Det sköna vädret med sol och plusgrader har sopat banan för Fröken Vår. Hon har verkligen dansat in hos oss med sin vårgröna hatt och blommiga kjol.

Nu duggar vårtecknen tätt och det gäller att hänga med i svängarna. Snart har nyhetens behag bytts mot något självklart i vardagen.

 
Alens fylliga hängen är fullmatade med pollen. Ack så vackra, men ack så jobbiga för alla allergiker.

 
Krokusarna vid vår skyddande södervägg har nästan blommat ut och i stället kan vi nu njuta av påskliljorna.


Den allra första motorbåten, som hör hemma vid tjärnens bryggor, har sjösatts och gjorde sin premiärtur i förrgår.


Strax efteråt kom säsongens första vattenscooter farande.


Kanalens fina lilla träbåt har fått sällskap vid bryggan - men ännu är det ingen trängsel.

Det är långa köer till båtplatserna i Karlstad. Då letar båtägarna andra lösningar på problemet och det blir "fri båting" - ungefär som fri camping.   


I en trädgård nära oss blommar nu blåsipporna. En granne har sett vitsippor upp i skogen, men jag har inte sett några själv, så jag väntar med bild. Annars är det fusk.    


Scillan blommor rikligt i många trädgårdar och de lökar jag satte för flera år sedan utanför porten, bommar också. De har tyvärr inte spritt sig så, som jag hade hoppats.


Jag vet inte vad den här spaljébusken heter, men den blommar så vackert på bar kvist.  


Vårlig vy över Tjärnen från gång- och cykelbron. Det vita långre bort är ett svanpar, som jag hoppas och tror kommer att boa här.   

Så där, nu får det räcka med vårtecken från mig. 

Jag önskar er alla en skön fortsättning på den här söndagen.
Varm kram,

Lambergsfrua    

Idag för 20 år sedan välkomnades en liten kille till världen av sina stolta och lyckliga föräldrar. Vi var många som delade den glädjen.

I går kom han hem till Karlstad från Göteborg - fast numera kallar han den lilla lägenheten i Göteborg för sitt hem...


Vi hissar flaggan och ska om en stund gratulera honom personligen tillsammans med föräldrar, farföräldrar och en kusin. Morbror gratulerade redan innan avresan från Göteborg.

Jag önskar alla en härlig vårdag.

Varm kram,

Lambergsfrua   

"Men var är nycklarna"? utbrast mannen i Mitt Liv och tittade oförstående på hatthyllans tomma krok, där de alltid hängs upp, när vi kommer hem från ärenden ute.     

Vi stod redo att ge oss av för att skjutsa den besökande Sonen till stationen och hade alltså inte hela dagen på oss att leta. Jag kollade om de eventuellt blivit kvarglömda i ytterdörren, vilket hänt någon gång - men nej. Ingen nyckelknippa.     

MiML började gräva i alla tillgängliga byx- och jackfickor, kollade i skorna som stod parkerade under hatthyllan för sedan utvidga letandet till hela lägenheten. Men nej, ingen nyckelknippa.

När hade nycklarna använts senast? Efter letande i minnet, som ju alltid är bra om än ibland lite kort, kom vi på att det var, när MiML var ute med soporna till soprummet. Snabb rusch ner till soprummet, men nej, ingen nyckelknippa i dörren. Inte heller på anslagstavlan nere i entrén fanns någon upphittad nyckeknippa.   

Vis av tidigare erfarenhet kollade jag även i kapuschongen till min jacka, där nycklarna hamnat en gång tidigare men nej, ingen nyckelknippa Vi kom i tidsnöd och tvingades plocka fram extranyckeln, så vi i alla fall kunde låsa ytterdörren och ge oss av. 

Sonen hämtades hos sin Syster och Svärbror, där han hade sovit under besöket. Vi berättade förstås om vårt problem, så alla kollade sina kapuschonger och ynkade oss lite. Men nej, inen nyckelknippa dök upp. Inte roligt att bli av med en bunt nycklar, bland annat de enda nycklarna till våra källar- och vindsförråd för att inte till om den till soprummet... 

På väg till stationen var förstås eländet med nycklarna vårt givna samtalsämne. "Ja, jag har dem i alla fall inte i min kapuschong" sa jag och krafsade runt i den en gång till för säkerhets skull. "Inte jag heller", sa Sonen och grävde djupt i sin stora jackhuva, djupare än tidigare - och fiskade upp nyckelknippan!     

Vilken lättnad! Och vilken tur, att Sonen inte hunnit åka iväg till Göteborg med våra nycklar i kapushongen.

Sens moral: Häng inte nycklarna på hatthyllan - och skaffa dubletter till alla dina nycklar, inte bara dörrnyckeln! 

Nu önskar jag er alla en härligt solig vårdag helt utan nyckel- eller andra problem.

Varm kram,

Lambergsfrua   

Idag fick vi se den första motorbåten sjösättas och sakta glida ut från Tjärnen mot Vänern! Det är ett riktig vårtecken. Den gröna roddbåten, som kom i vattnet för en tid sedan, kändes inte riktigt "på riktigt" - fast båtägaren tycker förstås det.

     
Flera krokusar har slagit ut på södergaveln av huset och påskliljorna har stora knoppar.

 
Uppe på Herrhagen syns blåaste blåa scilla i graset - en av mpnga vårfavoriter. Konstigt nog har jag inte sett någon tussilago ännu. Det brukar ju vara bald de allra första vårblommorna.

Jag önskar er alla en skön fortsättning på den här soliga vårdagen.

Varm kram,

Lambergsfrua   


 

...på Söder Mälarstrand, vi lossar hela dagen och var blott åtta man - som lossar sand ibland...
Det är en så kallad evighetsvisa, som vi gärna sjöng vid lägerelden, när jag var med i scouterna. 

Den visan får mig osökt att tänka på den gången i början på 1950-talet då goda vännen Maggan och jag traskade ner till Söder Mälarstrand utrustade med hink och spade. Nädå, vi skulle inte leka i någon sandlåda. Vi hade ett seriöst ärende. Och det var en helt vanlig galvad hink. 

Maggan och jag hade nämligen varsitt par undulater som husdjur. Vi pysslade om dem på bästa sätt, gav dem friskt vatten, fyllde på fröautomaten, hängde upp hirskolvar att knapra på och monterade upp en spegel, som de kunde kråma sig framför.

Även fåglar i det fria behöver pysslas om lite extra ibland.  

I burens botten skulle det ligga fin sand och den måste bytas med jämna mellanrum. Det skulle vara rent och fräscht hos våra små fåglar. Allt som behövdes till dem fanns att köpa i djuraffären, även sand - men vi hade kommit på en mycket smartare idé. 

Jag och vännen Maggan växte upp nära Söder Mälarstrand, där skutor lossade osh lastade diverse varor, bland annat ved och sand. Veden låg på kajen i stora travar och sanden i toppiga högar. Vårt mål var att prata vackert med någon skeppare eller sjöman för att få ta lite sand ur en hög. I vår värld var alla gubbsen där vid skutorna skeppare och sjömän, även de som aldrig trampat däck på böljan den blå utan jobbade som stuvare. Jag tror inte att vi ens visste, vad en stuvare var för något Stuvare? Man stuvade makaroner, men för övrigt - nää.

Riktigt så här fin var nog inte sanden som låg på Söder Mälarstrand  

Där kom vi alltså traskande vi två töser med vår hink, stegade fram till en gubbe *alla över 15 var gubbar i våra ögon*  och bad så snällt att få ta lite sand till våra fåglar. Inga problem. Med ett stort och vänligt flin fick vi tillåtelse att ta hur mycket vi ville.     Och vi skyndade oss att skyffla i hinken och tänkte, att vi borde ha frågat för länge sedan...

I efterhand kan jag mycket väl förstå, att gubbsen där på kajen hade hejdlöst roligt åt oss, som frågade om lov att få ta lite sand från en enorm sandhög. Vi kunde ju lika gärna ha smugit dit på kvällen och fyllt vårt hink utan att något sett det eller brytt sig. Men vi kände oss väldigt nöjda med oss själva - ja, ärliga på något vis. Man får förmoda att våra undulater uppskattade att få fin sand från Söder Mälarstrand i sina burar. Eller så uppfattade deras små fågelhjärnor inte att det var någon skillnad - men Maggan och jag hade i alla fall sparat pengar.    

Varm kram,

Lambergsfrua      

Efter en mulen förmiddag med skurar bröt solen igenom på eftermiddagen. Drygt +7 i skuggan, barn stojar på lekplatsen och första båten i sjön.

 
Visserligen bara en roddbåt, men ädå en båt. Den här vithårige mannen paddlade förr en blå kanot, men övergav den förra året till förmån för den här gröna snipan. Vi tycker snipan verkar mycket tungrodd och att han sitter onormalt långt fram i båten, men huvudsaken att det fungerar.

Önskar er all en härlig vårdag!

Varm kram,

Lambergsfrua   
 

Ja, så har den då gått av stapeln - finalen i den svenska Melodifestivalen. Klart bästa inslaget var hyllningen till ABBA. Det var skönsång, vackra kläder och dessutom både glitter, vajande plymer och glamour. Sånt gillar jag.

Sång- och musikinslagen ska jag inte orda så mycket om här. Det gör många andra så mycket bättre. Alla artister gjorde verkligen sitt allra bästa och lite här och var fick vi se sprakande raketer och spektakulära eldklot. 

Men men - kläderna! Varför i allsin dar klädde sig artisterna i svart på en sådan festkväll? De allra flesta i alla fall. Må vara att det är en modefärg, men svart är en färg så långt från flärd och show, som man bara kan komma. Uppfriskande undantag var rutinerade Alcazar, som bjöd på en riktig show. Här var det glitterbrallor och dans som gällde. 

Och kaxiga Ace Wilder förstås i sina knallröda brallor och vita t-shirt med en stor 7:a på.Svart 7:a. Jag läste nånstans att hon inte gillade de scenkläder hon skulle ha, ruschade iväg till en second hand-affär och i lätt panik rafsade till sig de kläder hon sedan framträdde i. Jag önskar att fler hade gjort henne sällskap. Hennes fångklädda dansare var helt suveräna, liksom dansarna i andra nummer.
 

Sen får jag väl erkänna att Yohio blandade det svarta med en hel del guld och dessutom hade han en liten lila sjal hängande från axeln ner över ryggen som en vingklippt mantel.

     
Och Helena P. som hade gyllene ränder på sin kavaj. Men för övrigt var det svart, svart, svart och lite grått. Fy vad trist!

Jag tror det är precis som Ace har fått lära sig under sina USA-år - ska du komma nån vart som artist, måste du sticka ut, våga vara lite annorlunda. Det ska bli intressant att se hur Sannas låt står sig i den Europeiska konkurrensen vid finalen i Köpenhamn.

 
Jag önskar henne all lycka till och tror att hon har större chans till en bra placering där, om hon klär sig i något sprakande rött... 

Varm kram,
Lambergsfrua   

Mars är den första riktiga vårmånaden. Enligt Bondepraktikan ska "mars med ditt länga skägg locka barnen utom utom husets vägg". Långa skägg, det var istappar det. Några sådana har jag inte sett på flera veckor denna milda vinter. Enligt SMHI har våren redan kommit långt upp i Dalarna vilket är tidigt, men arrangörerna av Vasaloppet gör allt för att hindra unga Fröken Vår i hennes framfart.

Loppet SKA genomföras och mängder av frivilliga skottar upp snö i spåren idag för att att det ska bli en folkfest även i år. Jag kan tänka mig att vallaexperterna kommer att ha fullt upp att göra med tanke på det blötya föret. Det är kanske OK för dem som startar först, men sen...

I dag har vi haft grått och tidvis duggregn. Det hindrar inte svanfamiljen från att komma in här i Tjärnen och beta. Det är mycket sällan man ser alla fyra med huvudet över vattnet. Det är alltid någon eller några av dem, som har huvudet under vattnet för att smaska i sig godakerna därnere.


Änderna har vårkänslor och fjantar omkring i vattnet. Andrakarna slåss om honorna, som verkar förvånansvärt oberörda. Coola typer.   


Idag fick vi också besök av några knipor men fler brukar gästa oss. Så även om det inte händer så mycket för osssjälva just nu, är det myclet på gång i naturen. Visst är det spännande!

Önskar er alla en skön och trivsam lördagkväll.

Varm kram,

Lambergsfrua