Varje höst försöker vi komma upp i fjällvärlden för att njuta av höstfärgerna. Vårt favoritmål ar då Idre Fjäll, men även Funäsdalen står högt på den listan. Sommarsäsongen på Idre Fjälls anläggning slutar i mitten av september och då stänger det mesta. Receptionen däremot är öppen några timmar varje dag och man kan fortfarande hyra stuga eller lägenhet.

Det är många som gillar att vandra i fjällen även under eftersäsong - men det gäller att passa på. Vädret kan vara nyckfullt däruppe.

 
För tre år sedan kom vi sista veckan i september och överraskades av säsongens första snöfall. Det blev inte alls var inte alls som vi hade tänkt oss - men lite spännande ändå. Och mycket vackert.

Den här sommarens sista öppetvecka hade Pernilla Wiberg Hotel ett erbjudande, som vi nappade på - bo fyra nätter och betala för tre. I priset ingick då även två tvårätters middagar i hotellresturangen, förutom frukosten förstås.

DAG 1 KARLSTAD - HÖLJES - IDRE FJÄLL

Vi gav oss iväg norrut förra onsdagen i hyfsat väder och stannade för fika i Höljes, som ligger långt upp i Nordvärmland. Den lilla byn med ca 150 invånare, har gjort sig vida känd bland motorintressade personer. Här anordnas nämligen EM i Rallycross varje år den första veckan i juli. I år slog man faktiskt publikrekord - över 29.000 besökare!

Vid Höljes Lanthandel sitter Finnskogatrollet på sin stubbe och spelar dragspel. I stubben finns Höljes Turistbyrå, där man även kan köpa t.ex fika, våfflor eller en lätt lunch. Kläder och diverse annat fanns också i den innhållsrika lilla boden, som nu var öppen de sista dagarna för säsongen.

Plötsligt närmade sig ett par gubbs i NCC-kläder. "Vad gör löst folk så här långt hemifrån", sa den ena glatt leende och då såg vi - det var ju vår granne i huset bredvid med en arbetskamrat! NCC har ett flerårigt arbete därupp med att förstärka Höljesdammen. Eftersom det är ca 20 mil hem till Karlstad blir det veckopendling för hans del.


Idre Fjäll bjöd på sol. När vi bokade "paketet", beklagande receptionisten att det bara fanns några rum med balkong kvar. Bara med balkong? Något annat hade vi inte tänkt oss, så vi var helnöjda. Visserligen blev det ganska varmt där på balkongen, men skönt ändå. Det är Mannen i Mitt Liv som står däruppe i sin gröna skjorta. 


Senare tog vi en promenad runt området (som blir större för varje år) och bestämde oss för att spela minigolf. Banorna ligger delvis på en terasserad sluttning. En älg övervakar den nedre delen - men vad är det för bana där till vänster som slutar inne i ett litet hus? Jo, det är björnidet!

 
MiML lät sig inte skrämmas av björnfamiljen utan klev modigt in för att slå bollen. Dessutom såg han ju att mamma Björn sov så gott...


På kvällen satt vi på balkongen och njöt av solnedgången över de norska fjällen.

DAG 2 NIPFJÄLLET
 
I strålande sol körde vi upp mot Nipfjället, som ligger ca en mil norr om Idre Fjäll. Höstfärgerna hade kommit.

Berggrunden här är kvartsit.  Vid nedre parkeringen ligger Nipfjällstugan, som är olåst året runt. Där finns rustikabänkar och bord, ved och kamin, fritt att använda för den som så önskar. Det finns också en sopborste och skyffel. Man förväntas lämna stugan i gott skick. Det var mycket prydligt, när vi tittade in.

 

Här härskar Niptrollet och det gäller att vara rädd om hans domäner. Annars blir han både arg och ledsen.  Niptrollet är han till höger, nej vänster menar jag. 

Den 3 km långa vägen upp till Övre parkeringen kallas Trollvägen och är med sina 1003 meter över havet Sveriges högst belägna enskilda väg. På ett ställe föreslår Niptrollet att man ska stanna bilen och lägga ur växeln. Bilen börjar då sakta rulla - uppför backen! Rena trolleriet - eller en präktig synvilla.  

Fjällbjörk, dvärgbjörk och diverse ris ger höstfärger åt omgivningarna. Dvärgbjörk kallas ibland för fredagsbjörk. Enligt en skröna ska Jesus ha blivit piskad med björkspön på Långfredagen. Det gjorde Gud så arg, att han förbannade björken. Alla nya björkar skulle bli dvärgväxter, som man inte skulle kunna bli stora nog att göra spön av.

Man vet inte varifrån den här skrönan kommer och någon sanning kan det knappast finnas i den - det växer nämligen inga björkar i Palestina.


Städjans karaktäristiska topp är lätt att känna igen. Den är 1131 meter över havet. Gudarnas boning och världens högsta berg, ansåg Olof Rudbeck på 1600-talet. En åsikt som har reviderats under åren...

Mer intressant är kanske det faktum, att Richard Dybeck hade just Städjan och dess omgivningar i tankarna, när han skrev "Du gamla, du fria, du fjällhöga nord. Året var 1844.

Nej, vi travade inte upp på toppen den här gången utan nöjde oss med en led längsmed fjället i stället.

Nipfjället anses vara Dalarnas mest lättillgängliga fjällområde. Allt här i världen är realtivt. Den här leden var allt bra mycket stenigare och knaggligare, än vad som syns på bilden. Då är det skönt med stavar, så man kan hålla sig på rätt köl.   


Vad de blåa är för bär vet jag inte, men de röda ser ut som lingon. Vackra var de i alla fall.


Fikapaus vid Nipfjällstugan med utsikt bort mot Städjan.

   
På kvällen åt vi Pizza Calzone på Askes pizzeria vid Torget. Efter att just ha läst Mats-Erik Nilssons bok "Saltad nota", där krogmatens och snabbmatens innehåll hårdgranskas, ville jag inte ens tänka på vad det var vi åt - men gott var det. Dukens brokiga tryck bestod av ett antal öletiketter.

Medan vi sedan satt på balkongen gick solen ner...

 
...och månen gick upp - men den hängde inte kvar i tallen så länge. Vid det laget hade vi sökt oss in i stugvärmen

FORTSÄTTNING FÖLJER