Tonbridge - Brighton - Salisbury
När vi lämnade Tonbridge körde vi igenom grannstaden Tunbridge Wells. Nej jag har inte stavat fel. Vi bodde i Tonbridge med o, men grannstaden heter Tunbridge Wells med u.
Där ligger den berömda skolan Skinner's school. Enbart för pojkar.
Skolan har skickliga lärare, som framför allt är specialister på undervisning i matematik och naturvetenskap. Eleverna går ut med toppbetyg - högt över genomsnittet i landet och de allra flesta går vidare till högre studier.
I Brighton besökte vi kung Georg IV:s palats the Royal Pavilion. Tyvärr blev mitt foto misslyckats, men jag lägger in det foto jag tog 1970 i stället. Och inne i slottet får man absolut inte fotografera. Vakter står i varje rum och kollar att ingen bryter mot förbudet.
Redan som prins blev Georg IV förtjust i Brighton, som låg på behörigt avstånd från London. Här kunde han ägna sig åt sina favoritsysselsättningar - vin, kvinnor och sång. Och hästar.
Hans enda barn, dottern Charlotte dog före honom och även hans båda bröder. Närmaste arvinge till tronen, blev då brorsdottern Victortia som så småningom efterträdde honom. Hon blev den regent i världen, som suttit längst på tronen - men om några år kan det rekordet slås av nuvarande Elisabeth II, om hon får leva och ha hälsan.
Lite kuriosa: 1994 gjorde engelsmännen en film om Georg IV:s sinnessjuka pappa Georg III. Engelska filmer brukar gå väldigt bra i bland annat i USA, men inte den här. Man hade ju inte sett Georg I och II...
Efter att ha strosat runt i den gamla stadsdelen The Lane gav vi oss ut på the Brighton Pier, där engelsmän och turister roat sig sedan 1899. Dagen var blåsig, så det var inga som badade.
Längst ut på piren finns ett litet tivoli med både spökhus och läskiga snurrerunt-grejer. Den där rutschkanan uppskattades högt och rent av våra barn den där gången 1970.
Och minsann åkte inte Mannen i Mitt Liv där också. Fast rutschkanan ser inte riktigt likadan ut idag - men det gör å andra sidan inte MiML eller barnen heller .
Vi tog ett glas vin på mysiga Victoria's Bar och förundrades över den rödhåriga kunden. Det är kul att titta på folk - people watching.
Det påstås att stans bästa fish & chips serveras på piren och vi kan bara hålla med om att den var väldigt god.
Som alla städer med självaktining har förstås även Brighton ett pariserhjul - men det var inte många som åkte.
Vi fortsatte västerut längs sydkusten. Tidvattenskillnaden märks rejält med till synes strandade båtar vid ebb.
Vi såg flera personer som letade musslor och en hel del vindsurfare.
Även staden Worthing har en pir. Var man kan köpa den färska fisken framgår inte av den hemsnickrade skylten.
Inåt landet till Salisbury och the Red Lion Hotel med anor ända från 1100-talet. Troligen landets äldsta eller rentav världens äldsta hotell som drivits som hotell genom åren.
Inget rum var det andra likt och både golv och väggar var lite skeva och vinda.
Ett hotell med mycket charm och intressant histioria - om än något blommig inredning i vårt rum.
Salisbury är nog mest känd för sin katedral - och för att ha flest pubar i landet i förhållande till folkmängden.
I katedralen förvaras ett exemplar av Magna Charta. Jag fick tyvärr inte något bra foto av katedralen, så ni får kolla här i stället.
Fortsättning följer
wiper
22 juli 2013 11:09
Vi skulle vilja göra som er att åka ut och se världen lite mer. Tyvärr har vi fått det sämre på grund av krämpor men om Svenska Spel ringer så åker vi iväg och gör det bekvämt för oss på resan ;)
Vilka härliga bilder du visar upp, det känns nästan som man åker med er. Annorlunda inrett på hotellet och det är det som är så charmigt. Det är ett sånt vackert hus också.
Pariserhjul har verkligen slagit igenom i många städer även i Sverige. Nu blev jag sugen på fish and chips. Vi har ett ställe i Jönköping som är kända för detta.
Victorias bar såg verkligen tjusig ut. Ni gör så rätt i att bara njuta av livet. Härligt när båda vill samma sak och ni är så tjusiga ihop så man smälter.
Sköt om er
ha det toppen
stor kram
http://wiper.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
22 juli 2013 11:17
Tack go'a Wiper för alla positiva ord om inlägget och oss!:)
Visst är det så att man inte alltid kan göra det man vill för kroppen säger stopp. Resor har alltid varit och är ett stort intresse och så länge vi orkar kommer vi att fortsätta. Vi känner ju att vi blir snabbare trötta numera än tidigare. En vacker dag känns det antagligen lika skönt att få stanna hemma i lugn och ro.
Ja, till och med Göteborg uppförde ju ett Pariserhjul vid Lilla Bommen, men det var alldeles för få som åkte, så det flyttades till Liseberg i stället. Jag antar att det lönar sig bättre där. Själv avstår jag så gärna, då jag inte gillar höjder.
Victorias bar var verkligen trevlig. I taket hängde mängder av intressanta gamla saker och själva byggnaden kändes lite som att sitta i ett lusthus.
Ha det gott och var rädda om er!
Varm kram,
Lambergsfrua
PS. Nästa avsnitt kommer i morgon DS
Loka
22 juli 2013 12:22
Det var verkligen skillnad på vattennivån vid ebb, det ser lite komiskt ut där båtarna ligger och väntar på det blöta. Pariserhjulet kan jag faktiskt vara utan det är inget jag längtar efter eller ens har lust att prova, är skeptisk till dessa påfund, utsiktsmässigt kanske man ser bra men det finns andra sätt att njuta av utsikten.
Fish and Chips är jag nyfiken på undrar om man som gluten och mjölkallergiker kan äta detta? Är det chips i rätta bemärkelsen eller något liknande?
Jag väntar på del 3 som wiper =)
Det måste vara ett nöje att kunna göra dessa resor tillsammans med sin partner när intresset delas, jag gillar också att resa men har inte blivit några längre resor eftersom Herr R har stora anlag på åksjuka och dels är ekonomin inte heller den bästa just nu. Tidigare bilade jag med mina föräldrar ofta till Frankrike där min fars bröder bor, hans lillasyster bor faktiskt i England. -98 var vi i Elfenbenskusten och det var en upplevelse man sent ska glömma både på gott och ont.
Kramar
http://norrglimtar.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
22 juli 2013 16:19
Jag har försökt ta reda på hur hur många meters skillnad det är vid ebb och flod på engelska sydkusten, men inte lyckats få fram något vettigt. Att det är åtskilliga meter syns ju i alla fall.
Varken Psriserhjul eller andra aktiviteter på hög höjd är min avdelning. Kan inte förstå att man betalar dyra pengar för att sitta och vara skraj ;)
Vad gäller fish and chips är jag lite tveksam vad gäller gluten och mjölkallergi. Fisken är ju panerad och det är skorpmjöl i paneringen, men man kan ju peta bort den.
Chips är helt enkelt pommes frites, så det är inte "fredagsmys-chips".
Ett besök Elfenbenskusten måste ha varit en synnerligen intressant upplevelse. Inte många turister åker väl dit och då slipper man turistfällor. Å andra sidan får man kanske se och uppleva lite väl tuffa saker. Reseminnen kan man leva på länge.
Ha det bra!
Varm kram,
Lambergsfrua
Ingrid
22 juli 2013 15:47
Tack för åkturen!
Visst är de där pirerna på badorterna väldigt charmiga. Det är verkligen England!
Tala om blommig inredning!
Jag ser fram mot fortsättningen på resan.
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Lambergsfrua
22 juli 2013 16:21
Jag gillar pirerna med sin blandning av mysiga pubar, serveringar, tivoli och spelhallar. Förr fanns det även en teater på piren i Brighton, men den är borta numera. Den lönade sig väl inte, förstås.
Ja du, här kan tala om BLOMMIGT ;)
Varm kram,
Lambergsfrua
Sonen
22 juli 2013 18:02
Härligt att få höra hur det låg till i USA med filmen George III, ha ha! Underbar bild av oss i kanan 1970 också, jag kommer faktiskt ihåg att jag försökte komma undan kvickt som attan eftersom jag fick för mig att fadern skulle platta till oss :)
Lambergsfrua
22 juli 2013 18:16
När vår guide berättade om den där filmen brast vi ut i gapskratt. Så dråpligt! Där ser man vådan av att göra filmer med ett otal uppföljare med samma namn men med bara en ny siffra efter titeln. Filmen lär vara riktigt bra dessutom.
Det ser i alla fall ut som både du och syrran slänger er undan för att inte riskera att manglas;)
Stor kram,
Ma