JULAFTON

Efter att ha firat jul lite i förväg med klappar och rotmosmiddag med Dottern och hennes familj på vår bröllopsdag den 23 december tog vi tåget till Stockholm/Arlanda på julaftonen.

Tåget var bara 40 minuter försenat från Karldstad station efter att ha väntat in ett anslutande tåg från Göteborg. MiML ser betänksam  ut inför den snöiga naturen, som svischar förbi utanför tågfönstret.

Solen orkade inte vara uppe alltför länge.

Att resa genom Sverige under Kalle Anka-timmen är en bisarr upplevelse - nästan som i en science fiction-film. Gator och torg är öde, inte en bil, inte människa eller rastad hund syntes till.

Lika öde var det på vissa delar av Arlanda, eftersom allt inrikesflyg och många andra flyg var inställda på grund av helgen.

Vi bodde på SAS Radisson i Sky City och där var restaurang Fisk öppen. Förvånansvärt många gäster på hotellet och lika förvånansvärt många skaldjursbuffén för 525 kronor/person.

Vi hade med oss lite eget gott att äta och mysade till det med värmeljus och röda tabletter och servetter.

JULDAGEN

Eftersom vårt plan inte gick förrän på kvällen, hade vi gott om tid för frukost i lugn och ro med tidningsläsning och allmän uppfräschning. Sen tog vi en rejäl promanad inomhus, först så långt man kan komma i terminal 5 och sen tillbaka och längst bort till terminal 2. Det tog nästan en timme!

I incheckningskön träffade vi flera trevliga personer, som visade sig tillhöra vår kryssningsgrupp, bland annat en härlig dam (vi kan kalla henne M), som numera tog sig fram här i livet med hjälp av en rollator. Hon hade med sig sin lika härliga väninna (som vi kallar B), som dock tog sig fram för egen maskin. Damerna var 90 repsektive 87!

Innanför säkerhetskontrollen mötte vår eminente reseledare Tage Birkelund upp för att hjälpa oss tillrätta. Han fanns sen med under hela resan som en fantastisk resurs.

TILL BELGRAD

Vi landade på Belgrads flygplats något försenade och blev ytterligare försenade, då M:s rollator inte fanns med på planet. Det gick inte att missta sig på denna resvana dams ohöljda irritation. Med stöd av käpp  och vänliga medpassagerare (jodå, MiML var där också), anlände vi till fartyget Det kleine Prinz vid midnatt.

"Prinsen" är ca 90 meter lång och drygt 11 meter bred med plats för 90 passagerare och en 25 mans (och kvinns) besättning. De tog hand om vårt bagage redan vid bussen och bar det till hyttdörren. Vi behövde bara förflytta oss själva ombord.

Rymliga hytter på hela 16 kvadratmeter - och snofsigt hoprullade handdukar. Det behövdes en bad- och en vanlig handduk för att forma en elegant svan.

För dem som så önskade fanns små smakliga pizzabitar i baren/sällskapsrummet - inte helt fel. Sen sov vi ovaggade.

ANNANDAGEN

Rundtur i Belgrad

Karta över Donaus nedre del, där vi kryssade från Belgrad via Novi Sad, Mohacs, Kolocza och Budapest till Wien.

Efter frukostbuffén väntade buss för sightseeing i stan med svensktalande guiden Elena. Hon var helt strålande duktig, enda lilla språkliga missen var, att hon sa "från små ben" när hon menade "från barnsben" - men det lät ju bara gulligt.

I Belgrad finns en salig blandning av vackra renoverade hus...

gråa, slitna hus, som ingen haft råd att rusta upp...

hus som bombades av NATO 1999 och som är för kostsamt att riva...

Och nybyggen med massor av glas och betong. De bombade husen tillhörde försvarsmakten och var rejält byggda...

Visste du att:

* Belgrad är den av alla världens huvudstäder som upplevt flest krig, hela 115 olika internationella konflikter.

* Belgrad har jämnats med marken hela 44 gånger och blivit uppbyggt gång efter gång...
* Under Jugoslaviens tid var den huvudstad i fem olika stater, även detta rekord.

Vår Frälsares kyrka var sagolikt vacker men jag lyckade inte ta något foto genom bussfönstret.

Luftkonditioneringsaggregat behövs säkert då temperaturen sommartid ofta håller sig runt +40 - pust!

Ett besök på fortet Kalmegdan är ett måste. Här står MiML vid den gamla vallgraven, som nu är ett slags utomhusmuseum för stridsvapen.

Det var snö i luften men i den här vackra gamla kärran blommade bellis (tror jag att det är)

Från höjden där fortet ligger, ser man ut över floden Sava som här rinner ihop med Donau.

Är det sånt här som kallas streetsmart mode? I vilket fall som helst är det vädersmart.

Området kring fortet är en stor friluftspark med möjligheter till olika aktiviteter, till exempel friluftsliv, ett tivoli och en djurpark. Här syns delar av muren till djurparken.

Delar av centrum var avstängda för det årliga "Tomteloppet". Här ser vi ett gäng glada tomtar på väg till start.

Sen var det dags för ett cafébesök. MiML ville gärna gå in i värmen på Majestic.

Mysig inredning. Ett glas av valfri dryck ingick i besöket - och för många ett behövligt toabesök - *fniss*

  .

Vadå te, kaffe eller vin när man kan prova ett äkta serbiskt öl! För MiML fanns det ingen tvekan.

Nähä,ännu hade ingen rollator landat - men MiML var gentleman och hjälpte M ut till bussen.

Matsalen stod dukad för lunch. Vi måste gå igenom matsalen för att komma till vår hytt.

Eftersom det snöade, var en av besättningen ute med kvast och sopade rent på kajen vid fartyget, så ingen gäst skulle halka omkull.

Varje dag var det trerätters lunch och fyrarätters middag... Dagens huvudrätt här visar jag mest för jag gillar den läckra dekorationen med en tunn rödbetsskiva snurrad till en liten tratt hopfäst med en tandpetare där två oliver är instuckna. Så enkelt - så läckert!

Men det är klart att ni måste få beundra svandesserten också! Jag kom inte på idén, att fotografera menyerna förrän de sista dagarna. Fattar inte vad jag tänkte på, för kameran var förstås med hela tiden.

Efter middagen var det show med traditionella danser och modevisning av de vackra stickade plagg, som området är berömt för.

Två killar och två tjejer svischade mjuk och smidigt runt på det minimala dansgolvet i baren/sällskapsrummet.

Koftan är ju bara så vacker - men det var mannekängens klackar som fascinerade mest...

Danserna var både graciösa och kraftfulla - och fyllda med humor.

Det här är en favoritbild! Inte för koftan utan för den blick, som damen i publiken ger mannekängens höga klackar. Och nej, det är inte en

liten rund UFO-hatt hon har på huvudet - det är taklampan;)

Och med dessa svepande kjolar avslutades showen.

Hoppas ni inte har tröttas av alla dessa bilder utan orkar komma tillbaka, när jag har mer att visa.

Varma kramar till er alla!   

Lambergsfrua

God trettondag på er alla vänner och tillfälliga besökare!

Först vill jag tacka Ruth som så generöst låter oss låna från hennes bildbibliotek. Den vintriga bakgrundsbilden kommer härifrån.

Nu har det snöat mer eller mindre i snart två dygn och det finns ju roligare saker här i världen än att skotta fram bilen, som mest liknar en iglo, där den står.

Jag håller mig sysselsatt inomhus med att rensa bland alla de foton, som jag har tagit under vår resa för att sedan kunna visa ett urval här.

Önskar er alla en mysig dag!

Varma kramar   

Lambergsfrua