Det är bara så otroligt roligt - jag har fått så många kommentarer på mina senaste inlägg! Tack snälla rara Lena, Ingrid, Berith, Ruth, Yvonne R, Cina, Inger Maryissa, Margit, Irja, Mirjamita, Liz på Irland och Ailas!

Jag har bara inte haft tid att vandra runt till er bloggar, fast jag så gärna vill. Och jag kommer inte heller att ha det de närmaste dagarna heller. Sonen Peter kom hit från Göteborg idag på några dagars besök. Då blir det inte så mycket tid vid datorn, även om han inte sover här utan hos syrran med familj.

Efter lunchen uppmanade jag Peter och barnbarnet Erik att bistå mig med ris - ja inte till någon risbastu utan till påskris dels nere i vår port och dels till vårt vardagsrum.

  I vanliga fall brukar MiML och jag åka ut i skogen och ta med oss en liten slybjörk, som vi sätter i en kruka nere vid porten. I år har vi inte haft en möjlighet att ta oss fram till någon björk - snön ligger alldeles för djup.

Eriks påhittiga mamma kom då på, att inget kunde vara lättare för hennes förhoppningsfulle telning och hennes egen bror än att trava uppför den plogade skogsvägen till vattentornet på berget bakom oss och där knipsa av en slybjörk.

Efter den delikata kålpuddingslunchen informerade jag de två herrarna om uppdraget. Jag kan ju inte påstå att de hoppade jämfota av förtjusning   . Men de drog på sig vinterkängorna och försvann upp till den "riktiga" Lambergsfruas domäner - hon som jag har lånat mitt namn av.

 Nåväl. Herrarna kom tillbaka efter ca en halvtimme. Frusna. Någon Underskön Lambergsfrua hade de inte mött där på berget. Och naturligvis fanns det inga slybjörkar framme vid den upplogade skogsvägen.

Sonen Peter tog ett kliv ut i naturen med sekatören i högsta hugg - och sjönk ner till knäna. Snabbt kliv tillbaka till vägen. Generöst räckte han sen över sekatören till sin unga systerson, som i sin tur tog flera beslutsamma kliv ut i naturen, greppade en slybjörk och knipsade av ett fång grenar av varierande storlek och utseende. Med iskalla fötter och snöfyllda kängor tog han  sig sen snabbt tillbaks till sin morbror på vägen. Vid porten här hemma tryckte de ner fångsten i krukan, innan de hastade in i värmen. Den här inte fullt så undersköna Lambergsfrua bjöd på värmande kaffe och gick sen ner och pyntade riset  - och tänk vad lite färgglada fjädrar kan göra stor skillnad   

Idag har det varit en strålande solig dag med masor av takdropp.  Jag har ju skrivit en hel del om Gumman Tö. Vill du se hur hon ser ut, kan du kolla i Beskow-Siegvald: Vill du läsa? II. Det var min läsebok i småskolan - och jag fullkomligt älskade bilderna där.    

Gonatt alla människobarn och sov gott i Loppelådan!

Soliga kramar till er alla som tittar in här   

 

Berith

4 mars 2010 08:52

Vad trevlig att ha sonen på besök =))
Det var snällt av de båda att fixa ris ! =))
Du är lika fager som Lambergsfrua som du
lånat namnet av =)
Det är roligt med sägner =))

Tyckte att Gumman Tö lät bekant , jag
hade bara glömt bort varifrån jag stött på
henne tidigare...tack för att du påminde mig =)))

Önskar dig och de dina en riktigt bra dag , varma kramar =))

http://maxmax.bloggplatsen.se

 

wiper

4 mars 2010 13:17

Det är ju helt självklart att du inte skall sitta vid datan när sonen kommer, bloggen finns kvar och vi andra också. Vad roligt att läsa om Lambergsfrua jag hade inte nån aning om detta och att du tagit nicket efter detsamma. Dom fick verkligen plumsa i snön för att få det fina riset som du pyntat så fint. Jag tycker att du verkligen är en skön "Lambergsfrua". Fin Beskowbild. Jag själv är uppvuxen med dessa gamla sagor.

Ha en fin dag
kram

http://wiper.bloggplatsen.se

 

wiper

4 mars 2010 13:21

Jag skrev just nu en kommentar och råkade trycka bort allt så nu är det bara att skriva om ;)

Efter mycket plumsande fick du dina ris och vad fint du pyntat dom. Kul att läsa detta om Lambergsfrua. Jag tycker att du är en skön "Lambergsfrua" så namnet passar bra. Jag är själv uppvuxen med dessa gamla Beskowsagor och andra.

Hoppas du får en fin dag
Varma kramar

http://wiper.bloggplatsen.se

 

Skomakar-Lisa

4 mars 2010 15:59

Åh, jasså det finns "ena riktier" Lambergsfru?? För mej räcker det med dej !!! Jag har ju sagt förr att jag blir glad att se bilden av dig när jag kommer in här för den gör säkerligen vart enda hjärta glad. Just nu behövde jag också "glädja mig till" så nu är jag här och blev varm om hjärtat.
Det var fint ris de tagit åt dig men är det dags nu??? Får väl pulsa ut på tomten och försöka fånga lite ris jag också ....
Ha det riktigt gott med de dina !!!
Stora kramen från mig !!!

http://skomakarlisa.bloggplatsen.se

 

Yvonne R

4 mars 2010 16:35

Så fin ris du har, jag går nog och plockar lite imorgon!!
Roligt att läsa om Lambergsfrua!!!
Elsa Beskows böcker är så fina och dessa bilder underbara!! Tack för att du visar
Kramar och ha trevliga dagar nu med besöket

http://yvonne.bloggagratis.se

 

Peter

4 mars 2010 17:22

Jaadå, det var jättekul att hämta björkriset. Det såg inte så imponerande ut när vi tryckte ned det i krukan utanför, men sedan försvann Lambergsfrua ut med sax och fjädrar och förvandlade riseländet till en riktigt tjusig liten dekoration ;-) Jag kan även nämna att min väna syster njöt i stora drag av att läsa om våra bedrifter i vildmarken och vår modiga rishämtning (hon slapp ju pulsa ut själv).

Kram Peter (Maria hälsar oxå)

 

Ailas

4 mars 2010 21:02

Det är så roligt att Elsa Beskow står sig! Mina barn älskade hennes berättelser och jag tänker sannerligen se till att även barnbarnen kommer att göra det. På hedersord! Favoriten här har alltid varit Hattstugan, barnen älskade att fylla i rimmen... och så är själva berättelsen också tänkvärd och rätt logisk.

http://ailas.svenskablogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...