Vad är nu detta, undrar ni säkert och med all rätt. Det jag nu ska berätta utspelade sig just en påskdag nån gång i slutet av 50-talet och jag hoppas innerligt att ingen tar illa upp – men detta är dagens sanning.
Jag har vuxit upp i ett hem där religion inte direkt var prio ett. Mamma sjöng visserligen ibland ”frälsissånger”, med stor inlevelse och otroligt falskt. Dem hade hon lärt sig i ungdomen, när hon och min moster kunde slinka in på någon av Frälsningsarméns lokaler i Stockholm för att värma sig och uppleva en stunds gemenskap.
Jag är visserligen både döpt och konfirmerad, men söndagsskolan deltog jag i högst sporadiskt. Men skammens rodnad på kinderna måste jag erkänna, att det skedde företrädesvis i okober - november för att få möjlighet att vara med om den populära julgransplundringen i januari - med åtföljande gottepåsar...
Längre än så och till skolans berättelser om Gud och hans snälle, snälle son Jesus sträckte sig inte mitt religiösa engagemang.
I MiML:s hem rådde den totala motsatsen. Han är uppvuxen med Bibel, Tidegärd, Psalmbok och Psaltare - och självklart högmässa varje söndag följt av söndagsskola. Jag tyckte väldigt mycket om min blivande svärmor och vi kom mycket bra överens utan att för den skull bli bibeltrogen som hon. Och MiML ansåg sig vara livstids vaccinerad.
Min svärmor
Eftersom MiML bodde i föräldrahemmet, kom jag rakt in i denna miljö som förälskad tonåring. Jag var alltid välkommen där, men först efter några år råkade det bli så, att jag var ditbjuden en påskdag. Entrén och kapprum var på bottenvåningen, där jag hängde av mig kappan. Min blivande svärmor kom ner för trappan, sträckte leende fram handen och sa ”Krist är uppstånden!”
Jag greppade handen, neg artigt och utbrast: ”Tack det samma!”
Va? Vad sa hon? Sa hon inte Glad Påsk? Det sa vi alltid hemma hos mig. Snälla, hjälp! Blivande svärmor fortsatte att le och visade inte med en min, vad hon tyckte. Och jag låtsades som om ingenting hade hänt, fast jag kände en sån oerhörd förvåning. Men om det funnits ett hål där i trappan, hade jag tacksamt sjunkit rakt ner genom det till källarvåningen och gärna fortsatt vidare genom jorden till Kina eller var man skulle hamna.
Vad MiML sa minns varken han eller jag
Så här såg vi ut när det begav sig - gissa om vi gillade Elvis!
Önskar er alla en riktigt GLAD PÅSKDAG!
Varma och soliga kramar, 
wiper
4 april 2010 16:28
Vilket underbart minne och vad kul att få läsa detta. Jag fick gåshud. Förstår att du ville sjunka genom jorden, ibland kan det bli hur tokigt som helst. Jättekul läsning. Din man hade ju rena Elvisfrisyren ;) Ni är hur fina som helst och dina glasögon är jättehäftiga. Tack för att du delade med dig av detta.
Ha en fortsatt fin påskdag
Varma kramar
http://wiper.bloggplatsen.se
Ruth
4 april 2010 16:51
Vilken berättelse, svårt när det blir kulturkrockar och man är ung och vill göra sitt bästa i svärmors sällskap, hahaha. En dråplig historia, men ack så pinsamt för dig, men förlåt mitt skratt kan inte annat. Fina ungdomsfoton å er båda, nog var MiML lite lik Elvis, men det ville alla vara då det begavsig.
Kram och tack för en fantastisk berättelse, sådant gillar jag att läsa.
http://bernamis.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
4 april 2010 17:25
Wiper: Ja vet du, numera tycker jag också att berättelsen är dråplig. Idag hade jag säkert frågat vad hon menade och hon skulle säkert ha skrattat bort sin hälsning med en liten förklaring. Svärmor var vad man kallar högkyrklig med stark dragning till katolicismen, så det var mycket med böner, Stilla veckan och retreatgårds-besök, oftast på Rättviks Stiftsgård. Ja ja, det var andra tider då.
Glasögonbågarna är ju högmoderna igen har jag sett - lite extrema i mitt tycke idag, men väldigt snygga då. Och visst var MiML fin i sin häftiga Elvisfrilla *fniss*
Ruth:Du får så gärna skratta - det gör vi alla i familjen numera;)Våra barn tycker det är en helfestlig historia - men usch vad jag skämdes.
Jag tyckte MiML var helfräsig i sin Elvisfrilla. Och visst ville alla killar se ut som Elvis, men alla hade ju inte tillräcklig hårväxt för att få till den
Önskar er en fortsatt fin påskdag med mina allra soligaste krarmar!
http://lambergsfrua.bloggplatsen.se
Ingrid
4 april 2010 19:49
Vilken underbar historia, tack för att du delar med dig av den!
Kram och ha en fin fortsättning på påskhelgen!
/Ingrid
http://blog.stenstugu.com
Lena
4 april 2010 22:26
Intressant och faktiskt rolig berättelse...jag riktigt känner hur du bara önskade dig någon annanstans, men ni klarade intermezzot galant ändå tycker jag.
Ha nu en bra fortsättning på påsken!
Kramar!
http://roshultskan.bloggplatsen.se
Inger Maryissa
4 april 2010 22:46
Sitter här och ler gott åt det du berättar om missförståndet av vad MiML sa när du var ditbjuden denna påskdag :-)
Själv är jag uppvuxen inom Pingstkyrkan med massor av "frälsis-sånger" :-)
troget besök i Söndags-skolan varje söndag, plus en hel del andra möten inom kyrkan.
Och vid påsk så lästes det i bibeln och predikades om Jesu död och uppståndelse.
Speciellt på långfredagen så måste vi barn hålla oss hemma och vara tysta och allvarsamma.
och Elvis har jag aldrig haft tillfälle att lyssna på...
Mysigt foto av dig.
Ha en fin fortsatt helg
Kram
http://ingermaryissa1.blogg.se
Margit
4 april 2010 23:54
Hej på dej!!
Trevligt du berättar...både om dina föräldrar ..och om din mans föräldrar...och olika förhållningsätt till det "kristna budskapet"...
Ja vi har "Alla olika " i bagaget"...ingen är det andra likt...
Jag växte upp i ett "kristet hem". mamma o pappa var med i missionsförbundet. Vi bodde på landet. jag minns hur man satt på cykeln, åktemed o var med på mötena, somnade väl på cykeln innan man kon hem. men vid 12- 13 års ålder fick jag "bestmma själv"...och då var det en period i mitt liv som jag valde "att va hemma"..Men vid 15 års åldern så tog jag ett personligt beslu..att acceptera och ta till mej det kristna budskapet...
Min tRO på GUD har burit mig MÅNGA gånger genom mitt liv, och det ger mig en inre styrka även idag.
Önskar dej en fin Annandag påsk också!!!
Kramen min vän!!!
http://margitholm.blogg.se
Berith
5 april 2010 07:44
Godmorgon =))
Vilket underbart minne !! Tack för att du delade med dig av det =))
Förstår att du ville sjunka så långt ner du kunde komma =)))
Önskar dig en skön annandag , varma kramar =)
http://maxmax.bloggplatsen.se
Kvasthilda
5 april 2010 11:16
Tänk så det kan bli. Man växer ju upp med det man gör och har vissa föreställningar om hur saker fungerar. Min mamma brukade gå i kyrkan ibland och konfirmerade är vi alla syskon, men mer kyrkligt än så är det inte. Likadant i Makens familj, fast han är inte konfirmerad. Våra barn är döpta i kyrkan. Mer av tradition än religionsövertygelser. Var och en är salig på sin tro :-)
Häruppe är laestadiismen stark o ch det finns ju två falanger av den och de kommer inte överens.
En kul historia blev det - efter några år!
http://malmdamm.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
5 april 2010 16:18
Lena: Ja det var ju egentligen en bagatell, som vi borde ha kunnat skratt gott åt - men det var andra tider då.
Inger Maryissa: Ja det var ju inte MiML, som sa "Krist är uppstånden" utan salig svärmor. Vad jag minns sa han ingenting, i alla fall inte som vi kommer ihåg.
Jag vet ju att du har en kristen uppväxt inom Pingstkyrkan och har upplevt både sorg, smärta och tvivel och lyckats komma ut ur det som en stark och självständig person. Jag har den största respekt och beundran för det.
Tack för din go'ä kommentar om nya fotot;)
Om du kollar mitt inlägg från idag, har du möjlighet att lyssna på några fina låtar med Elvis - hans gospeltolkningar är klart hörvärda, tycker jag.
Margit: Jag är övertygad om att en stark tro är både en styrka och tillgång och jag gläd för din skull för att du funnit din. Det är en gåva att vara rädd om. Min svärmor levde med sin cancer flera år längre, än vad någon hade vågat hoppas - hon var helt övertygade om att det var viljan, tron och böner som hjälpte henne.
Berith: Svärmor hade faktiskt humor och så här i efterhand kan jag förundras över, att hon inte med ett skratt förklarade varför hon sa så. men som sagt, det var andra tider då.
Kära vänner! Tusen tack för era kommentarer och jag önskar er en fin avslutning på annandagen.
Mina allra varmaste och soligaste kramar till er
http://lambergsfrua.bloggplatsen.se
Min svärmor
Januari brukar kallas årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...
Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...
Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt?? Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...
Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...
Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt, innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...
Stockholm Time