Häromdagen var vi på en dagsutflykt till Lurö i vårt stora innanhav Vänern. Bussen tog oss till yttersta sydspetsen på Värmlandsnäs, där två båtar väntade på vår grupp av silverpantrar. Inga lyxkryssare direkt, men resan tar bara ca en timme och går mestadels inomskärs, när det blåser - vilket det gjorde rejält på ditresan.

 
Vänerskärgården är Europas största insjöskärgård och Lurö ligger på gränsen mellan Dalbosjön i väster och Värmlandssjön i öster. Det är ungefär 8 mil till Vänersborg och lite längre till Kristinehamn.

 
Det här är svårnavigerade farvatten med mängder av förrädiska undervattensgrynnor.


I Stenstaka hamn gick de flesta av båtarna för en ca tre kilometers guidad vandring på öns enkla skogsstigar.

 
De som ville kunde följa med båten till Basteviken, dit vandrarna så småningom skulle komma för lunch i den röda byggnaden vid bryggan - Bastevikens Café och Restaurang.


 
Lurö har varit bebodd sedan järnåldern och man har odlat här fram till 1950-talet. Ön är till största delen privatägd av två släkter, men bara en familj finns här året runt.

 
Arkeologiska utgrävningar visar att det har funnits en kyrka här på 1100-talet och troligen också ett kloster. Ön var rastplats för pilgrimmer på väg till Nidaros i Norge och då var det lämpligt att övernatta hos munkarna.


Mannen i Mitt Liv och många av de andra "icke-vandrarna" började känna sig lite hungriga efter ett par timmar iland. "Ni är välkomna att äta lunch när ni vill" sa värdparet vänligt.


Vi var inte svårbedda och snart satt vi ett 15-tal personer bänkade i den rustika restaurangen där vi serverades lax rökt på platsen med potatissallad och hembakat bröd.


Utsikten från restaurangen skämdes verkligen inte för sig.

Härute fick man el först 1959, men telefon fanns redan 1931. Däremot var dagens mobiltäckning ganska svag.

Kuriosa: Härute på Lurö finns en parningsstation för det nordiska biet Apis mellifera! Vi såg de må "hyddorna" inne i skogen, men ville inte gå för nära och störa i lekarna...


På tillbakaresa: Kinnekulle syns i fjärran och vi såg faktiskt spiran på Läckö slott strax före ankomsten till ön - så vi var faktiskt ganska långt söderut i Vänern.


Himmel och hav smälter samman i Sveriges största insjö, Europas tredje största efter Ladoga och Onega. Här finns totalt 22.000 öar och ett oräkneligt antal grynnor ocxh undervattensskär. 


Ett lågsniffande plan passerade över oss antagligen på väg tillbaks till Såtenäs. 

Efter nästan exakt 12 timmar var vi hemma igen efter en upplevelserik dag i soliga Vänerskärgården.

Varm kram.
Lambergsfrua 
  






 

   

 

 

Anita Fridén

1 juli 2016 10:20

Oj, vad du tar oss med på mycket roligt, sevärt och intressant. Vackra kort som vanligt och fakta om saker o ting ... Det är så intressant att få saklig info om allt du visar. Guide Gigi kallar jag dig.
Jag har själv bott vid Vänern och det marina klimatet passade mig som handen i handsken. Saknar det ganska mycket.Tack för att jag fick se Vänern och höra om allt ni upplevt.
Kram

Lambergsfrua

1 juli 2016 11:27

Tack för rosor och tack för att du ville följa med på resan Anita! Det är alltid lika trevligt att få resesällskap.
Jag kan mycket väl förstå att du saknar boendet vid Vänern. Klimatet är på många sätt behagligare vid sjön än inlandet.
Varm kram!:)

 

Ingrid

2 juli 2016 16:24

Du är så duktig på att göra resereportage. Jag har läst det här tidigare, men då via mobilen och då är det lite småpilligt att kommentera.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

2 juli 2016 16:35

Tack snälla! Jag håller med dig om att det inte är samma sak att läsa på mobilen eller plattan som på datorn. Man får inte riktigt något bra sammanhang på mobilen, tycker jag.
Varm kram! :)

 

Sonen

7 juli 2016 11:38

Jag hade ingen aning om att det finns 22.000 öar i Vänern. Men det är klart, en del av dem är väl inte särskilt stora. Visste heller inte att ni var så långt söderut, det blev ju en rejäl tur :)

Lambergsfrua

7 juli 2016 16:19

Jag hade läst om antalet öar någonstans. Visst är det så att alla öarna inte är så där jättestora, men antalet imponerar i alla fall.
Själva båtresan tog inte mer än ca en timme, men det beror ju på att Värmlandsnäs sydspets sticker ut så långt i Vänern.
En riktigt trevlig utflykt var det i alla fall.
Kram,
Ma :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...