Varje höst försöker vi komma upp i fjällvärlden för att njuta av höstfärgerna. Vårt favoritmål ar då Idre Fjäll, men även Funäsdalen står högt på den listan. Sommarsäsongen på Idre Fjälls anläggning slutar i mitten av september och då stänger det mesta. Receptionen däremot är öppen några timmar varje dag och man kan fortfarande hyra stuga eller lägenhet.

Det är många som gillar att vandra i fjällen även under eftersäsong - men det gäller att passa på. Vädret kan vara nyckfullt däruppe.

 
För tre år sedan kom vi sista veckan i september och överraskades av säsongens första snöfall. Det blev inte alls var inte alls som vi hade tänkt oss - men lite spännande ändå. Och mycket vackert.

Den här sommarens sista öppetvecka hade Pernilla Wiberg Hotel ett erbjudande, som vi nappade på - bo fyra nätter och betala för tre. I priset ingick då även två tvårätters middagar i hotellresturangen, förutom frukosten förstås.

DAG 1 KARLSTAD - HÖLJES - IDRE FJÄLL

Vi gav oss iväg norrut förra onsdagen i hyfsat väder och stannade för fika i Höljes, som ligger långt upp i Nordvärmland. Den lilla byn med ca 150 invånare, har gjort sig vida känd bland motorintressade personer. Här anordnas nämligen EM i Rallycross varje år den första veckan i juli. I år slog man faktiskt publikrekord - över 29.000 besökare!

Vid Höljes Lanthandel sitter Finnskogatrollet på sin stubbe och spelar dragspel. I stubben finns Höljes Turistbyrå, där man även kan köpa t.ex fika, våfflor eller en lätt lunch. Kläder och diverse annat fanns också i den innhållsrika lilla boden, som nu var öppen de sista dagarna för säsongen.

Plötsligt närmade sig ett par gubbs i NCC-kläder. "Vad gör löst folk så här långt hemifrån", sa den ena glatt leende och då såg vi - det var ju vår granne i huset bredvid med en arbetskamrat! NCC har ett flerårigt arbete därupp med att förstärka Höljesdammen. Eftersom det är ca 20 mil hem till Karlstad blir det veckopendling för hans del.


Idre Fjäll bjöd på sol. När vi bokade "paketet", beklagande receptionisten att det bara fanns några rum med balkong kvar. Bara med balkong? Något annat hade vi inte tänkt oss, så vi var helnöjda. Visserligen blev det ganska varmt där på balkongen, men skönt ändå. Det är Mannen i Mitt Liv som står däruppe i sin gröna skjorta. 


Senare tog vi en promenad runt området (som blir större för varje år) och bestämde oss för att spela minigolf. Banorna ligger delvis på en terasserad sluttning. En älg övervakar den nedre delen - men vad är det för bana där till vänster som slutar inne i ett litet hus? Jo, det är björnidet!

 
MiML lät sig inte skrämmas av björnfamiljen utan klev modigt in för att slå bollen. Dessutom såg han ju att mamma Björn sov så gott...


På kvällen satt vi på balkongen och njöt av solnedgången över de norska fjällen.

DAG 2 NIPFJÄLLET
 
I strålande sol körde vi upp mot Nipfjället, som ligger ca en mil norr om Idre Fjäll. Höstfärgerna hade kommit.

Berggrunden här är kvartsit.  Vid nedre parkeringen ligger Nipfjällstugan, som är olåst året runt. Där finns rustikabänkar och bord, ved och kamin, fritt att använda för den som så önskar. Det finns också en sopborste och skyffel. Man förväntas lämna stugan i gott skick. Det var mycket prydligt, när vi tittade in.

 

Här härskar Niptrollet och det gäller att vara rädd om hans domäner. Annars blir han både arg och ledsen.  Niptrollet är han till höger, nej vänster menar jag. 

Den 3 km långa vägen upp till Övre parkeringen kallas Trollvägen och är med sina 1003 meter över havet Sveriges högst belägna enskilda väg. På ett ställe föreslår Niptrollet att man ska stanna bilen och lägga ur växeln. Bilen börjar då sakta rulla - uppför backen! Rena trolleriet - eller en präktig synvilla.  

Fjällbjörk, dvärgbjörk och diverse ris ger höstfärger åt omgivningarna. Dvärgbjörk kallas ibland för fredagsbjörk. Enligt en skröna ska Jesus ha blivit piskad med björkspön på Långfredagen. Det gjorde Gud så arg, att han förbannade björken. Alla nya björkar skulle bli dvärgväxter, som man inte skulle kunna bli stora nog att göra spön av.

Man vet inte varifrån den här skrönan kommer och någon sanning kan det knappast finnas i den - det växer nämligen inga björkar i Palestina.


Städjans karaktäristiska topp är lätt att känna igen. Den är 1131 meter över havet. Gudarnas boning och världens högsta berg, ansåg Olof Rudbeck på 1600-talet. En åsikt som har reviderats under åren...

Mer intressant är kanske det faktum, att Richard Dybeck hade just Städjan och dess omgivningar i tankarna, när han skrev "Du gamla, du fria, du fjällhöga nord. Året var 1844.

Nej, vi travade inte upp på toppen den här gången utan nöjde oss med en led längsmed fjället i stället.

Nipfjället anses vara Dalarnas mest lättillgängliga fjällområde. Allt här i världen är realtivt. Den här leden var allt bra mycket stenigare och knaggligare, än vad som syns på bilden. Då är det skönt med stavar, så man kan hålla sig på rätt köl.   


Vad de blåa är för bär vet jag inte, men de röda ser ut som lingon. Vackra var de i alla fall.


Fikapaus vid Nipfjällstugan med utsikt bort mot Städjan.

   
På kvällen åt vi Pizza Calzone på Askes pizzeria vid Torget. Efter att just ha läst Mats-Erik Nilssons bok "Saltad nota", där krogmatens och snabbmatens innehåll hårdgranskas, ville jag inte ens tänka på vad det var vi åt - men gott var det. Dukens brokiga tryck bestod av ett antal öletiketter.

Medan vi sedan satt på balkongen gick solen ner...

 
...och månen gick upp - men den hängde inte kvar i tallen så länge. Vid det laget hade vi sökt oss in i stugvärmen

FORTSÄTTNING FÖLJER    
 

 

Ingrid

18 september 2013 17:03

Så enormt vacker det ser ut!
Och så kloka ni är som förgyller pensionärstillvaron med såna här utflykter. Man måste passa på så länge man orkar, för tids nog sitter man där.
Städjans topp ser nästan ut som en vulkankrater tycker jag!

Ha en skön kväll!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

19 september 2013 12:31

Ja Ingrid, det är underbart vackert däruppe. Därför återvänder vi gång på gång, vi som annars gärna söker upp nya resmål.
Om jag inte har helt fel är Städjan just en slocknad vulkan. Silhuetten är lätt att känna igen.
Ha det gott.
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Anita

18 september 2013 17:53

Det är vackra bilder du visar oss vännen !!! Vi har ju varit där flera gånger vi också så jag har ganska roliga minnen därifrån. Vi har också stannat till och lagt ur växeln och visst är det märkligt?? Eller kanske inte ... Bären du undrar över är Kråkbär. Inte farliga men heller inte goda men vad gör det när de är så vackra där de växer ... Lingon brukar märkligt nog trivas tillsammans med dem.
Tack för vackra kort och för att du berättar så allt får liv innanför skärmen.
Stor kram till er !!!

http://resenarskan.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

19 september 2013 12:36

Tack för allt beröm!
Jag vet att det är kända trakter för dig Anita och därför är det extra roligt att få visa dig "dina" trakter.
Nästan alla som kör på Trollvägen stannar bilen och lägger ur växeln och rullar uppåt. Vi också, fast vi gjort det flera gånger förr. Det är en märklig upplevelse.

Tack för infon om kråkbär! De är väldigt dekorativa framför allt tillsammans med de röda lingonen.
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Ditte

18 september 2013 18:56

Å, så kul med reseberättelser! Jag har aldrig sett nåt fjäll...men nån gång ska jag försöka ta mig uppåt i landet, kanske åka Inlandsbanan till Gällivare! Jag ser med förväntan fram emot del 2! Kram!

http://www.yvonneeblogg.blogspot.com

Lambergsfrua

19 september 2013 12:37

Inlandsbanan till Gällivare är en fin (natur)upplevelse, som jag varmt rekommenderar. Hoppas du får möjlighet att göra den resan nån gång.
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Sonen

19 september 2013 12:20

Vilka härliga bilder! Städjan känner jag ju igen, en besynnerligt formad men vacker fjälltopp. Flinade gott åt bilden av Niptrollet - som för övrigt är en väldigt bra bild av fadern. Vad gäller bären är det kråkbär. Hm, nu när jag skrev det där sista var jag tvungen att dubbelkolla på nätet, men jo. Kråkbär, helt klart (http://sv.wikipedia.org/wiki/Kr%C3%A5kb%C3%A4r )

Blev faktiskt väldigt sugen på calzone helt plötsligt ...

Kramis!

Lambergsfrua

19 september 2013 12:39

Tack, Sonen!
Tack också för att du kollade upp vad det var för sorts bär - kråkbär. Även Anita F kunde berätta det för mig, så nu vet jag bestämt ;)
Pizza calzone är gott, men inte för ofta. Det är en mäktig rätt...
Kramen,
Ma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...