Hela sommaren har vi haft vår balkongdörr öppen och oftast även ett eller flera balkongförnster, för att få en behaglig temperatur inomhus.

Häromkvällen, när vi satt skönt tillbakalutade och såg på TV, tyckte jag mig se i ögonvrån något som rörde sig på golvet - som en grå skugga. När jag tittade till fanns inget där. Jag har ibland svarta prickar framför ögon och tänkte, att det nog var något sådant jag såg och funderade inte mer på saken.

Kvällen efter upprepades samma sak. Då var jag snabb nog att vända huvudet - och fick se en lite grå mus snabbt kila tillbaks ut till tryggheten på balkongen!   

Jag studsade upp ( ja, ja, allt här i världen är relativt, men ändå) ur fåtöljen och hojtade "mus!" MiML, som hade hörisarna inställda på teleslingan, betraktade sin hustru med ohöljd förvåníng. "Mus!" hojtade jag igen på väg fram till balkongdörren för att stänga ute den lilla inkräktaren där. "MUS!" upprepade jag nästan argt, när jag inte fick någon resons från Mannen i Mitt Liv.  MiML kopplade om sina hörisar och fick snabbt klart för sig varför Hustrun betedde sig lite - ovanligt.

Till saken hör att vi bor högst upp i ett fyravåningarshus, så den lilla musen måste ha varit både vig och inte lidit av höjdskräck. Vår tidigare kontakt med djurlivet på balkongen har begränsat sig till aldrig flugor, bin, getingar och diverse spindlar, så det här var något nytt och inte särskilt uppskattat.

Dagen efter inhandlades en musfälla. Ja, de såldes i tvåpack, så fick en att ha i reserv, om den lilla musen eventuellt hade lockat med sig någon släkting på sin höghöjdsklättring.

På eftermiddagen laddades fällan med läckert doftande skinka. Innan vi stängde och släckte för kvällen, kollade MiML fällan - och si!

 
Där satt den! Och inte hade den hunnit få i sig mer än en ynka liten munsbit av den goda skinkan - om ens det. Egentligen är de små mössen riktigt söta med sina pepparkornsögon, men de får faktiskt vara söta nån annanstans än på vår balkong.

Varm kram,

Lambergsfrua   




 

 

Ingrid

25 september 2014 22:51

Vilken tur att ni fick musen i fällan!
Det är fasligt att de kan klättra så högt. Jag hade en inne i köket förra vintern och satte också en fälla, men den gick inte i den. Däremot upptäckte jag att den gått ner i soppåsen i diskbänksskåpet och fort som attan knöt jag till påsen och bar ut den med musen i. Vad jag sedan gjorde med påsen kanske jag inte ska avslöja.....
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

25 september 2014 22:55

DE där små rackarna är smidiga och smarta. Finns det bara något ätbart kan de utmana ödet - i vårt fall en hög höjd, i dit fall en delikat soppåse. Vi nöp en till i kväll och det hade jag verkligen inte trott. har vi kanske ett litet bo här nånstans. Jag hoppas innerligt inte.
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Anita

27 september 2014 14:38

Får man svära i din blogg?? Jag gör det tyst för mig själv men upprepar det många gånger ... Det är det värsta jag vet. Håll dörrar och fönster stängda för guds skull. Det är inte alls svårt för möss att ta sig högt upp. De klättrar så smidigt uppför väggar och det de vill gå till. Inget är för dem omöjligt. Hoppas nu att ni slipper eländet i fortsättningen.
Stor kram från mej !!

Lambergsfrua

27 september 2014 15:56

Jodå Anita, du får svära här. Det var precis vad jag gjorde, när jag såg den lille rackaren i fällan med nosen dikt an till den doftande skinkbiten - fast jag skrev inte det här på bloggen.
Visst vet jag att de kan klttra till och med inuti rör. När vi bodde på landet blev vår katt ganska välmående kan man säga ;)
De är ju inte farliga, men synnerligen obehagliga att ha i sin närhet. De rör sig alldeles för fort...
Varma kramen tillbaks :)
Lambergsfrua

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är underbart försommarväder nu med sol och lagom sköna plusgrader. Eftersom det är mycket som händer i mitt liv nu, kommer jag att  fortsätta min bloggsemester. Kanske återkommer jag, kanske inte. Orsa kompani lovar ingenting bestämt...   Ha det ...

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...