
Flygplatshotellets julgran stod innanför svängdörrarna mellan baren och matsalen - som alltså var en helt öppen yta. Så snyggt, fräscht och välkomnande.

Granen i entrén på Capello D'Oro i Bergamo var en väldoftande historia med mängder av ljus och kanelstänger och andra "juliga" kryddor.

Närbild på "doftgranen"

På en av julmarknaderna stod den här granen - konstiga prydnader.

 
Hm, jaha. Så kan man också använda plastmuggar...

Gatugran i Citta Bassa - Nedre (och nyare) Staden.

Motorcykeburen tomte hör inte till vanligheterna hemma i Karlstad. Tyvärr är bilden oskarp, men väl värd att visa ändå.

Önskar jag er alla en riktigt trevlig kväll nu i mellandagarna.

Varma kramar,

Lambergsfrua   

Jag bara tittar in för att önska all en fin fortsättning på julen. MiML och jag tillsammans med barn, barnbarn och svärson njuter av sol och gemenskap i italienska Bergamo.

Jag återkommer senare med foton och berättelse.

Varma kramar!

Lambergsfrua   

Idag kommer Sonen på besök och vi ska snart hämta honom vid Stationen. I kväll kommer Dottern med familj hit för middag på rotmos och julkorv. Det äter vi normalt sett på vår bröllopsdag den 23 december, men i år blir det lite annorlunda, så just den maträtten passar inte riktigt in. Käre Mannen i Mitt Liv och jag firar nämligen 50-årig bröllopsdag i år och då har barn och barnbarn lite andra planer för oss.

Anledningen till den något udda bröllopsmåltiden har jag skrivit om tidigare och den kan du läsa om här.

Önskar er alla en bra dag!

Varma kramar,

Lambergsfrua   

Dagens solnedgång var nog en av de allra vackraste jag någonsin har sett här - och då satt jag i en bil utan möjlighet att fotografera. 

Kameran var visserligen med, men när vi väl kom fram till vårt mål, hade jag ingen utsikt att tala om. Himlen flammade visserligen i ljuvliga färger, men det mesta skymdes av skog och en stor hög lyftkran.

Ögonen fröjdades i alla fall och jag har försökt lagra upplevelsen i ett litet minneschip i hjärnans hårddisk. Problemet är ju bara att det jag har där kan jag inte visa er... 

Nu är det danrt dags för Loppelådan den sköna.

Sov gott alla bloggvänner!

Varma kramar,

Lambergsfrua

I morse när jag drog upp persiennen kunde jag skåda ut över ett tunt snötäcke! Skulle det vara nödvändigt?    DEt finns ingen is på sjön och eftersom det är +1 lär väl den snön försvinna ganska snabbt. Jag vill poängtera att jag i och för sig inte har något direkt meot själva snön utan mot vad den för med sig i form av halka och elände. Ja ja, det är bara att accpetera fakta och vi har klarat oss undan ovanligt länge i alla fall.

NU är det snart dags för veckans jobbartimmar. Förhoppningsvis håller sig "våra" kontakter inomhus med diverse julstök, så vi får många svar.  

Önskar er alla en bra måndag!

Varma krama,

Lambergsfrua

Idag har en blek vintersol skinit på oss och vipassade på att ta en promenad, men attans vad det bet i kinderna.

I helgen har vi varit hos Dottern, Svärsonen och Barnbarnet och njutit av samvaro med dem och Svärsonens föräldrar.

Ljuslyktor lyste välkomnande på altanen - än klarar sig murgrönan fint.

Trädgården var/är dekorerad med olikfärgade ljusslingor. Vadå "less is more"? Not!

Bordet var festligt dukat.

Medan vi fyra silvriga pantrar smuttade på glögg och knaprade på pepparkakor med vitmögelost och fikonmarmelad, dukade värdfolket fram buffén. Där fanns allt vad man kunde önska och allt smakade utmärkt - fast jag orkade förstås inte smaka på alla rätter. Det fanns lika mycket till, som stod på spisen och bänken bredvid.

Senare blev det "tomtefotografering", det vill säga vi klädde ut oss till tomtar, men resultatet av den återkommer jag till semnare - tror jag.

Alla fotona i dagens inlägg har tagits av Käre Barnbarnet, som har gett mig tillåtelse att lägga ut dem.

Önskar er alla en god natts sömn!

Varma kramar,

Lambergsfrua