Idag är det Dotterns och Svärsonens bröllopsdag, som vi naturligtvis ville fira med blommor och blader.
Jag fotograferade aldrig buketten de fick av oss, men tycker att de nu rikligt blommande forsythiabuskarna är ett utmärkt alternativ. Dessutom doftar de så gott - som mild honung.
Vi har dessutom ägnat oss åt tågsläpp i Kil. Ja nu är ju tågsläpp inte att jämföra med till exempel kosläpp, då vårystra kossor släpps ut på grönbete.
De gamla veteranvagnarna står lugnt och stilla på sitt spår, men är öppna för alla intresserade att strosa runt i. Mannen i Mitt Liv fastnade förstås en stund vid modelljärnvägen, som är under uppbyggnad
Förstaklassvagnarna från 1930-talet erbjuder hög komfort för dem som har förmånen att få åka med någon av de chartrade turer, som anordnas i Värmlandstågs regi.
Tänk att få sitta i sköna fristående fåtöljer under en tågresa. Fast borden är ju förstås lite små...
Den här skylten satt inte på en toadörr utan på dörren som skiljer tågvagnarna åt. SJ hade miljötänk redan då på 50-talet.
Ikväll när vi gick hem från Dottern och Svärsonen, fick vi syn på årets första gullvivor som lyste i solskenet. Solen strålade och det var+21. Man kan nog säga att det är sommar - i alla fall ett par dagar till...
Jag önskar er alla en skön fortsättning på denna söndag.
Varm kram,
Lambergsfrua
Anita
27 april 2014 18:37
Grattis till din dotter och måg ... Åren går även för våra barn. Att det är din dotter syns för ni är så lika och för att nämna mågen också så ser jag att ditt barnbarn är kopia av sin far. Nu har jag väl fått till det eller???
Varmt är det och ett par dagar till ... sen så blir det som vanligt igen !!
Stor karm till dig vännen min <3
http://tillbakablick.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
27 april 2014 21:26
Visst är det så att släktdragen går igen i våra barn. När jag ser det där foto idag ser jag att mågen är så lik sin pappa, men det kunde jag inte se då - och visst är Maria lik mig. Mer nu är tidigare.
Underbara dagar vi har haft och får ha ännu ett par dagar. LÅt bli svalare - jag tar ändå inte fram tjocka jackan. Hellre stannar jag inomhus ;)
Stora kramen,
Lambergsfrua
Ingrid
28 april 2014 22:29
Det var verkligen en maffig forsythia. Vilken blomning!
Här på Gotland har vi ju ingen järnväg, annat än en museijärnväg i Dalhem som några entusiaster håller igång. Järnvägen är utbyggd flera gånger och nu är den 3.5 km lång.
Här blommar också gullvivorna nu och på min lilla gräsmatta finns ett bestånd som jag är mycket rädd om.
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Lambergsfrua
1 maj 2014 17:14
Visst är den forsythian fantastisk! Den växer vid ett hyreshus i närheten av oss och jag tror inte att den får någon speciell omvårdnad. Ändå blommar den så rikligt.
Jag tror att det är ett riktigt "gullviveår" i år. Det växer massor av dem i trädgårdarna. En vacker blomma, som jag förstår att du värnar om.
Varm kram,
Lambergsfrua
Sonen
29 april 2014 08:57
Gullvivor är något av en favorit för min del också. Kanske för att det knappt finns några här på västkusten. Jag vill minas att marken var gul av dem på sina håll i Nynäs, men det kan förstås vara en efterkonstruktion. Var det förresten inga andra resenärer på tåget? Jag tycker ni ser behagligt ensamma ut ;) Kram!
http://www.durietz.n.nu
Lambergsfrua
1 maj 2014 17:17
Du minns helt rätt käre Sonen. I nynäshamn framför allt ute vid reservatet växte det mängder av gullvivor på ängarna. Visst är det en vacker blomma, som är din pappas favorit också.
Här har vi väldigt mycket gullvivor i år, men det är i trädgårdarna. Jag tror inte att de växer vilt här.
Ha det gott!
Kramen,
Ma
Suss
29 april 2014 20:34
Roligt med tåg tycker jag, som är järnvägardotter och har åkt MYCKET tåg under mitt liv. Längsta resan gick till Italien när jag bara var 7 år. Hela min familj + en kusin åkte till Venedig och Rom. Det tog 2 dygn och att mor och far orkade fattar jag inte. Roligt att se dina bilder, även om de var lite nyare än på slutet av 50-talet. KRAM
http://leontina.blogg.se
Lambergsfrua
1 maj 2014 17:20
Men så roligt och spännande att få göra en långresa med tåg i så unga år. Som barn blir en sån resa bara ett enda stort äventyr. Kanske uppskattade dina föräldrar resan lika mycket som du - din pappa var ju "järnvägare" och din mamma kanske inte heller var helt ointresserad av tåg ;)
Kram!
Lambergsfrua