När vi drog upp persiennen i morse sken solen på de gulbruna björkarna, medan mörka moln hopade sig vid horisonten.

 
Efter någon timme började det drippa och droppa och sen har det regnat mer eller mindre hela dagen - men träden är fortfarande lika vackra.

Vi hade bilen på verkstan och åkte buss för att hämta den ute på Våxnäs. Chauffören på vår buss ner till Torget var ny och tydligen var det hans allra första runda "på riktigt". En kvinnlig coach satt på första sätet och gav honom feed back. Han körde lite fel, han tog ut svängarna rejält och hade lite svårt med kopplingen - men han gjorde sitt bästa. Fast den anslutande bussen hade redan gått, när vi väl kom fram till Torget.

Under de 20 minuter vi väntade hade vi fullt upp att titta på folk. Det är egentligen fascinerande hur många, som helt lever i sin mobiltelefonvärld. Uppkopplade mot rymden men totalt bortkopplade från verkligheten runt omkring dem. En ung mamma höll på att missa sin buss på det sättet. Hon såg tydligen inte, när den gled in till trottoaren...

Glada skolungdomar som ringer till varandra på bussen (glatt hojt från en tjej längst fram till kille längre bak: "vad har du för nummer?") , mer sofistikerade tonåringar som lyssnar på favoritmusik och andra som underhåller hela bussen med sina mobilsamtal med kompisar. Fascinerande!

Allt det där missar man ju när man åker i egna bilen!

Varm kram till alla som tittar in!
Lambergsfrua