Jag skojade lite om att musen kanske hade någon äventyrlig släkting, som lockades med upp på de höga höjderna - men inte trodde vi innerst inne att det var så. Innerst inne hade helt fel. Släktingen, en brorsa kanske,  fastnade i fällan med nosen i den väldoftrande skinkan i kväll. Vad är nu detta? Har vi fått en hel lite familj häruppe? Fällan är laddad ännu en gång - men nu  kan det väl inte finnas fler. Eller???
kan också meddela att vi sover ned stängd balkongdörr i natt...

Varm kram,

Lambergsfrua

Hela sommaren har vi haft vår balkongdörr öppen och oftast även ett eller flera balkongförnster, för att få en behaglig temperatur inomhus.

Häromkvällen, när vi satt skönt tillbakalutade och såg på TV, tyckte jag mig se i ögonvrån något som rörde sig på golvet - som en grå skugga. När jag tittade till fanns inget där. Jag har ibland svarta prickar framför ögon och tänkte, att det nog var något sådant jag såg och funderade inte mer på saken.

Kvällen efter upprepades samma sak. Då var jag snabb nog att vända huvudet - och fick se en lite grå mus snabbt kila tillbaks ut till tryggheten på balkongen!   

Jag studsade upp ( ja, ja, allt här i världen är relativt, men ändå) ur fåtöljen och hojtade "mus!" MiML, som hade hörisarna inställda på teleslingan, betraktade sin hustru med ohöljd förvåníng. "Mus!" hojtade jag igen på väg fram till balkongdörren för att stänga ute den lilla inkräktaren där. "MUS!" upprepade jag nästan argt, när jag inte fick någon resons från Mannen i Mitt Liv.  MiML kopplade om sina hörisar och fick snabbt klart för sig varför Hustrun betedde sig lite - ovanligt.

Till saken hör att vi bor högst upp i ett fyravåningarshus, så den lilla musen måste ha varit både vig och inte lidit av höjdskräck. Vår tidigare kontakt med djurlivet på balkongen har begränsat sig till aldrig flugor, bin, getingar och diverse spindlar, så det här var något nytt och inte särskilt uppskattat.

Dagen efter inhandlades en musfälla. Ja, de såldes i tvåpack, så fick en att ha i reserv, om den lilla musen eventuellt hade lockat med sig någon släkting på sin höghöjdsklättring.

På eftermiddagen laddades fällan med läckert doftande skinka. Innan vi stängde och släckte för kvällen, kollade MiML fällan - och si!

 
Där satt den! Och inte hade den hunnit få i sig mer än en ynka liten munsbit av den goda skinkan - om ens det. Egentligen är de små mössen riktigt söta med sina pepparkornsögon, men de får faktiskt vara söta nån annanstans än på vår balkong.

Varm kram,

Lambergsfrua