Berith

16 juli 2009 20:44

Skönt att det finns hjäp...och skönt att mannen i ditt liv mår bra !!

Mygg ...det är en hel del mygg och knott ...men inte så farligt att man måste bespruta som det är på vissa ställen i vårat avlånga land....
Hälsa ditt barn barn från mig =)

Ha en bra kväll !
Kram =)

Inger Maryissa

16 juli 2009 20:49

Tack snälla för din goa kommentar hos mig.
Låter läskigt det med Malignt melanom, och operationen du berättar om här.
Och det måste varit otäckt att se det hela.
Skönt att allt gick bra i alla fall och ja, det är skönt att de kan ta bort sådana.
Kram tillbaks

stinalill

16 juli 2009 21:34

Ibland är man allt glad, att man bor i Sverige. När det kniper är vår sjukvård rätt bra. Även om det finns brister.... Ibland måste man stå på sig, för att få hjälp.

Men det var väl skönt, att guben din har fått grundlig vård. Den där sora lampan på himlen är inte BARA skön.... Hoppas han slipper ha alltför ont efter sömnaden på hans arm.
Kramiz

skogsfrua på dal

16 juli 2009 22:06

En blodfull man du har;) men visst var det lite klantigt! Förresten...kliar de farliga fläckarna?

Lambergsfrua

16 juli 2009 22:54

Nej go'a Skogsfrua på Dal. De kliar inte. De är mera som födelsemärken som dels ändrar färg från brunt till blåviolett och dels kan börja vätska sig. Hittills har vi uppmärksammat förändringarna och flera har jag upptäckt - jag menar, hur ska man kunna se konstigheter på ryggen utan hjälp. Inget märke har varit stort, tvärtom. Men de har ändrat färg och form.
Kram!

Ruth

16 juli 2009 23:03

Tänk så mycket skit man kan drabbas utav, det gäller att vara uppmärksam och det har ju ni varit som tur är. Hoppas den här resan blev lyckosam även om det tappades lite olyckligt extra blod, men det finns ju lite att förspilla kan man säga.
Kram till er båda !

Lambergsfrua

17 juli 2009 16:07

Tack för alla vänliga och omtänksamma kommentarer om MIML. Idag mår han fint - utom när han av misstag råkar stöta till något med armen. Då hoppar det svavelosande grodor ur munnen på honom...;)

Ingrid

17 juli 2009 21:57

Hejsan!
Så bra att ni är uppmärksamma på förändringar i huden. Vi som är lite till åren komna har ju många år av solning bakom oss och i våra ungdomsår tänkte vi ju inte på det där med hudcancer. Då gällde det inte att skydda sig för solen, utan man smörjde in sig med kokosolja och allt möjligt annat så att solen skulle "ta" så bra som möjligt. Man kom hem från en dag på stranden röd som en kräfta.

Många av oss får idag sota för det oförståndet. Hittills har vi inte märkt något, maken och jag, men vi försöker hålla kolla på alla konstiga fläckar och prickar. De tenderar ju till att bli fler och fler ju äldre man blir.

Hoppas att din man återhämtar sig och att armen kommer att sluta smärta.

/Ingrid

Lambergsfrua

18 juli 2009 16:47

Tack Ingrid! MIML har inte värk längre, det är bara ömt.

Klokt av dig och din man att ni kollar fläckar och prickar med jämna mellanrum. Håll utkik efter förändringar!

Visst solade vi på ett helt stolligt sätt i ungdomen. Det gällde ju att bli brun, för det såg så hälsosamt ut - och fräscht.

MIML ska ju naturligtvis inte sola och s.k solsemestrar är helt uteslutet. Läkaren har i alla fall gett ett mycket enkelt och användbart tips: "Det är OK att vara ute i solen, när din egen skugga är längre än du själv". Själv solar jag inte, men det finns ju BUS. Vad det är? Jo, det är Brun Utan Sol, alltså solbränna på flaska. Fungerar!
Kram!