Anita

3 december 2011 21:45

Fantastiskt mysigt ni hade. Gläds med er. Vi har också sånt där framför oss men jag vet inte hur jag känner mig då.
Ha en fin helg med varandra, goaste vänner !!
Stor kram härifrån !!!

Lambergsfrua

5 december 2011 18:15

Det var en riktigt trevlig kväll. Jag hoppas du är i form så du kan njuta av ert kommande julbord.
Helgen har varit mycket bra och jag ska skriva lite om glöggträffen senare. har inte hunnit med ännu. Suck!
Varma kramar till dig min go'a vän!

Ruth

3 december 2011 23:11

Den första julmaten är stort och mycket gott, förut om åren har det blivit flera julbord så maten på julaftonen var inget speciellt, synd. I år blir det bara ett julbord innan vårat egna på julafton, men det blir inte så stort, vi blir ju själva i stugan då. Har en liten elorgel där uppe så jag kan underhålla Arne med julmusik, men han är inte så impad, men min vän Gullan vill gärna att jag spelar en trudelutt.

När barnen växte upp var jag en riktig husmor, stoppade korv, kokade press sylta och sydde korvar, men den tiden är förbi, att stöpa ljus håller jag inte på med heller, men har gjort även det i mina dagar. Sparade på alla ljusstumpar och gjorde ett stort blockljus till jul, men allt har sin tid.
Har din dotter gjort sitt sockerbitshus i år ? har väntat på en bild av mästerbyggarens konst.

Hoppas ni får fint väder på glöggträffen.
Ha en riktig mysig 2:a Advent // kramen.

Lambergsfrua

5 december 2011 18:13

Det är väldigt lätt att tröttna på julmaten och börjar man för tidigt, vill man inte ha det på själva julaftonen.
vad mysigt det låter med ett julbord i stugan med en trudelutt på elorgeln.
Jag har inte kollat med Dottern om det blir något sockerhus i år. De har inte gjort något än i alla fall. Tack för att du påminde mig - jag måste fråga!
Glöggträffen var hellyckad. Jag återkommer till den i bloggen - men tiden har inte räckt till ännu;)
Varma kramar,

Suss

3 december 2011 23:28

Så läckert med Elvis istället för julsånger. Jag håller med dig om att man inte ska arbeta ihjäl sig inför julen,men jag älskar att hålla på med allt som hör till. Dock drog jag upp gränserna tidigt för vad jag inte skulle göra och dit hör stoppa korv, luta fisk, stöpa ljus, göra leverpastej. Däremot bakar jag av hjärtans lust, rullar köttbullar av olika slag och gör skinkan i ugnen, men sånt njuter jag av och då blir man inte trött. Allt som tär får vara, men det som när, gör jag gärna. Hoppas ni får en skön andra advent! KRAM!

Lambergsfrua

5 december 2011 18:09

Jag tycker också att man ska julpyssla med det man gillar och tycker är roligt. Resten kan man köpa eller helt enkelt strunta i.
Sen har jag aldrig förstått varför ,man ska fara runt och storstäda inför julen. Vanlig veckostädning och pynt räcker mer än väl, tycker jag/vi. Sen kan man städa lite mer efter helgerna och göra lite vårfint;)
Varma kramar!

wiper

4 december 2011 13:37

Wow! vilken härlig och stämningsfull header. Jag beställde en ny för länge sen men har inte fått den. Det är samma som den som är nu men mer utsirad.

Vilken härlig dag du hade i går med både julbord och musik. Han är lite lik Elvis också. Vilken fin sak detta med att han sjungit till förmån för Tibets barn, heders åt honom.

Otroligt att din mamma hann så mycket trots heltidsjobb. Tur att det dragits ner på allt sånt nu när det är sånt stressat samhälle med all teknik man skall vara uppdaterad i hela tiden. Mamma arbetade också men jag kom inte ihåg att hon stoppad korvar men julborden var ju större förr. Jag gillar din och din mans jultraditioner som passar oss ypperligt också ;) I år blir det inte mycket nu när vi skall flytta.

Vilken fin bild på dom hemstöpta ljusen och lyckostar som fått såna varje år, härliga vänner.

Ha en härlig andra advent och njut på glöggfesten

varm kram till er båda

Lambergsfrua

5 december 2011 18:07

Tack för header-berömmet, men det är inte jag som har gjort den. Det är en god vän, som är vänlig nog att fixa till efter mina önskemål, något jag är mycket nöjd med.
Ja, kanske vår Bertil är lite lik Elvis. Han har i alla fall sjungit in pengar både till hemlösa och andra behövande, så han har både en stor röst och ett stor hjärta.
Idag förstår jag inte hur mamma orkade och hann göra så mycket hemma trots sitt arbete. Och hon ville inte på villkors vis släppa sitt arbete. Ändå kände hon en press på sig att göra lika mycket som en hemmafru, fast pappa aldrig begärde eller förväntade sig det.
Ljusen brinner så fint med klar låga. Vi är jätteglada för dem och försöker att inte slösa med dem, så de ska räcka länge.
Ha en riktigt skön kväll!
Varma kramar!

yvonne

4 december 2011 14:01

Lutningen av lutfisken kommer jag ihåg, den stod i en hink på balkongen och ibland frös den fast ;) Ljus har jag aldrig provat att stöpa, vad jag minns...
Ah, Bertil...han slet inte av sig skjortan nu då ;)
Och jag sliter då inte så mycket inför jul...

Lambergsfrua

5 december 2011 18:01

Hemma i mitt barndomshem ställde mamma en stor bytta för lutfisken - i vårt badkar. Fy faderuttan skrutt vad det osade. Bläh, säger jag bara.
Nä Bertil var propert klädd hela kvällen och gjorde inte ansats att slita av sig någonting - fast jag påminde honom om sommarens August-konsert;)
Varm kram,

Ingrid

5 december 2011 22:08

Tänk så mycket jobb det var förr med slakt och bak inför julen. Jag minns ju när mamma tillsammans med min faster tog vara på gris och gjorde en massa korvar och pastejer och allt möjligt annat. Dessutom fanns det ju inte frysar då utan allt skulle konserveras eller saltas.

Vid Stenstugu var det också storslakt till jul. ½ nöt och två grisar brukade det slaktas, men då var även min svägerska och hennes familj med och delade på det. Men så mycket mat det blev! Allt togs tillvara på. Även gristarmarna rensades för att få fjälster till fläskkorven. Och lungor, njure och hjärta skållades och maldes sedan tillsammans med lök, potatis och fett griskött. Smeten kryddades ordentligt med kryddpeppar och salt och av den blev det "smäckar", en sorts pannbiffar. Huvudet kokades och köttet på det användes till pressylta.

När barnen flyttade hemifrån slutade vi att slakta gris själva och övergick till att handla julen i affären i stället. Det går så bra så! Senaste förenklingen är att köpa skinkan färdigkokt och bara griljera den själv.

Kram Ingrid

Lambergsfrua

6 december 2011 14:59

Vad trevligt du berättar om hur det var förr inför julen! Och tänk så mycket arbete det innebar för folk som bodde på gårdar med djur och allt vad det innebar. Jag har faktiskt upplevt stora delar av det du berättar om, trots att jag är storstadstös. Jag gick ett helt år på lanthushållsskola. Där fick vi lära oss "alla i ett lanthushåll förekommande sysslor", som det stod i programförklaringen. Vi behövde inte slakta själva, men skulle vara med som åskådare. Behöver jag säga, att jag höll mig i det bakre ledet...
Smäckar däremot är något nytt för mig. Det låter som det vi kallade för lungmos, en grå smet som serverades med kokt potatis och rödbetor. Ingen favoriträtt för mig, så det gick åt många rödbetor för mig kan jag lugnt säga;)
Ja, vi köper os också fria från julstöket vad gäller maten. Den färdigkokta skinkan tycker vi är alldeles utmärkt, så smidigt och gott.
Varma kramar!
Lambergsfrua

Sonen

7 december 2011 08:11

Lite mysigt till jul är väl aldrig fel, men det riktiga stöket är inget för mig. Mias mamma stoppade korv en gång när vi var små (de hade förmodligen slaktat något på Flaberg) men jag kan inte komma ihåg att jag var särskilt imponerad. Stöpa ljus gjorde vi en gång i skolan och mina ljus blev inte särskilt släta, men de brann längre än vanliga, det har du rätt i.

Sandra har köpt en skrivbordsgran av av samma typ som vi hade i Cape Coral, med den skillnaden att den här är vit. Det räcker jättebra med den tycker jag, med små svarta och lila kulor i och en dämpad och lite gulaktig ljuston i slingan. Faktiskt riktigt prisvärt.

Det blev inget julbord för min del förra året och jag tror inte det blir något i år heller. Jag tycker i och för sig att det är ganska kul och smarrigt att äta ett riktigt julbord, men det räcker ganska bra med ett. Man har ju en tendens att vräka i sig när det vankas bord, om man säger så ... ;) / Kram

Lambergsfrua

7 december 2011 11:25

Jo men julmys vill jag självklart ha! Inte tal om annat. Det är mer det stora överflödet av allt som jag inte vill ha. Överflöd både av mat, godis, kakor, bullar och klappar.
Korv har jag stoppar på Vackstanäs under året jag gick där. Med riktiga fjälster av rengjorda gristarmar. Minns det som kladddigt, men korven blev god i färdigt skick.

Vi har också monterat upp vår lilla gran och vid datorn lyser den USB-gran, som jag en gång fick av Erik. Sandras gran låter fin. Kanske ett foto så småningom?

Problemet med julbord och bufféer över huvud taget är ju att magen blir mätt mycket fortare än ögonen. Nu satsar vi på rotmos och julkorv, när du kommer hit om några veckor. Den traditionen kan vi inte rucka på;)