Lambergsfruas  blogg

Alla inlägg under augusti 2013

Av Lambergsfrua - 28 augusti 2013 16:30

Ännu en fin och skön sensommardag, som vi kände att vi bara måste ta vara på. Städningen kan vänta och likaså fönsterputsen. Det är inget som springer bort - även om man skulle önska det ibland.   


Cirka 5 km från centrum vid Zackrisdalsudden har kommunen låtit bygga en delvis spångad led längs Grundvikens strandkant. Dottern, Svärsonen och Sonen gick där i lördags och rekommenderade varmt den lilla utflykten. Sagt och gjort.

Zackrisdalsudden har bebyggts med lyxiga och sjönära villor, där båtplats ingår i köpet. Här finns också en stor gemensam brygga, allaktivitetshus, fin sandstrand och vedeldad bastu. 


Mannen i Mitt Liv gillar att ta sig ut i naturen utan att behöva skutta över stock och sten. Nåja, skutta och skutta - det gör väl ingen av oss två längre. På flera ställen har man byggt sittplatser, där man kan äta sin matsäck eller bara sitta och njuta. MiML tyckte att det stabila räcket var nog så bra att luta sig mot.



Man har gått varsamt fram vid byggandet och inte avverkat fler trän än absolut nödvändigt. På flera ställen har man istället gjort plats för befintliga trän. Sån omtanke om naturen uppskattar jag  och
det kändes nästan lite rörande.


Vi fick sällskap av flera sländor, som tydligen trivdes i den go'a solvärmen.

  
Grundviken gör skäl för sitt namn. Det är mer vass än vatten där, om man så säger. Härligt för diverse fåglar. Här ser man också tydligt hur den spångade leden smyger sig runt och över klipporna.


Bitvis kändes det som att gå i en trollskog. Det doftade gott och var alldeles tyst. Det kändes inte alls som att vi var nära en stad...

Jag hoppas att ni alla har en bra dag oavsett väder.

Varm kram,

Lambergsfrua   




 

ANNONS
Av Lambergsfrua - 21 augusti 2013 10:00

Den sköna sommaren  har övergått till sensommar. Flickan har fått vara på sommarstället hela sommaren, trots att föräldrarna inte varit lediga. En kvinnlig vän till familjen har fått vara där med sina två små pojkar mot att hon sett till Flickan. Ett arrangemang som fungerar. Rosorna i trädgården på sommarstället har blommat ut, jordgubbarna är ett ljuvligt minne blott, men plommonträdets grenar dignar av söta guldgula frukter. Flickan plockar direkt från trädet, äter nöjt och spottar ut kärnorna i rabatten bredvid i hopp om att ännu ett plommonträd ska komma upp.

Det är en mycket speciell dag. Hon fyller år, 7 år närmare bestämt och ska börja skolan om bara några dagar. På morgonen har hon fått födelsedagsbricka på sängen, en kopp varm mjölkchoklad och mammans hembakta tårta. Och paket förstås.
I paketet ligger en skolväska! Rutig som hon har önskat. Väskan har ljus skinnkant och läderknäppe.
Flickan är förtjust, dricker upp sin choklad och äter tårtan. Det är egentligen en sockerkaka gräddad i vedspisens ugn i en stekpanna. Mamman har delat kakan i två delar, brett hemlagad äppelmos på den undre botten, tryckt fast den övre delen på moset och sedan siktat florsocker på.

Flickan klär på sig, hänger skolväskan över axeln och går ut i solskenet. Väskan har hon på sig hela dagen. Det finns inget i väskan ännu, men hemma i stan finns redan ett fint pennskrin i trä. Locket skjuter man åt sidan och dår ligger en blyertspenna och suddgummi. Det är stort att börja skolan och hon ser fram mot det med både förväntan och lite oro - som barn har gjort i alla tider.

Hennes faster Dagmar med man är på besök från Malmö och det är hennes arm, som syns på bilden. Hon har inga egna barn. Hon leker gärna med Flickan, som trivs i hennes sällskap.

Flickan har skolväskan på sig hela dagen och på kvällen, när hon ska sova, lägger hon väskan på stolen bredvid sängen. Det kommer att blir det första hon ser, när vaknar nästa norgon.

Önskar er alla en fin dag!

Varm kram,

Lambergsfrua   

ANNONS
Av Lambergsfrua - 20 augusti 2013 09:00

Käraste Barnbarnet har flyttat hemifrån och med hjälp av föräldrarna skapat sitt första hem, en liten etta på 20 kvm med kokskåp, dusch och toa. Mer behöver man ju faktiskt inte.
Minns att min egen första lya faktiskt var 2 kvm mindre och jag tyckte den var mysig.


Sovhörna - en tvättbjörnskudde är ett måste i varje hem.   


Myshörna  - nästan så man kan vila fötterna på sängen.

 
Teknikhörna - man kan ligga i sängen och glo och gejma. Ja visst ja, vid skrivbordet kan man plugga.


Kökshörna - här ska kokas pasta i parti och minut. 

 
Bokstöd av det tuffare slaget.

Av Lambergsfrua - 19 augusti 2013 10:00

Dag 4 Laholm - Falkenberg och Vallarnas Friluftsteater

Det var inte så lång
körning upp till Falkenberg, där vi hade biljetter till säsongens sista föreställning av farsen Livat i Parken - en matinéföreställning, vilket passar oss perfekt.


Vi hade bokat rum på Grand Hotel, som ligger vid Ätran och på nära gångavstånd till teatern. Vårt rum var städat och klart, så vi fick checka in fast vi kom flera timmar före ordinarie incheckningstid. Den här gången fick vi inte någon balkong, men man kan ju inte ha tur jämt.


      Vi hade gott om tid att utforska den gamla stadsdelen Gamla Stan. Falkenberg har anor från Medeltiden och växte upp längs Ätrans västra strand. Den låga trähusbebyggelsen från 1800-talet har långsida mot gatan medan trädgårdar med uthus och verkstäder byggdes på baksidan.


Den ursprungliga Laurentiikyrkan byggdes här på 1300-talet. Runt den växte staden upp. Den förlängdes men brändes under Nordiska sjuårskriget, som tog slut 1570. 1586 tilläts församlingsborna använda kronans tull och accis till uppbyggnad av kyrkan. Tornet byggdes dock inte förrän 1787 - men klockor fick man först 1935. Mer om Laurentiikyrkan kan du läsa här.


Interiören är ovanligt ljus.
Färgsättningen påminner lite om kyrkor i norra delen av vårt land.

Här alldeles vid Grand Hotel har vi Tullbron vars inkomster bekostade uppbyggnaden av Laurentiikyrkan. Den byggdes av knektar från Elfsborgs regemente och stod klar 1761. Den är en av Sveriges bäst bevarade stenbroar.

Att gå över bron kostade 1 öre år 1825, medan postdidgenser, fångtransporter och soldater fick gå över gratis. 1914 upphörde kravet att betala tull.


För att komma till Vallarnas Friluftsteater följde vi en gångväg längs Ätran. Mitt ute i vattnet stod förhoppningsfulla fiskare. Undrar om de fick något på kroken. 


Redan vid entrén hälsades vi välkomna av "'b'evbä'an Dag-Otto" .


Vilken skillnad mot Fredriksdaksteatern! Här är publiken placerad i sofjädersform på en sluttning ner mot scenen och Ätran. Men det förstås, Fredriksdalsteatern har anor från 1927, medan Vallarna byggdes så sent som 1996.


Och så drog tokerierna igång i farsen Livat i Parken. Vi såg bra, satt bra och hörde bra. Inte heller här fick man fotografera under föreställningen, men jag knäppte ett foto lite diskret, när skådespelarna tackade för den här säsongen. I september forstätter farsen på Lisebergsteatern och jag tror nog att den kommer att visas på TV någon gång vid jul/nyårshelgen.


Vi tog en annan väg tillbaks till hotellet och den visade sig vara mycket närmare.


DAG 5 FALKENBERG - MORUP - GÖTEBORG - KARLSTAD.

I stäöllet för att bara kära motorvägen raka spårer upp til Göteborg tog vi en liten sväng på "Kustvägen" ut till Morup.

Morup är ett fiskeläge i norra delen av Falkenbergs kommun. Här finns bl.a Falkenbergs laxrökeri.
Morups tånge är också vida känt i fågelskådarkretsar. Här finns också en fyr .

 
Det blåste friskt den här dagen i Morup - ja inte bara där utan faktiskt längs hela kusten.

 

Efter lunch tillsammans med Sonen i Göteborg drog vi vidare norrut - men oj, så mörka moln som hopades. Inne i Dasland såg vi blixtar och hörde muller, men regnet kom inte förrän norr om Säffle - och vilket regn!


Det regnade mer eller mindre hela resan hem och även fram till kvällen. Då, när solen var redo att dra sig tilbaka för dagen, lyckades den bryta igenom molnen och lysa upp vår tillvaro en stund.


Hemma igen efter några innehållsrika och mycket trevliga dagar.

Varm kram,

Lambergsfrua

 

 

 

 

 





Av Lambergsfrua - 18 augusti 2013 10:00

DAG 3 HELSINGBORG - FALSTERBO - LÖDDEKÖPINGE 
Vi började dagen med att ta oss ner till Falsterbo och goda vännen E bor med sin katt sedan många år.
Eftersom min pappa var från Malmö har jag ett speciellt förhållande till de här trakterna. I Falsterbo badade jag som barn för allra första gången i "riktiga havet" och kan lätt minnas, hur dynernas vita sand gnisslade under fötterna för varje steg jag tog mot det klara och salta vattnet.


Vännen E. har en fin liten trädgård, där hon gärna planterar blommor som drar till sig humlor och bin. Dessutom odlar hon både potatis, grönsaker, bärbuskar och fruktträd om än i liten skala. Tyvärr hade sommarens torka gått hårt åt växtligheten. "Regnvädren blåser förbi oss här i Falsterbo och drar in över Landskrona" sa hon lite uppgivet.  


Hennes katt är en lugn och lite avvaktande herre på hela 13 år. Han betraktade oss inkräktare med milt överseende.


Quiche Lorraine med fräsch sallad till smakade mycket bra. Även om det faktiskt är tre år sedan vi sågs senast flöt samtalet på hur lätt som helst. Vi harju hållit kontakten via brev och mai.


Katten hade naturligvis en vattenskål, men föredrog det friska kalla vattnet - direkt ut vattenkranen.


Framåt eftermiddagen drog vi oss norrut till Löddeköpinge, där vi välkomnades av min kusin M. och hennes man. Även deras lilla trädgård är prunkande. Man märker att det är stor skillnad på växtzon 1 och V...

 

Vi hade som vanligt mycket att prata om. Vi satt ute i trädgården bland blommor och humlor - och fjärilar. Vi åt en härlig 3-rätters middag som senare avslutades med kaffe och dessertpaj.

DAG 3 LÖDDEKÖPINGE - KRISTIANSTAD - LAHOLM
Vi hade läst att järnvägsmuseet i Kristianstad hade renoverats och hade mycket att erbjuda tågfantaster som MiML och mig. Alltså styrde vi kosan dit.


Ute på spårområdet stod ett fint gammalt ånglok med vagnar. Hm, det såg lovande ut.

Inne i den gamla ombyggda vagnhallen fanns en fotoutställning och lite allmän info om järnvägsbyggande. Två små modelljärnvägar drog förstås till sig vårt intresse, men tågen stod stilla "på grund av tekniskt fel, som vi ska lösa så snart som möjligt". Det klingade oroväckande likt SJ.


Vid den nya perrongen i f.d vagnhallen tog Mannen i Mitt Liv ett snack med stinsen,. som tyvärr inte var särskilt meddelsam.   


Själv fick jag sällskap av en elegant klädd rersenär, som tydligen väntade på sitt tåg. Jag anar att hon fick vänta länge...*Flin*

Ett lok med vagnar, en spårbunden lastbil, en rälsbuss och ja, så var det inte så mycket mer att titta på. Jag måste nog säga att det museet var en besvikelse - men det kostade inget att gå in där.


Vi tog oss sedan till den lilla idylliska staden Laholm vid Lagan. Det är här Björn Hellberg har sitt hem. Vi hade bokat rum på Stadshotellet vid Hästtorget.

 
1882 invigdes hotellet med en stor bal i festsalongerna. Handlaren Henrik Hemriksson "Kungen av Laholm" ville att staden skulle utvecklas. Då måste man kunna erbuda gästerna "ett gott bord och en god säng".

Sedan 2002 har hotellet renoverats och varje rum har sitt tema efter olika årtionden - det har blivit ett Retrohotell.

 
Redan innanför den kraftiga och tunga porten möts man av en riktig hatt - och slipsparad.


Vi fick 1900-talsrummet som också kallades Kungasviten. Oscar II bodde här vid sitt besök i Laholm 1905. Det är hotellets enda rum med balkong och på bilden kan man se hur fint balkongen är dekorerad med flaggor vid beöket. Där steg kungen ut och vinkade till folket. 


Tidstypiska möbler i vinröd plysch och mahogny, äpplen i en vacker tennskål och telefon på väggen - och en fullt modern plattskärms-TV. 


Sängarna var mycket sköna. Det var bara "ramen" som var  från 1900-talets början. Jag bör kanske tillägga att badrummet var helt modernt och helkaklat. Jag tror inte att man hade kunnat locka gäster med utedass på bakgården.   Fast det hade man kanske inte heller då, vid kungens besök ...

Intressant informationstavla om det aktuella årtiondet fanns i varje rum. 

I trappan ner till bottenvåningen stod vevgrammofonen redo att snurra igång och på väggen hängde inramade tapeter från de olika årtiondena. 


Efter ett par regnskurar gav vi oss ut på upptäcktsfärd. Gammalt och nytt möts vid Stortorgets gamla telefonkiosk. Jag har min lilla moderna smartphone i handen.

 

 

 

FORTSÄTTNING FÖLJER DEN 19/8 KL. 10


 






Av Lambergsfrua - 17 augusti 2013 15:00

I veckan kom vi tillbaka från en liten tripp söderöver i vårt avlånga land. Vi har hälsat på släkt och vänner, besökt några museer och skrattat gott åt ett par farser.

DAG 1 KARLSTAD - LJUNG - VARBERG

Vi bjöds på lunch hos goda vänner i Ljung, innan vi fortsatte till Varberg. Ljung var vår hemort i 20 år och vi bodde i trakten sammanlagt 30 år. Självklart har vi många vänner och bekanta där, men tyvärr finns ingen möjlighet att besöka alla. Tur att det finns blogg och FB.   


Okéns Bed & Breakfast ligger centralt vid Järnvägsparken i Varberg. Huset byggdes 1905 som två privata herrskapslägenheter och på bottenplanet fanns ett café. Det är nu frukostmatsal. På 1940-talet byggdes fastigheten om till hotell, som köptes av paret Gert och Diba Okén 2002. De hade då drivit hotell i Key West i Florida. Spännande tyckte förstås vi, som varit där ett flertal gånger.


Det fanns en liten gård, där man kunde servera sig själv en kopp kaffe eller te med kaka till. Bara att ta för sig från termosar och kakburk vid receptionen. Egen medhavd dryck kunde man förstås också njuta av där, om man kände för det - och det gjorde man...  

Alla rum var olika stora och möblerade i olika stilar. Vi fick ett av de två rummen med balkong.


På badrumshyllan låg två förpackningar öronproppar, om ljudet från gatan skulle bli störande. Det blev det inte, i alla fall inte för oss, som har hörapparater för att höra. Bara att plocka ur dem...  


Vi tog en promenad fram till Kallbadhuset och hamnen. Det här badhuset från 1903 är det tredje som byggts. De två tidigare har förstörts av hösstorma Det första invigdes redan 1866.

Stenafärjan till Grenå lastades för avgång och en tysk seglare var på ingång till gästhamnen.

Vi tog ett glas vin vid det vackra Societetshuset från 1866. Fick inget bra foto därifrån, men bjuder i stället på lite onödigt vetande: huset tillverkades på fabrik i Borås och trasnporterades på tåg till Varberg. Det är alltså Varbergs första prefabricerade byggnad.

Huset ligger inbäddat i Societetsparkens grönska. Dåtidens gäster ville absolut inte bli solbrända, men kustlandskapets växtlighet kunde inte erbjuda så mycket naturlig skydd mot solens strålar. Skuggande träd var ett måste - och så anlades parken.



Till middag åt vi räklåda. Vi trodde nog först, att det var någon rätt med räkor som ingrediens. Vi blev därför glatt överraskade, när lådan serverades. Det var verkligen en låda,  en trälåda med räkor - färska räkor. Rostat bröd och vitlöksröra därtill var helt perfekt. Jag får säga som de där TV-kockarna ibland så lyriskt klämmer fram - smakerna gifte sig helt perfekt i gommen.   


DAG 2 VARBERG - GRIMETON - UGGLARP - HELSINGBORG MED FREDRISKDALSTEATERN

Sedan vi ätit frukost och pratat Key West med vår värdinna fortsatte vi söderut.


 
Varje gång vi har sett de här höga radiomasterna i Grimeton från motorvägen, har vi pratat om att nån gång stanna till och undersöka dem lite närmare, men det har aldrig blivit av. Inte förrän nu då vi gjorde vi slag i saken.

De sex masterna är hela 127 meter höga. 1924 öppnades den direkta radioförbindelsen mellan Sverige och USA i samarbete med RCA. Ett nätverk av liknanden storradiostationer byggdes under 1920-talet på olika håll i världen, men bara Grimeton finns kvar i fungerande skick.


Det här är själva "hjärtat" i radioförbindelsen och den dundrade något alldeles förskräckligt, när den var igång. Hörselskador var vanligt förekommande hos dem som jobbade där. Guiden lät oss höra...


Många tror förresten att platsen döptes om till det engelsklingande namnet Grimeton för att passa i internationella kretsar, men det är helt fel. Platsen hette så från början - det är en lycklig slump att nament passar för engelskspråkiga.

Jag måste bara visa den lilla enkla stolen där i taket. I den hissades reparatören upp, när han skulle kontrollera eller laga något i masterna. Jag får ont i magen, bara jag tänker på att sitta i den där stolen på dessa höjder med benen dinglande i fria luften -  och samtidigt jobba.   

Svedinos Bil- och Flygmuseum ligger i Ugglarp en liten bit från motorvägen. Mer kan du läsa här.
Svedino var artistnamnet för Lennart Svedfelt. Han försörjde sig som illusionist ungefär som Joe Labero. Han samlade äldre bilar och senare flygplan. Nu finns ca 130 bilar och ett 40-tal flygplan i hans samlingar + diverse motorcyklar och mopeder.

 

Kung Gustav V:s paradbil. Och bredvid står nuvarnade kungens numera avlagda "finbil".

 

Lite kul reklam för flyget. Allt fler valde det snabbare flyget mot bilköerna på vägarna. Och bara 90 minuter till Stockholm - men jag vet inte varifrån. Ängelholm? Malmö? Göteborg?

 

Vi blev lite besvikna på det här museet, trots mångfalden - eller kanske därför. Alla fordon stod så tätt, så tätt och det fanns ingen naturlig "cirkulation" mellan de olika visningsområdena. Det var fullt av "återvändsgränder". Vi jämförde med Motala Motormuseum, som är så otroligt mycket intressantare. Där handlar det inte bara om kvantitet, det handlar också om kvalité och kringupplevelser.


I Helsingborg bodde vi på Marina Plaza alldeles vid hamnen. Vi hade fin utsikt över Scandlines färjor från vårt fönster. De går ju så ofta att vi hade ett ständigt pågående skådespel att titta på.


Vi hade köpt ett s.k teaterpaket - hotell, tvårätters middag och biljetter till farsen "Allo,allo" på Frediksdalsteatern. Vid middagen valde vi att sitta på restaurangens uteveranda.


Som synes satt vi alldels vid vattnet med fin utsikt mot centrum och hamnen.


 
En helläcker räkcoctail med avocado serverades och därtill vitt vin. 


Då öppnades himlens portar! Regnet fullkomligt öste ner och vinden piskade in blötan i de springor som fanns på uteverandas tak och väggar. På bilden kan man faktiskt se hur regnet piskar i vattnet. Vi uppmanades att flytta inomhus och där serverades det allra möraste kalvkött i sötsur dillsås med potatis och grönsaker. 

När vi skulle till teatern höll det upp, men vi var förstås rustade med regncaper - som faktiskt kom till användning i andra akten. Man fick inte fotografera under föreställningen, men du kan läsa om den här.

Sven Melander, Eva Rydberg med barn och alla de andra skådespelaran var mycket bra, men vi hade svårt att höra alla lustigheter.

FORTSÄTTNING FÖLJER DEN 18/8 KL. 10







Av Lambergsfrua - 16 augusti 2013 16:12

I förrgår fick vi en present av käre Barnbarnet. Han tyckte också om fotot från 1961 på Mannen i Mitt Liv och mig där vid bussen.

Vill du se det fotot igen och läsa vad jag skrev, kan du klicka här

 
Han hade förstorat det, jobbat med färger i något dataprogram och ramat in slutresultatet. Gissa om vi blev överraskade och jätteglada!

Idag har han flyttat till Göteborg för att börja plugga på Chalmers. Hans föräldrar har skjutsat ner både honom och hans tillhörigheter i en hyrd skåpbil. Jag antar att de alla tre just nu är strängt sysselsatta med att packa upp diverse platta paket från IKEA och montera ihop bitarna till något användbart ...

Önskar er alla en riktigt trevlig fredagskväll.

Varm kram,

Lambergsfrua   

Av Lambergsfrua - 8 augusti 2013 08:00

Längst inne i viken vid sommarstället därute i skärgården bor två yrkesfiskare granne med varandra, infödde W och Eständar’n. Estländar’n har nyligen flytt från krigets fasor med sin familj i en öppen båt. I Estland försörjde han sig som fiskare och det forträtter han med även här. Han har fått hyra ett slitet hus – granne med Fiskare W.

Estländar’n är strävsam. Även när Fiskare W anser sjön vara för hårt för fiske, trotsar Estländar’n vädrets makter och ger sig ut. Fiskare W tycks acceptera den uppkomna situationen med en konkurrent inpå knuten, men något samarbetar eller umgänge är det inte tal om. De talar ju inte ens samma språk – och det finns heller ingen vilja från Fisker W sida att försöka förstå.

Någon gång i veckan
kommer Fiskare W kommer trampandes på sin cykel till mannens och hustruns tomt. Han säljer pinfärsk strömming från en trälåda på främre pakethållaren. Han väger upp den önskade mängden fisk på ett besman och häller sen över de silverblänkande fiskarna i det vitemaljerade handfatet med smal blå kant, som hustrun håller fram. Pengar byter ägare. Fiskare W stoppar ner slantarna i sin börs, som glänser av fiskfjäll.

Mannen och hustrun hjälps oftast åt att rensa fisken. Ovanför dem cirklar högljudda måsar, som ivrigt väntar på en go’bit.  Ganet läggs ut på tidningspapper till måsarna, som skriande slåss om godsakerna. I ett nafs är pappret tomt. Den rensade fiskfiléerna läggs ihop två och två till "flundror" som steks frasiga i smör.

 

Ibland får mannen följa med fiskare W ut i arla morgonstunden för att vittja näten. Det uppskattar han mycket. Då klär han sig varmt - i sin motorcykelmundering! Tjock ylletröja under den långa skinnrocken, en halsduk virad runt halsen  och på fötterna de höga skinnstövlarna med snörning. På huvudet motorcykelhuvan av mjukaste skinn. Öronlapparna går att fälla upp och knyta med ett band över huvudet - men nu är de nedfällda. Man kan ju undra varför han har motorcykelglasögonen i pannan. Fiskare W:s båt är ingen racerbåt precis. Kanske för att slippa vågstänk i ögonen.

 
När den här bilden tas är både mannen, hustrun och Flickan med ombord. De ska följa med Fiskare W till Möja, där han har släkt.

 

Några bänkar att sitta på finns förstås inte. Den lilla familjen sitter direkt på durken med ryggen mot ruffen. Det är lite obekvämt förstås, men inget man tänker på inför den spännande turen till sjöss. Fiskare W syns vagt vid rodret.

Det är fint väder för en sjötur, inte särskilt blåsigt. Pappan har svept in familjen i en stor grå presenning, som luktar lite unket av fisk och hav. Han har lånat ut sin motorcykelluva till Flickan och sett till att den är ordentligt nerdragen över öronen på henne. Han vill inte att hon ska få öroninflammation, eller ännu värre, hjärnhinneinflammation. Hans yngsta syster har dött i det efter att ha åkt motorcykel barhuvad på vintern. Han är helt övertygad om att det är orsaken.

Flickan skrattar. Är det åt mössan eller för att pappan skojar med henne? Hon killar honom lite på hakan – något de båda tydligen finner lustigt.

Det är mamman som fotograferar. Hon har ofta med sig sin kameran och favoritmotivet är dottern. Pappan är inte särskilt intresserad av att fotografera, gör det bara ibland, när hon direkt ber om det. Han poserar däremot gärna - tillsammans med Flickan.

Varm kram,

Lambergsfrua   

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2013 >>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

Följ bloggen

Följ Lambergsfruas  blogg med Blogkeen
Följ Lambergsfruas  blogg med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se