I lördags kom vi hem från en resa i Harzbergen, där man har flera tåglinjer, som drivs med ånglok i reguljärtrafik. Vi reste tillsammans med en grupp tågentusiaster - nördar, skulle väl en del kalla oss.

I fredags var vi i Berlin hela dagen inför hemresan med nattåg till Malmö. Vi förundrades över ansamlingen av polisbilar och brandkår vid Alexanderplatz, där vi åt vår lunch. Vi har i efterhand fått klart för oss att det var fullt pådrag i Nordeuropa på grund av vansinnesdåden i Oslo. Framåt kvällen fick vi höra att minst två personer dött i ett bombdåd inne i centrala Oslo.

På lördagsmorgonen i Malmö gav tidningarna information om ca 10 döda i Oslo centrum och kanske lika många på Utöya. Då började vi ana, att detta var något mycket större, vilket ju har dessvärre har bekräftats under helgen.

Det som har hänt i Oslo och på Utöya är så gruvligt gräsligt, avskyvärt och ofattbart. så svårt att ta till sig och ännu mindre att  förstå. Jag finner inga ord för den avsky jag känner för gärningsmannen. Än en gång har min tro på mänskligheten och allas lika värde fått sig en rejäl törn.

Mitt grundtanke har alltid varit och är fortfarande, att vi är alla lika och har samma värde - men ändå sparkar mitt förnuft bakut med kraft i detta fall. Jag kan bara inte tycka, att denne skoníngslöse och kallblodige mördare har samma värde och samma rätt att leva, som alla rättskaffens människor. Missförstå mig rätt, jag är i grund och hjärta helt emot dödsstraff - men ärligt talat, om ditt barn eller barnbarn hade varit på Utöya och blivit offer för hans besinningslösa skjutande, hur hade du då tänkt och känt?

Ikväll tänder jag ett ljus för alla ungdomar och vuxna, som inte fick en chans att fortsätta sina liv och tänker med värme på alla sörjande och förtvivlade anhöriga.

Mina allra varmaste kramar till er alla,

Lambergsfrua

PS. Foton och reseberättelse kommer så småningom DS