Vanligen brukar vi vaka in det nya året hemmavid eller i anslutning till någon resa. För två år sedan stod vi på Rådhustorget i Wien med bubbel i glasen och beundrade ett fantastiskt fyrverkeri.

I år valde vi att fira ombord på kryssningsfartyget Birka Paradise.   Bilden publicerad med tillstånd från Birka Cruises.

Svärsonen var vänlig nog att skjutsa oss till vår anslutningsbuss, som  gick redan 8.40 Lite tidigt kan tyckas, men chauffören måste ha rast på vägen och det blev på Arboga-Rasta. Han skulle dessutom vara framme vid Stadsgårdskajen i tid för att kunna ta emot de passagerare, som kom med båten till Stockholm.

Vi var framme strax efter 14 och det var inga köer alls vid incheckningen. Det gick hur snabbt och smidigt som helst. Vi gick sedan direkt upp i cafeterian/baren, där vi fick ett bord. Det dröjde inte länge förrän köerna började ringla sig både dit och till bordningen av fartyget.

De här damerna ingick i ett större sällskap, som alla var utstyrda med partyhattar på skulten. Kanske för att inte tappa bort varandra.   

Vi släpptes ombord ganska snart, men fick inte gå uppför de vackra trapporna direkt, inte heller ta hissen för den delen. Vi hänvisades till baren medan hytterna städades. Jag kan bara tänka mig hur stressat det måsta vara för personalen. Fartyget har 715 hytter och alla var bokade!

Utanför hissarna finns tydliga markering i golvet, så man inte vimsar omkring på fel "våning".

Korridorerna är långa, men det är lätt att hitta till sin hytt - till skillnad från Stena Germanicas och Scandinavicas virrvarr av korridorer och ologiska hyttnumrering, som kan göra vem som helst yr i mössan.

Är det fest så är det! Vi unnade oss en lyxhytt med stort fönster. Hytten är drygt 15 m2 och är utrustad med kylskåp, sminkbord (används lika bra som avlastningsyta - he he), hårtork, garderob med kassaskåp, platt-tv, telefon, dusch och toalett.
Bilden är publicerad med tillstånd av Birka Cruises

Vi hade turen att få utsikt mot Strömmen och stan. Landgången drogs in kl. 17, men fartyget låg kvar vid kaj till efter midnatt, så vi skulle få se alla nyårsfyrverkerier.

I hytten väntade också en flaska bubbel, som vi smuttade på före middagen. Vi sparade hälften till 12-slaget.

Den lilla aptitretaren på knäcke var minimal, men väldigt god. Förrätten var läckert och elegant upplagd, men jag glömde helt bort att använda kameran. Vi hade fullt upp med att prata med våra trevliga bordsgrannar från Norrtälje.

 
Renfilén var smakrik och mör, de vaniljrostade rotsakerna hade perfekt tuggmotstånd och Karl Johansvampen gav extra stuns åt  potatismoset.

Chokladtryffelkaka... mmmm. Men de röda vinbären lämnade jag raskt över till Mannen i Mitt Liv, som är omåttligt förtjust i den syran. 

 
Se bara så nöjd och glad han blev för det.   

Välkomstcoctailen kunde sedan hämtas i Club Copacabana, där vi lyckades få tag i två fåtöljer vid ett pyttelitet bord - lagom stort för två glas. Trivsam stämning och full fart på dansgolvet till Dj Aris Faniadis musik. 

Många var ytterst elegant klädda, som den här kvinnan i lång guldpaljettklänning med matchande handskar, diadem - och till och med ögonskugga. Gästernas klädval varierade stort. Det var vårdad klädsel som gällde, dock inget slipstvång.

Kl. 21 - 03 var det nonstopdans med dansbanden Titanix och Fernandoz i Club Copacabana. Den som gillade lite lugnare toner kunde lyssna på Pierre Nilsson i pianobaren eller själv sjunga något i kariokebaren på Paradise Beach.

Kl. 23.30 serverades champagne på Paradise Beach på däck 10 och befälhavaren började nedräkningen 23.59 - men då satt vi i hytten. Jag har alltså fotograferat genom hyttfönstret med några regnstänk på.

 
Flera passagerarbåtar var ute på Strömmen. Det blixtrade, glittrade och sprakade lite överallt på himlen, men pampigaste fyrverkeriet var utan tvekan det vid Skansen - som många av er antagligen såg på TV.

Jag måste erkänna, att jag är barnsligt förtjust i fyrverkerier och missar inte gärna en chans att få se det. 

Slutklämmen från Skansenfyrverkeriet - men skådespelet fortsatte på andra håll. Som vanligt hoppas vi att det nya året ska bli riktigt bra både hälsomässigt och upplevelsemässigt - fast hälsan är prio 1.

NYÅRSDAGEN

Fartyget gled ut från kaj en halvtimme in på det nya året - och då kröp vi till kojs. Medan vi sov gott, stävade fartyget mot Mariehamn dit hon anlände kl.7 Bara två timmar senare kastade hon loss för återfärd till Stockholm.

Brunch serverades från 9 till 12.30 Vi var där ca halv tio och folk såg förvånansvärt pigga ut. Kanske inte så väldigt många hade varit uppe och suddat till kl.3 - fast jag vet ju att partytiderna inte är desamma nu, som när MiML och jag var i partyåldern.    Det var åldersgräns 23 år på den här kryssningen, så det var inte särskilt många yngre personer med. Jag skulle bedöma att merparten av passagerarna var 40- och 50-talister. Våra trevliga bordgrannar var visserligen 60-talister, så jag har kanske fel.

 
De allra yttersta skären på den svenska sidan.

 
Det har blivit lite av en tradition att om möjligt se TV:s Nyårskonsert från Wien. I år kunde vi se den i hytten, men var lite besvikna. Vi tyckte att det var för få "välkända" nummer.

Så passerade vi Oscar-Fredriksborgs fästning vid Oxdjupet. Oxdjupet är det smala sundet mellan Rindö och Värmdö i farleden in till Stockholm - bara 180 meter brett.

Här väntade Vägverkets färja på att köra över till Värmdö, när vi hade passerat.

Vi anlände till Stockholm helt enligt tidtabellen 15.45 Bussarna till de olika destinationerna avgick en halvtimme senare. Rast i Arboga även på hemvägen och i Karlstad mötte Dottern och Svärsonen för att köra oss hem till porten - vilket var ett uppskattat avslut på en mycket lyckad resa.

Varm kram,
Lambergsfrua