Efter vår stadsrundtur i Tirana vände bussen österut eller snarare sydost.

Vägen var smal och kurvig uppe i bergen och gick mestadels längs branta raviner eller dalgångar. Vi som satt på "utsidan" lutade oss automatiskt inåt mittgången. Tur att det var dimma, så att vi inte alltid kunde se längst ner i dalen...

Vägräckena ingav inte heller någon större trygghet. Just här ser det ju hyfsat stadigt ut, men på många ställen var det bara betongstolpar med ca fem meters mellanrum. De såg ut som man skulle kunna sparka omkull dem utan större ansträngning...

Däruppe i bergen bor folk som odlar grönsaker och frukt. Tydligen var det körsbärssäsong nu, för vid vägkanten fanns små enkla stånd där man sålde körsbär till hågade trafikanter. Vår inhemske guide bad chauffören stanna och köpte två sådana här "klasar", som skickades runt i bussen. Jättegott!

I Elbasan gjorde vi uppehåll för gemensam lunch. 

 
När bussen svängde in på den här knaggliga gatan, var vi nog flera som blev lite fundersamma. Vad var det för restaurang, som Solresor hittat?

Våra farhågor kom helt på skam! Restaurangen låg inbäddad i en vacker trädgård. 

Trädets blommor liknar röda flaskborstar. Jodå, det kom ett och annat regnstänk - därav den vita fläcken på bilden.

Jag blev helt betagen av de regnvåta rosorna.

Bordet var elegant dukat med en tjock nästan sammetslik duk med mönstret i relief.   

Mannen i Mitt Liv beställde en pizza calzone, som smakade alldeles utmärkt.

Min Chef's Salad är troligen den största jag någonsin ätit - och då har jag ändå ätit några av riktigt bamseformat i USA. Och den serverades i djup tallrik. I själva salladen var inblandat säsongens grönsaker.  Plus potatis! Det senare har jag aldrig varit med om tidigare, men det ingick tydligen i den här kockens recept. Jag orkade bara äta en fjärdedel. Några bordsgrannar tog tacksam för sig av resterna.

Till detta drack vi lokal öl. 

Det finns järnvägar fick vi veta, men underhållet är grovt eftersatt och alla linjer trafikeras inte.

 
Vidare österut uppe i de vackra bergstrakterna igen.

Det är mycket vanligt med vallpojkar eller -flickor. Ofta är det familjens äldsta som tar på sig det uppdraget. 

Ruiner efter en nedlagd industri. Kanske man rentav tillverkade Hoxhabunkers här en gång... 

Ännu fler bergsvägar med hårnålskurvor.

Vid gränsen till Makedonien i Cafasan satt en fågel i ett träd. Den hade säkert inga svårigheter att ta sig fram och tillbaka över gränsen...

En riktig kåkstad i    ....... Fömodligen är det romer som bor där. Romerna i de här länderna lever under urusla förhållanden och saknar varje form av medborgeliga rättigheter. Arbetslösheten är skyhög, tiggeri och barnprostitution är vanlig. Ändå påstås romerna i Makedonien ha det lite bättre än dei grannländerna. Hur de då har det i grannländerna, vågar jag inte ens tänka på.

Målet för dagens etapp var Hotel Granit i världsarvstaden Ohrid vid Ohridsjön. Vi fick rum med balkong med vidsträckt utsikt över sjön och omgivningarna.

På andra sidan syntes snötäckta bergstoppar i Albanien.

Vi fick en stund innan middagen och kunde njuta av en magnifik solnedgång.

Vi bodde här två nätter för att hinna utforska Ohrid ordentligt.
Det blir nästa avsnitt av resan.

Soliga kramar,

Lambergsfrua