Lambergsfruas  blogg

Alla inlägg under juli 2013

Av Lambergsfrua - 30 juli 2013 12:30

Nu är det bara två dagar kvar på den här sommarmånaden. Så fort den slank iväg. Vädret har varit helt fantastiskt framför allt jämfört med förra året - även om det har varit i kvalmigaste laget för min kropp knopp.

Av olika anledningar har jag rotat bland gamla fotoalbum på jakt efter några foton från resor vi gjort. Fotoalbumen har jag gjort i dagboksform, dekorerat lite och klistrat in även annat än foton - ungefär som en förenklad form av dagens scrapbooking

Idag sparar jag foton digitalt och det är allt en faslig tur - våra 110 fotoalbum är väldigt skrymmande, om jag uttrycker mig milt.   



Fotot är från Österrike 1999, då vi reste i Europa med amerikanska vänner. När du och jag tittar på fotot, ser vi nog helt olika saker här. Du ser en underbar natur med snöklädda alptoppar och överdådigt blommande ängar. Det ser jag förstås också, men jag ser ännu mer.


Vännerna hade en dröm  - att få se "Sound of music-natur i verkligheten. De fick de här.
Dessutom drömde de om att  få sitta på en alpsluttning mitt i allt detta underbart vackra och äta en enkel lunch bestående av bröd, ost och vin. Och den drömmen gick i uppfyllelse - just här!

Att det var lite bökigt att ta sig dit upp på sluttningen med krånglande knän och att det inte var helt bekvämt att sitta där på marken bland diverse bromsar och andra flygfän - sånt förtränger jag lätt...

Önskar er alla en skön dag.
Varm kram,

Lambergsfrua   














Av Lambergsfrua - 26 juli 2013 08:00

Vi övernattade på Landvetter hotell - ett hotell vi gärna återkommer till. Bra boende, lugnt, rent och fräscht och trevlig personal. Dessutom är deras räkmackor troligen Sveriges absolut bästa. Massor av räkor, på tunt mörkt grovt rågbröd. Jag blir alldeles lyrisk bara av tanken.   

Efter frukost tog vi oss med flygbussen intill Nils Ericsonsplatsen, där Sonen mötte.

 
Checkade in på First G med utsikt bort mot Lilla Bommen.

Barken Viking var en trevlig bekantskap. Hon sjösattes 1906 och har därefter en brokig historia som handelsfartyg och skolskepp - och strålande sol hade vi också. 


Skepp ohoj! Sonen ser ut att vara redo för en långfärd till sjöss. Vi hade faktiskt planer på att ta en utflyktsbåt till Marstrand, men den kraftiga blåsten fick oss att avstå.


Udda par. Det är kanske inte för inte, som Göteborg kallas för Lilla London.

 
En grupp ungdomar framförde någon slags performance på Drottningtorget. Killarna i sina  heltäckande blå kroppsstrumpor måste ha haft det varmt om öronen - och resten av kroppen  också.

Det här är nog stans häftigaste/läskigaste pool. Den finns på hotell Avalons tak och det fordras nog lite is i magen för att ge sig ut i den yttersta delen där.


Vi gick till Saluhallen  som öppnade 1889Redan 1848 fanns här en makrnadsplats för kött, smör, ost och mjöl.

Lite kuriosa från Saluhallen: 1891 inköptes en råtthund för att hålla borta ohyran - råttor
1893 satte man upp en telefonapparat för allmänheten

Vi strosade runt
i Saluhallen och njöt av alla dofter och fräscha varor. Vi hade tänkt äta där och slog oss ner på barstolar vid en servering. Vi blev helt ignorerade av personalen, som inte var upptagen av annat än att prata med varandra. Då gick vi - utan att någon reagerade.



Desto bättre mottagande och service fick vi på den här restaurangen, som har sin uteservering alldeles utanför Saluhallen. Vi åt en mycket välsmakande lunch.


Paddanbåtarna är populära inslag i Göteborgslivet och de går faktiskt öven på vintern. Vi har åkt härifrån direkt in till "Jul på Liseberg". Då får man filtar att linda in sig i, om vinterkylan sklulle kännas för svår. 


Självklart måste vi ta oss  till Trädgårdsförenngen. Den bildades 1842, men det visade sig vara både problematiskt och dyrt att anlägga trädgården, eftersom området bestod av blålera. Ppålningarna var som att slå ner en tändsticka i en smörklick".


Sonen är väldigt förtjust i Palmhusets arkitektur.  Det byggdes 1878 i gjutjärn och glas efter förebild av Kristallpalatset i London, som byggdes till Londonutställningen 1851. Hela Trädgårdsfröeningen är i ett byggnadsminnesmärke sen 1992 - med all rätt. MÅbga årtal här, men det är smällar man får ta ibland.


Varför man har klätt en del blomkrukor i fladdrande tyllkjol vet jag inte. Lite kul är det ändå, även om man inte direkt tänker på balett, när det gäller en stor betongkruka.


Inne i Palmhuset frodas växtligheten. Jag vet inte vad den här växten heter, men det här ser ut som taklöksträd.

Det var nog ett sånt här stort näckrosblad, som Tummelisa åkte på. Det liknar mest en jättestor bricka. 


Även utanför Palmhuset kunde vi glädjas åt vackra blommor. 

Rosengården var fortfarnde prunkande, även om mycket redan hade blommat ut.  Läste i tidningen samma morgon, att man har problem här med folk som gräver upp plantor för att ta med till egna trädgårdar. Fattar inte hur folk är skapta. Det är ju bara så uselt tycker jag.

MiML och jag bland blommor och blader i Trädgårdsföreningen.


Idylliskt i Sveriges andra stad. 


Vill man inte åka med Paddans rundturer eller inte är ägare till en egen kanot, kan hyra en för att padla runt på stans kanaler. 

 
Vi avslutade andra dagen av Göteborgsbesöket med besök hos Sonen och en god thailändsk lunchbuffé  i hans kvarter, innan vi tog tåget hem.

 
Sedan vi packat upp hemma och kollat posten, kunde vi njuta av solnedgången från vår egen balkong, nöjda och belåtna med vår resa.

Varma kramar till er alla, som orkat läsa alla avsnitten.

Lambergsfrua   







 



Av Lambergsfrua - 25 juli 2013 08:00

Oxford - London


Det var hård trafik på vägen till London. Stan har ca  8 miljoner invånare och de verkade alla vara på väg nån annanstans.


 
Vår svensk-engelska guide Ingrid kom på bussen vid madame Tussauds för en 2-3 timmars sightseeing. Köerna till vaxkabinettet ringlade l-å-n-g-a - i dubbla led.


Vi gjorde ett kort stopp vid St Paul's Cathedral. När jag var här första gången 1953 ( då drottning Elisabeth II kröntes), stod katedralen helt för sig själv på en stor grusplan. De allra flesta byggnader i kvarteren runt omkring var sönderbombade. Av det märker man absolut inget idag, mer än att katedralen omges av moderna byggnader.

Jag var inte i London för kröningens skull. Jag var där med en grupp stockholmsscouter på hemväg efter ett par veckor på läger med engelska scouter.



Nu skulle vi inte  beundra den vackra katedralen - det handlade om något så prosaiskt som toabesök.  Mitt emot katedralen har man byggt ett elegant shoppingcenter i glas och marmor och där finns en synnerligen stilfull toalett i svart och vit marmor, helt gratis för allmänheten att använda.

 

Hoppas förresten att ni ser spegelbilden av katedralen i shoppinscentrets glasytor.


I London byggs det så det knakar. Tomtmark är dyr och man bygger höga, moderna komplex i glas och betong, gärna så centralt som möjligt. Ibland känns det nästan som att de vackra gamla byggnaderna  kvävs av dem. Towern till exempel ser inte alls lika ståtlig ut som förr. 

Themsen med Westminster Palace på ena stranden och London Eye på den andra. Och byggkranar...



Häftig frilla och framför allt häftig hårfärg! Jag trodde först att det svarta bar ett hårband, men det är hennes eget färgade hår. Och så praktiskt med ett tauerat örhänge.  

Gammal bebyggelse speglar sig i ny.


"The Alien has landed". Originell staty med halva huvudet nere i marken.


Byggkranar, byggkranar, byggkranar. Undrar vad man ska bygga här



I Soho Park kopplade byggjobbarna från närbeläget bygge av på sin rast. Två icke-byggjobbare passade också på att ta igen sig i skuggan.


Till och med flera duvor vilade sig på gräsmatta. Det kanske kan tyckas konstigt att de ligger i solen, men svalkades av en snurrande vattenspridare. Den syns längre bort på bilden.  



I Soho ligger Londons Chinatown som sägs vara världsberömt för sina restauaranger med utsökt kinesisk mat.
  
 
Brandkåren hade just släckt en brand i restaurang Golden Dragon och höll på med efterarbetet. kanske en fritöskokare som blivit övrhettad? Det var i alla fall ingen person som kommit tillskada.


 
Den dekorativa lyktan fungerar också som reklam för Chinatown.



Draken på väggen borde skrämma bort folk tycker man, men den har tydligen motsatt effekt. 



På Carnaby Street - den populära modegatan från 50-talet - var det mycket folk som skyndade fram. Alla tycktes ha så bråttom, även turister. 



I andra änden av gatan hängde en glittrande och blinkande engelsk flagga som tilltalade mitt sinne för bling-bling. Me like!   



De gamla Londonbussarna har bytts allteftersom till modernare fordon, Man började bytet så smått 2005 eftersom de gamla inte var anpassde för barnvagnar och rullstolar.

 
Dags för ett pubbesök. Jag gillar texten på skylten till höger innanför disken. 


Vi bodde på St Gilges hotel beläget vid Tottenham Court Road. Det är inte många hotell med centralt läge, som kan ta emot större grupper. I gengäld blir rummen ganska små. Vi fick ett rum av acceptabel storlek, men enkelrummen var så små, att resväskan måste förvaras stängd och stående - och man fick backa in i det minimala toalett/duschutrymmet.

 
När vi skulle ut till flygplatsen var det trafikrörigt redan inne i London. Vi såg en man kliva ur en taxi, fälla upp sin kick bike (sparkcykel som vi svenskar säger) och dra iväg på torttoaren. Han tog fram betydligt fortare än både taxin och vi, kan jag säga.

 
Och inte mycket bättre var det på motorvägen.

När den första motorvägen mellan London och Birmimgham öppnades 1959, var folk överlyckliga och körde som galningar. Bilarna var inte vana vid fri fart och över 100 bilmotorer kollapsade reda första dagen.


Nu är problemet snarare det mottsatta. Motorvägen M23 från London till Gatwick kallas för Englands största parkeringsplats - trafiken står mest stilla...

Kvällsflyg till Göteborg där vi landade i solnedgången. 

Fortsättning följer

  
 



  

  



Av Lambergsfrua - 24 juli 2013 08:00

Oxford och Blenheim Palace

  
I Oxford träffade vi vår svensk-engelska guide Ingrid vid Martyr's memorial och fick sen drygt två timmars rundvandring i universitetsområdet.


Oxford University fanns redan 1096 och anses vara det äldsta universitetet i den engelsktalande världen. Universitetet i består av 38 colleges med egen struktur och egna aktiviteter.


Rivaler sen gammalt
är Cambridge, ett universitet som här i Oxford inte nämns vid namn utan helt enkelt kallas "the other place".

 

   

Suckarnas bro. Här går studenterna till sina olika tentor.

Man söker ihte till Oxford University. Man söker ett visst program vid något college.


Varje student får en egen handledare, som de har täta kontakter med. Vid varje träff presenteras och diskuteras en uppsats som studenten haft i uppgift att skriva.


Två Fellows hastar iväg till något viktigt möte. Inte mer bråttom hade de ändå, än att de stannade upp för ett fotografi - med ett vänligt leende dessutom. I Oxford är Fellows  medlemmar av styrelsen och leder universitetet tillsammans med högsta chefen the Chansellor. En del av dem undervisar också.


Just när vi var där firades "Alice i Underlandets Dag" med diverse jippon på olika platser i stan. 

 

Oxford är de många tinnarnas stad.

 

Vi gick genom en fin liten park, som stängdes med grindar på kvällen. Vd grindarna fanns ett anslag med telefonnummer man kunde ringa, om man skulle råka bli kvarglömd och inlåst.

 

I ena änden av parken var man tvungen att ta sig ut genom någon slags sluss, som sinkade vår vandring en hel del. Var och en av gruppens 39 personer skulle ta sig igenom - en och en. Kön på andra sidan växte...


Christ Church är Oxfords största college och viktigaste anglikanska kyrkan. Det grundades 1525 och var insirationskällan till Lewis Carrolls böcker om Alice i Underlandet.

Men varför så lååånga köer dit, undrade vi - mest ungdomar faktiskt.  Jo, därinne spelades delar av Harry Potter-filmerna in. "The Great Hall" var modell för Hogwarts.

På en Oxfordgata mötte vi den här välklädde gentlemannen - men vad han skulle föreställa och varför, vet vi inte.



Jag måste poängtera att vi hade soliga och mycket varma dagar - så fruktansvärt oengelskt. Det var skugga i möjligaste mån, som gällde. Här har vi kommit till Blenheim Palace och slottsparken med konstgjord sjö och pampig bro

 

 
Slottet uppfördes på 1700-talet och är Storbritanniens största och mest kända slott.  Sir Winston Churchill föddes där.

Nuvarande hertigen av Marlborough bor med sin familj i en del av slottet, medan resten är öppet för allmänheten. Helt enkelt ett sätt att kunna bo kvar och ändå kunna bekosta det dyrbara underhållet av kulturskatten.

Vi fick en guidad visning, men hörde inte ett skvatt vad guiden sa, så vi gick lite för oss själva och läste på informationsskyltarna i stället.


Sängen där Winston Churchill föddes. Personligen har jag lite svårt för att förstå vitsen med att visa sånt, liksom "på den här stolen satt kungen" eller "det här är Frödings skrivbord". Eller nåja, de är kanske lite mer intressant än sängen...

 
I bankettsalen var det dukat till stor fest.

Ett sånt här bibliotek skulle jag gärna ha här hemma. Får väl slå ut lite väggar både åt sidorna och uppåt först ... 


Sen var det absolut läge för något svalkande och det fick bli Blenheim Palace eget öl i   slottets servering.

 

Fortsättning följer

 




 


 




 

 

Av Lambergsfrua - 23 juli 2013 10:00

Salisbury - Stonehenge - Bath - Oxford

 

Man odlar en hel del lin, inte för lintrådens skull utan för oljeframställning.

För att vi skulle få se så mycket som möjligt av landskapet, färdades vi mest på mindre vägar.

 

Dagens första mål var det mytomspunna Stonehenge. Detta flera tusen år gamla monument har något att göra med solens uppgång vid midsommaroch dess nedgång vid vintersolståndet, men exakt hur och varför är forskarna inte överens om.


Vi utrustades med varsin "telefon" för individuell guidning. Varje gång vi såg en nummerskylt på marken, tryckte vi på telefonens motsvarande siffra - och så fick vi information om vad vi såg just där. På svenska till och med! Man kunde även få fördjupad information genom att trycka på en annan sifferkombination.

 

Nästan hela tiden vi var där, satt det en fågel på stenarna. Fin utsikt förmodligen.

 

På vägen till Bath fick vi verkligen vårt lystmäte av småvägar. Den väg vi normalt skulle ha åkt på var avstäng på grund av en olycka. Trafiken leddes runt på smala små byvägar, så smala, att det var svårt att mötas. Det gav oss i alla fall tillfälle att beundra flera små byar och välskötta trädgårdar.

 


Bath är en mycket gammal stad. Romarna hade tagit makten över hela södra England år 47 e.Kr De blev speciellt förtjusta i floden Avons dalgång med sina varma källor.
Staden upptogs på UNESCO:s världsarvlista 1987.

 

Romarna byggde badanläggningar och vackra tempel. Man byggde både för simning, karbad, torrbastu och fuktiga turskiska bad, ja även för botande bad.

Då jag inte har någon färsk bild, visar jag en från vårt besök 1977. Stora Badet är 24 m långt och har ett djup på 1,60 m. Botten täcks av de ursprungliga blyplåtarna.


Annorlunda reklam i Bath. Så ska man driva affärer.   

I kvällningen var vi framme vid vårt hotell strax utanför Oxfords centrum. Det var samma dag som ungdomar tagit studenten - graduation day och stora grupper hade valt just vårt hotell för sin examensmiddag. De störde inte alls. Allt gick mycket lugnt och städat till.

Vid middagen satt jag med utsikt över entrén och parkeringsplatserna. Döm om min förvåning, när jag fick se två personer resolut lyfta en bil som stod parkerad där!

 
Det visade sig vara en lådbil, som skulle lyftas upp på släpkärra för att transporteras bort - till nya äventyr kanske.

Fortsättning följer


 



 

 

 

 

 

 


Av Lambergsfrua - 22 juli 2013 10:00

Tonbridge - Brighton - Salisbury


När vi lämnade Tonbridge körde vi igenom grannstaden Tunbridge Wells. Nej jag har inte stavat fel. Vi bodde i Tonbridge med o, men grannstaden heter Tunbridge Wells med u.


Där ligger den berömda skolan Skinner's school
. Enbart för pojkar.

Skolan har skickliga lärare, som framför allt är specialister på undervisning i matematik och naturvetenskap. Eleverna går ut med toppbetyg - högt över genomsnittet i landet och de allra flesta går vidare till högre studier.

 

I Brighton besökte vi kung Georg IV:s palats the Royal Pavilion. Tyvärr blev mitt foto misslyckats, men jag lägger in det foto jag tog 1970 i stället. Och inne i slottet får man absolut inte fotografera. Vakter står i varje rum och kollar att ingen bryter mot förbudet.

Redan som prins blev Georg IV förtjust i Brighton, som låg på behörigt avstånd från London. Här kunde han ägna sig åt sina favoritsysselsättningar - vin, kvinnor och sång. Och hästar.

Hans enda barn, dottern Charlotte dog före honom och även hans båda bröder. Närmaste arvinge till tronen, blev då brorsdottern Victortia som så småningom efterträdde honom. Hon blev den regent i världen, som suttit längst på tronen - men om några år kan det rekordet slås av nuvarande Elisabeth II, om hon får leva och ha hälsan.

Lite kuriosa: 1994 gjorde engelsmännen en film om Georg IV:s sinnessjuka pappa Georg III. Engelska filmer brukar gå väldigt bra i bland annat i USA, men inte den här. Man hade ju inte sett Georg I och II...    


Efter att ha strosat runt i den gamla stadsdelen The Lane gav vi oss ut på the Brighton Pier, där engelsmän och turister roat sig sedan 1899. Dagen var blåsig, så det var inga som badade.

  Längst ut på piren finns ett litet tivoli med både spökhus och läskiga snurrerunt-grejer. Den där rutschkanan uppskattades högt och rent av våra barn den där gången 1970.

 
Och minsann åkte inte Mannen i Mitt Liv där också. Fast rutschkanan ser inte riktigt likadan ut idag - men det gör å andra sidan inte MiML eller barnen heller .


Vi tog ett glas vin på mysiga Victoria's Bar och förundrades över den rödhåriga kunden. Det är kul att titta på folk - people watching.   

 


Det påstås att stans bästa fish & chips serveras på piren och vi kan bara  hålla med om att den var väldigt god.

 
Som alla städer med självaktining har förstås även Brighton ett pariserhjul - men det var inte många som åkte.

 
Vi fortsatte västerut längs sydkusten. Tidvattenskillnaden märks rejält med till synes strandade båtar vid ebb.


Vi såg flera personer som letade musslor och en hel del vindsurfare. 

 


Även staden Worthing har en pir. Var man kan köpa den färska fisken framgår inte av den hemsnickrade skylten.

 

 
Inåt landet till Salisbury och the Red Lion Hotel med anor ända från 1100-talet. Troligen landets äldsta  eller rentav världens äldsta hotell som drivits som hotell genom åren.
Inget rum var det andra likt och både golv och väggar var lite skeva och vinda.

 

 
Ett hotell med mycket charm och intressant histioria - om än något blommig inredning i vårt rum.

Salisbury är nog mest känd för sin katedral - och för att ha flest pubar i landet i förhållande till folkmängden.

I katedralen förvaras ett exemplar av Magna Charta.  Jag fick tyvärr inte något bra foto av katedralen, så ni får kolla här i stället.

 

Fortsättning följer


   



 



 

 
    

 

 

 

Av Lambergsfrua - 21 juli 2013 13:30

Karlstad - Göteborg - London/Gatwick - Tonbridge

Vi tog förmiddagståget ner till Göteborg, där Sonen mötte oss.

 

Vi ville ha lite tid tillsammans med honom eftersom det var hans födelsedag. Det blev kvalitetstid och födelsedagslunch, innan vi tog oss ut till Landvetter och kvällsflyget till Gatwick. På planet hamnade jag bredvid en bedårande söt liten tös på cirka tre år. Hon reste med sina unga mamma och visade på alla tänkbara sätt, att hon var den som bestämde.

Säkerhetsbältet var till exempel inte att tänka på. Hon gled ur som en hal ål och var fullständigt lealös, när mamman försökte lyfta upp henne från golvet och montera fast henne i stolen. Jag omfattades av hennes missnöje och fick jag mig flera rejäla sparkar. Tur att mamman hade sin mobiltelefon att förnöja sig med, när vi väl kom upp i luften...

Det tog bara 1 timme och 45 minuter till Gatwick, som är Londons näst största flygplats. Den är också världens största flygplats med bara en startbana - om nu det är något rekord att vara storl över... Störst är förstås Heathrow.

Transferbussen tog oss till Tonbridge som ligger sydost om London. Här bodde folk redan på 1100-talet. På medeltiden blev den en viktig handelsplats med sitt utmärkta läge mellan London, Hastings och kontinenten. 


Vi bodde två nätter Hotel Rose and Crown, som under 1700- och 1800-talet var en viktig hållplats på rutten London - kusten. Sträckan trafikerades av fyrspann en gång i halvtimmen. Nu parkerade vår buss utanför hotellet i stället.


Stilla flyter Don - nej Medway är det som flyter här.


Det ursprungliga Tonbridge Castle byggdes här på 1000-talet, men det ersattes av en  stenborg redan på 1100-talet. 

 
Vår ungefärliga resrutt och de platser vi besökte eller reste genom på resan.

 

Sissinghurst Castle & Gardens och Biddenden vineyard

En utflykt till Sissinghurst Castle med sin fantastiska blomsterträdgård. Redan 1305 var slottet så pampigt att kung Edward I behagade komma på besök och övernatta här. Även drottning Elisabeth I har sovit sin skönhetssömn här.


På 1930-talet köptes slottet av paret Vita Sackville West och Harold Nicolson - hon författarinna och han diplomat, politiker och författare. 

 

Trots att de var bisexuella med lesbiska och homosexuella förhållanden på varsitt håll, kunde de ändå inte leva utan varandra. De fick två sönder tillsammans. Deras något udda äktenskap skidras av sonen Nigel Nicolson i boken: Porträtt av ett äktenskap.


Trädgården är indelad i flera "rum" åtskilda av vackra tegelväggar eller välklippta häckar. Trädgården sysselsätter åtta trädgårdsmästare. 


Den dekorativa växten martörn gör sig bra mot det röda teglet. 


Jag har förstås många fler foton av blommor, men jag ska begränsa mig för att inte bli tjatig och tröttsam.   

 
Vi såg ganska många sådana här toppiga byggnader i omgivningarna. Man odlar en hel del humle och det här är torkhus för humle.

På de engelska TV-programmen "Home or away" och "Ett hus på landet", ser man ibland hur humletorkar har byggts om till originella bostäder. Måste vara rätt svårmöblerat.

 
Bíddenden vineyard var nästa punkt på agendan. Vi fick en guidad rundvandrig på ägorna i solvärmen. Ägarfamiljen Barnes hade först äppelodlingar, men kunde så småningom inte konkurrera prismässigt med importerade äpplen. 1969 började de att odla vin i stället och under åren har odlingarna utökats. Mest odlas druvan ortega, som visat sig vara tåligast.


Utanför "fabriksbyggnaden" stod en gammal äppelpress från 1600-talet, som i alla delar är original - till och med träskruvarna finns kvar. Idag duger den bara som museiföremål.

Rundturen avslutades med ett glas kallt vitt vin utanför den lilla butiken. Mycket uppskattat i värmen. 

 
Man odlar 11 druvsorter och producerar både vitt, rött, rosé och bubbelvin - förutom cider och nattvardsvin.  Man satsar på kvalitet i stället för kvantitet, så produktionen räcker inte till export, men man har vunnit flera prestigefyllda inhemska priser för sina viner.

Middagen på vårt fina gamla hotell var synnerligen - hm - annorlunda. England är ju inte främst känt för sina kulinariska smaksensationer. Det är väl därför som kockar som Gordon Ramsey och Jamie Oliver är så hyllade.

 

Det blir vegetariskt meddelades från hotellköket. Jaha, inget fel i det. Men kocken måtte ha fått en riktig knäpp. Till förrätt serverades Salad nicoise - utan tonfisk och ägg. Huvudrätten bestod av kokt ris med några förskrämda gröna ärter i, pommes frites och en liten bit grönsakspaj - utan grönsaker. Vid det här laget var vår guide märkbart irriterad och tog ett allvarligt snack med kocken.

Snabbt korkades vinflaskor upp och vi bjöds på varsitt glas vin som kompensation. Desserten av svarängtyp var helt riktigt god. Jag undrar bara, hur gör man en vegetarisk sockerkaka?

Fortsättning följer







    


 





Av Lambergsfrua - 18 juli 2013 15:15

Nu på sommaren har jag tappat styrfarten när det gäller bloggen, men jag hoppas och tror att jag ska få fart på den igen framåt hösten. Ett och annat inlägg blir det nog ändå innan dess.

Jag har ju en hel del bilder från vår resa i Sydengland. Tro det eller ej, men vi fick uppleva England i sol och värme! Vi var helt inställda på regn och i bagaget fanns både paraplyer och regnjacka. Ja, det senare gäller bara mig - Mannen i Mitt Liv anser sånt vara trams. Han har nogsamt förträngt, hur genomblöt han blev den dagen för två år sedan ute på Hebriderna...
 

Vår lilla svanfamilj bor inte längre kvar. Förra veckan klipptes vassen och då försvann deras rugge med boet - men de hade faktiskt gett sig av härifrån innan dess. Ibland kommer de glidande in i tjärnen, men antalet ungar har decimerats till 5 - om det nu är samma familj. Svårt att avgöra om det är Adam och Eva eller något annat par med sina ungar. Fina är de i alla fall.

Det är halvklart och varmt idag. Skönt att sitta framför en fläkt då och skjuta upp travandet till senare.
Jag önskar er alla en fin dag.


Varm kram,

Lambergsfrua

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2013 >>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

RSS


Skapa flashcards