När jag rotade runt i mina skrivbordslådor hittade jag en mapp med alster från min småskoletid - den tid då vi ännu inte uppfunnit låg-, mellan- och högstadie. Tänk så noga det var med välskrivning och rättstavning då.
Det var tydligen också viktigt att behärska avtavningens svåra konst. Någon annan konst kan man knappast tillerkänna teckningen.
Sen kan man ju undra, vilka upplevelser jag hade från min tidiga tandvård på Eastmaninstitutet i Stockholm - "när barnen skriker ska jag inte smälla dem". Kan inte minnas att jag någonsin fick smäll, men kanske såg jag någon tandläkare där, som blev irriterad på ett skrämt barn...
Nu blev det ju inte så att jag blev tandläkare. Drömmen om en framtida tillvaro som tandläkare förbleknade med åren. Jag blev helt enkelt kvar i skolans värld - något jag aldrig ångrat. Men jag hade troligen tjänat myclet mer pengar som tandläkare och kunnat etablera mig var som helst i världen.
Nu önskar jag er alla en skön lördagskväll.
Varm kram,
Lambergsfrua
Yvonne
23 mars 2013 21:06
Hahahahaha! En tandläkare som ger barnen karameller, det vore väl nåt ;) Kul att ha såna där gamla saker kvar...jag har inte mycket, men jag har en poesibok från 60-talet, kanske ska jag visa lite ur den, jag har skrivit i den själv också ;) Kram! (så fint du kunde teckna också)
http://www.yvonneeblogg.blogspot.com
Lambergsfrua
23 mars 2013 21:56
Ja men visst är det en klok tanke;) Jag ger barnen godis, så får jag mer att göra = tjänar mer pengar - fast jag tror ju inte att jag tänkte så då som 8-åring. Teckningen tycker jag är mer rolig än bra. Det ser ut som om patienten är på väg att glida ur stolen.
Det vore kul att få se lite ut din poesibok. Jag skrev aldrig själv i min, men deandras "dikter" var ju hejdlöst - gulliga :)
Varm kram,
Lambergsfrua
Ingrid
24 mars 2013 10:21
Så roligt att ha kvar sina alster från småskoletiden!
Det var nog så att både läkare och tandläkare kunde ta till både det en och det andra när barnen inte uppförde sig som förväntat.
Mamma har berättat, att när hon var med min lillasyster hos provinsialläkaren i Klintehamn, för att hon skulle få en vaccinspruta, så lyfte läkaren handen och tänkte slå till henne, för att hon inte satt stilla, men hejdade sig som tur var.
Ha en fin söndag!
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Lambergsfrua
24 mars 2013 10:30
Jag har lite så mycket kvar, men lite finns det allt i gömmorna;)
Som barn upplevde jag både läkare och tandläkare som skrämmande. De var inga milda personer och tycktes vara i total avsaknad av empati, framför allt vad gällde barn.
Det var allt tur att provinsialläkaren hejdade sig och inte slog din lillasyster. Då hade hon väl fått livslång läkarskräck.
Önskar dig en solig och fin söndag!
Varm kram,
Lambergsfrua
Sonen
24 mars 2013 12:15
Ha ha ha! Detta är en klassiker, tycker jag. Just detta med karameller till barnen hos tandläkaren är härlig barnlogik :)
Kram på dig
Lambergsfrua
24 mars 2013 14:53
Jo men visst är det så ;) Samtidigt är det ju i förlängningen ett smart sätt för tandläkaren att kunna tjäna mer pengar :)
Kramen,
Ma
Anita
26 mars 2013 08:51
Va vackert du skrev och va duktig du är att rita. Tummen upp vännen. Det måste vara skoj att hitta sånt man skrivit som barn. Det har inte jag för allt sånt städads bort från mitt barndomshem när syrran flyttade in där.
Tack för att du delar med dig vännen !!!
Stor kram till dig
http://resenarskan.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
26 mars 2013 13:54
Åh, man tackar för det berömmet ;) Jag var nog väldigt mån om att vara till lags och då gällde det att vara noggrann och hålla tungan rätt i muin vid plitandet.
Jag har inte så mycket kvar, men några skrivböcker, några teckningar, en poesibok och ett häfte med inklistrade favoritbokmärken. Synd att allt ditt rensades bort.
Ha det gott!
Varma kramen,
Lambergsfrua
kristinakicki
26 mars 2013 11:46
Vad fint och jämt du skriver. Tandläkaren vi hade var kvinnlig och väldigt sträng, hon skrämde många. Jag hade aldrig några hål så jag klarade mig bra.
Ha en trevlig Påsk och go kram till dig!
http://kristinakickibloggplatsen.se
Lambergsfrua
26 mars 2013 13:57
Tack! Jag bugar och bockar för "fådda" rosor. Som barn och tonåring upplevde jag alla tandläkare som stränga och hårdhänta utan känsla för att deras patient kunde känna smärta. Usch! Tur att det har blivit så mycket bättre.
Önskar dig en fin påskhelg!
Varm kram,
Lambergsfrua