DAG 4 RUNDTUR PORTO - BRAGA/BOM JÉSUS
Efter frukost var det dags att kliva ombord på bussen igen.

 
Stadens originella Musikhus invigdes 2005. Efter revolutionen på 1970-talet exploderade musiklivet i Porto och bland annat blidades många popgrupper. Porto var tidigare känd för sina bilrallyn.


Förmiddagen var ganska disig.  Många båtar låg förtöjda på Duorofloden nära dess utlopp i Atlanten 


Rundvandring i staden. I den här parken växte plataner med egendomliga stammar. Vi trodde först, att det var en särskild sort, men det handlar helt enkelt om en sjukdom.


I parken satt några studenter på besök från Mexico. De bar sina traditionella studentkläder med många påsydda märken från platser eller universitet, som de hade besökt. 

 
Det som vid första anblicken ser ut som en stor kyrka, är egentligen två, som byggts samman. Till vänster syns 1600-talskyrkan Carmelita, som är en del av ett tidigare kloster. Till höger ligger 1700-tals kyrkan Carmo. Eftersom lagen inte tillät, att två kyrkor delade en vägg, byggdes ett av världens smalaste hus mellan dem! Det huset var otroligt nog bebott ända till 1990-talet. Man kan ju bara tänka sig hur det lät därinne, när kyrkklockorna ringde till mässa...


Carmokyrkans ena långsida är täckt med kakelplattor i vackert mönster.

 
Till Lellobokhandeln ringlade kön lång, trots att den är under renovering. För 3€ får man komma in i bokhandeln, som sägs ha inspirerat J.K Rowling till att skriva Harry Potterböckerna. Hon bodde i Porto på 1990-talet.


På en av stadens berg ligger 1100-talskatedralen, som mer liknar ett fort. Henrik Sjöfararen döptes här.


Här uppifrån har man fin utsikt över staden. 


Här bor de granne med Katedralen. Ding-dång, ding-dång...
Balkonger tycks mest användas för blommor och torkning av tvätt.

 
På väg ner till bussen fick vi se grupper med ritande studenter. Jag har infogat några av dem i fotot. Det visade sig vara italienska arkitektstudenter, som koncentrerat ritade av de här gamla husens blottlagda byggnadsteknik.


Ner till floden och det historiska området kring Ribeira Square, klassat som världsarv av UNESCO.
På andra sidan ligger portvinshusen på rad. Dit fraktades vinet från odlingarna längre upp i Duoros dalgång med båtar av den typ, som syns å bilden. Idag sker det på betydligt snabbare sätt och båtarna fraktar turister i stället.

Lunch på egen hand och vi åt en läcker sallad med nybakat bröd och vin däretill med utsikten över floden.

 
Svenska Konsulatet ligger vid Ribeira Square. Snyggt och praktiskt med kaklet - man slipper måla om...


Det går många broar över Duorofloden här. Luiz-bron är ritad av Eiffel. Tågen gör högst upp och biltrafiken nedanför närmare floden.

 
Gatorna är smala och trånga i gamla stadsdelen.


Portugals nationalsymbol är den här flerfärgade tuppen, som finns i alla möjliga storlekar i varenda souveniraffär.
Bakgrunden är legenden om tuppen. Den handlar om en man, som anklagas för stöld och döms till döden. Han bedyrar sin oskuld, medan kungen skrattar åt honom. Bevisa det då, begär kungen. Den anklagade får syn på ett ångande fat med en nystekt tupp. Han greppar en tuppklo, faller på knä och ber till Gud att bevisa hans oskuld "vid denne tupps klo". Till kungens och åskådarnas förvåning, reser sig tuppen upp från fatet och gal högt och ljudligt!

Kungen benådar mannen och säger myndigt: "Låt tuppen bli symbol för Herrens under" - och nu säljs tuppen över hela landet, som symbol för lycka och tur!


På en gata växte en hel rad kastanjeträd med röda blommor. Så vackra!


Blommor singlade ner på marken och på parkerade bilar. Det såg nästan ut, som om de skulle ingå i ett bröllopsfölje. Hoppas att de inte gav några fäckar i lacken.

BOM JÉSUS
På eftermiddagen gav vi oss ut med bussen nordost från Porto. Skönt väder med lite soldis.I den här norra delen av Portugal hade kelterna stort inflytande och den katolska tron är fortfarande lite uppblandade med keltisk tro. Männen här använder faktiskt kilt! Ja, inte till vardags förstås.

 
Målet var kyrkan Bom Jésus på sitt 116 meter höga berg, som nås via sicksacktrappor....


... eller landets äldsta bergbana från 1882. Vi var inte ensamma om att välja bergbanan för det var varmt.


Redan i slutet av 1300-talet fanns det ett kapell här och den nuvarande kyrkan med sina spektakulära trappor är från 1760-talet. 


Vidsträckt utsikt från berget

Tillbaka till hotellet på sen eftermiddag. Ingen gemensam middag, men det fanns en stor food mart nära hotellet, där vi botaniserade bland utbudet.
Somnade helt ovaggade efter dagens alla synintryck.

FORTSÄTTNING FÖLJER!




 

 

 

Ingrid

6 juni 2016 17:22

Så mycket intressant ni fått se! Jag blir riktigt avundsjuk och känner att jag måste få komma iväg på en busstur nu snart. Det finns inget bättre sätt att genom en kunnig guide få en massa bra information om landet man åker igenom. "Karlsson" har en tur till Schweiz i höst och den är jag sugen på.
Jag ser fram mot flera av dina fina bilder från Portugal!
Kram

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

6 juni 2016 18:22

vad roligt att du gillar vår reas och följer med på den. Visst är det så att guiden är den viktigaste personen på en resa och kan göra smillnad mellan topp coh flopp.
Scheizz med Karlsson låter som ett bra alternativ. Go for it girl!
Varm kram,
Lambergsfrua :)

 

Bosse Lidén

8 juni 2016 18:41

Häftigt musikhus. Jag blev sugen på att se hur det ser ut från insidan. Portugal är en vit fläck på kartan för mig. Du har lyckats få mig intresserad. Mot blogginlägg nummer tre.
Snuvig kram

http://bosseliden.wordpress.com

Lambergsfrua

9 juni 2016 19:17

Aj då! Har du blivit förkyld Bosse - eller är det allergi kanske? Just nu är det tft med pollen som far omkring i luften och irriterar slemhinnorna i näsa och hals. Vad det än är. hoppas jag att du snart blir bättre.
POrtugal är verkligen ett land värt att besöka och då inte bara badstränderna.
Kramar! :)

 

Sonen

8 juli 2016 10:51

När det gäller Lello i Porto kan man verkligen snacka om boklåda - en benämning som i just detta fall inte känns det minsta rättvisande. Kollade bilder på nätet och blev mäkta impad. Vad gäller den portugisiska nationalsymbolen, tuppen, har jag sällan hört en mer trovärdig berättelse ;) / Kram

Lambergsfrua

8 juli 2016 13:51

Ja,, den var säljert värd att köa och betala fäör att få se. Just när vi var där pågick ganska genomgripande renoveringar.
Det må vara hur det vill med den portugisiska tuppen, men stilig är den i alla fall. Vi har faktiskt en här hemme, som pappa fick i present på sin 70-årsdag därnere.
Kram,
Ma :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är underbart försommarväder nu med sol och lagom sköna plusgrader. Eftersom det är mycket som händer i mitt liv nu, kommer jag att  fortsätta min bloggsemester. Kanske återkommer jag, kanske inte. Orsa kompani lovar ingenting bestämt...   Ha det ...

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...