Lambergsfruas  blogg

Alla inlägg under oktober 2013

Av Lambergsfrua - 25 oktober 2013 16:15

Året är 1962.
Det unga nygifta paret från Sverige tillbringar sommarmånaderna i USA, som ledare på lägret Camp Oxmead i New Jersey för ungdomari åldrarna 6 - 12  från Philadelphias slum. Lägret bekostats bland annat av donationer från välbärgade familjer i samma stad - långt från slummen.

Boendet är mycket enkelt på en stor gård, som sett sina bästa dagar. Flickorna med sina ledare huserar i "Stora huset", den tre våningar höga tegelbyggnaden, medan pojkarna med sina ledare bor i det bungalowliknande annexet. Det ser inte färdigt ut med sin oputsade betongsten . Unga frun huserar i ett eget litet vindsrum i huvudbyggnaden. Hennes man är utlokaliserad till annexet, där han delar rum med hjälpledaren "Bubbles" - ett namn han har fått för att han bubblar och babblar så mycket.

Mannen får komma på kvällbesök till sin unga fru, men bara om han först varnar husets invånare genom att ropa "Coming up!", när han står längst ner i trappan. De unga töserna får absolut inte överaskas av en man i sitt "kvinnohus" - kanske halvklädda på väg till badrummet.

 

Det unga paret och deras "hjälpledare" jobbar med varje grupp 12 dagar i sträck, sen har de två dagar ledigt, innan nästa grupp kommer. Mannen är ledare för simundervisningen och tillbringar många timmar vid poolen. Utan hatt - han är väl en viking... Tills han en dag drabbas av solsting och stupar som en klubbad oxe i gräset utanför poolområdet. Efter sjukhusvistelse och några dagars konvalecens, är han tillbaka vid poolen - med hatt.

 
Unga frun ansvarar för lägerdeltagarnas aktivitetsschema. Det är en skön blandning av lekar, tävlingar utflykter, bad - och simundervisning. Här är det en grupp töser, som just har lärt sig Små grodorna på "svenskdagen".

Under de där lediga dagarna är det svenska paret oftast bjudet till någon av de förmögna donatorernas lyxiga hem. Ett underbart avbrott från lägrets primitiva liv - men också tillfällen för rejäla kulturkrockar. De är till exempel inte vana vid att bli uppassade av mörkhyad personal...


Sagt av mannen vid middagsbordet vid ett besök hos familjen Bull: "Förresten kära du, jag kommer inte hem till middagen i morgon. Jag flyger ner till Rio på ett affärsmöte". Sagt i samma ton som om det gäller att ta bilen till shoppingcentret. Det handlar om egna planet, som han rattar själv.

 

Under en ledig dag får det unga paret följa med lägrets allt-i-allo Ben och hans gravida hustru Rose-Mary till den populära nöjesstaden Atlantic City vid New Jerseys kust. Medan det något äldre paret deltar i demokraternas konvent, får det unga paret tid att utforska stadens nöjeslív längs den 6 km långa board walken.

När de får se att den unge Paul Anka ska ge en konsert på anrika The Steel Pier Theatre, köper de genast biljetter. De gillar honom och hans musik framför allt hans genombrottslåt Diana från1957.

Det är en varm dag med hög luftfuktighet, men något bad i havet är inte aktuellt. Innan Ben och Rose-Mary ska till conventet strosar de fyra längs boardwalken, småpratar, njuter av atmosfären och den salta brisen från havet, På en vägg sitter en stor informationstavlan, där de senaste nyheterna rullar fram.

Plötsligt står det: MARILYN MONROE DÖD! Folk stannar upp där på boardwalken och ser häpna ut. De fyra kan först inte fatta. Sexsymboler kan inte bara dö så där utan vidare. Eller? Hon är ju bara 36 år -  men snart inser de, att det faktiskt är sant och spekulationerna börjar. Och kommer att fortsätt i många år framöver.

Det är den 5 augusti 1962.

Varm kram,

Lambergsfrua - som inte för sitt liv kan minnas, varför töserna har papperhattar på huvudet, medan de sjunger "Små grodorna".

 

 






ANNONS
Av Lambergsfrua - 22 oktober 2013 11:48


Även idag
har vi en födelsedag att fira. Det är vännen Anita i Ljung som fyller år.

 
Förutom vårt telefonsamtal i förmiddags med skrovlig "sjungsång", överräcker vi en bukett knoppiga rosor och hoppas du får en riktigt trevlig dag.

För oss här i Karlstad blir det en fin dag - för innesysslor. Himlen är jämngrå och det har redan regnat i flera timmar. Det är säkert nyttigt och bra för marken och växtligheten och grundvattnet och allt möjligt annat. Hyn, kanske?

Jag önskar er alla en bra dag oavsett väder och vind.
Varm kram,

Lambergsfrua   

ANNONS
Av Lambergsfrua - 21 oktober 2013 13:00

Idag fyller min goda vän "Malin" år - vän sen barnsben. Hon fyller ojämnt jämnt och firar dagen i sol och värme på Sicilien. MiML och jag skickar varma grattiskramar och hoppas dagen blir trevlig och minnesrik. Vi skickar också med några bildpresenter från den vackra ön.


Vad kan vara lämpligare än en siciliansk ros som födelsedagsblomma.


Utsikt från Tempelberget ner mot Taormina. I horisonten smälter himmel och hav samman i ett milt dis. 


Vulkanen Etna i morgonsol - snömössa på toppen och oberäknelig värme inombords, vacker och respektingivande.

Så önskar jag alla en bra dag.
Varm kram,

Lambergsfrua   

Av Lambergsfrua - 17 oktober 2013 13:15

Året är 1957. Tre klasskamrater har med föräldrarnas goda minne (ekonomiskt bistånd, med andra ord) bestämt sig för att åka skidor i Härjedalen på sportlovet. Ingen av dem är särskilt bra på den sporten, men hasa fram på platta marken är ju faktiskt också skidåkning.

En bekant till en av flickornas föräldrar erbjuder flickorna att låna hans stuga i Messlingen, norr om Funäsdalen, men det visar sig vara ett heltidsjobb att ta sig dit och därifrån utan bil. Skam den som ger sig. Via reseföretaget Reso får flickorna hyra övervåningen hos "Simons" i Hedeviken, en gård vackert belägen med utsikt över sjön.

Vännerna åker med nattåget från Stockholm - alla tre i samma kupé, där kojerna är staplade på höjd. De är unga och friska och har inga svårigheter att klänga upp i de övre kojerna. Kanske drar de lott om, vem som ska få förmånen att sova längst ner och slippa de gymnastiska övningarna. Kanske kommer de överens om den saken ändå.

Det är en bit att gå från stationen till "Simons", men flickorna har fått noggranna anvisningar för att hitta dit.


Vännerna är helt moderiktigt klädda med skidbyxor, anorak och damasker över pjäxorna, så ingen snö ska kunna leta sig ner i pjäxskaften. På händerna lovvikavantar, som snabbt blir våta och tunga av snö, när man inte kan hålla sig på benen. "Oceaner från dagens utrustning och boende och liftar och nattklubbar" minns en av vännerna.

"Simons" är ett vänligt par, som nog tycker att flickorna där på övervåningen är som från en annan planet - från storstan. Att hyra ut övervåningen ger naturligtvis en fin extrainkomst, men de har nog lite svårt att förstå, att någon betalar för att komma just dit - och åka skidor.
 

 

Det är enkelt men trivsamt med vedspis, som enda värmekälla. De tre stadsflickorna är inte så vana vid vedspis. En av dem har lite mer erfarenhet av att elda från scoutlivet och sommarstugan och tassar upp på morgnarna för att få fyr i spisen. Det är kallt och minst sagt bökigt, men samtidigt spännande.

Hemlighuset finns på gården och där stannar de inte längre än absolut nödvändigt för att inte riskera blåskatarr. På fotot är det platsbyte på gång - en ut, en in.

 
Skidåkningens konster testas både på sjön och i skogen - men växlande resultat...
När termometern visar på -40 är det för kallt att åka skidor. Då tar vännerna bussen till Vemdalen en dag, men det finns inte så mycket att göra, då det mesta är stängt. De lyckas hitta ett öppet ställe och  värmer sig med en kopp choklad innan återresan.


Mat köper de i Erssons Diversehandlel och mjölken får de i en kruka. 


En dag tar vännerna rälsbussen till Hede för att titta på renskiljning och -slakt. Renskiljningen är spännande och rolig att se, ett fantastiskt skådespel. Djurens hovar dånar i marken, då de springer runt runt.  Samernas lasson virvlar i luften som ringlande ormar, när de skickligt fångar in renarna.

Slakten kan vännerna däremot lika gärna vara utan. Infångad ren får kniv i nacken, snön färgas röd av det ångande blodet - och sen diskuteras priset...

Dagen därpå knackar fru "Simons" på flickornas dörr och räcker över en gryta med doftande kokt renkött i sitt spad. Som present. Flickornas ser nog mer bestörta än tracksamma ut. Kokt kött ser inte särskilt aptitligt ut och doften förstärker bara det intrycket. Dessutom har de gårdagens renslakt i färskt minne...

Artigt leende tackar de och tar emot grytan, stänger dörren och ser villrådigt på varandra. De smakar en liten bit var, men det blir övermäktigt. Inga kryddor, ingen sås, ingenting. Flickorna har visserligen potatis i skafferiet, men här behövs det mer, mycket mer. Vad göra?

Utan större diskussioner beslutar de, att på något sätt göra sig av med köttet. Spadet hälls av och sedan lindas det gråa köttet in i tidningspapper. När kvällen är som mörkast och det är dags för dagens sista besök på hemlighuset, tar var och en av flickorna med sig ett paket - och släpper ner i hålet...

Soliga hälsningar,
Lambergsfrua - som fortfarande skäms över att ha slängt en generös matgåva, men hoppas att brottet numera är preskriberat.   

Av Lambergsfrua - 9 oktober 2013 23:00

Året är 1954. På sportlovet ordnar den omtyckta läraren Marianne Carlberg en resa "till fjällen" med sin klass 5c i Flickskolan på Timmermansgatan. "Till fjällen" betyder i det här sammanhanget Duved och Åre. Att bo i Åre är tydligen för dyrt, så de unga töserna inkvarteras i ett tvåvåningshus bakom nuvarande Duvedsgården. Troligen tillhör det Duvedsgården.   

Resan dit går med nattåget från Stockholm. Det är aldrig tal om att åka i sovvagn. Det är sittvagn som gäller. Så många timmars sömn blir det nog inte, när töserna förpuppat sig i sina sovsäckar. Klassens tongivande töser brer ut sig på bänkarna, andra kryper ihop på det dragiga golvet, medan andra helt sonika klänger upp på bagagehyllorna. Däruppe är det i alla fall ingen som stör för att ta sig ut på toan - och det är dragfritt.   

Förutom skidor och ryggsäckar finns en stor rulle wellpapp med i bagaget. Jo, wellpapp. Töserna är egentligen inte så bra på skidåkning och känner att Åreskutan egentliogen är en för häftig utmaning. Men självklart ska de dit upp och dit ska de åka med den två år gamla korgliften. Korglift ner igen är inget alternativ för töserna. I det skedet kläcker någon idén att klassen ska åka kana nerför Skutan.

För att inte slita ut skidbyxorna behövs förstås något att åka på. Någons snälla pappa fixar en rulle wellpapp från sitt jobb. Rullen behandlas ömt och varsamt att flickgruppen under hela resan.


Så kommer då den stora dagen.
Upprymda och lite fnissiga kommer töserna fram till linbanan.

Det är Åres första linbana som byggdes 1952 - en korglift med plats för två stående personer i varje korg, från Fjällgården upp till Mörvikshummeln. Det var en investering inför Alpina VM 1954.


Liftkorgarna är inte särskilt rymliga. De är avsedda för två personer och är försedda med ett ställ för skidorna på utsidan. Det är med nöd och näppe  de här två vännerna kan klämma sig in i korgen tillsammans med wellpapprullen - men det funger.

När hela klassen har samlats uppe vid liftstationen, rullas pappen ut och töserna tar plats under stoj och skratt. Och sen bär det iväg! Pisten är ojämn och wellpappen inte av det mest slitstarka slaget. Det blir en hoppig och guppig färd. Under resans gång delar sig pappen i flera mindre bitar, men tösernaa klamrar sig fast. När alla väl kommit nerför backen igen, återstår bara remsor av wellpappen, men töserna har rosiga kinder och glitter i ögonen - och har med sig ett minne för livet.

Varm kram,

Lambergsfrua - som står och håller om wellpapprullen där i liftkorgen tillsammans med vännen M.   
 

Av Lambergsfrua - 8 oktober 2013 13:00

I lördags fick jag följa med Dottern och Svärsonen till en liten lokal skördemarknad vid sjön Gapern  nordväst om Karlstad.


Meningen var att Mannen i Mitt Liv också skulle ha följt med, men han stannade hemma och vårdade sin förkylning.


På allt smalare och slingriga vägar, som övergick från asfalt till grus, kom vi fram till en välkomnande skylt.


Flatviksgården är bygdegård för området. Huset byggdes som missionshus i slutet av 1800-talet. Folk i bygden skänkte bland annat en timmerstock per hushåll till bygget. Huset har sedan använts både som skola och lärarbostad och senare Kyrkans ungdomsverksamhet.


1983 skänktes gården med tomtmark till Föreningen Flatviksgården som samlingslokal för folket i bygden mot att hus och tomt hålls i gott skick. 1993 blev det bygdegård och ingår i Bygdegårdarnas Riksförbund.



På gårdsplanen kunde man provsmaka och köpa hälsosam aloe vera-dryck och diverse textilier. Både Dottern och jag köpte varsitt pannband för att värma öronen, när höstkylan kryper närmare. Ja, pannan värms också förstås av det där bandet.


Här tillagades kolbullar, som inte alls är några bullar utan en slags enkla pannkakor med stekt fläsk i. Varken ägg eller mjölk ingår i originalreceptet. Kolbullarna var det som lockade Svärsonen mest av allt.


Och oss naturligtvis ville vi andra också få njuta av delikatessen.  Dåtidens skogshuggare och rallare skulle nog bli högeligen förvånade om de fick se, hur mycket deras enkla maträtt uppskattas idag.

 
Tyvärr var vädret inte på särskilt gott humör, men vad gjorde det, när man kunde sitta i ett tält och höra regnets smatter på tältduken. Det kändes riktigt mysigt.


Inomhus fanns en hel del till försäljning. Här erbjöds fräscha fina KRAV-odlade rotfrukter och grönsaker, hembakat matbröd och nyplockade nypon. Allt var närodlat förstås.


Hemgjorda sylter och marmelader, örter av olika slag och hemgjord tvål lockade man med här.


Stickade och vävda produkter, vackra smycken, småkakor och bullar fanns också at köpa. Allt handgjort och hemgjort.

 

I ena hörnet kunde man få pröva på massage och/eller medicinsk laser.

Det fanns ett lotteri också och jag drog en vinstlott! Jag fick själv välja fritt från vinstbordet och tog det doftljus, som stod där. Svärsonen fick provnosa först, så att doften var acceptabelt svag.

Med Ölands höstfest i färskt minne var det roligt att få uppleva en liten, personlig och mycket trivsam marknad ute på landet. En miniminiatyr av det vi upplevde på Öland.

Det finns så många aktiva människor i gårdarna ute på landsbygden. Det stickas, vävs, sys, skapas smycken, syltas och odlas. Så många eldsjälar som brinner för sitt hantverk och för gemenskapen i sin förening. Jag är imponerad.

Jag önskar alla en fin höstdag.

Varm kram,

Lambergsfrua    

 
 


Av Lambergsfrua - 6 oktober 2013 18:30

Kalmar - Kosta - Jönköping - Motala - Degerfors - Kristinehamn - Karlstad

Vi var flera i gruppen,
som tyckte det var lite synd, att vi inte ens fått se Kalmar Slott, när vi ändå var i stan.

Det tyckte nog vår även lyhörde reseledare och duktiga chaufför, för bussen gjorde en sväng bort till slottet, innan vi lämnade Kalmar på morgonen.


Slottet började byggas på 1100-talet vid den medeltida hamnen. Slottet har spelat en stor roll i Sveriges historia och var landets viktigaste fäste tillsammans med Tre Kronor, Viborgs slott och Älvsborgs fästning.


I Glasriket gjorde vi ett besök på Orrefors Kosta glasbruk. I anslutning till glasbruket finns förstås en försäljningsbutik men även en j-ä-t-t-e-stor outlet med mängder av kläder. Den delen gjorde oss något förvånade - men det är naturligvis et sätt för orten att överleva, när så många glasbruk läggs ner.

Kosta glasbruk grundades på 1700-talet av Lars-Johan Silfversparre, men affärerna gick inget vidare. Han sålde då till Anders Koskull och Georg Bogislaus Staël von Holstein. De byggde nytt och döpte bruket till Kosta - efter de första bokstäverna i deras respektive efternamn.

Här säljs även glas för Orrefors, även om det bruket lades ner så sent som i augusti i år.
Orrefors glasbruk grundades 1898. Man började med kristallglas 1914 och hade stora framgångar på Göteborgsutställningen 1923 och Parisutställningen 1925.


I framtiden kommer
konsthantverket - handblåsningen - ske i Kosta medan resten av tillverkningen - maskintillverkningen - kommer att flytta till Tyskland, Turkiet, Tjeckien, Slovenien och Slovakien.


Ja det är inte bara glas som säljs här, även dukar, tabletter, vackra handdukar och en del träföremål - allt av hög kvalité förstås.


Glas med lätt kupad fot kan nog verka förvirrande - men blir säkert ett roligt samtalsämne vid bordet.


Konstglas är både vackert och roligt att titta på  - prislappen blundar jag helst för...


Tänk, inte förrän jag tittade på de här glastavlorna i datorn, såg jag att fanns djurmotiv på dem. 


Jag var inte riktigt säker på om de här stora nagellacksflaskorna var lampor eller inte. Det fanns ju sladdar till var och en av dem och en liten knapp. Jag testade att trycka på en knapp, men lyckades inte. Som tur var! Det var ingen strömbrytare - det var tjuvlarm!  


Utanför glashyttan stod det här dekorativa trädet - men det var inte av glas.


Inne i hyttan var det varmt och arbetet i full gång, trots att det var söndag. 


På planen framför hyttan fanns en glasskulptur som skiftade i underbara blå färger  - som förstärktes när solen lyste igenom den.

Efter att ha traskat runt i områdets olika butiker kändes det skönt att sätta sig i bussen och vända hemåt.


Lunchstopp vid Bruntorps Wärdshus, som ligger i anslutning till Bruntorpsbadet. De mörka raderna vid bassängkanten är inga vinterförvarade bänkar. Det är solpaneler, som värmer bassängvattenet sommartid.


Vätternleden är Sveriges högst belägna motorväg, dessutom en av de vackraste - men det skulle inte skada med lite gallring bland träden, som skymmer mycket av utsikten numera.
Långt därnere syns Gränna och färjan över till Visingsö.


Innan motorvägen blev klar gick riksvägen längs Vättern. Då kunde man se Brahehus slottsruin högt däruppe på berget 180 meter över Vättern.

Det var Per Brahe d.y som påbörjade bygget 1637. Bygget sinkades av att all sten skulle forslas uppför det branta berget och stod därför inte klart förrän på 1650-talet. Efter en brand 1708 återuppfördes det aldrig igen.


Motala kan ståta med en mycket vacker stenbro, men Karlstads gamla stenbro med sina 12 valv är i alla fall Sveriges längsta. Och i mitt tycke vackrare - nu talar lokalpatrioten   


"Bensträckarpaus" vid Stora Hammarsundet.

Fantastiskt solglitter över sundet. 


Efter Stora Laxsjön blev vi ståendes, för att en mötande bilist hade krockat med en älg.

Bilisten klarade sig utan skador, det gjorde inte bilen och definitiv inte älgen. Det var en nyttig tankeställare och plötsligt gled trafiken fram i mycket lugnare tempo.

Vid 20-tiden var vi hemma i Karlstad igen ganska slaka men mycket nöjda med vår innehållsrika  resa till Ölands fantastiska höstfest.

Varm kram till alla som orkat följa med på resan.

Lambergsfrua   

 









 





   


 

Av Lambergsfrua - 6 oktober 2013 12:15

Solliden - Solberga gård - Ekerum

 

Till Solliden tog vi oss till fots längs den mycket smala och hårt trafikerade vägen från Borgholms slott. "Bara 400 meter" sa vår reseledare - men det stämde bara , om man hade använt sig av genvägen över hagen...

 


Den här kossan
betraktade oss och alla trafik med visst intresse - tror jag i alla fall   


SOLLIDEN

”Välkommen att njuta av Sollidens vackra parker med dess prunkande blommor, träd och buskar.
Solliden är ett stycke kulturarv som jag känner mycket varmt för. Det byggdes av min farfars mor, drottning Victoria, och stod färdigt 1906. När min farfars far, Gustav V, gick bort år 1950, fick jag ärva slottet. Min ambition är att förvalta Solliden så att kommande generationer också får uppleva denna unika miljö.”

- Carl Gustaf -



Vid entrén utanför Slottsboden stod den här ovanliga cykeln. 



En mycket stilfull höstinstallation i parken - tycker jag i alla fall.

Blomsterprakten var fortfarande stor. Det märks att klimatet här på Öland är mycket milt - en helt annan klimatzon än Värmland.


Nähä - hm - vilken gräsmatta?    


Det finns många bänkar runt parken och de är alla vitmålade och försedda  Carl Gustafs och Silvias monogram.


Sollidens slott är byggt med Axel Munthes Villa San Michele på Capri som förbild - stilrent.
Det är väl här, som Victoria brukar ta emot gratulationer från media på sin födelsedag. 

     
Mitt emot slottet fanns en torparstuga, som sedan 1948 har använts som Hagaprinsessornas lekstuga. En rejält tilltagen lekstuga, men de var ju fyra stycken förstås - förutom Lill-Prinsen, när han blev stor nog att få vara med och leka.

 
I Holländska trädgården fins mångder av rosor. Trädgården är en gåva från holländska drottning Wilhelmina och anlades av holländska trädgårdsmästare 1926. Hon var mormor till nyligen abdikerade drottning Beatrix och alltså mormorsmor till nuvarande kung Willem-Alexander.


Efter att ha beundrat regnbågen mot de mörka molnen drabbades vi av en rejäl regnskur. På vår väg tillbaks till bussen, tog vi skydd lite här och var under träden, tills vi avancerat till Slottsboden.


Där väntade vi ut skuren och sprintade sedan (nåja) uppför backen till P-platsen och vår buss.


Det var lätt kaos att att sig ut från P-platsen. Så skönt att slippa köra själv.   

 


På väg ut från Solliden mot Borgholm och stora vägen.
Det var nästan lika mycket trafik, när vi gick här...

 

SOLBERGA GÅRD
Denna varsamt renoverade
1800-talsgård ligger vid Köpingsvik. Man odlar ekologiskt och KRAV-märkt sedan 1988. Specialitéerna är kryddväxter, sparris och pumpa.


I huvudbyggnaden fanns en konstutställning.


Pumporna på trappan liknade mest förvuxna tomater - mycket dekorativt.


Konstutställningar i all ära, men inget kan mäta sig med naturens egen konst  - som här uppiffad med några pumpor som färgklick.

 

 
Caféet serverade
hemlagad paj eller soppa, kaffe med hembakat bröd och till och med vin - men det var inte hembryggt.  En grupp ungdomar stod på ett vagnflak och spelade medan folk strövade omkring på området, eller handlade i gårdssbutiken.


Den här pudeln verkade vara världens snällaste och mest männskovänliga varelse, vilket den lilla killen vid grannbordet upptäckte. Han var framme och hälsade på hunden, men när jag fick igång kameran, hade han redan återvänt till mamma. Jag tror hunden saknade honom.


I en inhägnad bredvid gick ett gäng ekologiska grisar och bökade i marken - eller bara vilade. 


Tuffa grabbar i tuffa - hm - nåja - mössor. Jag är inte säker på, om de ska symbolisera pumpor eller getingar.
Oavsett vilket väckte de onekligen en viss uppmärksamhet.

 
Dagens höjdpunkt var förstås årets pumpatävling. Man tävlade i kategorerna största pumpan, fulaste pumpan och vackraste pumpan. Det är inte svårt att gissa, i vilken kategori den här pumpan tävlade.Jag hörde aldrig hur mycket den vägde, men den var i alla fall överlägsen segrare.

EKERUM

Vid det här laget hade det börjat mörkna och jag var trött och nog lite blasé och för dagen trött på marknader.  Här kan du se vilken fin marknad det var.


De här tomtenissarna såg onekligen också lite trötta ut efter dagens slit. De får stå som symbol för hur vi lände oss, när bussen återvände till Kalmar och middagen på hotellet.

Nu är det bara sista delen kvar

  
   





  

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5 6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

Följ bloggen

Följ Lambergsfruas  blogg med Blogkeen
Följ Lambergsfruas  blogg med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se