Lambergsfruas  blogg

Alla inlägg under december 2013

Av Lambergsfrua - 27 december 2013 14:45

BRÖLLOPSDAG

Ja, nu är det tredjedag jul och därmed är denna julen i princip slut Som vanligt inledde vi med att fira MiML:s och min bröllopsdag den 23 december och i år var hela familjen samlad hos oss - ett privilegium och en present i sig.

 
Sonen gav oss en flaska Proseco D.O.C Treviso Minonetto - "Torr, fruktig och frisk smak med inslag av honung och aprikos. Vinet passar både som sällskaps- och mingeldryck". Smakade förträffligt som entrédrink före den traditionella rotmosmiddagen. Om du inte redan läst om den traditionen, kan du läsa här.

Dottern med familj tyckte, att vi behövde lite upplysning och gav oss ett 27 cm högt ljus från Klaner evolution of fire - 100% stearin, som brinner med lugn klar låga. Båda gåvorna lika uppskattade.

JULAFTON
I år hade vi en grå och regning julafton med blåst - men det förstärkte bara den ljusa och trivsamma känslan inomhus. MiML och jag var bjudna till Dottern med familj, där även Sonen fanns.
Redan utanför dörren flammade en marschall så välkomnande.

    
Granen lyste grön och grann i stugan och under den låg alla julklappar, som vi inte skulle ha. Inte i år heller - fast några paket är ju alltid roligt att ge och få...   


Bland alla andra julgransprydnader finns alltid den här tomten - ett arv från morföräldrarna till Mannen i Mitt Liv. Den följde med till MiML:s föräldrahem, sen till vårt och nu till Dotterns. Inte det minsta värdefull för andra än för oss. Fast man skulle kanske kontakta Antikrundan...


Gammeltomten har fått sällskap av en betydligt yngre kollega tillverkad av käre Barnbarnet, när Barnbarnet var ett litet Barnbarn. 



I deras gran finns en del julsaker från fjärran land, bland annat den här trubbnosiga lilla sjökon som simmat ända hit från Florida. Så ful att den är söt, tycker jag.   


 
Hela huset var julpyntat på alla sätt och vis. Till och med inne på gäst-toan.   

 

Men ångande glögg i muggarna och julgodis i form av nötter, fikon, dadlar och choklad framdukat bänkade vi oss framför TV:n för att se Kalle Anka med vänner. Det är lite kult över det programmet och vi tycker det är roligt att träffa alla vännerna en gång om året.

    
Sedan dukades det fram en mycket smaklig julbuffé, där det mesta var hemlagat. Något som förklarade varför käre Barnbarnet inte hade tid för oss dagarna efter hemkomsten från Göteborg. Han "skulle laga mat" tillsammans med sin pappa - vilket vi trodde kanske var en omskrivning för mys med familjen i lugn och ro... Observera att det här fotot togs innan allt var framdukat.


Och sedan kom Tomten! En snäll och vänlig Tomte, som inte ens frågade om det fanns några snälla barn här. Han delade glatt med sig av gåvorna ändå. Så ska en Tomte vara.   


 
 
MiML var nöjd och belåten med sina julklappar.


Sonen försökte öppna försiktigt, så att pappret inte skulle förstöras, men gav upp och rev av det.
Enklast så.


Svärsonen blev glad och lycklig som ett barn över sin Crock Pot. Nu kan han tillaga bland annat pulled pork, som är såå gott. 

Dottern med familj var nöjda och belåtna med den mysiga julaftonen.


Hemma hos oss lyste det så grant i fönstren. Less is more? Nä nä, more is more!   


JULDAGEN

Dottern med familj besökte Svärsonens föräldrar, så vi fick rå om Sonen själva nästan hela dagen. Mycket trevligt.


Det regnade och var riktigt grått. Alla is på Tjärn och Kanal hde försvunnit i det milda decembervädret. Då fick vi plötsligt se en bio med båtkärra backa ner för sjösättningsrampen - och sjösatte en liten båt! Efter lite bestyr puttrade den ut mot Vänern! Vår fantasi gick gick genast igång på högvarv. Vart skulle den? Och varför??
 
På eftermiddagen bänkade vi oss framför TV:n och såg Askungen från 1950. Ja, så barnsliga är vi. Jag tycker att de animerade djuren är helt - hm - ja, sagolika, framför allt de vänliga små mössen. Lite stönigt är det förstås, när Askungen brister ut i sång lite då och då, men det är snällar man får ta.

På kvällen kom den lilla båten tillbaks från sin tur på Vänern, drogs upp på båtkärran och försvann...

ANNANDAGEN
Sonen kom hit på lunch och sedan var det dags att skjutsa honom till tåget för hemfärd.
Och så var vår mysiga jul fylld av varm gemenskap slut för den här gången.

Jag önskar er alla ett gott slut och en trevig helg.

Varm kram,

Lambergsfrua   

 


   
 







ANNONS
Av Lambergsfrua - 23 december 2013 09:00

Julgranen köpte pappa och jag i Högalidsparken några dagar före julafton. Det var alltid lika svårt att hitta en riktigt fin gran med grenar jämt fördelade runt om. Å andra sidan skulle den stå i ett hörn, så det gjorde inte så mycket, om det var lite glest med grenar på ena sidan. När vi valt länge och väl, tog pappa upp sin svarta plånbok och betalade. När vi bar hem den höll han i den tunga nederdeln och jag i toppen. Granen ställdes ut den på balkongen, där den fick stå till julaftonens morgon. Då bars den in för att kläs.


    
Min goda vän M brukade komma för att vara med och klä. Hon hade alltid med sig en bukett tulpaner från sina föräldrar till mina föräldrar. Hon åt lunch med oss innan hon gick hem till sig för fortsatt firande.




TOMTEN

    

När jag var riktigt liten kom Tomten förstås till oss. Hans ansikte doldes av en grotesk mask med långt vitt bomullsskägg, den röda luvan var djupt neddragen över öronen och hans långa rock var grå. Flera år var jag livrädd för Tomten och gömde mig snabbt bakom en fåtölj, n'r han knackade på dörren. Där satt jag kvarhopkrupen, tills han behagade försvinna. Som tur var lämnade han alltid säcken kvar på vardagsrumsgolvet...


Så småningom lät jag mig övertalas att i alla fall komma fram från mitt gömställe och hälsa på Tomten - men det var med stor tvekan jag gjorde det. Hade det inte varit för de fina julklappspaketen hade jag aldrig gjort det!


 

Jag vet inte hur gammal jag var när jag plötsligt upptäckte att Tomten hade virat vår gröna ”Spenaten”-halsduk runt halsen! Den såg så fullkomligt malplacerad ut – och den var ju VÅR! Varför hade Tomten den och hur hade han fått tag i den?

Mamma var inte inne för tillfället och pappa förklarade lite vagt, att Tomten nog lånat den i hallen, för att det var så kallt ute. Vaddå? Detta var mycket skumt och lite omtumlande. Det var bara att inse: Mamma var alltså TOMTEN!?!  Här hade jag fått lära mig att aldrig ljuga. Vad var det här med Tomten om inte tidernas största lögn!


Sedan Tomten hade blivit avslöjad, placerade vi fortsättningsvis ut julklapparna under granen. Jag brukade få läsa vad som stod på paketen och sedan dela ut dem. Vi delade bara ut ett paket i taget och alla tittade intresserat på, medan snören klipptes av och papper prasslades upp. Det var så roligt att se hur presenterna togs emot. Mamma och pappa visade alltid stor glädje över vad de än fick. När det var tomt under granen hade vi varsin liten hög med klappar. 


 

Jag fick alltid en eller flera böcker i julklapp. Jag älskade att lägga en kudde under granen och sedan krypa ner och ligga där och läsa den nya boken i skenet av julgransbelysningen. Det var mycket speciellt och nästan magiskt.

 

Det doftade skog om granen och den elektriska julgransbelysningen skimrade i kulor och glitter.

Och i fönstret spred vår orange pappersstjärna sitt milda sken. Ja se, det var riktigt julefrid det.





ANNONS
Av Lambergsfrua - 22 december 2013 09:00

Det var inte nog med all matlagning till jul. Det skulle bakas ocskå.


 
Jag minns inte något saffransbröd, men troligen bakades det också. Däremot minns jag pepparkaksbaket. Degen sattes i ett brunt lerfat dekorerat med två gräddvita ränder. Det kom från pappas föräldrahem och användes enbart till pepparkaksdeg. Det var pappas jobb att röra ihop de olika ingredienserna till en slät fin deg.

 

 

Jag kan se honom sitta där på en stol i köket med fatet i knäet och bearbeta degen med en träslev. Det såg tungt ut och var det nog också! Sen skulle degen vila över natt, men resten var mammas och mitt jobb. Köksbordet röjdes av och fick fungera som bakbord. Degen skulle kavlas ut irriterande tunt men ändå blev kakorna ofta blåsiga – men goda! Degen var också god…

Mamma brukade baka en fruktkaka efter engelskt recept. Den var fullproppad med olika torkade frukter och blev bara saftigare, ju längre den fick ligga. Fast det var svårt att låta den ligga länge!


Knäck gjorde vi också och den tog en evighet att koka. Det var mycket svår att hälla upp knäcksmeten i de löjligt små veckade pappersformarna. Men visst var det värt besväret...

    

Lagom till jul kom de första apelsinerna för säsongen med båt till frihamnen. De fanns inte året runt som nu. Äpplen, apelsiner, nötter, torkade fikon och dadlar fanns på gottebordet.

 

Där fanns också alltid en liten ask Alladin choklad, som var Mosters återkommande julklapp till mig. Där gillade jag bäst den där chokladen med ett körsbär i. Det fanns bara en på översta lagret och en på det undre. Båda två försvann snabbt i mitt gap.

 

ETT SPECIELLT JULAFTONSMINNE

Under kriget var ju alla livsmedel ransonerade även risgryn. Mamma hade genom långsiktigt planerande lyckats skrapa ihop så mycket risgryn, att det skulle räcka till ett grötkok till julaftonen. Hon berättade inte för någon utan det skulle bli en överraskning.


För att spara gas till spisen kokade hon upp ris och mjölk, virade sedan in kastrullen i tidningspapper och svepte en stor filt omkring alltihop och ställde byltet på kökssoffan i väntan på att gröten skulle bli färdig genom efterkokning.


När vi sedan bänkade oss runt bordet satte sig min moster tillsammans med Gammelmoster i soffan. För att få lite bättre plats där i soffan skjutsade hon till filtbyltet - och grötkastrullen välte!

Mamma for upp från sin stol som stungen av ett bi, dels för att torka upp den utskvimpade gröten, dels för att hennes överraskning avslöjades på ett så snöpligt sätt. Moster blev tvärsur, tog sin väska och fnurrade iväg och smällde igen ytterdörren efter sig. Gammelmoster rultade iväg efter henne, stod i dörren och vädjade till henne att stanna. Men icke. Moster försvann. Gammemoster var ledsen, mamma var ledsen, pappa och jag var mest häpna över utvecklingen.

 

Stämningen var minst sagt tryckt en stund - tills Moster till vår stora förvåning återvände och nådigt klev in genom dörren igen för att återuppta julfirandet. Och tänk, det blev en riktigt trevlig julafton - men med något mindre gröt till var och en.

FORTSÄTTNING FÖLJER




Av Lambergsfrua - 21 december 2013 15:30

Så här dagarna före dopparedan är det roligt att tänka tillbaks på barndomens jular. Julen i mitt barndomshem var ett kapitel för sig. Då fick inget saknas av ljus, värme, klappar - eller mat.

Jag vill tillägga att all bokmärkena här är scannade från min Bokmärkesbok, där pappa och jag under några år klistrade in mina favoritbolmärken.

 

Till första advent pyntades adventssljusstaken med mossa, som vi hade plockat vid sommarstället. Konstgjorda röda små flugsvampar stacks ner i mossan och de fyra ljusen fick manschetter i form av stjärnor, som mamma tillverkat av glänsande guldpapper. Så vackert tyckte jag då. Rena mardrömmen ur brandsäkerhetssynpunkt, kan jag tycka idag.

 

 

      

Fast mina föräldrar aldrig visade något tecken på religiositet, var det helt naturligt att ”Flickan” skulle ha en julkrubba. Mamma tillverkade den av en stor bit stadig kartong, som veks på mitten i 90 graders vinkel. Ena halvan blev mark, den andra halvan blev bakgrundshimmel, som var fint blåfärgad och översållad med små guldstjärnor.


Där på himlen ovanför krubban var en bokmärkesängel fastklistrad. Precis en sån som på bokmärket här. Naturligtvis blänkte en stor guldstjärna rakt ovan för krubban bredvid ängeln. Jag tyckte att min julkrubba var helt underbart vacker!

 

 
Den Heliga Familjen med stall, djur och herdar var pappersfigurer med vikt "fot", som klistrats fast på markskivan. Sedan täcktes hela marken med vit fluffig bomull. Det föll mig aldrig in att snö kunde vara en okänd vara på dessa breddgrader.

I vardagsrumsfönstret hängdes en rödorange pappersstjärna med elektrisk lampa upp. Det var alltid lite pyssel för pappa att få ordning på sladdar och lampa, men sedan sken den så mysigt.


 

Vi hade pysselkväll då mamma och jag gjorde nya julgranskarameller till granen och annat trevligt pynt. Svårast var de där korgarna som flätades ihop av olikfärgade glanspapper till ett hjärta. Jag kan inte minnas att pappa deltog i de här aktviteterna, men han kom säkert ut till oss då och då för att se hur arbetet fortlöpte.

Vi stöpte ljus också. Massan värmdes på gasspisen i stora konserveringskitteln, som sedan ställdes ut på balkongen. Men ljusvekarna fastknutna på en pinne, hängde vi ut genom köksfönstret och doppade ljusvekarna i stearinblandningen. In med kitteln för uppvärmning och ut på balkongen igen för fortsatt doppning. Det tog tid, var kladdigt, men roligt tyckte jag.


 

I början av december kom mamma hem med en stel, torr, illaluktande ”planka” från fiskaffären Det var början till julbordets lutfisk. Den la hon sen i en stor träbalja, som placerades i badkaret. Det luktade gamars avföda därinne under de veckor lutningen pågick - och våra egna bad försvårades avsevärt.

Mamma var en ovanlig kvinna. Hon jobbade heltid fast hon var gift och hade barn. DEt var inte så vanligt på 40-talet. På något märkligt sätt försökte hon att kombinera rollerna som yrkeskvinna och hemmafru - inte alltid med så lyckat resultat. Det är slitsamt att vara både och. Så även idag med alla de hjälpmedel som står till buds i ett modernt hem.

 

Till jul stoppade hon korv och gjorde leverpastej, trillade köttbullar och kokade sylta. Pappa ville ha grisfötter, som som inhandlades i Konsumcharken, skrubbades och kokades in i gelé. Rätt osmakligt tyckte jag då och tycker så fortfarande. Rödkål måste finnas på julbordet förstås och naturligtvis skinka. Janssons frestelse, inlagd sill och någon omelett, ja ingenting fick fattas och allt skulle vara hemlagat. Hade vi inte bott i stan fjärran från bondgårdar, hade hon antagligen varit med och slaktat julgrisen också...

Dessutom fanns det alltid rökt ål på vårt julbord, men den köptes faktiskt färdig. Dopp i grytan var ett måste, liksom risgrynsgröt med mandel i. Mamma blandade också till ”mumma” som serverades ur enestånkan. Idag kan jag inte fatta hur hon hann med och att hon orkade. Jag blir matt bara av att beskriva hennes slit.

 
När Mannen i Mitt Liv och jag gifte oss dagen före julafton kom vi överens om  att aldrig någonsin satsa så mycket tid och energi på julmat. Vi skulle bara ha våra absoluta favoriter, inget överflöd - och det löftet har vi faktiskt lyckats hålla riktigt bra.


FORTSÄTTNING FÖLJER!




Av Lambergsfrua - 15 december 2013 13:15

Varje år i december har vi en glöggträff för de boende i vår brf.

 
Vi brukar träffas vid grillplatsen, där det serveras rykande varm glögg med knapriga pepparkakor. De behåller inte knaprigheten så värst länge, om man inte lägger locket på burken mellan serveringarna.

 

Här förbereds grillen för att få fin glöd. Där ligger sen korvar som brukar ha en strykande åtgång, vilket bara är roligt.

 

I år är vädret inte det minsta samarbetsvilligt. Det duggregnar och blåser snält, så glöggträffen flyttar in i vår Samlingslokal. Där har vi gjort julfint med röda dukar och ljuslyktor. Hoppas bara att vi får många beökare.

Varm kram,

Lambergsfrua   

Av Lambergsfrua - 13 december 2013 12:47

I morse fick vi pallra oss ur sköna sängvärmen i arla morgonstunden. Vi var inbjudna till HSB-kontorets luciafirande.

 

Vi fick se och lyssna till Värmlands Lucia, skönsjungande Säffletösen Hanna Ingman och hennes lika skönsjungande tärnor från universitetets damkör Söt Likör.


Kören leds av skickliga Leif Nahnfeldt. Både damkören och universitetets herrkör framträder i många olika musikaliska sammanhang och ger dessutom ett flertal konserter. 


När vi sedan satt och njöt av gyllengula saffransbullar och knapriga pepperkakor gled solen upp bakom träden - för att glädja oss under den ca 6 timmar korta dagen. 

Jag önskar er alla en riktigt fin och mysig Luciadag.

Varn kram,

Lambergsfrua   

Av Lambergsfrua - 12 december 2013 15:21

Det är dagen före Lucia och enligt gammal folktro väntar årets längsta natt - men vi nutidsmänniskor vet ju att den infaller vid vintersolståndet den 21 december.

Vi ska inte ha några julklappar i år. Det har vi sagt varje är sen många år tillbaka, men några småsaker brukar det ändå bli.

 

Jag gillar att slå in paket, att hitta en bra kartong som förvillar, så nyfikna mottagare inte kan klämma och gissa direkt vad paketet innehåller. Välja papper och fina snören är rena nöjet. Att sen knåpa ihop ett litet rim till varje paket är ett måste. Till saken här att jag är usrusel på att skriva rim, men min familj skulle bli oerhört besviken, om jag struntade i det. Jag brukar få ihop något i stil med "Det här kan vara bra att ha, tycker jag, tralala." Jag överväger stark att ta hjälp av internet i år - men då blir de kanske ännu mer besvikna...

De påstår att mina
krystade rim tillhör julnöjena klart jämförbara med Kalle Anka & Co. Och det är inte menat som en komplimang... Nåja, det bjuder jag på.


Solnedgången denna Lusseafton var av det gyllene slaget. Dagens längd är bara ca 6 timmar, så nu går solen ner i sydväst. Längre orkar den inte, men snart vänder det!

I morgon är alla styrelseledamöter bjudna till HSB-kontoret för Lussefirande. Det är Värmlands Lucia med tärnor och kören Söt Likör som kommer dit. Sedan bjuds det på lussefika med sffransbullar och pepparkakor. Klart att mannen i Mitt Liv och jag ställer upp.

Varm kram,
Lambergsfrua   

Av Lambergsfrua - 11 december 2013 22:29

Ja så förvann snön som föll i helgen och jag kan fälla in broddarna i mina vinterkängor igen. Risken finns ju annars att jag halkar på dem.   

MiML och jag har varit ute och handlat inför den glöggträff vi har för medlemmarna i vår brf nu på söndag. Det är mer pyssel inför ett sådant evenemang, än vad man kan tro. Inbjudan ska skrivas, tryckas upp och delas ut i varje brevlåda. Inköp av glögg (förstås), pepparkakor, kvalitetskorv och bröd, senap, ketchup, servetter grillkol, tändvätska, marschaller.

Eftersom det ska bli blidväder på söndag måste bord och bänkar vid grillplatsen torkas av, sittdynor läggas ut och ljuslyktor fixas. Blir det av någon outgrundlig anledning snö, ska bord och bänkar sopas av och området eventuellt sandas. Men som sagt SMHI spår mildväder och det väljer vi att tro på

Skulle det mot förmodan blir ursuselt väder flyttar vi in i Samlingslokalen, men då grillas korvarna på en bordsgrill i stället. Kanske inte lika hög mysfaktor, men trivsamt ändå.

Läget är under kontroll, så nu ska vi krypa till kojs.
Varm kram,

Lambergsfrua    

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013 >>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

Följ bloggen

Följ Lambergsfruas  blogg med Blogkeen
Följ Lambergsfruas  blogg med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se