En solig och skön dag i veckan som gick, åkte vi till Fiskrökeriet i Lillängshamnen på Hammarö för att köpa med oss deras goda laxpita hem till middag.

 
Vi satte oss vid vattnet med varsin glass och fick genast besök av den mycket orädda och nyfikena ungkajan Kaj. Ja, Kaj vet inte om att han heter så, men visst är det ett passande namn. Mannen i Mitt Liv är en vänlig själ och erbjöd Kaj att smaska på det smetiga glasspappret...


Kaj gick genast till attack och fick sedan lite tidsfördriv med att noppa i sig småbitar av glassstruten, som MiML så generös delade med sig av. Anledning - den var inte knaprig. Den lilla detaljen bekom inte Kaj det allra minsta.


Jag är tacksam för att de två kanadagässen höll sig på sitt lilla skär och inte ville dela vår glasstrut med Kaj.

Önskar er alla en fin dag!
Kram,
Lambergsfrua