I går tog vi bilen ner till Uddevalla för att därifrån åka med veterantåg draget av ånglok upp till Lysekil den så kallde Lysekilsbanan

  I stället för att åka 45:an ner över Dalboslätten väljer vi helst att svänga av vid Åmål och köra "över skogen" via Billingfsfors och Färgelanda ner till Uddevalla. Så gjorde vi även nu och kunde njuta av höstfärger.

I Uddevalla tog vi in på det familjeägda Viking Hotel.

Ett hotell med anor visade det sig. Snart 100 år! Varsamt renoverat och mycket trivsamt - även om rummet var litet.

  Glasmålningen i trappan upp till andra våningen var färgsprakande.

Vi tog oss ner till Kungstorget, där vi satt i solen på Rådhusrestaurangens uteservering med en matig lunchsmörgås och ett glas vin.

Vi omgavs genast av små bevingade tiggare - klart att de fick sig en och annan munsbit - vinet behöll vi dock för oss själva  

Uddevalla station är en vacker byggnad som numera är kulturminnesmärkt.    

Vårt veterantåg var försenat från Lysekil. Vi fick åka med ordinarie Strömstadtåget till Munkedal.

Där väntade vårt tåg som drevs av två rejält stora lok. I stället för att köra till Lysekil tog det oss tillbaks till Uddevalla, eftersom det fanns många passagerare som skulle dit! Lite snopet, men det var ju också lite festligt. Vi var ju där för att åka veterantåg och vi fick verkligen valuta för pengarna...

Nä luta sig ut ska man inte göra...

  ... men vem kan hindra Mannen i Mitt Liv från den upplevelsen?!

Han liksom många andra hängde nästan i krokig arm för att kunna fotografera. Fast priset tog nog den man som iförd vindtäta byxor och jacka, mössa med öronlappar och vindglasögon trängde sig fram vid ett fönster i korridoren för att fotografera. Stövlar hade han också...

Han klättrade upp så långt han kunde och hängde utanför fönstret för att få bra bilder och skymde på så sätt utsikten för andra, som också ville fotografera.Fruktansvärt egoistiskt.

När "varm korv-gubbarna" från Bistron kom, öppnade han demomstrativt en burk ravioli, som han slevade i sig. Nästan lite patetiskt.

I Lysekil stod rader med husbilar längs bangården. Veterantågets ankomst var en stor begivenhet, som skulle beskåda och fotograferas. Lördag och söndag var de sista dagarna som banan var öppen för veterantågen. Godstrafiken skutade för över ett år sedan.

Loken växlade för att komma längst fram och dra tåget tillbaks till Uddevalla. 

Efter vattenpåfyllning kopplade loken på igen och vi var redo för återresa. Banan är mycket backig och kurvig och det var knappt att de två loken orkade med att dra vagnarna upp från Lysekil. Hjulen slirade flera gånger, men det gick till slut.

Det uppstod ett konstigt knackande ljud, som kollades noga. Det hade blivit  en "hjulplatta" på ett hjul på vår vagn. Det är en skada som uppstår just när hjulen slirar på rälsen. Ingen alarmerande skada, så resan kunde fortsätta.

En och en halv timme försenade anlände vi till Uddevalla igen. Vi noterade paret framför oss. Kvinnan framför oss var ovanligt välklädd för en sådan här tågresa - elegant mönstrade strumpor och kängor med klack. Men det var något som inte riktigt stämde med de långa kliven, de stora fötterna och händerna. Dragen var grova, liksom rösten. Man får bara hoppas att paret har det bra tillsammans.

En av de fyra lokförarna. Visst ser han lycklig ut! Och han skulle snart tillbaks till Lysekil med en ny last tågintresserade människor... Det var dagens fjärde och sista resa. Lika många väntade under söndagen,  innan dem slutgiltiga finalen.

Hemresan bjöd på ännu mer höstfärger. Hur kan det ändras så på bara ett dygn - eller är det ljuset som förstärker? Jo men visst är det väl så.

Idyll i dubbel upplaga.

Till idyllen leder en fin liten bro - men visst är vattenståndet högt. 

Och nu är det kväll, datorn ska stängas för i morgon väntar jobbet.

Önskar er alla en god natts sömn och en fin måndag!

Varma kramar,

Lambergsfrua      

 

Maria

26 september 2011 07:09

Kul att se bilderna och att det finns så många tågentusiaster!
Den lilla idyllen i Åmål tillhör en kompis till oss, Anette. Där har vi varit på ett antal kräftskivor, även om det är några år sedan :)
Anette stötte vi däremot på så sent som i lördags när Pelle och jag precis som ni njöt ev en lunch i solen på en uteservering.
Kram Maria

Lambergsfrua

26 september 2011 10:02

Men va' roligt! Vi hade ingen aning om att det var just det stället, som ni har besökt för kräftskivor. Det ligger ju så fantastiskt vackert, tycker vi. På nerresan till Uddevalla var vattnet ännu mer spegelblankt, men då kunde vi tyvärr inte stanna till för foto. Det här blev fint så här också.
Stor Kram,
Ma

 

Sonen

26 september 2011 10:18

Lustigt det där med idyllen i Åmål, världen är på många sätt bra liten. Uddevalla har man ju åkt förbi många gånger men nu när jag tänker på saken är jag inte säker på att jag faktiskt varit inne i själva staden någon gång. Det ser väldigt provinsiellt ut, men mysigt. Särskilt där på stortorget.

Fina ånglåk är det också. Vad skall de användas till nu, när de inte längre får åka den där sträckan?

~ Kram

Lambergsfrua

26 september 2011 15:55

Jag håller med dig om att Uddevalla centrum är lite småmysigt. Jag hade heller aldrig varit inne där, men väl åkt igenom, innan E6:an fanns. Pappa kände knappt igen sig efter alla år. Mycket av de hus han minns har rivits och nya har byggts i stället. Trevligt var det i alla fall.
Veterantågen går på lite olika banor, så det är inga ånglok som blir "hemlösa". Lok och vagnar tillhör olika museijärnvägsklubbar. Ett lok tillhör Dalslands järnvägar och ett ägs av Bergslagens järnvägar. Den här sträckan är så brant och kurvig att de gamla vagnarna far illa.
Ha det gott!
Kramar från oss båda två!
Ma

 

Pelle

26 september 2011 13:04

Hanebol, som stället heter, är berömt för ett träd som är klippt som en elefant. Vet dock inte om det är kvar. Men fint är det, och som Maria sade, mycket kul har vi haft där.

Lambergsfrua

26 september 2011 15:48

Tack för namnupplysningen! Visst är det lite lustigt att vi fastnade för just det huset, där ni har varit flera gånger. Elefantträdet syns inte från vägen i alla fall, om det nu finns kvar.
Kramar,
SvärMa

 

Ruth

26 september 2011 20:18

”Gamla go’a, tuffa, tuff, tuff toget, vatten och kol det var ditt bröd.. osv.…” Har aldrig varit fascinerad av dessa fortskaffningsmedel, men vi är ju så olika när det gäller intressen och så skall det få vara. Förstår att det som alltid blev en trevlig och givande resa. Riktigt finfina foton och ord av en duktig reseledare.
Kram vännen !

http://bernamis.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

26 september 2011 22:18

Åh tack go'a du! Visst är det tur att vi har olika intressen, annars skulle väl livet bli för tråkigt. Vi hade riktigt trevligt och njöt i fulla drag, även om vi fick en lite längre resa än planerat.
Varma kramar!

 

Gunnel

26 september 2011 22:05

Vilken trevlig reseberättelse med bilder och allt. Ha det bra.

http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.com

Lambergsfrua

26 september 2011 22:09

Tack snälla - och tack detsamma!
Kram,

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...