Lambergsfruas  blogg

Alla inlägg under november 2011

Av Lambergsfrua - 30 november 2011 16:09

I Bondepraktikan står det klart och tydligt "Anders braskar, julen slaskar". Då kan man ju fundera på hur julen ska bli, när Anders-dagen har bjudit på solsken och sju plusgrader. Innebär det brask på julafton, snö alltså? Ja, det vet vi inget om, men jag vet att många hoppas på det - inte minst de ansvariga för skidanläggingarna här i Värmland.


Vi har varit nere i centrum och uträttat några ärenden. Det blåste rejält, så det var skönt att komma in i de olika butikerna. Det är så fint dekorerat med ljusslingor i träden och över gatorna. Den stora ljuskronan som ska hänga över Soltorget finns däremot inte på plats ännu. Man har inte hunnit sätta upp fästena på de aktuella husväggarna. 60 000 kronor har den kostat och kommer förhoppningsvis på plats till Lucia...


 

Hos oss har vi inte några sådana problem. Vi har visserligen ingen stor ljuskrona att gillra upp, men våra dekorationer har kommit upp i tid - och hänger säkert på sina platser.

"Less is more" är inte riktigt vår stil.  Vi har firat flera jular i Florida och då fullkomligt frossat i ljusdekorationer av alla tänkbara och otänkbara slag, både egna och andras. Mest andras kanske och jämfört med det är vi riktigt sansade. 


 

Vid solnedgången tändes nymånen över de kala trädtopparna - en ljusdekoration som inga lampor i världen kan jämföras med.


I morgon är det 1:a december och alla små och stora barn får öppna första luckan i sin kalender. Och så börjar SVT:s adventsberättelse - om tjuvar. Det ska vara lite Dickensstämning över berättelsen, sägs det. Vi får väl se, hur det blir med det.    


Nu önskar jag er en skön kväll.

Varma kramar,

Lambergsfrua   

ANNONS
Av Lambergsfrua - 28 november 2011 16:59

Det känns som om det är kväll redan runt klockan tre, så tidigt som det mörknar nu. Tur att vi kan lysa upp tillvaron med ljus av olika slag. Dagen har varit relativt solig även om novembersolen känns som en blek kopia av sitt sommarjag.


Det gick förvånansvärt bra att jobba idag. Den kyliga vinden avskräckte många från att gå ut. De valde tydligen att stanna inomhus och pyssla med olika julförberedelser i stället.


Vi har inga planer för kvällen utan det blir läsning, dator och TV. Inget upphetsande med andra ord, men skönt avkopplande.


Önskar er alla en riktigt trevlig kväll!

Varma kramar,

Lambergsfrua   

ANNONS
Av Lambergsfrua - 27 november 2011 16:30

Idag har det regnat och blåst en hel del men vid middagstid bröt solen igenom lite grann.



Det är öppet vatten och fortfarande ligger tre båtar kvar vid sina bryggor


Förra året
vid den här tiden var det is på Tjärnen. Det kom mängder med snö med stora trafikproblem som följd.


"Idag
vi första ljuset tänt i stilla helig tid advent..." . Så sjöng alltid barnen i min skola, när vi firade första advent fredagen innan. Det skedde vartannat år i Kyrkan och vartannat år i Missionskyrkan. Det gällde att fördela gunsterna rättvist i en bygd, där de olika kyrkorna har en stark position i samhället.


Ortens dagmammor
bad att få komma, liksom en del föräldrar, mor- och farföräldrar. Ingen nekas komma till en kyrka, men då räckte den lilla församlingskyrkan inte till längre, utan vartannat år firades dagen i Församlingshemmet. Där fanns plats för alla intresserade.


En flicka och en pojke bland de äldre eleverna hade det hedervärda uppdraget att stå där framme och tända ljusen i adventsljusstaken ett och ett och läsa en dikt till varje ljus. Det var nervöst för dem båda två, kanske mest ändå för den som höll i tändsticksasken.


Tänk att det ska vara så svårt att tända en tändsticka och sedan få den att brinna ända tills ljusveken har tänts! Ändå förberedde vi alltid väl genom att ha tänt ljusen en första gång, så att de skulle ta sig direkt.


Jag minns
med värme den pojke, som ett år skulle tända första ljuset. Han öppnade tändsticksasken med lätt darrande händer och repade tändstickan mot plånet gång på gång, utan resultat. Spänningen steg bland kamraterna, det var knäpptyst i salen förutom raspet av tändstickan. En av lärarna var på väg till undsättning, då  "flickan med verserna" resolut tog asken - och lyckades tända direkt! De andra tre ljusen tände sedan pojken utan problem, när det blev så
dags. Men så piiinsamt, han tyckte det var att inte ha kunnat tända det första ljuset.


Efter traditionsenlig
sång och musik bjöds alla på saft (kaffe till de vuxna), pepparkakor och lussekatter. De senare utan saffran, eftersom det är vanligast där i trakten. Lite trist tycker jag, som gillar saffran.


I går
hade vi besök från Stockholm av en två-årig Liten Dam och hennes föräldrar. Föräldrarna är vänner till Dottern och Svärsonen, som också är Lilla Damens stolta gudföräldrar. Vi känner också Lilla Damens föräldrar, men det var första gången vi träffade Lilla Damen i egen hög person. Vi var bortresta förra gången de besökte Karlstad.


Vi bjöd på den tyska julkakan Stolle eller Christstolle. Det är en variant på fruktkaka,

fullproppad med marsipan, russin, mandel, kanderade pomeransskal och annan torkad frukt.

Kakan täcks vanligtvis med florsocker för att likna det lindade Jesusbarnet, därav namnet Christstolle.


Lilla Damen
gillade varken yoghurten eller kakan, som hennes mamma bjöd henne. Däremot gillade hon Jesusbranets vita lindor.  Hon stack fram ett litet finger mot pudersockret och slickade förnöjt av det. MiML skrapade då av lite av "klädseln" och la bredvid kakan, så Lilla Damen kunde ta lite mer. Han vet hur man gör sig populär hos damerna, både stora och små *he he*.


Vi hade
en trevlig stund tillsammans och när Lilla Damen lämnade oss för vidare äventyr i Öhrnboet, var duken mer vit än röd och Christstollen i det närmaste "avklädd" - men det gjorde absolut ingenting.
 


Dagens korta stunder med solglimtar blev det inte mycket med, men ett vackert skådespel blev det ändå, när solen förvann för gott denna dag. Inte storslaget eller magnifikt - men vackert.

Önskar er alla en riktigt bra fortsättning på årets första advent!
Soliga och vama kramar,
Lambergsfrua   

PS Av ren egoism hoppas jag att det spöregnar och blåser småspik i morgon, så folk håller sig inne när vi ringer för jobbet - *fniss* DS

Av Lambergsfrua - 26 november 2011 13:10

Idag är det exakt 50 år sedan det lyste för Mannen i Mitt liv och mig första gången. Före 1969 var det var det lag på lysning i kyrkan tre söndagar i rad för ett bröllop.


Första lysningssöndagen hade vi mottagning i Stockholm hos mina föräldrar. Mamma hade dukat med styvmanglad linneduk och levande ljus.


På bordet stod en flaggprydd krokan och På nyputsade silverfat låg små läckra mandelkakor.

Lägenheten var nystädat, vi var finklädda och nykammade och kaffet doftade ute i köket.


Första halvtimmen
kändes riktigt nervös - det kom inte en människa! Vi började misströsta och såg oss själva sitta där och proppa i oss mandelkakor och krokan tills de skulle komma ut genom öronen.


Första gästen var min moster Dagge och sen ringde det på dörren i ett. Våra vänner i Stockholm och vänner till mamma och pappa kom med användbara presenter och lät sig väl smaka av godsakerna på kaffebordet.


En stor vit damastduk med 12 servetter var presenten från mamma och pappa - fast det var nog mamma som hade ordnat det. Tyvärr har duken inte blivit använd så många gånger. Dels är den i största laget för vårt bord och dels kräver den sin man/kvinna att mangla riktigt slät och fin. Däremot har vi använd servetterna mer.


Ett elektriskt våffeljärn
var mycket uppskattat och användes ofta under de första åren. Fantastiskt smidigt, när det kom oväntade gäster.


Vi fick många andra bra och användbara saker. Bland annat tog mamma med mig till PUB en dag och käpte de husgeråd, som hon ansåg skulle behövas i mitt nya hem - bland annat en rejäl handdriven köttkvarn med olika tillbehör. Den har använts mycket vid tillverkning av -  äppelmos!

 

Några av våra vänner tyckte, att vi behövde ett exemplar av Hemmets Lagar att hänga upp i köket. Tyvärr syns texten dåligt på det här fotot, men vi skrattade gott. Här stärktes kvinnans position i äktenskapet, skulle man kunna säga


 
Här har jag skrivit av texten och förstorat den, så att ingen av er ska missa budskapet. Betänk nu att detta var femtio år sedan, då många kvinnor fortfarande var hemmafruar. 

Önskar er alla en fortsatt skön helg!

Soliga kramar,

Lambergsfrua   

Av Lambergsfrua - 24 november 2011 16:03

Det är läge för ny header hos mig nu, men den har blivit lite försenad. Min sekreterare har problem med sin dator, så det dröjer lite - men den som väntar på något gott...


Idag har vi sett solen vid flera tillfällen, men för ovanlighetens skull blev det ingen spektakulär solnedgång. Så jag behövde inte ranta fram och tillbaks med kameran i högsta hugg för att försöka fånga den ultimata bilden.  


Förmiddagen ägnades åt att göra klart för advent. Höstdraperiet framför förrådsdörren på balkongen har bytts ut mot ett juligt rött, ljusbågen och stjärnorna är på plats och jag har köpt två julstjärnor. En ska jag sätta i krukan nere i entrén, där murgrönan bildar en vackert grön matta över jorden. Den andra får lysa upp på köksbordet.


Ljusbågarna i vår föreningslokal ställde vi också på plats, men det visade sig att en av dem inte fungerade. Visst är det konstigt att den kan gå sönder, medan den ligger stilla i sin kartong. Det måste väl handla om ren utmattning   


Alla lampor var hela, men den fungerade ändå inte. MiML kan aldrig låta bli att försöka reparera trasiga saker, så i eftermiddag har han kollat och skruvat och mixtrat med den trasiga ljusbågen - utan resultat.


I morgon får vi ge oss ut och skaffa en ny ljusbåge. Det ser ju lite futtigt ut med bara en ljusbåge i tre fönster.


En månad kvar till julafton! Kan någon tala om för mig vad som hände men november?


Önskar er alla en skön torsdagkväll!

Varma kramar,

Lambergsfrua   

Av Lambergsfrua - 21 november 2011 10:02

Dagen efter vi kom hem från Uppsala, fick vi besked om att våra nya ställbara sängar skulle levereras på fredagen. Det krävde förstås en del ommöbleringar i vardagsrummet för att få plats med dem, innan de gamla flyttats bort.


En trevlig ung kille kom med dem i stor lastbil - omonterade. Det visste vi i och för sig, men åtta kolli? Killen hjälpte till att kånka in dem. Själva sängbottnarna med sina motorer vägde bly. Tur att vi har hiss!   


 

Sängbottnar, resårmadrasser, bäddmadrasser och medar - ja, det blir ju åtta kolli.


Det var en utmaning att klä av allt emballage. Det blev mycket plast och kartong, kan man lugnt säga...Som goda samhällsmedborgare har allt körts till återvinningscentralen på Heden. Av Dottern och Svärsonen, som ändå skulle dit.


   

I lördags morse tömde vi våra gamla sängar på alla sängkläder och släpade ut dem i trapphuset. Den stora dubbelmadrassen var minst sagt otymplig.


På förmiddag kom Dottern och Svärsonen hit för att hjälpa till med hopmonteringen av de nya.


 

Dottern arbetsledare? Nädå, hon deltog med liv och lust i monteringen, men passade på att ta en lite paus bara.


De gamla sängarna kunde ju inte stå kvar i trapphuset, så de står nu i källaren för vidare transport till återvinningen tillsammans med bäddmadrassen.


Vi har nu sovit i våra sängar - jättesköna! Vi har testat oss fram till det perfekta läget för huvud och rygg, när vi sitter där och läser morgontidningen, men jag har inte riktigt kommit underfund med ännu, om jag ska höja fotänden något samtidigt - eller inte. Jag kan inte bestämma mig för, vilket som känns skönast. Snacka om lyxproblem!  


Dags för dagens jobb och i kväll är det styrelsemöte om nästa års budget. 

Jag önskar er alla en fin start på veckan.


Varma kramar,

Lambergsfrua   

Av Lambergsfrua - 20 november 2011 14:45

UPPSALA

Vi har varit några dagar i Uppsala, eftersom Mannen i Mitt Liv skulle till Akademiska Sjukhuset för en konsultation. (Ingen fara, det är OK).


Vi missar aldrig möjligheten till en liten utflykt, så jag följde med. För resor mellan sjukhusen i Karlstad, Kristinehamn (numera omvandlat till vårdcentral), Karlskoga, Örebro och Uppsala kan man resa bekvämt med bussen Jumbolansen.


Patienter betalar 50 kronor enkel resa och då ingår kaffe/te och kaka. Anhörig får följa med i mån av plats och det är aldrig fullt, sa damen vid bokningen. Anhörig betalar 375 kronor enkel resa.


Jumbolansen går i linjetrafik tur och retur en gång om dagen. Både föraren och värdinnan är sjukvårdsutbildade och man blir ompysslad på allra bästa sätt. Är det något man inte klarar själv, får man genast hjälp av i första hand henne.

MiML var nöjd med de rymliga och bekväma sätena. Det fanns gott om plats för hans långa ben.



I bakre avdelningen
fanns två bårar och plats för ett par rullstolar. Säten där var nästan helt fällbara och hade förstås ännu större benutrymme med uppfällbar fotplatta. Det blev nästan som en skön fåtölj.

Längst bak fanns ett litet pentry och stor hanikappanpassad toalett.


  Fotot är taget från pentryt.


Enligt tidtabellen
beräknas resan ta 4,5 timme, men vi var framme vid Akademiska redan halv tolv. Vilket stort sjukhus! Imponerande minst sagt.


Dagens lunch åt vi i Bistron. Självklart var det lång kö, men det flöt på rätt bra ändå. Lax under grönsakstäcke, potatis och mangosås tillsammans med ett fräscht salladsbord för 68 kronor kändes prisvärt - och gott var det också.


Samtalet med läkaren
var mycket informativt och positivt. Nöjda och belåtna traskade vi íväg till vårt hotell i centrum.


Stadsbilden domineras av Slottet uppe på berget och Domkyrkan med sina två spiror.



I Stadsträdgården lyste gräsmattorna gröna och portalbågarnas klängväxter blommade. Jag vet inte alls vad det är för blommor men de var blekt grönvita och mycket vackra.

Där ligger också restaurang Flustret  med historiska anor.

Fyrisån är segelbar ända hit fram och utflyktbåtarna låg på rad i väntan på nästa sommar.


Laxtrappa trodde vi, men nej. Trappa för fiskar är det visserligen, men här handlar det om Upplands landskapsfisk aspen. Den trivs alldeles utmärkt i Fyrisån.



Att cykla är tydligen mycket populärt i Uppsala och det finns rikligt med cykelställ runtom i centrum.


Spetsgardin på en tråkig husvägg! Trevlig idé. Gardinen verkade vara gjord av metall och monterad cirka en decimeter ut från väggen.

Observera cykelstället!


Vilken fantastisk balkonglåda - den 15 november!

 
På Gågatan
fanns flera möjligheter att vila fötterna på bänkar under gransrisklädda valvbågar. Jag misstänker att de sommartid är klädda med klängväxter, men jag kunde inte se någon i blomkrukorna bredvid - nerklippta kanske?


Landstinget hänvisar sina övernattande patienter till Hotell Duvan, som drivs av Diakonistiftelsen och Stadsmissionen. Bra läge i centrum, enkelt men funktionellt, ljust och fräscht, rent och snyggt - och mycket vänlig personal. Sköna sängar, egen dusch och toa och till MiML:s stora förjusning även en liten "tjock-TV", så han kunde kolla sportresultaten.

Jag fick betala mellanskillnaden mellan enkelrum och dubbelrum för att få bo där tillsammans med MiML.

Vad bilden föreställer? Ja, det vet jag inte riktigt, men det är en detalj från gardinen i vårt rum.



Vårt rum vette mot en stor innergård, där det bland annat växte några sådana här träd. Hela dagen hördes småbarns ljusa, glada röster. Det låg en förskola i grannhuset och det verkade som om man satsade mycket på att vistas utomhus. Ordentligt påbyltade struttade de omkring därnere som små míchelingubbar.



Man kan inte vara i Uppsala utan att strosa runt bland alla historiska byggnader eller besöka Domkyrkan Jag har den största förståelse för, om ni inte klickar på länken och läser allt som står där, för det är mycket - men oj, vad intressant!  


Gustav Vasa ligger begravd här och flera av hans fruar, Carl von Linné och Olof Rudbeck och flera andra. Här finns också ett relikskrin med en flisa av Heliga Birgittas höftben - en gåva på 1980-talet från Birgittasystrarna i Vadstena.


Sveriges största kyrkklocka hänger här och dinglar och dånglar vid de stora helgerna. Predikstolen är landets största och ett grymt vackert konstverk. Synd att det inte fanns någon guidad visning, som vi kunde ha följt med på, för här handlar det om historia och kulturhistoria på högsta nivå.


Tvära kast i kulturhistorien! Om du känner för en tacos med tillbehör kan du gå till Taquerian nere vid Pumphuset. Menyn finns på en TV-skärm och bordet står dukat Mexican Style.


På kvällen  gick vi på bio och såg den nya Tintin-filmen med 3D-glasögon på näsan. Jag var själv aldrig så där överförtjust i Tintinböckerna, men jag hade en gång en elev som fullkomligt älskade dem. Problemet var bara att han var/är dyslektiker och språket i Tintinböckerna är allt annat än lätttillgängligt.


Men läsintresset är viktigast, så han (och jag!) kämpade sig/oss igenom Kapten Haddocks alla konstifika uttryck och svordomar. Det tog en mindre evighet att avverka en sida, men killens lyckliga leende när han klarat det, var väl värt tragglandet med varenda stavelse.


Filmen var en fantastisk upplevelse rent tekniskt sett, även om handlingen var lite si och så. För att göra 3D-tekniken full rättvisa, blir det ett övermått av jakter och osannolika färder både till lands och sjöss. Tintin själv kändes som en ganska slätstruken figur, medan Kapten Haddock var riktigt rolig. Allra bäst var i alla fall hunden Milou! Vilken jycke! Han måtte ha fler liv än katten.


NÄSTA DAG

var lika fin och solig, som den första. Utcheckningen var kl. 11 och bussen hem gick inte förrän halv två, så vi hade gott om tid att utforka omgivningarna lite mer. Tyvärr är inte min häl (slemsäcken, ni vet) inte helt bra ännu, men ändå helt OK för en och annan promenad i sakta mak.



I Fyrisån såg vi inte en enda and, men i dammen ovanför fanns det desto fler. Så fort man närmade sig kom de simmande och vaggande i förhoppningen att det vankades mat.


Minusgrader under natten gav en tunn isskorpa på víssa ställen i dammen. Det tyctes inte besvära änderna det minsta.



En ståtlig svan låg på gräset längst in vid dammen med huvudet under vingen. När vi närmade oss staketet, lyfte den huvudet för att kolla läget - och återgick sedan till sin vila.

Änderna däremot anade matning och vände sig intresserat mot oss...



En vacker rabatt
på sluttningen av Slottsberget, där man går för att komma till Jumbolansens hållplats vid Akademiska Sjukhuset.


Hotellfrukosten var riklig, så vi kände inget behov av lunch i Uppsala. Däremot tog vi en smörgås på hemvägen. Man kunde köpa en rejält stor smörgås med antingen skinka, ost eller leverpastej och gurka för 20 kronor. Värdinnan bredde på beställning. Helt suveränt, tyckte vi.


Återresan gick precis enligt tidtabellen. Vi "landade" vid Karlstad Centralsjukhus exakt kl.18 Svärsonen väntade där för att skjutsa oss hem. En trevlig utflykt med oväntat positiva förtecken!


Det har varit dimma här hela dagen med mimimalt av dagsljus.

Nu önskar jag er alla en fortsatt skön söndag vad än ni håller på med.

Varma kramar,

Lambergsfrua

Av Lambergsfrua - 14 november 2011 16:49

I morse var det soligt! Det piggade upp, även om det ofta blir svårare för oss att få tag i folk då, när vi jobbar på måndagarna.


 

I det här trädet sitter det ofta en kråka och spanar ut över nejden och i förmiddags satt den där igen. Jag vet ju inte om det är samma kråka varje gång, men jag vill gärna tro det.


Framåt middagstid gled molnslöjor framför solen, men det blev aldrig helt mulet. Kanske var det ändå molnen som gjorde, att jobbet gick bra idag. Våra kontaktpersoner höll sig inomhus och svarade, när vi ringde.  


När det finns moln på himlen blir solnedgångarna mycket vackrare, än när det är helt molnfritt.

 

Så även idag - men kära nån,så tidigt den går ner nu!

Inte heller den här gången har jag mixrat något med fotot.


Önskar er alla en skön kväll!

Varma kramar,

Lambergsfrua   




Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3 4 5 6
7
8 9 10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

Följ bloggen

Följ Lambergsfruas  blogg med Blogkeen
Följ Lambergsfruas  blogg med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se