Lambergsfruas  blogg

Alla inlägg under oktober 2017

Av Lambergsfrua - 16 oktober 2017 13:00

Sedan vårt förra besök för tre år sedan har Livadia fått en frisör - stadens enda.

  Mannen i Mitt Liv tyckte att det var läge för en ansning av kalufsen och beställde tid på salongen "L'epoque d'Aquis". 

 
Efter en liten prommis i middagsvärmen stannade vi sedan en stund i skuggan på Omonia för ett glas kall öl. Pratade lite med ägarna och sa, att vi skulle äta middagen där tillsammans med Dottern och Svärsonen.


Ett par riktigt keliga och spinnande katter gjorde oss sällskap. De  får normalt inte hoppa iupp på stolarna, men MiML satt på en bänk...  

Efter lunch på vår terass började vi packade ihop. Det kändes riktigt vemodigt - tiden hade gått alldeles för fort.

   
Före middagen bjöd Dottern och Svärsonen på ett glas vin på sin balkong.

 
Det var fullt i gästhamnen för natten och många båtar låg på redden.

 
"Storbåten" kom in. Det är alltid lika intressant att se aktiviteterna i hamnen och på kajen speciellt vid färjebesök. När bilarna hade kört av, fick lastbilen längst till vänster backa ombord för att lämna sin container. Spännande manöver! Den gula postbilen med dagens post skulle också med på resan.

 
Middagen på Tilos åt vi på Omonia, där man reserverat "vårt" rullevänliga bord utan att vi bett om det!

Avresedagen var solig och varm - ingen ändring i vädret under  hela vår vistelse. Vi åt en lätt lunch på terassen, fick kramar och kindpussar av vår vardinna och hennes dotter, n'r vi drog iväg den korta sträckan till hamnen.

   
Vi hade stämt möte med Dottern och Svärsonen på hamnbaren för ett glas vin/öl med meze i väntan på båten till Rhodos. Det är ett populärt ställe framför allt i väntan på båten. Man behöver inte vara orolig att missa båten, för hamnpolisen blåser i sin visselpipa, när det är dags att samlas på kajen.

 
Vår båt gör sig redo att backa in till kaj.

 
Hej då Tilos!   


Båten gjorde ett kort besök på Chalki.

    
Det var mycket folk på kajen, men jag tror att det var ungefär lika många åskådare som resenärer - eller kanske rentav fler.

 

Dottern till havs!


Även den här gången bodde vi på trevliga Annapolis i Rhodos. Efter att ha checkat in gick vi direkt till poolen för att svalka av oss - och det var såå skönt! Det hade börjat skymma, så vi hade poolen helt för oss själva och den vänliga personalen tände pool-lamporna åt oss.  

 
Där kunde vi ha stannat hela natten, men det gjorde vi förstås inte.


Vår sena middag åt vi på restaurangen tvärs över gatan, där vi blev igenkända sedan förra besöket. Å andra sidan var det kanske MiML:s röda Rulle de kände igen... Hur som helst blev vi hjärtligt mottagna och fick genast en svensk flagga på bordet. Engelsmän fick en engelsk flagga, tyskar en tysk o.s.v. 

Planet hem från Rhodos till Skavsta följande dag var något försenat, men vi hade en lugn flygning och bra platser - som Svärsonen hade bokat i förväg.


Mannen i Mitt Liv fick köra med Rulle ända fram till planet, där den togs om hand av personal för att lyftas in i lastrummet. Om du tittar noga på bilden (klickbar) kan de se fötterna på personen, som väntar på att lasta Rulle.


På Skavsta regnade det, men när vi närmade oss Karlstad visade sig solen - självklart i Solens Stad...
Hemma igen visade det sig att hissen strejkade, så vi fick ta oss själva och väskorna uppför de 54 trappstegen för egen maskin. De upplevdes som dubbelt så många. Minst!
 
Men vi fick uppleva en härlig resa, som var möjlig för oss genomföra tack vare mycket hjälp och pep och  assistans från Kära Dottern och Bäste Svärsonen. Kan man inte annat än känna stor glädje och tacksamhet för det.   
Varm kram,
Lambergsfrua
   
  

Av Lambergsfrua - 10 oktober 2017 08:15

Vi fick uppleva en ovanligt varm september på Tilos. Soligt väder och värme över 30 upp mot 35 mitt på dagen blev lite häftigt - även för lokalbefolkningen. 

 
Dottern och Svärsonen tillbringade en del tid på stranden under ett skuggande träd eller i det svalkande vattnet. På vägen dit gick de förbi vårt frukostrum. En morgon tittade de in till oss och Katrina bjöd genast på kaffe och nybakad spröd spenatpaj. 

 
Svärsonen var uppe på bergssluttningen flera gånger och plockade timjam, som redan var torkad av sol och vind. Här repar han av kvistarna...

 
... som Dottern sedan rensade och la i påsar för att ta hem. I vinter kan vi krydda maten med Tilostimjam och drömma oss tillbaka.

 
I trädgården på ElliBay växte en stor buske rosmarin, Den doftade ljuvligt (tänk ugnsstekt kyckling med rosmarin) men vi höll oss i skinnet och lät den vara ifred - men nog kliade det i fingrarna för att nypa av ett par kvistar...


MiML, Rulle och jag gjorde kortare promenader i långsamt mak bland annat ner till hamnen. 


Där satt vi i skuggan på en bänk och tittade på båtlivet.     

 
"Det satt en katt på en sten, inte långt från Flen". Ja den här katten satt inte ens, den låg behagfullt utsträckt på muren. Det dröjde inte länge förrän ännu en katt dök upp, men den visste sin plats och slog sig till ro nedanför muren. 


Ibland köpte vi med oss någon lunchpaj eller liknande från byns enda och mycket populära bageri.
Deras croissanter är delikata och säljs oftast slut på ett par morgontimmar.


Ibland blev det "egenfixat" inhandlat snabbköpet. Visst drack vi vin, men det gick åt betydligt mer vatten. Dottern höll koll på att vi drack ordentligt med vatten - viktigt i den värmen. 

 
Georgios bar vid Torget med bord och stolar i skuggan av stor träd fick flera besök för en isande kall öl
(Mythos förstås).  Jag gillar serveringsbrickan de har där.


Vi fick alltid sällskap av någon tyst och stillsam katt, men de fick inget vid borden. Vill man ge dem något, får man resa sig upp och ge dem en bit bort från borden. Vi vet ju att ingen av dem går hungrig. De får mat varje dag vid "kattcentret".


Ibland kunde man få se prästen ila förbi på Torget med långa kliv. Jag tror inte att han var kund hos Georgios elle någon annan bar - men kanske. 


MiML på vår terass efter en varm prommis med Rulle. Han blev ganska mycket uppmärksammad och snabbt känd som "That big guy with the red roller" - rollatorer är helt okända hjälpmedel på Tilos. Hur det är i Grekland för övrigt vet jag inte, men på Rhodos såg vi ingen, bara några rullstolar och en gåstol.


Dagens hetaste timmar tillbringade vi i sovrummet direkt under luftkonditioneringens svalka. Vi hade ställt in den på +24 och det kändes riktgt svalt... Inte svårt att fördriva tiden med korsord och surfing - utan blöta vågor.

FORTSÄTTNING OCH SLUTET PÅ RESAN FÖLJER!
 
 
   

    
   

Av Lambergsfrua - 9 oktober 2017 11:30

Trots närheten till turisttäta och hektiska Rhodos har lilla Tilos med sina 63 kvadtatkilometer lyckats behålla sitt lugn och sin charm med vänliga, gästfria  människor och vacker natur. Ca 500 personer bor här i byarna Livadia och Megalo Chorio.  Megalo Chorio är öns administrativa centrum - men hamnen ligger i Livadia och där hamnar de flesta turisterna.

 
Där ligger också det pampiga polishuset i italiensk stil. Hamnpolisen håller också till där liksom öns kvinnliga borgmästare. Jag tror att hamnpolisen har betydligt mer att göra än den vanliga polisen. Brottsligheten är låg.

 
Uppe i bergen ovanför Livadia ligger ödebyn Micro Chorio. Den byggdes för att undgå anfall från turkar och pirater. För ca 60 år sedan övergavs den helt på grund av vattenbrist och den ekonomiska krisen.

 
Det finns en buss
och en taxibil på ön. Bussen har sin ändhållplats nere i hamnen och varje dag tvättar och städar chauffören sin buss. Jag tror nog att han även slinker in en sväng på hamncaféet för en kopp kaffe.

 
En förmiddag tog vi bussen från Torget över ön till Eristos Beach via Megalo Horio. En lagom lång tur på ca en halvtimme. Tidtabellen finns uppsatt på anskagstavlan vid torget.

Bussen blev snabbt fullsatt
 med turister, som ville vandra eller uppsöka sandstranden Eristos Beach. Många fick nöja sig med ståplatser. Dottern var kvickt på bussen och ordnade sittplats åt sina silvergrå panterföräldrar (coh sig själv), medan Svärsonen fällde ihop Rulle och stod bredvid den.

 
Eristos Beach är mycket populär sommartid både för dagsbesökare och campare. Då kan här finnas upp till 300 tält bland träden!


Både Rulle och föraren klarade off road-körningen utan större problem  Det handlade mycket om vilja och rätt inställning - både för Rulle och MiML


Överallt på stranden växte vita väldoftande sandliljor. Jag har faktiskt aldrig sett sådana förr och blev helt fascinerad av hur vackra de var och att sådan skönhet kunde växa direkt i torra sanden.

 
Här på stranden finns två "kantinor" och vi gick till Kantina Stelios, som är den mest berömda. Berömd för sin lite hippiaktiga stil och goda hamburgare. Sommarhalvåret säljer Stelios iskalla drycker (självplock i isboxen framför disken), hamburgare och lite annan smått och gott. Vintertid jobbar han på en av öns fiskebåtarna.


Stilen är avslappad och Stelios själv tillbringar gärna stunderna mellan kunderna i sin hängmatta med en mugg kaffe och mobilen inom bekvämt räckhåll. En mycket vänlig och trevlig man om än lite udda.

 
MiML satte sig försiktig i en av de låga kaptensstolarna, som längsamt sjönk ner i sanden och tippada bakåt så MiML hamnade platt på rygg. Stelios höll på att få hjärtsnörp (se bilden!). MiML slog sig inte och skrattde gott om än någpt förvånat.  Vi fick upp honom på rätt köl igen och Stelios skyndade att säkra stolen med ett par stadiga träkubbar/pallar. Sedan hade vi en trevlig stund där i skuggan av det stora trädet..

 
Jag skrev att Stelios hade kaffe och mobil inom bekvämt räckhåll. Vi får inte glömma hans bibliotek där i grenklykan. Han läste mycket.

 
Vi gick ett par trehundra meter för att komma till Restaurant Tropicana, där vi har varit förr och njutit av deras trditionella grekiska mat bland annat oemotståndligt frasiga kikärtsplättar. Vi beställde alltid in lite olika rätter för att dela på, så alla fick smaka - och kikärtsplättarna var precis lika goda som tidigare.

 
Vid vägen växte ricin (Ricinus communis). Fröna innehåller 50% tarmretande ricinolja, något som många av oss som växte upp på 40- och 50-talen nog har fått pröva på vid tillfälle, dä magen krånglat.

Lite skrämmande är det att fröna är starkt giftiga och sägs ha använts av nazisterna under Andra Världskriget. Det räcker med ett enda söndertuggat frö för att döda en person...

 
På tillbakaresan gjorde bussen en kvarts paus i Megalo Chorio. Där hade man just sågat ner stora grenar av bougainvilla - med motorsåg! Det kändes nästan grymt, men Dottern och jag tog chansen att plocka varsin stor bukett. 


 
Landsvägen i Megalo Horio. Det intressantaste här nog det lilla Elefantmuseet.

 
 För si så där 6.000 år sedan trippade det omkring små dvärgelefanter här på ön (och en del andra öar i Medelhavet). Det låter kanske som en saga, men faktum är att 1971 upptäckte arkeologer benknotor från en dvärgelefant i Harkaidosgrottan nästan mitt på ön.

Museiguiden Vicky är otroligt entusiastisk och visar mer än gärna runt bland samlingarna och det är helt gratis. Mötet med Vicky är en upplevelse och nästan intressantare än benknotorna...


   
Bussen fortsatte ner till det lilla fiskeläget Agios Antonios innan den vände åter till Livadia.

 
Ett glas vin på vår terass före middagen.

FORTSÄTTNING FÖLJER!










Av Lambergsfrua - 8 oktober 2017 12:30

Vi hade lägenhet med frukost inkluderad. Mycket bekvämt - och gott! När som helst mellan 8 och 10 kunde vi trippa (nåja) ner till matsalen och ta för oss av den läckra buffén, där allt var hemlagat, hembakat  eller närproducerat - utom cornflakesen förstås. Drycken serverades vid bordet av värdinnan Katrina och hennes dotter Rafaela.

 
Rafaela skötte dessutom
den dagliga städningen av lägenheter och terasser/balkonger - och hon var mycket noggrann. Det sopades, fejades och våttorkades, putsades och gneds varje dag, handdukar byttes dagligen (kanske lite onödigt ur miljösynpunkt, men de ville ha det så) och sängkläerna var tredje. Hela anläggningen såg ny och helfräsch ut,trots att den faktiskt var åtta år.

 
Utsikten från vårt frukostbord. Fönstret var dubbelt så brett, men gardinen var fördragen för vi inte skulle få den skarpa morgonsolen rakt i ansiktet.

 
Katrinas hemlagade ost- och skinkpaj var en smaklig ersättning för äggröra och bacon. Tilosdruvorna var söta och kärnfria. Lite len grekisk yoghurt med en gnutta trögflytande Tiloshonung därtill blev en nästan lyxig start på dagen.


 
Vi såg bort till Hamnen och Dotterns och Svärsonens balkong med bougainvilla på Blue Sky.
 



De började sin dag med att besöka flyktingcentret och överlämna alla gåvor de haft med sig. Glädjen och tacksamheten var stor hos de ansvariga, som inte riktigt kunde fatta, att de dessutom fick kontanter till inköp av ett efterlängtat kylskåp.

 
Av olika anledningar var terassens solsängar aldrig aktuella för oss att använda, så dem föste vi långt åt sidan.


Vi gav oss ut på Strandpromenaden och träffade på tre katter, som myste på en mur. Det finns många katter här, men de månas om. På frivillig väg samlas pengar in som bekostar mat till dem och sterilisering av honkatterna. Det hade naturligtvis varit mycket enklare och snabbare att kastrera hankatterna, men det har aldrig varit aktuellt i den här machokulturen...

    
Efter operationen "märks" honkatterna med ett litet klipp i örat, vilket syns tydligt här på örat närmast min fot.

   
Strandpromenadens träd ger en viss skugga på stranden men ingen på Strandpromenaden. Det blev varmt för oss silvergrå pantrar.


Vad är då bättre än att söka skugga på en liten strandbar/restaurang och svalka sig med en kall öl!


Tillbaka på vår terass efter lunch drog vi in bordet i skuggan av det flätade taket. En "turkbåt" på ingång. Turkiet ligger nära och vi skymtade kustbergen i soldiset.


Från balkongen på Blue Sky har man ypperlig koll på båtlivet i hamnen och på redden. Svärsonen stortrivs här!

 
Vi hade sms-kontakt med varandra flera gånger om dagen. "Segelbåt har problem att fickparkera i gästhamnen", "lillfärjan på ingång", "var ska vi äta ikväll?" eller "välkomna på drink före middagen!"
Här var det just ett glas vin respektive retsina som avnjöts på vår terass i kvällningen.


Middag på MiML:s och min favoritrestaurang Omonia. Vi fick bordet längst bort till vänster, dels för att där fanns en bra bänk för MiML att sitta på och dels för att det fanns gott om plats för Rulle.

FORTSÄTTNING FÖLJER!

 

Av Lambergsfrua - 7 oktober 2017 19:30

Under årens lopp har käre Mannen i mitt Liv och jag rest kors och tvärs över vårt klot. Många vackra platser har vi sett, många trevliga människor har vi mött och mycket spännande och roligt har vi upplevt. Ändå är det bara ett fåtal platser, som vi har återvänt till flera gånger. Vi har alltid drivits av en önskan att se och upptäcka nya platser.

Vi har förstås fått några favoriter, som vi gärna återvänder till. En av dem är den lilla grekiska ön Tilos. som ligger ungefär halvvägs mellan Rhodos och Kos. Det är också en av Dotterns och Svärsonens absoluta favoriter, där de har fått många vänner under sina tiotal besök.


  Redan i februari föreslog de, att vi skulle följa med på deras höstresa till Tilos - och vi nappade förstås, trots att Mannen i Mitt Liv numera mest tar sig fram här i livet med rollator - "Rulle" kallad. Tack vare all hjälp från Dottern och Svärsonen och posivit bemötande överallt - och då menar jag överallt -  blev det en härlig upplevelse.


Tilos har bara några hundra invånare och nästan alla är hårt engagerade för att hjälpa de flyktingar, som har kommit till ön och försöker hjälpa dem på alla sätt, bl.a genom att låta dem arbeta på hotell eller i någon av de få affärerna. 

När de frågade föreståndaren på "Tilos Hospitality Centre for Vulnerable Refugee Families" vad som behövdes mest just nu, var det bland annat skolmateral såsom ryggsäckar, pennor och skrivblock var stort men även sanitetsartiklarartiklar och dessutom husgeråd till ett par nyanlända flyktingfamiljer.

Dottern och Svärsonen gjorde ett upprop på FB och fick på kort tid in fantastiska nästan 12.000 kronor från vänner och bekanta, som litade på dem. Dessutom hade de bestämt sig för att ge Dotterns bonus på 8.000:- till centret.  5.000 gav de direkt till läkar- och tandläkarhjälp i somras men 3.000 fanns kvar att handla för. Så totala budgeten var 15.000

 
De köpte 

25 ryggsäckar i olika färger, former och format
20 ytterligt välfyllda pennskrin (linjal, tuschpennor, pennor mm)
20 anteckningsböcker
50 stora förpackningar babyservetter
3 kompletta förpackningar gitarrsträngar (!) En musiker med (trasig) gitarr fanns bland flyktingarna!

Och mycket annat smått och gott.
Viktbegränsningar gjorde att det blev en del pengar över att användas för vidare inköp på Rhodos.

 
Det innebar mycket bagage på resan. Första etappen var Skavsta-Rhodos, där vi övernattade inför båtresan till Tilos.


 
På Rhodos fylldes två IKEA-kassar och lite till med blöjor och husgeråd. Bildvinkeln ljuger lite, vagnen är jättestor och det var de stora IKEA-kassarna som gällde.


Båten gick på eftermiddagen så vi hade gott om tid att svalka oss både vid och i poolen. Omställningen från +7 på avresemorgonen till över +30 på Rhodos var lite häftig, i alla fall för oss seniorer.


I väntan på våra två taxibilarna svalkade vi oss även inombords.
 
    

Ja det behövdes faktiskt två taxibilar för att ta allt bagage och oss själva till båten. De körde i "kolonn" med Svärsonen och Mannen i Mitt Liv först.

 
Så kastade vi loss!

När vi skulle ombord på båten och när besättningen fick syn på Rulle tilldelades vi raskt två män från personalen, stiligt klädda i svarta långbyxor, skjortor och gul- och vitrandiga västar. En gick före Mannen i Mitt LIv med Rulle, sedan kom vi tre i processionen bakom honom och sist gick den andre "Västmannen". Hissen öppnades med ett passerkort och så gled vi direkt upp till (den luftkonditionrade) aktersalongen. Där försvann "Västmännen" snabbt och diskret till sina ordinarie sysslor - men återvände, när vi skulle av.

 
Båten gick via Symi, (se kartan i början) där Dottern och jag gick ut en sväng på däck för att titta på alla vackra hus och folklivet på bryggan.

 
Vi kom fram till Levadia på Tilos framåt kvällen efter cirka 3 timmars båtresa. 


Dottern och Svärsonen hade bokat lägenhet på Blue Sky alldeles vid hamnen - huset rakt fram med de blåa balkongerna. Där har vi också bott tidigare, men sovrum på andra våningen var inte optimalt för Mannen i Mitt Liv. så vi fick tänka om.

 
Istället valde vi med Svärsonens hjälp det fräscha lägenhetshotellet ElliBay (den vita gaveln på bilden) ett stenkast från hamnen.

 
Mycket Rulle-vänligt med stenlagda gångar. Det gula är egentligen inte trappor utan sittplatser, om man skulle känna för att vila skånkarna med utsikt över bukten.

 
Fast åsynen av den här trappan utan räcken upp till vår stora terass och lägenhet blev nästan för mycket för MiML - men han klarade det också med lite assistans - och mycket god vilja.

 

 
Från terassen såg vi vår båt fortsätta sin resa - till Aten tror jag.


Vi fyra strålade sedan samman vid torget och Georgios bar för en välkomstdrink.


Det blev ett kärt återseende med Georgio och hans nyblivna fru - och så blev det ouzo och vin förstås. 

 
Middagen åt vi på Oasis vid Strandpromenaden, där vi blev hjärtligt välkomnade av familjen.

 
På alla Tilosrestauranger brer man ut likadana skyddande papperdukar med Tiloskartan över de vanliga.

 
Vi åt Oasis supergoda specialpizza med extra mycket av allt.

 
Sedan somnade vi ovaggade i våra sköna sängar bakom skyddande myggnät.

FORTSÄTTNING FÖLJER!



  










Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7 8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017 >>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

RSS


Skapa flashcards