Nu är ju varken Mannen i Mitt liv eller jag särskilt förtjusta i att doppa i grytan, eller jag borde snarare säga, vi gillar det inte alls. I hans föräldrahem förekom det inte alls, men i mitt föräldrahem var det ett självklart inslag på julbordet. Ganska konstigt egentligen, för det var bara mamma och hennes syster Dagge, som doppade brödet i det där spadet och vällustigt åt. Dagge var ensamstående och firade alltid julaftonen hos oss.

Själva uttrycket Dopparedan däremot, känns traditionellt och bra, så det värnar jag gärna om. 

Dottern med familj har börjat bygga en sockerborg, något som blivit en tradition sedan Barnbarnet tröttnat på pepparkakshus för flera år sedan. I år gjorde han ritningar till ett rejält bygge, som får bli en nyårsborg. Den hinner inte bli klar till jul - men så är det ju med nästan allt som byggs idag.

I förrgår inspekterade vi byggarbetsplatsen. Byggstenarna av bitsocker fogas samman med kristyr. Det är ungefär samma avkoppling som att lägga pussel, tycker de tre byggmästarna. Vi är verkligen spända på att se slutresultatet.

"Byggmästarnas" trädgård är dekorerad enligt principen more i more   Varken körsbärsträd eller syren är att känna igen...

Vännen Rune kom med en julklapp till oss i förmiddags - rena hemlandstonerna. Kryddor från Kryddhuset i Ljung. Vi bodde ju i Ljung förut och känner ägarna. Vi vet att det är deras kryddor alltid är färska (på grund av hög omsättning) och håller hög kvalité. En mycket uppskattad gåva!

Snyggt förpackade i kartongen låg sådana kryddor som alltid går åt.

  Bland alla julkort jag/vi fått finns även ett digitalt från vännen Anita.

 
Och ett "snigelpostkort" från bloggvännen Ingrid Levander på Gotland. Båda gladde mig mycket!

Önskar er alla en fin kväll.

Varm kram,

Lambergsfrua